Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dokumentärfilm’

Nej då. Jag har inte glömt bort veckans höjning (Nytt) respektive sänkning (Spytt). Det är bara det att jag inte är helt återställd än från allting. Men nu kör vi!

Nytt

Spytt


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har aldrig varit nåt ABBA-fan. Ändå kan jag varenda text till deras låtar. Varje ord. Det bara sitter. Det säger en del om hur stora ABBA var. Därför var det med viss förväntan jag bänkade mig för att se en alldeles ny dokumentär om dem på SvT1.

ABBA

ABBA. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida)


Undertiteln på den första av tre delar
i dokumentärserien är Dancing Queen. Och mycket handlar om just den låten, byggd på typ fyra ackord. Men mest handlar det om hur stora ABBA var i Australien. Gamla filmklipp från konserter och utanför scenen varvas med kommentarer från samarbetspartners.

Efter 20 minuter blir det… trist. Trist och intetsägande. Det dyker liksom inte upp nåt nytt, inte nånting som jag inte har hört eller sett förut.

Nej, den första delen får medelbetyg och då är jag snäll och hoppas på förbättring.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Att Olof Palme var en stor liten man begrep jag för ett tag sen när jag plöjde Henrik Berggrens biografi över honom. För när Olof Palme hade sin storhetstid i Sverige var jag fortfarande rätt mycket ett barn. Det var därför med stor nyfikenhet jag bänkade mig idag på förmiddagen för att se första delen av dokumentärfilmen om Olof Palme, en film av Kristina Lindström och Maud Nycander. (Vad jag förstår är TV-versionen inte bara tredelad, den innehåller mer än filmen.)

Olof Palme

Olof Palme. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I den här första delen
får vi kort se glimtar från Olof Palmes barndom och studietid i USA. Han kommer liksom av en händelse in i politiken när Tage Erlander anställer honom. Och många frågar sig om denne Palme, uppvuxen i högreståndsfamilj på Östermalm, verkligen är socialdemokrat. Vi tittare får se bilder och filmer från såväl yrkesliv som familjeliv. Dessa är blandade med kommentarer från vänner, kollegor, fru Lisbet och sönerna.

Nej, min tid som socialdemokrat var kort. Icke desto mindre är jag fascinerad av Olof Palme och jag slås över hans lysande intellekt, bland flera förmågor.

Jag tycker att den här filmen är ett mästerverk, med dess blandning av historia och nutid. Del ett får högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort. Olof Palmes liv blev alltför kort.

Read Full Post »

Tredje och sista juldagen, annandagen. Livet är fortfarande lugnt och stilla, huset gungar lite mer eftersom några återvände redan igår morse på juldagen från sitt julfirande.

Jag fortsätter att ta det lugnt – med allting. Nu måste jag snart ut och röra på mig, för jag blir yr och trött bara jag reser på mig! Idag snöar det inte, så jag kan inte skylla på att jag är insnöad. Därför står en liten promenad, om än bara till soprummet, på min agenda idag. Jag måste försöka. Dessutom börjar soporna lukta illa.

Innan jag skulle äta igår pratade jag en stund med Fästmön som höll på att förbereda maten. Det har visst lagats mat väldigt mycket i Himlen de senaste dagarna… Här i New Village har det bara värmts mat. Jag gjorde ett nytt försök att äta julmat. Jag åååt extreeeemt lååångsaaaamt. Och då gick det bra! Jag mådde inte illa! Fast jag hann leka lite med maten också. Vad tycker du att det här ser ut som, till exempel?

kalkonett kycklingköttbullar o rödbetssallad

Vad ser detta ut som, tycker du?


Efter jag hade ätit ringde jag mamma.
Det är roligare att prata med henne när jag är piggare, för då orkar jag bättre. Men det blir ändå långa samtal och det har jag fortfarande svårt för.

Igår kväll startade jag leksaksdatorn i vardagsrummet. Min lekamen hällde jag ner favoritfåtöljen och min uppmärksamhet delades mellan datorn, TV:n, en bok och Ajfånen. Jag spelade ett parti Wordfeud mot en återfunnen vän igår – och tänk, partiet slutade oavgjort! Väldigt många av mina partier brukar sluta på det viset. Konstigt.

Fika vid leksaksdatorn

Lite kaffe vid leksaksdatorn också.


