Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘doft’

Ett mysigt inlägg.


 

Ja! Jag erkänner. Jag har gått på reklamen om Air Wick Black Edition Multicolour Candle. Det är väldigt vackert, mysigt och stämningshöjande, men doftar inte för mycket juläpplen och kanel, bara lagom.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppiggande inlägg.


 

Afrikansk kvinna håller i bröstet

Ibland känns det rätt tungt…

Ibland känns det bara rätt tungt. Då gäller det att inte tappa sugen och försöka hitta saker som piggar upp. För ett par veckor sen hittade jag några tips – eller snarare genvägar – till en lite glammigare tillvaro. Dessa tänkte jag dela med mig av i decembermörkret. För skönhet och sånt som har med det att göra behöver inte alltid kosta multum.

  • Stoppa finnen med krukväxten. Det vill säga, bryt av ett blad från aloe vera-växten och stryk växtköttet mot huden två gånger om dan. Då läker blemman ut snabbare. Fast det hjälper inte mot alla finnar…
  • Hej då celluliter! Visste du att koffein är en ingrediens i cellulitkrämer? Så varför köpa dyra tuber när du kan ta tillvara på din kaffesump? Blanda en handfull sump med två matskedar olja och massera in blandningen där du vill minska celluliterna.
  • Förläng väldoften. Om du smörjer in dig med en fet kräm innan du parfymerar dig förlänger du doften. Fettet i krämen gör att doften bevaras längre.
  • Kör blankt med sexhjälpmedel. Vanligt vattenbaserat och silikonfritt glidmedel funkar bra i nytvättat, fuktigt hår och motverkar friss. Dessutom blir håret blankt.
  • Blanda ditt eget superschampo. Om du använder mycket klet och smet i håret behöver du ha ett riktigt bra schampo så att du blir av med rester som gör din hårbotten fet och orsakar klåda. Blanda en tesked bakpulver i en klick av ditt vanliga schampo.

Och nej. De här tipsen är förstås inte mina egna. Du hittar dem och några till om du klickar här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett hurvet inlägg.


 

 Pingvin

Frusen om näbben.

Nä, i eftermiddags mådde jag inte alls bra. Jag tror att jag har jobbat för hårt med min redigering, för jag började må riktigt illa. Men jag åkte in till stan eftersom jag ju skulle möta Fästmön efter jobbet, gå på marknad och få håret klippt.

Det var riktigt kyligt och vi frös som två pingviner om näbbarna hyndor. Mitt illamående blev inte heller bättre av bussresan in till stan, åksjuk som jag är. Dessutom blev jag yrslig och trodde allvarligt att jag skulle falla ihop. Fast sånt gör ju inte jag. Och Anna kom rådigt på att jag kanske inte hade ätit så mycket. Nej just det.

Anna

Anna frös också.

Vi fick helt enkelt gå och fika.Sivia torg. Ja, torg som torg. Vi skulle ju vara på Vaksala torg, men det var till Sivia torg vi sökte oss hela eftermiddagen. Det blev premiärbesök på Café Dwell där vi tog var sin kaffe och liten <== sant!) nötkaka. Mycket gott och mycket bra pris!

Värmda och stärkta av kaffe och kaka traskade vi tillbaka till marknaden. Det bästa var doften av brända mandlar, det sämsta lukten av rök. Varför måste en del bara röka i folksamlingar? Mitt illamående blev inte precis bättre av stanken.

Det roligaste var att glo på folk. Vi är ju inte precis stadda vid kassa nån av oss, men att glo är gratis – på såväl folk som fä. En del smärre fynd gjorde vi emellertid på marknaden. Det blev lite marknadsgodis i form av nougatkarameller och remmar. Och så köpte vi strumpor – åtta par var à 50 spänn skallen. Nu har jag strumpor ett långt tag framöver!

Åtta par strumpor

Mina åtta par strumpor.

 

Nysnaggad

Nysnaggad.

