Det gäller att inte tappa sugen…

Ett självpeppande inlägg.

---

 

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik Backman. Uppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning i världen utanför

Ett inlägg i vilket Tofflan spanar i omvärlden.

Vad passar väl bättre än en spaningstur i världen utanför så här på måndagen? Ja jag kan tänka mig flera saker som passar bättre, men det jag serverar här och nu är just en sån spaning i världen utanför och inte ett dugg annat!

Strateger sprider titelsjukan. Kurt i Almunge är upprörd över alla strateger som offentliga verksamheter söker. Han trodde att strategier var nånting politiker ägnade sig åt, inte tjänstemän. Och så raljerar han om strategexamen och undrar om ordet har samma värde som bloggare, twittrare, debattör och coach. Han hävdar också att titelsjukan gör att visitkort kräver två rader för att beskriva tjänsten man innehar. Avslutningsvis återberättar han en 30 år gammal anekdot. Alltså jag är benägen att hålla med Kurt när han insinuerar i inledningen att strategerna tycks vara så många och finnas överallt. Vad gäller ordets värde, eller valör, som Kurt kallar det, beror det väl lite på huruvida man är positivt eller negativt inställd till saker och tings utveckling. Utveckling är nämligen bra ibland, trots allt. Visitkort, till exempel, används nog inte främst för att planka in på utställningar idag.

”Kyrkan blir ett slagfält.” Tro det eller ej, men orden kommer varken från vanliga armén eller Frälsningsarmén utan från vår ärkebiskop Anders Wejryd. Han har gjort en par riktigt bra saker, tycker jag. Och nu manar han till ett hyfsat tonläge i sociala medier. Själv vet jag att han tycker att man ska ha ett hyfsat tonläge i mejl också. Man ska inte kränka andra på sin arbetsplats – varken via e-post eller på annat sätt.

Självmord i medierna. Självmord är den tredje vanligaste dödsorsaken bland människor under 25 år i världen. Och nästan en miljon människor tar livet av sig varje år. Vi måste börja våga prata om det här. Självmorden kan inte öka till 1,5 miljoner om året år 2020. Vi måste sätta stopp.

Springsteen bra förebild till manligt läsande. Kulturchefen på Svenska Dagbladet skriver om The Boss, Bruce Springsteen, och sossarnas fäbless för denna arbetarklasshjälte. De tre senaste sossepartiledarna har sinsemellan varit väldigt olika men ett har förenat dem – kärleken till Bruce Springsteen. Och på nåt sätt knyter Kulturchefen ihop detta med symboler och hur man vill uppfattas som politiker samt läsning och bildning. För Bruce Springsteen är nämligen en läsande artist. En läsande manlig artist. En förebild för den läsande mannen, enligt Kulturchefen. Ja jo… Även män med muskler och valkar i händerna läser. Och kvinnor. Jag tror inte barn bryr sig om ifall det är pappa eller mamma som läser. En god förälder, oavsett kön, förmedlar läsningen till sitt barn, oavsett barnets kön punkt slut.

Gränserna för naturtyper förskjuts. Det blir varmare på jorden. För oss här uppe i norr är det kanske rätt OK, men vad händer om det blir ännu varmare i öknen, till exempel? Om knappt hundra år kan en femtedel av all landyta på jorden ha bytt klimatzon. Riskerna för att naturen inte hänger med är stora och kan leda till att vissa djurarter utrotas, till exempel. Andra konsekvenser är att ett varmare klimat gör att man kanske inte kan odla sånt som blir till mat på flera ställen än idag. Bryr du dig om dina efterkommandes framtid?

Vattnet kan stiga ytterligare. Som Robban Broberg en gång sjöng… ”Vatten, stan är full av vatten…” Fyrisån har stigit över alla breddar. Och värre blir det, kulmen kommer i mitten eller slutet av veckan, enligt SMHI. Men det är inte bara restaurang Tzatziki i centrala Uppsala som drabbas. Det är trafikproblem mellan Uppsala och Stockholm och tågen går med lägre fart genom Knivsta. Och familjen Wennerberg/Lööv en mil norr om Uppsala har blivit hemlösa eftersom deras hus är vattenskadat.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sex år sen

Jag minns den 24 juli för sex år sen nästan helt. Eller i alla fall vissa delar av dagen väldigt tydligt. Jag hade fått besök av en gammal klasskamrat och hennes katt. De skulle tillbringa en semestervecka hos mig. Vi lastade in väskor och djur och for ner på stan. När jag kom hem ringde telefonen. Jag har bärbara lurar och de var avstängda, så det vara huvudenheten som ringde. Men jag kunde inte svara. På den tiden hade jag också telefonsvarare. Och där hörde jag min mammas förtvivlade röst.

Pappa som jag minns honom. Foto: Henrik Gedda.

Det dröjde många timmar innan jag fick tag på mamma. Men på hotellet där hon och pappa vistades på semester sa kvinnan i receptionen att det hade hänt nåt otäckt när mamma och pappa var nere och badade. De var nu på väg till sjukhus i Jönköping. Jag skulle vara beredd på det värsta, sa hon. Det värsta…

Jag ringde sjukhuset i Jönköping, men fick inga som helst besked. Jag kunde inte pappas fyra sista siffror i personnumret. Ändå lovade de på sjukhuset att ringa tillbaka med besked. De har fortfarande inte ringt.

Till sist ringde mamma. Och det värsta var verkligen det värsta: min älskade pappa, som jag pratat med kvällen innan i mobilen, en lång stund, var död. Han hade drunknat.

Min kompis packade ihop sina grejor och tog med katten och mig ut i bilen. Hon körde mig till Vadstena där en god vän till pappa tog vid och skjutsade mig sista biten ner till Småland.

Jag vet inte hur många gånger jag hörde mamma berätta den kvällen om hur hon försökte rädda pappas liv. Han hade stått i sjön, med vatten upp till knäna och plötsligt skrikit att han drunknade. Sen föll han.

I dödsattesten står just dödsorsaken som drunkning. Men varför hade han då inget vatten i lungorna?

Idag spelar det ingen roll vad som orsakade det hela. Pappa är död och kommer aldrig mer tillbaka. Det har gått sex år och jag tänker på honom varje dag. Jag får aldrig ropa på honom igen, jag får aldrig säga

Pappa!

Min gråt är inte förtvivlad idag, den är stilla. Och jag och mamma far till mammakusinen B i Fruängen över dan så att mamma inte ska tänka så sorgliga tankar.

Jag har nog inte skrivit så här öppet om pappa och det som hände tidigare. Du som lämnar en kommentar, lämna gärna en snäll sån. Jag orkar inte med elakheter idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Rökare behöver hjälp!

Oavsett vad man tycker om dem, men fyra mer eller mindre kända kvinnor har skrivit en lysande debattartikel i Expressen om att rökare behöver vårdens hjälp att sluta röka.

Skälet är att rökningen är det enskilt största dödsorsaken och därför, anser de fyra skribenterna, bör landstingen ta sitt ansvar och aktivt ge den hjälp som rökare behöver för att kunna sluta.

Pengar och hälsa går upp i rök tillsammans med ciggen.

I vårt land röker ungefär en miljon människor. Av alla dem som ändå försöker sluta på egen hand misslyckas hela 97 procent. Det borde därför vara självklart att landstingen, och framför allt vårdcentralerna, har personal som är utbildad i rökavvänjning. Men så är det inte.

De fyra skribenterna menar att tobak är lika beroendeframkallande som heroin och kokain. Och ingen tycker väl att det är konstigt att knarkare får hjälp att sluta med sitt missbruk?

Ställt i relation till vad en anställd rökavvänjare vid varje vårdcentral skulle kosta är samhällsvinsten enorm! Några siffror:

[…] Varje år kostar rökningen 30 miljarder kronor bara i Sverige, för sjukvård, sjukskrivningar, produktionsbortfall genom förtidspensioneringar och dödsfall.
[…] ett års förbrukning av cigaretter kostar cirka 12 000-20 000 kronor. […]
[…] Det finns i dag utbildade tobaksavvänjare på näst intill samtliga vårdcentraler i regionen [Östergötland]. Kostnaden för satsningen är 13 miljoner kronor per år. […]

Jag kan inte annat än att upprepa artikelskribenternas fråga: När ska landstingen ta sitt ansvar?..

Read Full Post »

Bakom stängda dörrar

Sent igår kväll damp Fästmön och jag ner i sofforna i vardagsrummet i Himlen för att se om det fanns nåt att glo på på dumburken. Och det fanns det! På TV3 gick den amerikanska thrillern Bakom stängda dörrar (1996), en riktigt läskig historia om ärelystnad kontra medicinska framsteg, bland annat.

Läskigt om medicinska experiment på människor.

                                                                                                                                                      Den brittiske doktorn Guy Luthan, lysande spelad av Hugh Grant, en av mina favoriter, jobbar på en akutmottagning på ett sjukhus i New York. En dag kommer det in en naken man med mystiska symtom. Han verkar också vettskrämd. Doktor Luthan hittar ett plastarmband från ett annat sjukhus runt mannens handled. En kort stund klarnar mannen till och säger några konstiga saker. Men så dör han. Doktor Luthan vill veta dödsorsaken. Problemet är att mannens lik försvinner. Detta stoppar emellertid inte doktorn från att söka vidare, nåt som för ödesdigra konsekvenser för hans karriär och… hälsa.

Trots att den här filmen är 15 år gammal är den riktigt, riktigt bra. Den handlar om medicinsk forskning på människor – människor som i forskarens ögon har så värdelösa liv (= hemlösa) att de kan användas hur som helst som försökskaniner. Det är mycket bra skådespelare, förutom Hugh Grant också Sarah Jessica Parker, Gene Hackman med flera.

Filmen håller måttet fortfarande. Den är spännande hela tiden och vi somnade INTE, trots den för oss sena timmen. Högsta betyg!

Read Full Post »

Jag saknar dig!

Igår var det fyra år sen jag talade med dig sist. Idag är det fyra år sen du dog. Alldeles för tidigt. Du, min stora, starka pappa, var ju inte sjuk. Fast det var du. Din dödsorsak ansågs vara drunkning, men rapporten från din obduktion visade att du trots allt var ganska sjuk. Ja, jag läste rapporten! Jag ville ju veta hur och varför. Det gick ju alldeles för fort. Ena stunden pratade jag med dig, i nästa stund fanns du inte mer.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig. Det har varit så mycket som har hänt de här åren sen du gick bort. Ibland är jag glad att du slapp uppleva vissa saker, men ibland hade jag önskat att du fanns här så både mamma och jag hade kunnat fråga dig om råd. Samtidigt vet jag åtminstone två händelser som hade gjort dig så heligt förbannad att ditt hjärta nog hade brustit… Nu slapp du höra om dessa händelser och det är jag trots allt lite glad för. Trots det vet både du och jag att de som är dumma, de får sitt straff till slut. Det är bara inte upp till oss människor att straffa dumhet.

Jag saknar dig, pappa! Jag ska alltid sakna dig, lilla pappa.

Pappa, så här minns jag dig!

Read Full Post »