Jag tittade
bland annat på Så mycket bättre – återträffen. Eller jag lyssnade, mest, särskilt på min favoritlåt framförd av miss Li

Miss Li

Miss Li sjöng förstås Här kommer natten…


Jag hittade burken med knäck
som jag hade jag fått av Anna. Petade i mig en och annan, faktiskt. Det smakade otroligt sött.

knäck

Knäck är sött…


Sen ondgjorde jag mig
över den senaste åkomman, en massa eksem som har dykt upp här och var på kroppen. Den senaste läkare jag träffade på husläkarmottagningen skrev ut Emovat för ett tag sen. Den funkar inte alls, jag vill ha Locoid som jag är van vid och som jag vet biter på mina kontakteksem. Men man ska inte argumentera med läkare, har jag fått lära mig. Det är bara att tack och ta emot att de överhuvudtaget vill skriva ut nåt…

Eksem

Ett irriterande eksem på magen.


Eksemfläckarna finns överallt
– på magen, på benen, på armarna, på rumpan och nära operationsärret. Tror inte att de beror på plåster och kirurgtejp som jag inte tål. Sånt har jag ju varit befriad ifrån sen i söndags eftermiddag. Hur som helst, irriterande när det kliar och svider.

Kollade Änglagård – tredje gången gillt lite senare och kunde hålla mig vaken under hela filmen, även om jag mest spelade Wordfeud den sista halvtimmen. Nej, det var en rätt seg och ganska onödig film, om du frågar mig.

Hand m ring

Handen hade svårt att vara stilla.


Kvällen avslutade jag med
att säkerhetskopiera bilder till min julklapps-USB-sticka. Och tänk! Alla bilder fick plats – och det är dessutom utrymme över! Suveränt!

USBsticka

Tänk att så många bilder får plats på den här lilla tingesten!


Annandagen har jag inlett med
att sparka igång en maskin tvätt. The Puckos are back, som sagt, så det är inte direkt tyst i huset. Deras tvättmaskin var på långt före min och det ylas och skriks. Peace is over, med andra ord.

Nu ska jag glo på Palme-dokumentären, första delen, som gick på SvT1 igår kväll och som jag spelade in på DVD-hårddisken. Därpå väntar tvagning och påklädning och sen ska jag försöka mig på en liten promenad ut med sopberget sopor. I eftermiddag blir det mer film, jag ska se Lady och Lufsen, för den har jag inte sett. Kollar nog på dokumentären om ABBA (första delen av tre) på kvällen. Och så blir det Fjällbackamorden, förstås. Måste ju se det nya gänget skådespelare, de kan ju knappast vara sämre än de förra! Den första delen av Fjällbackamorden har undertiteln I betraktarens öga och är långfilmslångt.

Vad händer hos dig idag dårå???

För dig som vill lyssna på Här kommer natten i miss Lis tappning kan spetsa öronen på denna godbit från hennes framträdande i Uppsala för ett tag sen!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för troschock!


Den här dan
började med att jag realiserade det brittiska uttrycket

get your knickers in a twist.

Jag var väl så snurrig i skallen av all gråt och sömnbrist att jag faktiskt satte på mig trosorna – bak- och fram.

1 Trosorna bakofram

Posten fram!


Ja, jag är otroligt pinsam
som lägger ut den här bilden, men det skiter jag i. Jag kan bjussa rätt rejält på mig själv och mina klanterier.

Äta nånting har jag ännu inte gjort. Jag vågar inte, för jag mår illa direkt. Men jag ska göra ett nytt, försiktigt försök med lite julmat senare. Jag vill så gärna!

Jag har fått sms från äldsta bonusdottern idag. Det var roligt att få tramsa lite. Lite skitsnack gör mig genast på bättre humör!

Bäst som jag satt här vid datorn och ordnade lite nyårsprylar till somliga ringde telefonen. Det var Fästmöns snälla mamma som undrade om jag ville ha kaffegäster i eftermiddag. Och det ville jag – fast jag hade ju inte mycket till kaffet att bjuda på…

Ischoklad pepparkakor o ädelost t kaffet

Det fick bli lite ischoklad, pepparkakor och ädelost.


Det var så trevligt
med besök och en stunds småprat om allt och inget, framför allt nästan inget om sjukdom, operationer, sår, sprutor och sånt skit! Mamma, som hann ringa en stund innan, blev också glad för min skull. Jag tror att hon kände på sig att det hade varit jobbigt och ensamt för mig igår. Annas mamma har varit så snäll och skjutsat mig till och hämtat mig från sjukhuset flera gånger. Framöver hoppas jag kunna återgälda detta – även om det blir till Enköping där Annas mamma väntar på sin tur.