Därpå vände vi åter mot Sivia torg. Jag skulle ju faktiskt träffa M och trimmern. Det var underbart skönt att bli snaggad och faktum är att det gjorde susen mot såväl illamående som yrsel också!

Det här är den bästa och mest lättskötta frisyr jag nånsin har haft. Jag behöver bara tvätta håret ett par gånger i veckan – övriga dar sköljer jag igenom det i duschen eller bara drar fuktiga händer genom det. När det är nytvättat har jag lite klegg i det – ungefär en enkronestor klick av nåt genomskinligt. Svårare än så är det inte!

Men inte var vi redo att lämna Sivia torg efter klippningen! Vi slank in på ”Luckan” och åt var sin pizza. Nu är mina hushållspengar – ja, nästan alla mina pengar – snart slut. Vilken tur att jag får hela 9 900 kronor  av a-kassan om typ tre veckor. Tjolahopp, liksom! Vad ska jag göra med alla dem???

Bussen hem gjorde mig illamående igen. Jag har nog fått ebola. Minst. Det är tur att vi inte är några partytjejer utan höll oss till vatten (Anna) respektive mjölk (jag). I kväll blir det Dicte, veckans nya höjdpunkt på TV4. Marknadsgodiset får ligga kvar i påsen för min del. Urrrrppppp….

Ballerinor och Partytjejer

Vi är varken ballerinor eller partytjejer. Tur att det finns handböcker för sånt ifall vi ändrar oss.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Doften av äpplen, nackont och livet har lite färg

Ett inlägg om dagsläget.


 

Annas vardasgsrumsfönster

Mest svart och vitt, men också rött… (Bilden föreställer ett av Annas vardagsrumsfönster.)

I morse förbannade jag mig själv för att jag svingar min personliga piska så obevekligt mot min trötta lekamen. För jag var verkligen, verkligen trött. Funderade på meningen med detta att varje vardag kliva upp klockan sju. Till vadå? En ny dag i svart och vitt. En dag när jag återupptar mitt Sisyfos-arbete utan applåderande skaror.

En dag som kan kännas oerhört lång när man tvingas tillbringa den inom fyra väggar. Det ger mig synnerligen dåligt samvete att inte gå ut och fota den vackra hösten, men hälsporren i högerfoten tackar mig ofantligt för att jag inte belastar foten.

En dag, när jag tillbringar 90 procent av tiden vid datorn, dammsugandes efter lediga jobb, formulerandes oemotståndliga (ja, ja ja, jag är ironisk!) ansökningsbrev och mottagandes nej efter nej efter nej med det obegripliga skälet

Du är överkvalificerad!

I dessa svarta stunder önskar jag att jag kunde trolla bort vissa erfarenheter och meriter på mitt CV. Men det är ju lite svårt eftersom det skapar hål. Och vilka delar av sitt liv vill och bör man ta bort i såna lägen?

Klockan var 6.51 när jag klev ur sängen med det gruvligaste nackontet. Jag tror att Fästmön har smittat mig, för hon hade obegripligt ont i nacken eller nedanför i helgen. Jag lovade massera, men det löftet inser jag att jag inte höll. Straffet blev väl att det onda hoppade över till mig i stället. Nu har jag varit uppe en stund och det känns lite bättre. Min hemarbetsplats vid datorn är också superanpassad och utformad efter mina egna behov, så jag kan möjligen skylla på helgens datoriserande i antingen för mjuk soffa eller vid för högt köksbord. (Fast när jag lyfter på filten noterar jag att jag behöver en ny skrivbordsstol som inte har nån sprucken sits…)

Fem äpplen

Väldoft i vardagsrummet!

Men ute i vardagsrummet möttes jag av en helt underbar doft av äpplen! Det är äpplen som inte har skakats hit på Europavägar utan äpplen från en svensk koloni-trädgård, även kallad Slottsträdgården. Doften är faktiskt så underbar att jag nästan inte vill äta upp frukten. Men det ska jag, förstås, för nu är det vardag och godispåsen åker in i skåpet. Det är nyttigheter som gäller!

Nu är dagens lediga jobb är sökta. Jag har jobbat i moderna versioner av Word och Excel och det var underbart! Det som återstår är ett telefonsamtal jag ska ringa. Jag har inte helt kommit fram till ett beslut än, vilket måste göras innan dagen går över i kväll. Men jag vet åt vilket håll det lutar och det smärtar mig oerhört eftersom det är nånting mycket intressant som jag gärna hade velat få chansen att… Kanske ska jag föreslå en tripp och ett förutsättningslöst samtal för att båda parter ska få ”klämma och känna”? Men 16 mil är lite långt… Dessa dilemman! Samtidigt, mitt i det svarta och vita sätter de ju färg på tillvaron, onekligen…

Igår kväll noterade jag att livet går vidare även i ett sammanhang i vilket jag har befunnit mig tidigare. Jag såg ytterligare en… lucka och kan förstås inte låta bli att undra vart den som först puttades snäppet neråt till just detta pinnhål har tagit vägen nu. Ibland finns det en grymhet i vissa organisationer, en syn på människor som är kall och hänsynslös. Jag är glad att jag överlevde. Såna som jag passar inte in på ställen där var och en sköter sitt och har isblå, döda ögon. Mina ögon är också blå, men de lever. Och nu sitter jag och undrar om jag ska ta mod till mig att slå en signal för att fråga hur den drabbade människan mår. Eller har jag gått vidare?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett saligt blandat inlägg.


 

Blommande porslinsblomma

Nån som trivs i värmen!

Nu börjar jag höra allt fler som inte mår så bra i värmen. Själv mår jag mest bra, men har haft ont i huvet i två dar. Det är väl hjärncellen som har fått lite energi därinne av hettan, vad vet jag. Jag dricker mycket vatten (går på toa lika mycket) och håller mig till skuggan på ballen*, under markisen. Men jag upptäckte i alla fall några som trivs i värmen – mina porslinsblommor blommar! Det brukar de göra när det är varmt. Jag kände doften av dem igår kväll, men orkade inte titta efter förrän idag.

Det blev en snabb tur med Clark Kent** in till stan för att plocka upp Fästmön, Elias och min resväska på hjul. Jag undrar om de har köpt tegelstenar på semestern..? De verkade inte jättepåverkade av värmen nån av dem, men en tripp på bussen hade nog ställt till det, tror jag. Jag skjutsade ut dem till Himlen och åkte sen hem till mitt. Jag vill inte vara utomhus just nu, känner jag. I bilen, däremot, var det underbart behagligt med AC:n. Termometern i bilen visade en utomhustemp på 32 grader…

Anna berättade lite om deras middag på Koh Phangan på Söder igår. De hade inte fått sitta på bästa stället, kanske, men maten var god och portionerna rikliga. Jag blev riktigt sugen, så i kväll tänker jag beställa wokad mat från Thai Wok i Gamlis (bildar en food court med några andra på Restaurang Maestro). Hur jag har råd? Ja, inte köper jag maten för några a-kassepengar, inte. Men jag fick en rejäl slant i semesterersättning idag från mitt förra jobb – jag kunde ju inte ta ut några semesterdagar.

frågetecken

Vad gäller?

På tal om jobb hamnade jag i ytterligare en intressant diskussion idag på Twitter. Den handlade om hur länge man får vara borta från sin ordinarie bostad när man är arbetssökande. Att man inte får ta utlandssemester begriper vem som helst. Går man på a-kassa är det för övrigt inget alternativ – man har inte ens råd med bussen till Arlanda då. Däremot kom vi fram till att Arbetsförmedlingen har lämnat olika uppgifter om hur långt bort man får vara. Jag ställde en direkt fråga om detta vid inskrivningen den 1 juli. Fick då till svar att jag måste kunna inställa mig för jobb inom 24 timmar. Men många på Twitter hade hört 48 timmar. Tänk, inte ens detta kan Arbetsförmedlingens handläggare göra rätt! För nu är vi ett helt gäng som är förvirrade kring vilka regler som gäller – 24 eller 48 timmar??? 

Nu kan jag ju inte heller låta bli att undra om svaren på de andra frågorna jag ställde vid inskrivningen som arbetssökande vid Arbetsförmedlingen i Uppsala är att anse som korrekta. (Klicka på länken ovan så kan du se de tre frågorna!) Nä, det finns inget förmildrande i att Arbetsförmedlingens handläggare svarar fel på frågor om regler. För nån handläggare har ju svarat fel här uppenbarligen. Eller gäller inte samma regler oavsett var i Sverige man bor??? Som om vi arbetssökande inte har annat att oroa oss över…


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fotkräm.


 

CCS Fotcreme

Min favorit!

Många är åren som jag har smort in mina fötter det sista jag gör på kvällen. Jag ligger i sängen och smörjer fotsulorna. Ger dem lite massage samtidigt. Det tog ett tag innan jag hittade en kräm som passade. Men när jag fick CCS Fotcreme i julklapp ett år av mamma var jag fast. Den fotkrämen har jag kört med sen dess.

Jag har då och då provat andra fotkrämer, bland annat Apoteket Hjärtats, men inte gillat nån. En del är för feta och borde benämnas salva, medan andra, till exempel Hjärtats, är för tunna och rinniga. Just CCS kräm har varit perfekt.

CCS Foot Cream

Ny förpackning, nytt, särskrivet namn… Men är krämen i sig ny?

 
 
 

Så jag blev lite… störd när jag skulle skicka efter apoteksvaror från Apotea, vilket jag ofta gör eftersom priserna är lägre än ute i handeln. Noterade då att CCS Fotcreme inte bara bytt färg på tuben till lila utan också namn, till det mer anglosaxiska och särskrivna Foot Cream. Enbart detta borde ha gjort att krämen inte skulle ha hamnat i min varukorg. Men jag chansade och tänkte att den, namnet till trots, ju kanske inte är sämre än ursprunget. Dessutom var jag lite desperat eftersom min gamla, blåa tub var på väg att ta slut.

Det som först slog mig när jag öppnade tuben var att krämen inte doftade annorlunda. Men det gjorde den när jag väl hade klämt ut en klick och börjat smörja in fötterna! Doften går mer än tidigare mot parfyrmerade oljor. Och såna oljor kan man tycka mer eller mindre om. Jag vill inte ha min fotkräm alltför parfyrmerad, men jag tyckte att just denna faktiskt var alldeles lagom.

Vad gäller krämens fyllighet, känns den precis lika lagom fet som sin blåa föregångare. Ytterligare ett plus!

Men vad är nytt, dårå, förutom det förskräckliga namnet – vi bor i Sverige, då skriver vi korrekt svenska! – som är på annat språk och särskrivet? För att se hur krämerna skiljer sig åt måste jag helt enkelt försöka läsa de finstilta innehållsförteckningarna:

 

Blå                                                            

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Methylparaben

Ethylparaben

Propylparaben

Sodiumhydroxide

Parfum

 

Lila

Aqua

Glycerin 

Urea

Canola oil

Caprylic/Capric Triglyceride

Cetyl Alcohol

Hydrogenated Vegetable Oil

Stearyl Alcohol

Glyceryl Stearate

PG-100 Stearat

Lactic Acid

Tocopheryl Acetate

Malva Sylvestris Flower Extract

Phenoxyethanol

Ethylhexylglycerin

Citric Acide

Sodium Benzoate

Potassium Sorbate

Sodium Hydroxide

Parfum

 

Ja, inte känner jag till många av de här ingredienserna. På svenska. Hade det inte varit jättebra om man hade skrivit ut namnen på svenska på en tub fotkräm som ska säljas i Sverige? Jag menar, nu när man ändå väljer att göra om såväl utsida som insida?

Men vad är det för ingredienser egentligen? Ta till exempel

Tocopheryl Acetate

Det är en form av E-vitamin, faktiskt. Den har en mjukgörande effekt, den är fuktighetsbevarande och motverkar håravfall som man får av vissa läkemedel. Nu har jag inte hår på fotsulorna, men… En ganska vanlig biverkning av detta ämne är eksem, framför allt klåda. Det känns ju mindre bra med denna nya ingrediens.

Och vad är

Phenoxyethanol?

Det är ett konserveringsmedel och det har en viss antibakteriell verkan. Men det är också mycket irriterande för ögon och hud och giftigt för njurarna, nervsystemet och levern. Råkar man få i sig det kan man till och med hamna i koma.

Ja, så här kan man hålla på. Nu orkar jag inte söka på alla ingrediener. Men jag undrar ständigt och jämt varför ingredienserna inte står på svenska.

Jag tänker fortsätta använda CCS Foot Cream, särskrivning, anglosaxism och läskiga ingredienser till trots. Men jag gör det med lite mer… kritiskt öga och kanske troligen blir det rentav så att jag efterhand slutar använda produkten. Produkten, vars nya namn jag totaldissar och vars innehåll känns… riktigt skumt…

Toffelomdömet för den nya, lila fotkrämen blir bara medel. Avdrag på omdömet gäller innehåll och namn. Det som drar upp omdömet till medel är… doften.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en språkfråga.


Min pappa föddes i Finland
. Även om han talade svenska hemma hos sin mamma och pappa, påverkade naturligtvis finskan honom. När han så småningom överlevt både kriget och tiden som krigsbarn bestämde han sig för att bli journalist här i Sverige. Det var nämligen i Sverige hans familj bosatte sig i fredstid. Pappa var perfektionist. Han både talade och skrev nästan perfekt svenska med tiden. Det var bara vissa uttryck som fortfarande hängde kvar och som avslöjade honom lite.

Pappa lärde mig en hel del, bland annat om svenska språket, dårå. Till exempel var han väldigt tydlig med skillnaden mellan orden doft och lukt:

Doft är nånting som doftar gott, lukt är nåt som luktar illa! Kom ihåg det!

sa han.

Och det gjorde jag! Doft låter ju helt enkelt mycket… trevligare och positivare än lukt, så särskilt svårt är det inte.

Doftljus skoltoalett

Doftljus skoltoalett, L’odeur des toilettes d’école…

Därför fnissade jag extra mycket när jag i köket på jobbet hittade två doftljus, som vi fått i gåva. Doftljusen heter Skoltoalett – eller  L’odeur des toilettes d’école, som det också står på förpackningen, förvillande lik en parfymdito, för övrigt… L’odeur på franska låter ju ännu värre än lukt på svenska, för övrigt. För jag tror nämligen inte att dessa doftljus doftar, de luktar. Eller stinker, snarare…

Baksidestext doftljus skoltoalett

”…doften av en misslyckad offentlig upphandling…”

På baksidan kan man läsa om syftet med ljusen: att presentera en doft som symboliserar en misslyckad offentlig upphandling där man har försökt köpa städning så billigt som möjligt. Ett köp som gör att många elever undviker att gå på toa i skolan och hellre håller sig en hel dag. En hel dag… det skulle inte jag palla!.. Samtidigt kan jag dock meddela att även kontorstoaletter luktar illa. De städas emellertid oftare, men frågan är om det hjälper. På så gott som alla arbetsplatser jag har varit – och särskilt minns jag den i Stadens Sandlåda i Uppsala – har vuxna människor inte klarat av att varken spola eller städa efter sig. Men det handlar ju inte om upphandling utan om hyfs och vett och uppfostran…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Sara Lövestam är inte bara SFI-lärare.
Hon är författare också. Dessutom en väldigt duktig sådan. Och även om jag tyckte att hennes senaste bok, Hjärta av jazz, började lite trevande, slutade den desto mer i… crescendo, för att låna en term från musiken. Tack till Fästmön, som gav mig boken i julklapp förra året!

Hjärta av jazz

En bok med musikaliska förtecken. Och om mobbning, förr som nu.


Steffi går i nian
och är mobbad. Men i musiken finner hon tröst och sin egen väg. Hon finner också Alvar genom musiken. Alvar, som spelade Povel Ramel just när Steffi gick förbi utanför hans öppna fönster på hemmet. Genom boken får vi följa Alvars berättelse om hur han kom till Stockholm för att lira jazz parallellt med Steffis berättelse. De två lite udda existenserna blir vänner, nånting som förändrar bådas liv.

Först undrar jag om jag läser en ungdomsbok. Men det gör jag inte. Mobbning har förekommit i alla tider och i alla åldrar. Allra mest kanske jag ryser när Sveas historia uppdagas.

Steffi förgyller Alvars sista tid i livet och han räddar henne från att gå under och bli offer för mobbarna. (Kanske är det hans katharsis eller rening från skulden den gången, för länge sen, när han inte ingrep och räddade en liten flicka?) Alvar får inte många besök, men Steffi blir en återkommande gäst på Alvars rum på hemmet. Hemmet, som bebos av gamla, snurriga tanter och farbröder som sköts av änglar. Eller vad sägs om denna fina beskrivning av personalen:

[…] Hon har mycket att göra, det vet han och kan se i den bultande ådran på hennes hals. Men han tvingar henne att lyssna tills hon säger ja. Han vet nämligen vilka som söker sig till äldrevården. Änglarna. […]

Om jag skulle anmärka på nånting blir det möjligen texten till Alvars ”bit”. Det är inkorrekt engelska att säga

[…] feel the smell […]

One doesn’t feel a smell, one smells. Feel är nåt taktilt, vilket skulle göra the smell, doften, i det här fallet till en… otäck fis, kanske…

Det här är ytterligare en fantastisk bok, signerad Sara Lövestam. Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta – trots att HBTQ-temat denna gång är ytterst litet. 😉

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tycker om Sara Lövestams andra böcker:

Udda

I havet finns så många stora fiskar

Tillbaka till henne


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om morgonens och förmiddagens övning.


Enligt min plan
och det uppsatta korttidsmålet skulle smårummen storstädas idag, tisdag. Sagt – och faktiskt gjort, också! Ytterligare en dag när jag kan känna mig nöjd. Och doften av renhet omgärdar mig nu när jag sitter och skriver. För smårummen är samlingsbegreppet för mitt arbetsrum och mitt gästrum.

Ärligt talat tjuvstartade jag igår. Annars skulle jag näppeligen hinna eftersom jag inte är hemma i eftermiddag. Igår kväll putsade jag fönstren och bytte gardiner. Faktum är att kjolar går alldeles utmärkt att ha som gardiner. Eller om det nu är tvärtom…

kjol o bredbent

Din alldeles egna fe Tofflan.


Dagens värsta
var nog att damma böcker. (Jag hoppas att jag har fått bort alla dammkorn från hålorna i mitt huvud samt alla dammtussar från håret – jag ska ju på ett viktigt evenemang. ) Jag älskar verkligen böcker – men inte att hålla dem dammfria…

Ett annat problem är att framför allt arbetsrummet är så trångt. Ska man städa där får man nästan bete sig som om man spelar ett sånt där 15-spel där brickorna ska gå från 1 – 15, från vänster till höger, på en liten platta… Vilken tur att jag är så otroligt smidig! (Nåja…)

Nu är smårummen rena och fräscha. Gästrummet är redo att ta emot gäster. Eventuellt kommer en liten gäst redan i helgen. Och till jul kommer ju mamma. Båda dessa gäster kallar mitt gästrum för sitt rum. Låter gott att människor trivs hos mig!

I kväll återkommer jag med en rapport om eftermiddagens övning, men bara för dig med lösenord!

Här är några bilder från städningen av smårummen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »