Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘doktorsavhandling’

Medan jag ringer och ringer och sitter och väntar i telefonköer och lite sånt använder jag ”dötiden” till att surfa runt. Fastnade på en artikel på Dagens Nyheters hemsida om starka och busiga flickor i litteraturen. Nu har nämligen en ny doktorsavhandling visat att fanns starka och busiga flickor även FÖRE Pippi Långstrump. Och att Astrid Lindgren kanske inte var barnbokens stora förnyare, trots allt.


Det här är den riktiga Pippi Långstrump för mig, i Inger Nilssons gestaltning. Bilden är lånad från SvT Bild.

                                                                                                                                                         Man brukar säga att Pippi Långstrump är den första FRIA flickan i svensk barnlitteratur och att hennes skapare, Astrid Lindgren, är den som skrivit den första moderna barnboken. Men enligt den nya avhandlingen är Pippi, som kom ut 1945, väldigt lik ANDRA och mer bortglömda barnboksflickor. Enligt Eva Wahlströms avhandling Fria flickor före Pippi fanns till exempel Bibi, Karin Michaëlis och Ann-Mari, av Ester Blenda Nordström långt före 1945. Och det var flickor som gjorde hyss – bland annat hissade upp folk i flaggstänger (märkligt nog likt en annan barnboksfigur, dock en pojke…).

Eva Wahlström tror att Astrid Lindgren läste böckerna om Bibi och Ann-Mari. Många saker tycks ”lånade”. Både Bibi och Ann-Mari var lite vilda och red på hästar, Bibi rymmer ut i vida världen och Ann-Mari har en fläta som står rakt ut, för att nämna några saker.

Intressant, så klart. Men det var ändå tant Astrid som slog igenom. Och det måste ju ha berott på nåt mer än bara likheter med äldre tiders busiga barnboksflickor. Tror jag, dårå. Eller VILL jag bara tro att mormors barndomsgranne var bäst?..

Read Full Post »

Läser i dagens lokalblaska ett ganska stort reportage om mejlstress. En forskare vid högskolan på Gotland har i sin doktorsavhandling kommit fram till nåt som jag kom fram till för flera år sen, nämligen att många använder mejl lite för reflexmässigt.

Idag pratar vi allt som oftast om informationsflödet som strömmar in över oss, bland annat genom och tack vare och på grund av ny teknik och e-post. Och det där att många mejlar kan skapa stress. Ett mejl innebär ju ofta att man förväntar sig ett svar, ett snabbt svar, ofta och dessutom att vi ska vara tillgängliga framför våra datorer.


Mejlande kostar pengar och tar tid. Är det värt det?

                                                                                                                                                             Allt detta mejlande hit och dit har visat sig kosta massor av pengar för företag. Medarbetare tappar sin koncentration och blir så stressade att man till och med kollar jobbmejl på sin lediga tid. Och om man betänker att 85 procent av alla mejl är internmejl inom ett företag, kan en del av mejlens information i stället läggas ut på ett intranät?

Volvo har undersökt detta och kommit fram till att en satsning på 37 miljoner pix på att utbilda sina tjänstemän har lett till en produktivitetslökning som motsvarar 3,6 miljoner i  veckan. Jag gissar att en del av utbildningen handlade om att lära sig publicera på intranät, lära sig ringa eller lära sig att knacka på hos kollegorna…


Kan jag lägga ut det på intranätet i stället för att mejla? En fråga värd att ställa ibland.

                                                                                                                                                          Skämt åsido, i USA har flera företag gått så långt att de har införst mejlfria dagar. Då uppmanas de anställda att varken läsa eller skicka e-post.

En annan forskare vid KTH i Stockholm har forskat sen början av 1990-talet om e-post. Han menar att vi människor är nyfikna, sociala varelser som ser mejl som ett sätt att bli bekräftad. För det enda som är värre än att få för mycket e-post är att inte få nån alls…

Det där känner jag också igen. Jag skickar ju i 99 procent av fallen mina jobbansökningar via e-post. Men ytterst sällan får jag nån bekräftelse på att mina ansökningar ens har kommit fram… Och DET känns värre än om min inbox skulle vara full, kan jag meddela! Här lägger man ner tid och energi och inspiration på att skriva ihop nåt – som man sen inte får bekräftat på nåt vis…

KTH-forskaren menar, hur som helst, att det är bra om man begränsar mejlandet. Han tycker att det skulle räcka om man kollade jobbmejl ungefär tre gånger om dan. Men eftersom folk verkar bli överösta av e-post är det svårt att fånga mottagarens uppmärksamhet. Ett mejl försvinner lätt i en full inbox. Är det vad som har hänt mina ansökningar?


Vart tog mitt mejl vägen? Kom det fram? Varför svarar h*n inte???

                                                                                                                                                            I reportaget har även några utnämnada IT-experter vid en offentlig verksamhet i Uppsala fått uttala sig. Dessa ägnar flera timmar åt att läsa e-post på jobbet varje dag. Och det tycker jag är rätt och riktigt! För offentlig verksamhet faller under förvaltningslagen och e-post ska läsas, hanteras, besvaras inom rimlig tid. Med rimlig tid borde 24 timmar vara en gräns.

Men då snackar vi EXTERN e-post. Mycket av den interna skulle troligen kunna hanteras av andra verktyg och kanaler – till exempel intranät, telefonsamtal eller varför inte det sensationella att knacka på hos en kollega…

Att ringa till en myndighet vet vi ju kan vara som fördömt. I nio fall av tio svarar inte den vi söker – och i det tionde fallet svarar nån annan som inte vet ett smack om vårt ärende. Därför är e-post ett utmärkt kommunikationsverktyg för oss medborgare. Och jag tycker vi har rätt att ställa krav på att få våra e-brev lästa och besvarade i vettig tid.

Men däremot kan jag reta ihjäl mig på myndigheter/motsvarande där personer inte ORKAR/VÅGAR/VILL lyfta en telefonlur och ringa för att boka in en mötestid med en privatperson. Det borde ju rimligen gå mycket fortare och smidigare än kanske flera vändor mejl. För som sagt, som privatperson är det ju inte säkert att jag sitter vid min dator hela tiden… Men mejl kan man ju ta till i mötesbokningsärenden om man nu, i dessa mobiltelefoners tidevarv, förvånansvärt nog INTE får tag i personen i fråga. Jag tycker ju att vi är så förbaskades tillgängliga hela tiden numera…


”Hej, jag är din handläggare på XXX. Skulle du och jag kunna träffas i veckan? Vad sägs om torsdag?”

                                                                                                                                                         IT-experterna i artikeln tror för övrigt  inte att en mejlfri dag skulle minska stressen utan i stället öka den. Genom att läsa mejl fortlöpande slipper man en full inbox, helt enkelt. Men irritationsmoment som felaktigt skickade kopior, massutskick och irrelevanta skämtmejl betackar sig experterna för! Och det förstår jag!..

Hur tycker du att man ska använda e-post? Är det ett bra verktyg? Är det alltid rätt verktyg?

Read Full Post »