Jag har inte gjort så mycket annat idag, försökt tagit det lugnt och inte vara ledsen eller må illa. Det gör ont på en punkt till vänster om operationsärret, det liksom bränner och värker, vilket oroar mig lite. Annars mår jag OK. Jag har pysslat lite med mina blombuketter och jag ska strax vila mig en stund med min bok på gång. Ladda inför att äta…

Blommorna fr jobbet

Blommorna från jobbet är verkligen häftiga!


Jag har ställt DVD-hårddisken
för inspelning av Palme-dokumentären på SvT, för jag ska försöka palla att se Änglagårdsfilmen på TV4, som delvis går samtidigt. Och vad gör det om jag somnar under pläden i min älskade fåtölj..?


Livet är kort. Sällskap är gott.

Read Full Post »

En dag i somras satt jag i bilen med mamma på väg ner till Metropolen Byhålan. Vi brukar lyssna till sommarpratarna och klockslaget passar. Den här dan började vår resa ungefär mitt i programmet.

Det var en man som pratade. Han talade en varm värmländska. En behaglig röst som fascinerade och lockade. Vem var han? Lars Lerin. Namnet sa mig ingenting ens när jag kunde googla på honom. Nu vet jag bättre. Nu har jag sett dokumentärfilmen För dig naken, gjord av Lars Lerins guddotter Sara Broos. Jag kan inte påstå att jag känner den här mannen, men jag har fått ta del av en bit av hans liv och kärlek med och för Junior.

Lars och Junior

Lars och Junior. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Lars Lerin är konstnär.
Under många år har han sökt kärleken, men ett brustet hjärta och missbruk försvårade sökandet. Men till sist träffade han Junior från Brasilien. De hade ursprungligen inte ens ett gemensamt språk. Junior kommer till Lars i Sverige, på vinst och förlust. Medan Junior är öppen är Lars stängd, rädd att misslyckas även denna gång.

Det gäller att våga stå naken för varandra. Och faktum är att kärleken segrar den här gången. Det här är en otroligt vacker film om en vacker kärlek mellan två män, varav den ene inte tror sig om att kunna älska. Filmen vann Dragon Award för bästa svenska dokumentärfilm på Göteborg International Film Festival i år. Det är helt förståeligt! Högsta Toffelbetyg får den också!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit… en konstig dag. Tack och lov slutade det att snöa kring lunchtid, men jag åkte aldrig till jobbet utan jobbade LITE hemifrån. Betoning på LITE. Jag har inte mått så bra, har mått illa av och till. Inte är det nån vinterkräksjuka, tror jag, snarare nerver. Det finns ingen återvändo nu och det som ska göras ska bli gjort – nästa vecka.

Mellan arbetsinsatserna har jag verkligen försökt vara snäll idag. Bland annat har jag en förhoppning om att en kompis till mig blir tårtad, men det är inte säkert att det blir så även om det togs emot väl av tredje part. Mer kan jag inte säga, för om det ska bli en överraskning som förverkligas sabbar jag ju den!

citrontårta

Citrontårta, kanske?


På lunchen
fick jag nån form av energi, så jag gick ett varv med dammsugaren. Det mådde jag inte bättre av, men det kändes märkligt att dammsuga på lunchen och jag fnissade lite för mig själv. Skrattade nästan högt eftersom jag måste gå med gympadojorna inomhus – får så jäkla ont i hälen annars.

Har varit seg och trött hela eftermiddagen. Men i morgon räknar jag med att jobba som vanligt igen. Jag har i alla fall svarat på en del mejl. Försökt vila en stund i fåtöljen med min bok på gång, men kan inte riktigt slappna av. För många tankar snurrar om högt och lågt.

En del mejl- och smskontakt med släkt och vänner har det blivit också. Bland annat med mamma-kusinen B, min Stora-Sister, en före detta kollega och Arga Klara som jag gläds med just nu! Jag tycker att du ska klicka på länken och hoppa in till Klara och peppa henne lite med en kommentar!!!

WordPress verkar precis som jag inte vara riktigt i form på flera sätt. Det är segt att kommentera, har jag fått signaler om. Kan meddela att det är lika segt att svara på kommentarer. Och att posta inlägg… Vi får se om detta lyckas bli uppladdat…

I kväll ska jag försöka sitta stilla en stund och glo på För dig naken, en dokumentärfilm om konstnären Lars Lerin och hans kärlek Junior. Jag hörde Lars Lerin sommarprata i somras och hans stämma var väldigt behaglig att lyssna på i bilradion på väg ner till Metropolen Byhålan med mamma.

Nej, jag är inte riktigt i form och det har väl sina orsaker. Jag försöker locka fram humorn som vapen i eländet. Idag lyckas jag inte riktigt. Vilken tur att det är en alldeles ny dag i morgon.


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kom månadens nyhetsbrev från Månpocket insusande i min inbox. Och som vanligt gör jag ett urval här av de titlar jag tycker är intressant!

Artighetsreglerna av Amor Towles
Nyårsafton 1937 i New York. På en jazzbar lär Katey och hennes väninna Eve känna den världsvane bankmannen Tinker Grey. Trots sina olika bakgrunder – Katey arbetar som sekreterare och kommer från mycket enkla förhållanden medan både Eve och Tinker tillhör överklassen – blir de snart oskiljaktiga vänner. Men en tragisk olycka förändrar livet och snart är Katey indragen i ett komplicerat triangeldrama med de två människor hon älskar mest av allt.


Metallica av Mick Wall

Mick Wall har skrivit den definitiva biografin över Metallica, både djupgående och utredande, men också kritiskt granskande. Han berättar historien om hur den tennisspelande kassettbandssamlaren Lars Ulrich gjorde sina pojkrumsdrömmar till världsomspännande verklighet tillsammans med värstingen James Hetfield. Hela vägen från den tragiska bussolycka i Sverige 1986 som tog basisten Cliff Burtons liv – en händelse som traumatiserade och formade bandet i lika hög grad – via den prisbelönta dokumentärfilmen Some Kind of Monster från 2004 – som i skrämmande detalj visade hur illa det var på väg att gå – till deras status som rocklegender och svåröverträffade publikdragare i dag.

Den sista goda människan av A J Kazinski
Människor i olika delar av världen dör under mystiska omständigheter. På deras ryggar har ett nummer bränts in. De döda var till exempel nödhjälpsarbetare, barnläkare och människorättskämpar. Ett larm går ut via Interpol och i Danmark får polisen Niels Bentzon i uppdrag att hitta och varna människor som gör goda gärningar.

Sfinx av Christine Falkenland
Hon, den första hustrun, riktar sig i brev till Claire, kvinnan som nu är gift med hennes Felix. Han, som skulle ha varit pappa till den son som aldrig föddes, han som kränkte och förnedrade. Claire och Felix blir den himlakropp som allting kretsar kring, deras välstånd och lycka överskuggar till slut både det egna konstnärskapet och vardagen tillsammans med dottern Ma. Hon iakttar och smyger, tar sig in i familjens sommarhus, fläckar och smutsar ner. Hon kommer nära.

Bränd av P.C. Cast & Kristin Cast
Förra delen, Frestad, slutade med en fruktansvärd cliffhanger. Nu får vi reda på hur det gick för Zoey, Stevie Rae och Afrodite.
Zoey Redbirds hjärta har krossats och hon vill stanna på den Andra sidan för evigt. Stark är den enda människa som kan nå henne, men hur ska han hitta henne? Han måste dö för att göra det, menar Högsta rådet. Och han har bara sju dagar på sig.
Stevie Rae vill hjälpa Zoey, men har stora, egna problem. De röda vampyrerna ställer till problem, och den här gången kan inte ens Stevie Rae skydda dem från konsekvenserna.

Från andra sidan graven av Simon Beckett
Vid första anblicken kunde det ha varit vad som helst – en sten, en trädrot, en växt av något slag. Men ur hedens fuktiga jord stack resterna av en hand upp, benen blänkte vita.
Det har nu gått åtta år sedan kroppen av en ung flicka hittades begravd ute på den ödsliga Dartmoorheden. Polisen var helt säker på att hon var ännu ett av våldtäktsmannen och seriemördaren Jerome Monks tonårsoffer. Monk erkände till slut och sattes bakom lås och bom. Rättsantropologen David Hunter och de andra i teamet ansåg fallet vara löst.

Read Full Post »

Att sitta många år i fängelse och drömma om världen utanför är nåt jag kan förstå, men inte begripa vidden av. Jag har nämligen aldrig varit i den situationen. Två personer, som dessutom har suttit i fängelse i USA, är Rickard Flinga och Annika Östberg. Dessa två, för vilka drömmen om Sverige blev verklighet. Tom Alandh har gjort det igen: hans dokumentär om Rickard Flinga och Annika Östberg heter just Drömmen om Sverige och visades på SvT2 igår kväll. Fästmön och jag kollade på SvT Play i sängen lite senare.

