Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dokudikt’

En salig blandning på tapeten som vanligt. Och som vanligt snabbspolar jag förbi dokudiktstramset, denna vecka representerat av ingen mindre än Lars Gustafsson.

Paul Auster var första gäst i studion och presenterades som stjärnförfattare och vår tids Kafka. Samt make till författaren Siri Hustvedt. När programledaren tog över intervjun efter introreportaget blev det till att börja med en massa trams. Men man kom fram till tillfälligheter och sammanträffanden. Paul Auster läspade fram sina idéer om författarskap och klokskap med rökhes röst. Författarskap, menade han, är en sjukdom. Det är faktiskt illiterat av mig att inte ha läst honom… Jag menar, en man som började skriva böcker i tioårsåldern kan ju inte vara dålig…  Och böckernas värld är mycket bättre än vår värld, enligt Paul Auster, för den är

                                                                                                                                                                                                                                                                                 

   […] intressantare, mer levande… och inte så plågsam […]

Bland annat med anledning av att utgivningen av Sigmund Freuds samlade skrifter sker i vår var denne psykoanalysens fader nästa ämne. Författaren Maja Lundgren var nästa gäst i studion. Hon har bland annat recenserat flera verk av Freud. Maja Lundgren menade att Sigmund Freud KANSKE har influerat 1900-talets litteratur mest av alla. Diplomatiskt nog nämnde Maja Lundgren att flera författare nog har bidragit till influenserna, bland andra Fjodor Dostojevskij

Nästa gäster i studion för att diskutera Freud var läkaren Clarence Crafoord, som bland annat jobbat med Freuds samlade skrifter, och Jenny Jägerfelt, författare och Augustprisvinnare.Clarence Crafoord menade att Freud var på rätt plats vid rätt tid för att bli så stor som han blev. Jenny Jägerfelt tror att det är en Freud revival på gång tack vare det nya intresset för psykoterapi som finns. Och Maja Lundgren ansåg att Freud är en mycket god stilist, visserligen svårläst, men i vissa delar lite rolig också. Jenny Jägerfelt skulle kunna tänka sig Muminmamman eller Gud som kund – Jenny Jägerfelt är psykolog också. Clarence Crafoord skulle kunna tänka sig att jobba med berättaren i Marcel Proust romansvit eller doktor Glas

Nästa reportage behandlade biblioteken, vars vara eller icke vara har diskuterats ofta de senaste åren. Hur ser det ut utomlands? Efter krisen på Island ökade antalet låntagare och lån på biblioteken. I Storbritannien har staten gett MINDRE pengar till biblioteken. Och i Kairo, efter revolutionen, väntar det största bibiloteket på sin nya skylt…

                                                                                                                                                         Veckans boktips var böcker som man tror skulle ha intresserat Sigmund Freud:
Jenny Jägerfelt: Våtmarker av Charlotte Roche
Clarence Crafford: Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Paul Auster: Revolution in mind av Georger Makari

Read Full Post »

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »

Inte förrän det nästan är dags för veckans Babel har jag kunnat se förra veckans, inspelade på min DVD-hårddisk! Så blir det ibland och naturligtvis handlar det om prioriteringar. Förra veckans program hade fokus på en 80-åring. Och så blev det lite annat också, som vanligt.

Spontandiktartramsets, Dokudiktens, författare var denna gång Jonas Jonasson. Den som är intresserad kan se detta på Play, själv spolade jag fast forward…

Tomas Tranströmer fyllde 80 år och programmet var till stor del en hyllning till denne poet.


Tomas Tranströmer himself. (Bilden är tagen av Ulla Montan och lånad av mig från Bonniers hemsida.)

                                                                                                                                                        Först ut att hylla Tomas Tranströmer var Marie Lundström och Alex Schulman. Alex Schulman lyckades kalla Tomas Tranströmer ”Gubben” och var allmänt nonchalant och självfixerad. Trist att Schulman ALLTID måste ha den stilen! Båda två är emellertid stora Tranströmer-fans. Därpå följde ett Hemma-hos-reportage i det Tranströmerska hemmet. Tomas Tranströmers böcker är översatta till många språk. Parallellt med diktandet ägnade han sig åt att vara psykolog. Sedan stroken har Tomas Tranströmer  haft svårt med de talade orden. Reportaget var underbart vackert – och lite ledsamt. Rörande var det när barnbarnet läste en av dikterna och när Tomas Tranströmer spelade ett vänsterhandsstycke på pianot. 

Åter i studion hade författaren Aris Fioretos anslutit. Tomas Tranströmer uppfattas som en dörr in till andra poeter, menade Aris Fioretos. En vacker bild, tycker jag. De tre studiopratarna plus programsvamlaren programledaren hade med sig var sin rad ur Tranströmers diktning.

Gratulanter i form av författare från andra länder lämnade sina inspelade grattis. Peter Waterhouse, författare och översättare, kom till studion för att tala Tranströmer. Peter Waterhouse vars bok Pappren mellan fingrarna nyss getts ut på svenska, översatt av Aris Fioretos. (Ja jag VET! Babel är lite incestuöst, så där…) 


Pappren mellan fingrarna är nyligen översatt till svenska.

                                                                                                                                                   Peter Waterhouse, skorrande österrikare med ett minst sagt engelskklingande namn, berättade om sin första kontakt med Tomas Tranströmer. Som student såg han en bok – vars titel han trodde var Tranströmer… Diskussionen kom in på svenskhet och Waterhouse kom fram till att svenskhet är

More language, less words

Intressant reflexion… Daniel Själin såg ut som om han inte fattade nåt. (Förvånar mig inte.)

Lite plats blev det för några andra författarporträtt. Ko Un, för övrigt en av Tranströmer-gratulanterna, fick besök av Babel hemma i Seoul. Författaren och före detta munken var omgiven av högar av böcker och reportern erkände att han hela tiden var rädd att böckerna skulle ramla ner i huvudet på författaren. Ko Uns författarskap är gigantiskt. Det består främst av korta och kärnfulla dikter, mycket präglade av kriget och de fyra självmordsförsöken.

Nästa gäst i studion var författaren Beate Grimsrud. Hennes senaste roman, En dåre fri, handlar om en pojkflicka med fyra röster inombords och som varvar författarframgånger med att vara inlagd på mentalsjukhus. En spännande författare som dessutom är dyslektiker. Först skriver Beate Grimsrud sina böcker på svenska, därefter på hemspråket norska.


Författarframgångar varvas med vistelser på mentalsjukhus.

                                                                                                                                                 Veckans kommande Babel har annan sändningstid och går på långfredag. Programmet handlar om påskdeckare!

Read Full Post »