Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dr Oetker’

Ett rätt blandat inlägg.


 

Jag skriver så mycket skit här på bloggen ibland, jag vet det. Men ingen tvingar nån – allra minst jag själv – att läsa. Nu vill jag emellertid ge lite creds och utdela ett och annat grattis också!

Orange blomma närbild

Orange korallblomma?

Först ut är Den Belgiska Annan som borde byta namn till Encyclopedia Botanica Anna Maxima. Ja det där sista är lite hittepå-latin och betyder i mina öron Det Botaniska uppslagsverket Anna den Största. Igår fick jag ju en fin bukett när jag slutade min anställning vid kommunikationsenheten på Sigtuna kommun. Buketten, i orange, vilket ju är bästa färgen, innehöll ett par lustiga blommor som vi tyckte såg ut som koraller. Jag var bombis på att inte ens Encyclopedia Botanica Anna Maxima kunde klura ut namnet på blomman. HA! Kunde hon ju. Det tog typ två minuter så fick jag det via e-post:

[…] Celosia cristata på latin, tuppkam på vanligt bonnmål. […]

Det tackar jag för, Anna!

Och så ett par grattis, allt medan min skalle bankar. Men först en liten utvikning: Jag bankade i elementen här i eftermiddags när jag tyckte att grannen under dundrade för hög musik. Eländet fortsatte. Jag gick ner och ringde på. Fyra gånger. Till sist öppnade h*n, endast iförd morgonrock (ja, självklart får man ha på sig vad man vill hemma!)

Kan du sänka volymen?

var det enda jag sa.

Ja, det kan jag, 

sa han. Han stängde av.

Tack, granne! My head loves you!

ohan bland böckerna på Myrorna

Hans ansvar nu!

Nu till gratulationerna! Först till äldsta bonussonen Johan, som idag fick klart att han har jobb ett år framöver. Jobb. Med lön. Inte aktivitetsstöd. Johan är värd detta! Inte blir det mindre bra heller för att jobbet är som ansvarig på bokavdelningen på en stor second hand-affär i centrala Uppsala. Jag fyndade för övrigt tre böcker där idag… Det kommer ett särskilt inlägg om detta senare! Stort GRATTIS, Johan!!!

Barbro

Mammakusinen B.

Nästa grattis går till mammakusinen B som fyller år idag! Jag vet exakt hur många eftersom hon är ett år yngre än min mamma. Men det tänker jag inte avslöja, förstås! Mammakusinen B är en person som jag skulle kunna ringa till när som helst. (Och ja. Jag har ringt och grattat nyss.) Hon lyssnar, hon är klok och hon bryr sig – förutom om sin egen familj även om mig och min mamma. Jag tror till exempel att hon är den enda av mammas miljoner kusiner som har regelbunden kontakt med mamma. Ändå är hon inte den som bor närmast mamma. Stort GRATTIS, Barbro!!!

Nu bankar skallen så mycket att jag tror att den försöker säga att jag behöver lite mat och inte bara vatten eller kaffe. (Jag har ätit en skål med yoghurt, jordgubbar och müsli också.) Jag ger efter för demonerna, helt enkelt, och trollar fram en Dr Oetker-pizza ur frysen, in i ugnen.

Vad ligger det på din middagstallrik idag, tro???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den Tofflianska lördagen.


Idag har jag slagit rekord!
Ja, inte i hastighet, men i längd: jag gick 4,2 kilometer. Det var en rolig tur, för vädret var underbart och jag träffade en gammal vän från förr i tia*.

Men först skjutsade jag Fästmön till jobbet och så var jag på Tokerian och skenade fram och tillbaka som om jag aldrig hade varit där förr. Jag hittade fisk till bra pris och köpte både torsk och lax. Mums! Men i kväll får den gode Dr. Oetker fixa min middag – quattro formaggi-pizza.

Gult träd underifrån

Himlen är blå idag!


Idag är det en sån där fantastisk höstdag
som bara vissa dagar är! Himlen är blå och solen skiner. Det var så varmt att jag kunde promenera iförd endast t-shirt och tunn luvatröja. Solbrillorna satt på näsan, förstås, för höstsolen var stark.

Gult träd o blå himmel

Gult och blått


Dagens dominerande färger
var gult och blått. Påminde lite om den gigantiska banderoll jag fick igår på ICA Heidan när jag handlade. Det var visst nåt sportevenemang på kvällen… (Ja jag vet vad, men är totalt ointresserad.)

Promenadens höjdpunkt var emellertid varken sol eller färger utan den gamla vännen jag mötte! Egentligen en vän till en vän, men allas vänner blev våra gemensamma vänner. Det var på 1980-talet när jag bodde i studentkorridor. Så nu fick jag både H:s mobilnummer och vår gemensamma vän R:s. R har jag inte sett sen h*n gjorde skandal och rymde med ”sin kusin”… Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska skicka ett sms och vad jag ska skriva till R i såna fall.

Gulrött träd o grönt träd

Ungefär vid dessa träd möttes vi.


Jag rundade och hamnade
på vägen mot Den Hemliga Trädgården. Men först gick jag i en liten allé. På ena sidan av gång- och cykelbanan upptäckte jag fruktträd. Gick jag i nåns före detta trädgård, tro..?

Höstträd längs gångbana

Höstträd längs gång- och cykelbanan, men till höger noterade jag fruktträd.


Jag pinnade på rätt bra idag,
men slog inga hastighetsrekord, som sagt. Det viktiga för mig är fortfarande att komma ut och få ljus och frisk luft – och att komma hemifrån. Eftersom jag har (haft) problem med båda mina fötter – hälsporre på den ena, snedtramp med uttänjt ledband som följd på den andra – vågar jag inte gå för långt ifall jag inte fixar att gå tillbaka. Dessutom gör sig yrseln påmind då och då. Idag gick det emellertid hur bra som helst.

Tofflans ben skugga

Vi pinnade på, mina ben och jag.


Inte heller
var jag det enda svinet som var ute. Jag noterade ett och annat på min färdväg. Inte vet jag om jag tyckte att det var så snyggt heller…

 Staty vildsvin

Vildsvin som staty? Snyggt eller inte?


I en trädgård
såg jag toppen av en lekstuga, troligen. Jag undrade hur många tusentals lekar som lekts och sagor som berättats där inne…

Lekstuga med toppigt tak

Hur många lekar har lekts här inne, tro?


Så anlände jag
till Den Hemliga Trädgården. Grinden stod vidöppen – det är som om husen och trädgården ropar på mig…

Den Hemliga Trädgården hus o öppen grind

Grinden stod öppen som om huset och trädgården ropade på mig.


Faktum är
att jag såg att man till och med kan köra in med bil! Tomten måste vara hur stor som helst, för det var ingen liten garageinfart utan en väg.

En väg in i Den Hemliga Trädgården

En väg in!


Jag passerade.
Vågade inte bli stående. Tänk om nån som bor där ser mig och tycker att jag snokar!

Runt hörnet höll en husse på att klippa häcken. Jag blev utskälld av hans lilla hynda, en rätt ynklig lite vakthund. Men jag noterade de sylvassa tänderna och hunden såg inte snäll ut. Det är första gången jag blir utskälld av en en fyrbening, dock, så lite förvånad var jag allt.

Träd och häck höst mot blå himmel

Gult och orange och blått mitt emot den ilskna hyndan.


Plötsligt var jag nästan hemma igen.
Bara en sida bild – på ett träd, förstås!

Mörkrött träd mot blå himmel

Mörkrött mot blå himmel.


Medan jag har telefonerat
med mamma, skrivit detta och ätit lunch bestående av frukt- och nötmix samt vatten, har tvättmaskinen jobbat på. Dags att hänga dagens tvätt. Den är faktiskt inte tjockis-svart utan ljus!..


*förr i tia = östgötska; betyder: förr i tiden


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just det rubriken säger: mänskliga kontakter och skönt grönt!


Dagen har mycket riktigt passerat
och gått förbi, precis som jag förutspådde i morse när jag skrev dagens första inlägg! Jag har ansträngt mig och tänkt till när det gäller att bryta isolering och odla mänskliga kontakter – jag skriver ju om det ibland, hur viktigt det är. Följande mänskliga kontakter har jag därför haft idag:

  1. Jag ringde min Sister och vi pratade länge!
  2. Jag gick till Tokerian och pratade med minst två som jobbar där.
  3. Jag hämtade Fästmön från jobbet.
  4. Jag var på ICA Solen och pratade dels med en som jobbar där, dels med en mamma till ett barn i Prinskorvens klass.

Detta är nog baske mig personbästa!!!

På ICA Solen bytte jag dessutom in mitt busskort, ett värdekort, till UL:s nya. Man säger ju

GuRT är fuRT!

i vår familj. Inte vet jag om det stämmer… Det nya kortet kan jag nu alltså inte använda förrän den 4 september. Bra, UL – NOT!

ULkort

Är guRT fuRT???


Det som åtminstone var lite bra
var att det tillsammans med kortet kom en folder i microformat med information om kortet. UL lanserar därmed inte bara ett nytt kort utan också uttrycket

blippa.

Vem vet, det kanske finns med i nyordslistan nästa år… (Jag är här mycket ironisk.)

Värmen håller i sig. Det är därför jag lagar mat i ugnen idag, så det ska bli extra varmt. Om en stund serveras här vegetariskt! Alltså en pizza från Dr Oetker…

Min paprikaväxt har tillfälligt fått flytta ut på ballebordet* igen! Där är det nämligen växthusvarmt på eftermiddagen och fram tills solen går ner. Det kan tänkas behövas. Jag upptäckte nämligen den här:

Paprika grön

En liten grön paprika på g!


Och när jag tittade närmare
upptäckte jag den här också:

Paprika grön

En till!


Sen tittade jag riktigt nära
– och du upptäckte jag en massa småttingar! Så jag får göra som en av granntanterna höll på en gång med sina pelargoner: flyttade in dem till natten och ut dem på dagtid.

Och om vi nu kan enas om att

guRT är fuRT,

så kanske vi också kan enas om att

grönt är skönt..?

Kan vi inte enas är det inte hela världen heller. Vi tycker olika om saker och ting.


*ballebord = balkongbord


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vad som är billigt på ICA och alla jädra papper…


Det började regna i eftermiddags.
Jag har bara hittat ett enda jobb att söka hittills, men var lugn, dan är inte slut än. Tyckte synd om Fästmön som hade med sig Prinskorven till jobbet. Ja, inte för sällskapet utan för att det ösregnade. I skrivande stund vräker det ner. Det är bra. Det behövs! Så jag erbjöd hämtning och hemskjutsning till Himlen klockan 16.

Vi stannade till vid ICA Solen, my favourite livsmedelsbutik! Somliga flamsade omkring gigantiska sugar snaps, medan andra mer seriöst ägnade sig åt att handla godis pizza mat.

Gigantisk suger snap

Gigantisk sugar snap.


Jag säger inte vem av oss två
som gjorde vad, men som du vet är det Anna som gillar grönsaker i den här familjen. Min varukorg såg ut så här:

Solenhandling

Min varukorg.


Som synes på bilden
innehåller korgen bland annat tre påsar bilar och två Dr Oetker-pizzor. Tre påsar bilar kostade nämligen lika mycket som två pizzor. Och jag kunde inte bestämma mig för vad jag ville äta. Fryst pizza är det ingen större näring i. Det är det inte i Ahlgrens bilar heller, men de är goda.

I Himlen höll sig alla undan när vi kom utom familjen Us (uttalas: uss). Till och med hunden Us ställde sig i vägen. Och vem vill ha en hund klistrad på sin bil? Inte jag, tack. Jag föredrar levande hundar. Hade lust att sticka ut huvudet och skrika:

Hört talas om koppel???

Men det gjorde jag inte. Jag åkte hem till mitt för att äta kycklinglår och potatissallad. Det var nämligen också billigt på Solen. Hemma i New Village var postboxen så full att det stack ut grejor ur själva in-hålet. Ordinarie brevbärare har alltså börjat jobba igen. Det var därför posten inte kom förrän nånstans mellan 16 och 17 idag.

Vad var det för intressant som fyllde min postbox då? Tja, man ska ju inte läsa andras post, men där låg intyget från Försäkringskassan samt två brev från a-kassan. Hade jag inte pratat med personen på a-kassan i telefon i förrgår hade jag inte förstått ett skit av vad det stod i de två breven. Anmärkningsvärt, eftersom jag anser mig vara normalbegåvad. Åter igen: vad hände med myndighetskravet om klarspråk???

Dagens post

Dagens post innehöll intyg och en massa pappar från a-kassan, men också tidning och DVD.


En blankett skulle fyllas i
och denna tillsammans med intyget från Försäkringskassan och ett handskrivet (!) brev från Yours truly stoppade jag strax i ett kuvert för att posta i morgon. Det ösregnar ute och mitt ärende handläggs inte snabbare om jag draschlar till en brevlåda nu. Bland annat läste jag mig till att beslut om a-kassa betalas ut eller ej först kan fattas och meddelas efter att jag fyllt i mitt första a-kassekort. Nu funderar jag på om det handlar om två eller fyra veckor… Dessutom har jag, som alla andra, sju dagars, sju VARdagars, karenstid innan jag då EVENTUELLT får a-kassa. Detta innebär, om jag kan räkna rätt, att jag kanske kan få nån form av ekonomisk ersättning i… oktober, i bästa fall. I bästa fall. Jag har, sedan april 1986, betalat mina fackavgifter varje månad. Need I say more hur jag känner..?

UppsalaTidningen Den har jag saknat. Men nu har ju Lokalblaskan köpt upp den, så nu är det ju skit samma att läsa den också. Jag menar lika skitdålig som lokalblaskan. Även om UppsalaTidningen är gratis är jag fullkomligt övertygad om att den alldeles strax skrivs av såna som jobbar på lokalblaskan. Och då kvittar det.

Det roligaste i postboxen var förstås DVD:n! Det är den andra filmen i den nyinspelade Maria Lang-serien, Kung Liljekonvalje av dungen. Det är faktiskt en film som redan har gjorts nån gång på 1960-talet. Kan bli kul att titta på i helgen, tror jag! För i morgon kommer min älskling hit. Då ska jag laga italiensk pastasås och vi ska dricka vin och somna framför filmen. På lördag blir det kräftor igen, har jag bestämt.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sin lediga dag.


Det är Sveriges nationaldag idag.
Dessutom såg jag på Twitter att Björn Borg fyller 57 bast denna dag. Låt oss säga att jag inte direkt firar nåt av dessa två, utan i stället att det faktiskt är 33 år sen jag tog studenten! Då var nämligen nationaldagen inte nån helgdag. Så

Grattis till mig!

Det är inte bara studentjubileum för mig idag, det är varmt. Skitvarmt. Vilken tur att jag har nya vippfönster och kan fixa korsdrag inomhus! Dessutom går det att ha öppet åt båda håll idag eftersom ingen grillar, röker eller skriker direkt nedanför.

33 grader varmt
Det är 33,5 grader varmt ute och 23,7 grader i mitt kök.


Trots värmen jobbar en del.
Några måste jobba, andra gör det ändå. Jag har fått sex jobbmejl hittills idag, varav tre från en och samma person. Jag totalvägrar att svara på dem under min lediga dag, mejlen är inte ens lästa. Eller jo… De första två, tre raderna syns ju och dem har jag läst. Kunde inte låta bli.

Efter att ha städat lite light och ätit frukost vid lunchtid kom jag så in i duschen. Efteråt kunde jag konstatera att jag inte är nån plattfot.

Inte plattfot
Inte plattfot. Men visst syns det att jag lägger mindre tyngd på min onda fot..?


Tyvärr var jag tvungen att gå och handla.
Eller tyvärr… Det behövdes saker i hemmet. Mötte en sommarklädd B på vägen och han snörvlade ett hej. På nåt vis är karlar i turkost mer ursäktade i min värld. De vet liksom inte bättre… Jag föredrar blått. Blått som uppe i himlen…

Kors på himlen
Kors i taket!


Tog en snabbtitt hos Arge Kaj
för att sukta lite efter hans snigga skinnjackor. (Nej, jag har inte bestämt mig än vilken jag ska köpa.) Tittade om de hade några svala tank-toppar till Prinskorven, men en enda sort såg jag och den var inte fin. Däremot såg jag stektermometrar till fint pris. Tänk, fyra stycken för endast 75 pix! Då kan ju var och en barbar få sin köttbit tillagad upp till egen önskad innertemp!

Stektermometer
En stektermometer för alla barbarer i familjen!


Men det var Tokerian
som var mitt huvudmål idag. Där var det ovanligt mycket folk. Och ovanligt varmt. Det tyckte tydligen vissa som jobbar där. För jag tror knappast att den här jackan var till salu..?

Jacka på frysdisken
Ganska ofräscht med en arbetsjacka bland maten, eller..?


Två kassar nödvändigheter
släpade jag hem. Nödvändigheter som disksvampar, en pocketbok, bajsspray, mjölk och en låda GB-klassiker. Bland annat.

Varukassar
Nödvändigheter.


Nu ska jag ringa min mor och sen blir det ballen* dit solen har hittat vid det laget. Min lediga dag är snart slut. Till kvällen blir det pizza från Dr Oetker och hyfsat tidig sänggång. Men först ska jag nog höra lite med Fästmön om hon och Fritzlan har packat allt inför resan.

I morgon är det arbetsdag igen för mig (jag har ju bland annat sex mejl att besvara samt utföra diverse enligt önskemål). På eftermiddagen ska jag hämta Prinskorven på hans pappas jobb. Sen tar vi helg, han och jag. Vi har bestämt att vi ska ha en rejäl sovmorgon på lördag!

Vad har du gjort idag??? Har du varit ledig eller jobbat???


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Promenaden Tokerian tur och retur var ungefär vad jag klarade av innan jag kollapsade ovanpå bädden. Vilken tur att jag strax fick sällskap av en synnerligen god vän – per telefon, dårå. (Vad trodde du??? Fästmön jobbar faktiskt och jag är monogam!)

Sen var jag redo för matlagning. Dagen till ära, med stor omtanke om mig själv, hade jag valt en fryst pizza. Från Dr Oetker. Vegetarisk. Jättegod! Tog den vanliga, inte den stenugnsbakade som visserligen är större men också dyrare. Kompletterade pizzan enligt bilden nedan med ketchup, sweet chili sås och Bluffen. (Bokmärket är fortfarane signerat Milo Lilja och en julklapp från Anna, men tyvärr har jag tappat den lilla lappen med mitt namn på.) Tänkte att en doktor kan ju aldrig vara fel när man är så sjuk, så sjuk som jag är! 😳 *rodnar av feber*


Pizza från den käre doktorn, mjölk och Bluffen utgjorde dagens middag.

                                                                                                                                                             Och nu några fler ord om omtanke. Det är ju ett populärt ämne att blogga om. Jag har själv skrivit om det ett antal gånger och varit tydlig med vad jag anser vara omtanke. Jag har skrivit att omtanke till exempel kan vara en kram. Det kan räcka så!

Min blogg är mitt virtuella vardagsrum, kan man säga. Här är lite stökigt ibland, välorganiserat och städat vid andra tillfällen. Hade det varit mitt verkliga vardagsrum, emellertid, gissar jag att ingen av mina gäster hade kommit på tanken att fälla synpunkter på det. Synpunkter på hur jag har det i mitt rum. Men i cyberspace är det annorlunda. Där tar man sig friheter. Bara det att den så kallade omtanken inte blir nån omtanke ibland utan bara skriverier på näsan.

Som vardagsrummets ägare känner jag mig trampad på tårna, klappad på huvudet, betraktad som lite dum och inte så lite negativ… Jag har inte bara bloggat, jag har talat om detta också åtskilliga gånger. Ibland är det som att man inte vill lyssna på värdinnan. Man vill bara lyssna till sin egen röst. Då slår värdinnan bakut och protesterar. Uppfattar man det som att man trillar i ett betonggolv kanske man borde granska sig själv lite utifrån och in. Man blir lite… för mycket. Och övriga gäster i mitt vardagsrum blir oroliga. Här blir inte trivsamt. För övrigt har jag parkett i mitt vardagsrum. Det står jag för!

Det händer att jag efterfrågar tankar och idéer om hur jag kan möblera och inreda mitt virtuella vardagsrum – och mitt verkliga liv. Jag gör det inte ofta, för se det var länge sen jag var en liten flicka, jag är faktiskt tant nu. Men jag gör det ibland. Jag är inte fullkomlig. Då tar jag ödmjukt och tacksamt emot.

Ingen kan leva eller förstå en annan människas liv till hundra procent. Ingen har heller alla fakta. Det kanske är så att alla fakta inte lämpar sig att lyftas fram eftersom personer i närområdet kan känna sig utlämnade. I min värld är det omtanke att inte lämna ut. Att visa hänsyn och respekt.

Jag har två regler vad gäller umgänget i mitt virtuella vardagsrum: Jag svarar på allt tilltal, men jag publicerar inte allt tilltal. Tilltal som är kränkande mot andra eller en grupp av människor är exempel på sånt jag inte publicerar. Till exempel

Du fröken Fräken är så jävla inskränkt och mossig.

eller

Såna där bögare och flätor tycker jag ska bosätta sig i Narrland. Där är det i alla fall ingen annan som vill bo.

Däremot har jag börjat publicera tilltal som är kränkande mot mig. Jag ska inte skonas. Om mina… mindre välkomna gäster ser hur hedersgäster uppför sig kanske de lär sig ett och annat. Och kanske mina hedersgäster ser en del av skälen till att jag tycks knuffa omkull dem på det hårda golvet ibland. I själva verket försvarar jag min rätt att vara mitt virtuella vardagsrums enväldiga värdinna. Jag visar omtanke. Omtanke om mig själv.

Read Full Post »

En dag har passerat IGEN! Jag vaknade redan klockan sex, men gav upp försöken att somna om runt sjutiden. Förmiddagen ägnade jag åt sedvanliga göromål – ta rätt på ren tvätt, vattna krukväxter, tidningsläsning, bloggning – samt förberedelser inför eftermiddagens möte.

Mötet gick bättre än jag trodde, men det klart att jag inte är nöjd – jag är ju min egen hårdaste domare. Men att ta kommando lite över livet och situationen känns som att få lite jävlar anamma tillbaka! Den som har mitt lösen kan läsa mer i det föregående låsta inlägget. Fast innan jag kom dit var det hyperventilering i bilen, vill jag lova. Stan är inte överdrivet rolig att köra i – det tycks vara vägarbeten över allt och trångt och eländigt är det. Att hitta en parkeringsplats är inte heller det lättaste, men jag hade tur och hittade en förnämlig plats på Kålsängsgränd. Eftersom jag hade gott om tid över hann jag med ett besök på bokantikvariatet Röda Rummet, men jag hittade ingenting, varken till mig själv eller några vänner.


Jag har redan ganska många böcker. Detta är en knapp tredjedel av dem.

                                                                                                                                                      När jag skulle åka hem igen blev jag stoppad av en man som viftade åt mig mitt på Kålsängsgränd. Jag stannade och sänkte fönstret så där coolt elektroniskt som Angela Channing i Falcon Crest gjorde. (Jag har liksom inget val, jag har inga fönstervevar till fönstren fram…) Mannen frågade om jag hette Lina, vilket jag ju fick besvara nekande.

Det var synd, det, för jag har hittat Linas bankomatkort, det satt kvar i parkeringsautomaten!

sa han. Oj oj, jag hoppas att Lina kom tillbaka och fick sitt bankomatkort. Fy så traumatiskt!

Nu är jag trött och hungrig och ska strax slänga in en Dr Oetker-pizza i ugnen. Mästerkockan slår till som vanligt när jag är ensam! Därefter blir det en del telefonering till mamma först och sen till Fästmön. Dessvärre verkar det som om det är nåt fel på hennes telefon – inte mobilen (hon har lånat en av Linn, för hennes nya Nokia lyser fortfarande med sin frånvaro…), dock, så vi får prata mobilt.

I kväll är det ett intressant TV-program jag vill se klockan 21.30 i SvT 2. Det är en halvtimmes lång intervju med Lisbet Palme. För övrigt blir det som sagt en del telefonerande och så lite läsning, tror jag.

Read Full Post »

Older Posts »