Det går inte att låta bli att bli gripen av dessa två människoöden! Rickard Flinga och Annika Östberg brevväxlade för övrigt med varandra under 15 år när de satt i fängelse i USA och kontakten har fortsatt sen de kom till Sverige. Det hade varit lite intressant att veta HUR de två fick kontakt och hur det kom sig att de började skriva till varandra.

Rickard Flinga sköt en man och satt i fängelse i 20 år i USA. Hans svenska föräldrar hade nämligen utvandrat dit. Därför är han svensk medborgare – utan att ha bott i Sverige. Och när straffet var avtjänat utvisades han till sitt hemland, landet han drömde om, det land där han skulle bygga sin framtid.

Annika Östberg dömdes för dubbelmord. Efter 28 år i fängelse i USA kom hon till Sverige 2009. Den 2 maj i år blev hon fri. Även hon hade en dröm om Sverige.

Rickard Flinga blev frigiven år 2000. Med 350 lånade dollars på fickan anlände han till Sverige med en dröm om att bygga en ny framtid. Han var då 49 år. satsade hårt och snabbt hade han en familj med tre bonusbarn, villa och ett företag. Han höll föredarg och han skrev en bok, Iskallt och stenhårt (pocketutgåvan kom ut 2006, jag läste den 2007). Men det höll inte. Och sakta men säkert gick hans dröm i kras. Man har inte långt till tårarna när man ser filmen och hör hur han kämpar och gång på gång säger att han vill ha ett arbete och göra rätt för sig.

Till skillnad från Rickard Flinga har Annika Östberg fått ordentlig utslussningshjälp här i Sverige. Bland annat kom hon till Basta!, ett arbetskooperativ, förra året och där har hon jobbat med hundar.

Det har inte gått så bra för Rickard Flinga. Vi får bland annat se en stark scen där polis kommer för att vräka honom en skärtorsdag.

Annika Östberg har knappt börjat leva sitt liv i frihet än – fortfarande är hon kvar på Basta! Men hon har fått stor uppmärksamhet, bland annat förra året när hon var sommarvärd, nåt som många människor reagerade negativt på. Dessutom var hon med i en TV-version av detta ack så svenska radioprogram, Sommarpratarna. Men vad händer nu?

Det här är en angelägen film om två människor som hade en dröm om att bli fria och att bygga sin framtid i Sverige, drömlandet. Tom Alandh gör som vanligt en stark film. Ingen kan se den och förbli oberörd.

Missade du den igår? Filmen går i repris

SVT1 måndag 6 jun 2011 kl 02.10
SVT2 torsdag 9 jun 2011 kl 16.20
SVT2 lördag 11 jun 2011 kl 15.25
SVT24 onsdag 15 jun 2011 kl 20.00

Och så finns den förstås på SvT Play till den 5 juli.

Read Full Post »

Det var Jonas Simas halvtimmeslånga intervjufilm Lisbet jag ville se i kväll, inte Aktuellt om bloggare, som jag skrev om i förra inlägget. Lisbet med efternamnet Palme. Hon som också blev beskjuten när hennes man Olof sköts till döds en fredagskväll för snart exakt 25 år sen. Hon som, precis som min mamma, försökte rädda sin make från en för tidig död.

Jonas Simas film handlar främst om Lisbet Palme som yrkesperson i kombination med att vara statsministerfru. En både härlig och säkert inte helt enkel kombination… Lisbet Palme har aldrig varit, tvärtemot maken Olof, en person som gillar media och rampljus. Tvärtom har hon många gånger framställts som nästan anti media. Otrevlig. Jag skulle snarare säga skygg eller med en rejäl portion integritet. Lisbet Palme är nämligen inte nån kvinna man sätter sig på. Jag kan bara föreställa mig höjden av diskussionvågorna i makarna Palmes hem…


Lisbet Palme, fotad av Jonas Sima. Bilden är lånad från SvT:s hemsida.

                                                                                                                                                               Den här dokumentären berör inte direkt mordet på Olof Palme eller Lisbet Palmes utpekande av den hon uppfattade avlossade skotten på Sveavägen, den där sista februari för 25 år sen. Vad jag har förstått är Lisbet Palme klar över vem hon anser vara mördaren och detta är inget hon vill diskutera mer.

Om du missade filmen i kväll, se en repris eller se den på SvT Play! Jag fick en mycket tydligare bild av Lisbet Palme.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »