Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘docka’

Att det inte alltid är ordning i vår värld kan vi säkert alla skriva under på. Men nu går det nästan för långt i fantasivärlden också! För ett tag sen läste jag på nåns blogg om en Barbie-docka som dragits tillbaka från leksaksaffärerna – den var av anorexiatyp. Och det är väl inte alls nåt bra föredöme för de små barn som leker med dockan Barbie. Nästa grej är att Mattel har tillverkat en Barbie med tatueringar. Lite mer girl power där, eller hur? Den tatuerade Barbie har förstås väckt reaktioner, men Mattel menar att den inte är tillverkad för barn utan för vuxna. Fråga: finns det vuxna som leker med Barbie?


Den tatuerade Barbie!

                                                                                                                                                                            Nästa rubbade ordning i fantasivärlden är Sjöwall – Wahlöös deckarbok Den skrattande polisen. Den har nu blivit… fransk seriebok.


Tecknad, skrattande polis.

                                                                                                                                                                             Nej, jag säger då det, det är ingen ordning numera. Men den tecknade, skrattande polisen blir jag onekligen lite nyfiken på. Dockor har jag aldrig brytt mig om nåt särskilt.

Read Full Post »

Duktig Toffla hasade över till apoteket och Tokerian för att handla – medicinburkarna var tomma och diverse basvaror var slut. Härligt nöje på fredagskvällen…

Här är en rapport…

  • På apoteket blev jag påmind om idiotspiralen som jag inte hämtat ut än. Det är sista dan idag och jag tänker aldrig i livet stoppa in ett främmande föremål i mig DÄR! Ja, du-vet-var! UFF!
  • Två av tre mediciner var i blisterförpackningar där man måste vara minst ingenjör för att kunna bryta sig in. Eller möjligen tjyyyv. Jag är ingetdera. Därför brukar jag bespara mig att bli rosenrasande varje dag genom att riva upp alla förpackningar vid ett och samma tillfälle och hälla i en medicinburk som jag sparat. Bara det att den ena burken var nyslängd i plastkärlet i soprummet. Irriterande när jag är så där äckligt effektiv!
  • Inne på Tokerian vimlade det av unga par som verkade vara ute och handla mat för första gången. Tröttsamt!
  • Tjockis-svart tycktes också vara färgen för dagen. Jag såg flera stycken, kvinnor, förstås. Tjocka. Tjocka lår, tjocka arslen, tjocka magar. Jag var en av dem. Så för att vara lite wild and crazy hade jag gått iväg – utan BH! HA! )
  • Tokerian vägrar att inse att OLW saluför chilibågar, så jag slet i rena ilskan åt mig ett rör Pringleschips. Nåt gott ska jag väl ändå ha, trots att jag är ensam i kväll.
  • Det var tur för Tokerian att de hade kycklingfärs på extrapris för jag hjälpte dem att bli av med två förpackningar.
  • På vägen ut mötte jag en ilsket blond kvinna med rosa shorts. Det var en kombo som jag inte tyckte var fin. Man kan inte var blond på det sättet utan att se ut som en docka. Och shorts… Det är liksom kallt!
  • I övrigt mötte jag två bekantingar, J på väg in, F på väg ut. J visste inte om h*n skulle hälsa – och inte jag heller – medan F såg mig först att hejade som ern riktig karl. Trevligt! Det finns inte bara tramspellar här i närområdet.

Nu blir det strax Pringles och UppsalaTidningen, men först en runda bland favoritbloggarna – länkar till dem finns i högerspalten!

Read Full Post »

Idag var det bestämt att Tofflan och Toffelmamman skulle ut på våffeljakt. Men först åkte vi för att utföra några andra småärenden. Det höll på att bli en liten jakt i sig. Det som var mest svårt att få tag i på vår inköpslista var RÄTT TV-tidning. Medan mamma vilade ut i bilen på hamnparkeringen – ja, jag tog några rundor inne hos Bok-Anna, men ska göra ett nytt besök på egen hand i morgon – knallade jag upp till stan. Men iiiingen TV-tidning, Jag letade till och med i buskarna.


I buskarna hittade jag bara ett kyrktorn som stack upp.

                                                                                                                                                             Bredvid stationshuset fanns det förr i tiden en kiosk dit Tofflan och hennes morfar brukade promenera för att inhandla kvällstidning. Vi for dit. Kiosken var riven sen länge, men inne i stationshuset var det kiosk i stället för biljettförsäljning. Misstänker starkt att den ursura gubbe som jobbade där förr i tiden skrämde bort alla som ville köpa biljett. Huset i sig var under renovering, så jag tog i stället en bild på det vackra tingshuset mitt emot. Det används inte längre som tingshus, men nånting försiggår där inne, tror jag, eftersom jag såg nån trimma häcken.


Vackert hus, men inget ting längre.

                                                                                                                                                            Mamma hade blivit tipsad om Mallbodens kafé. Det skulle ligga nånstans i närheten av Motala verkstad, lite osäkert var exakt. Vi snurrade och irrade lite och dåligt skyltat var det, men till slut nådde vi vårt mål.


Mallboden – inte bara kafé utan vandrarhem också.

                                                                                                                                                                Vi hittade stolar som funkade för mamma att sitta i och jag gick in och beställde kaffe och våfflor för 100 riksdaler jämnt för två personer. Det var bordsservering på porslin, men vi behövde inte vänta så länge.


Våffla på Malboden.

                                                                                                                                                               Våfflan var stor och till den serverades sylt och grädde. Kaffet smakade gott.


Mamma, den enda i hela Byhålan som hade jacka på sig, lät sig väl smaka.

                                                                                                                                                                Vi satt som i en trädgård och hade utsikt över Göta Kanal och delar av Motala verkstad samt en docka.


Dockan.

                                                                                                                                                            Utanför på kanalen gick flera båtar förbi. Bland annat passerade Kung Sverker.


Kung Sverker kom förbi.

                                                                                                                                                             Den som hade velat kunde sitta inomhus, men det ville ingen denna lite mulna, men kvalmiga dag. Mallboden har även konferensverksamhet och öppet för planeringsdagar, bröllop,, begravningskaffe, dop och liknande.


Mallboden interiör med lite märklig konst på väggarna.

                                                                                                                                                            Efter fikat tog vi en promenad i omgivningarna. Det gick faktiskt ganska bra för mamma att rolla runt på stigarna.


Promenadväg på området som funkade för rollatorburna personer.

                                                                                                                                                                Vi tittade lite på vandrarhemmet, men tyckte väl inte att det såg så väldigt inbjudande ut från utsidan. Säkert kallt och dragit på vintern, tänkte jag…


En del av vandrarhemmet.

                                                                                                                                                         Motala verkstads gamla lokaler höll på att renoveras och står sen till uthyrning. Man kan ju inte säga annat än att läget är vackert…


Motala verkstads lokaler renoveras och uthyres.

                                                                                                                                                               En ilsken jycke skällde ut mig och alla andra i sin närhet. Inte ens ett dopp i kanalen fick tyst på honom. Ett synnerligen nervöst exemplar, alltså. Jag hade inte pallat att vara matte nån längre stund… Den ilskna jycken var inte värd att fotas, så här en bild över kanalen i stället.


Göta kanal på ett av de ställen där den är som vackrast.

                                                                                                                                                                 På väg tillbaka till bilen insåg jag att det verkade vara populärt att fira jul(i) i Metropolen Byhålan.


Först en julgran…

                                                                                                                                                               Nu är det liksom jul(i) igen…


Sen en jultomte…

                                                                                                                                                               Nu hade vi bestämt oss för att göra ett riktigt våffeltest och bege oss till NÄSTA våffelställe vid sluskarna slussarna i Borenshult. På vägen dit blev jag bara tvungen att stanna och fota det gamla Konsumhuset!


Ett av kooperationens första, numera bostad.

                                                                                                                                                                Vi var inte ensamma i Borenshult. Kaffe och våfflor serverades i en kiosk intill första slussen från stan sett. Det var svårt för mamma att ta sig upp på den trälagda ”kioskverandan”, så jag fick putta på lite. Vi satt på träbänkar. Tyvärr skymdes utsikten mestadels av ett gäng varav en gubbe hade tuttar och en tant hade inga. Tuttar, alltså.


Passade på att fota lite när sikten inte var skymd en stund.

                                                                                                                                                               Slussarna är märkliga saker. Och just det här stället kallas för Skilsmässodiket. Det förstår man när man ser – och framför allt hör – paren som kommer och ska slussa sina båtar…


Längst ner mynnar kanalen ut i sjön Boren. Där uppträdde min mamma i sin ungdom med figursimning med facklor, berättade hon!

                                                                                                                                                                   Kaffe och våfflor kostade här endast 60 kronor för två personer. Det bordsserverades på pappersporslin och med plastbestick, grädde och sylt vid sidan av våfflan. Våfflan var visserligen något mindre än den på Mallboden, men ärligt talat var både kaffe och våffla minst lika goda i Borenshult som på Mallboden!!!


Våfflan i Borenshult var något mindre än den på Mallboden, men smakade minst lika bra – och till ett bättre pris.

                                                                                                                                                                   Mamma tyckte likadant och avnjöt dagens andra våffla.


Mamma gillade våfflan i Borenshult.

                                                                                                                                                                  Vi tog en liten åktur innan vi vände hemåt för att vila en stund innan vi ska ge oss ut på middag. Måste ju försöka få lite aptit till klockan 19… Mamma åker färdtjänst, jag har bestämt mig för att promenera. Våfflorna måste ”bort”, liksom…

Men helt klart en lyckad våffeljakt!!!

Read Full Post »

Kvällsblaskornas löp skriker ut att Sveriges Television ska göra sig av med sina hallåor. Eller programpresentatörer, som det heter på korrekt svenska numera. (Jag drar parallellen städerska – lokalvårdare…). Men hallå! Är inte det lite… dumt? Eller i vart fall väldigt trist!

Det är visst inte helt klart när hallåorna försvinner och det KAN bli så att det rösthallåor ersätter bildhallåor. (Då kanske till och med fula jag, som sägs ha radio-/telefonröst, kan komma i hallå-fråga!) En översyn av TV2 gjordes redan för några år sen och nu är det alltså dags för ”Ettan”. Syftet: att modernisera.

Jovan Radomir är en av hallåorna som sitter med i arbetsgruppen som tittar på hur det hela ska utformas. Han säger i Expressen:

[…] Jag kan tycka personligen att det är lite tråkigt om den (hallåan) försvinner från kameran. Jag tror att väldigt många människor tycker att det är skönt med en människa som gör oss sällskap under en tv-kväll. […]

Enligt Jovan Radomir riskerar ingen av hallåorna att stå utan jobb eftersom deras röster ska användas. Ett tag, i alla fall. Frågan är vad alla hallåor ska göra sen? I nästa fas. Joina Fas-3, kanske? (Jag var ironisk nu.)

TV4, däremot, satsar på FLERA människor i rutan. Och skälet är att man vet att publiken önskar det. Enligt ”Fyrans” kommunikationsdirektör är hallåorna

[…] viktiga för helhetsupplevelsen i vår kanal. Det är någon som både vägleder och ger kanalen en personlig närvaro. Vi tycker att det är trevligt att någon tar emot och hälsar välkommen och vet att vår publik uppskattar det. […]

Intressant är att både Aftonbladets och Expressens läsare har en majoritet som vill ha kvar hallåorna. Och själv tycker jag att TV-hallåor för det mesta tillför nånting och är ett sällskap när man är ensam, precis som Jovan Radomir uttryckte det. Varför är det så farligt med RIKTIGA MÄNNISKOR, Sveriges Television???

Här kan du titta på några hallåor genom tiderna. 

PS Min favorit genom tiderna är förstås tant Anita, hon med dockan Televinken som bland annat lärde oss som var barn på stenåldern 1960- och 1970-talen trafikvett. Bland annat med Gullan Bornemarks… lustifika sånger (som jag för övrigt ÄLSKADE som barn! Inte konstigt jag är som jag är… Har du inte hört Herr Gårman-låten har du missat nåt!!!).

Read Full Post »

Fästmön och jag tuffade ut till Förorten på förmiddagen för att vara med en sjuk Elias på Morgonen medan pappa och syster var på ett viktigt möte och gjorde några ärenden. Det var en liten hostig och hängig pojke vi kom till, men han hade väldigt färgrant i sängen…


Iiiiii! En orm! Och snigga lakan i orange! 😀

                                                                                                                                                            Elias var tämligen orkeslös och satt mest och hostade vid datorn…


Hemglassbilen kommer i kväll! Och glass är ju jättebra när man har hosta!

                                                                                                                                                               … eller framför TV-spelet.


TV-spelet gick varmt, men jag vågade inte ge mig på det.

                                                                                                                                                        Mamma hade köpt en Kalle Anka-tidning och ett Kinderägg och jag hade köpte ett par små chokladbitar som Elias skulle ha fått när vi hade tänkt tvätta bilen.


Det låg en spelande hund i Kinderägget.

                                                                                                                                                           Elias brydde sig inte så mycket om chokladen, han har ju egen micro på rummet!


Elias har egen micro på rummet.

                                                                                                                                                       Mamma stökade runt väldigt, tyckte Elias och blev lite orolig.

Hon får inte ändra FÖR mycket för pappa,

sa han när det dunsade som mest i en garderob.

Anna gjorde en del utgrävningar bland kläder som var för små (Elias, alltså, inte hans pappas!) och leksaker. Bland annat upphittades denna docka med svårt håravfall. Vad månde ha hänt HENNI???


Upphittad: Docka med svårt håravfall!

                                                                                                                                                           Elias satte på sig sin tänkarmössa, men den tog tyvärr inte bort hostan.


En rolig tänkar-mössa eller en lampa?

                                                                                                                                                           Och mamma bara stökade på. Hon bytte köksgardiner och gjorde fint.


Anna tyckte att det var dags att byta gardiner i Jerrys kök.

                                                                                                                                                      Katten Felix brydde sig inte ett smack. Han bara sov och sov på Fridas säng.


Katten Felix sov helt oberörd vidare trots allt stök.

                                                                                                                                                    Frida blev förundrad över att Kalle Anka fortfarande är en levande serietidning (!) och hittade ett riktigt gammalt exemplar från stenåldern 1966. Det är säkert värt en del pengar! Men jag tyckte att dess baksida var roligast – där var ju en bild på Anna och mig!


Humle & Dumle, alias Pingolina och Tofflan, fanns på baksidan av Fridas Kalle Anka-tidning från stenåldern (1966).

                                                                                                                                                         Besöket på Morgonen avrundades med en mugg starkt Jerry-kaffe. Då kom katten Maxi och ville vara med.


Katten Maxi kom fram när det var kaffedags.

                                                                                                                                                          Min mage är fortfarande inte riktigt OK, så kaffe var kanske inte så lyckat för min del…

På hemvägen stannade vi till vid Fullerö handel – särskilt inlägg kommer strax om det besöket. Innan vi for hem till mig stannade vi vid Tokerian och inhandlade kyckling till middag.

Efter maten satt jag med min ekonomi en stund, en ledsam historia, men nödvändig. A-kasse-pengarna räckte i alla fall till alla räkningar och det blev några hundralappar över. Tur att min restskatt inte blir mer än 109 kronor, såg jag i tisdags när jag loggade in med e-legitimation hos Skatteverket.

Vart tog den här dagen vägen? Jag är trött och har ont i magen, Anna är trött och har ont i huvudet och mår lite illa. Undras om vi håller på att få nån liten sjukdom..?

Read Full Post »

Det gick bra för Fästmön att jobba igår kväll, men hon var ovan och ganska trött när jag hämtade henne. Vi tog en tur till Max där vi åt kvällsmål innan vi for hem och softade vid datorerna. Jag hade fått Antiktidningen så jag bläddrade lite i den. Hade också en del mejlkontakt med WordPress angående detta med länkarna. Det visade sig nämligen att det nya funkade hur bra som helst – på Annas dator. Från WordPress kom svaret att det kan krångla för den som använder Explorer 7.0 respektive 8.0 som webbläsare, men att de skulle titta på problemet. Bara det att vi BÅDA använder Explorer 8.0 som webbläsare, så… Enda skillnaden är att vi har olika system i datorerna. Suck… I vart fall är problemet fortfarande inte löst och jag sitter och HTML-kodar länkar. Mycket irriterande och tämligen tidskrävande när man har några såna i ett inlägg…


Ja, jag blir rätt irriterad på nya prylar som gör saker och ting sämre, inte bättre.

                                                                                                                                                           Den nya funktionen på WordPress har som främsta syfte att det ska bli lättare att länka till egna, gamla inlägg. Men hur ofta gör man det? Jag gör det kanske en eller två gånger i veckan. (Fast i det här inlägget har jag gjort det ett par gånger – mest för att testa. Den funktionen fungerade inte heller på det nya sättet… )Vanliga länkar, däremot, har jag massor!

I morse började Anna jobba klockan sju, så hon var uppe före tuppen, jag ungefär med. Det har snöat lite och kommer lite fint från luften, men plogat var det ju inte. Tur att det bara hade kommit lite snö så att det gick att komma in i garaget.

Natten har varit ganska OK, men jag har inte sovit så bra sen jag fick Den Uppseendeväckande Nyheten. Jag tror att min kropp gör sig beredd till både anfall och försvar. För även om nån på nuvarande stället får upprättelse, lär det inte bli nån skillnad för varken mig eller de andra som drabbades på föregående ställe. Jag är i samma situation som tidigare, ingen har kontaktat mig mer än en före detta kollega som var jublande glad. Och glad kan man ju vara för att synden straffar sig själv. Personligen blir jag gladast om jag skulle få nån sorts upprättelse i form av orden

Det är inget fel på dig. Du har inte gjort nåt fel.

Men det får jag aldrig. Däremot vill jag glädja mig och hoppas och tror att utredningen ska visa att jag är en av de drabbade. Detta skulle ge mig en tyst upprättelse i vart fall. För du ska veta att jag inte själv kan tala om HUR MÅNGA gånger jag har rannsakat mig själv och frågat vad jag gjorde för fel. Till slut höll jag på att bli galen, men så insåg jag en dag och jag faktiskt inte lär få några svar. Och det får jag leva med. Men att ändå få veta indirekt att det inte var jag som har felat skänker lisa åt själen.

Det var ungefär som när jag i oktober såg två spöken från det förgångna. Ibland ser jag ju såna – och de har för länge sen lämnat den här jorden. Dessa två var emellertid fullt levande. Och så fick jag bekräftat för över en vecka sen att en av dem hade

återvänt till brottsplatsen

så att säga. Jag trodde igen att jag hade blivit smått galen, men personens agerande får stå för galenskapen. Vem gör så här, egentligen, om man inte har nån form av galenskap i sig..?


Ja, Chucky är en galen och framför allt OND docka.

                                                                                                                                                             I morse låg jag och drömde den konstigaste dröm.  Jag tror att den uppstod i mitt inre när jag häromdan nämnde att jag rymde med mjölkmannen. I drömmen var jag tillbaka i England. Jag var också tillbaka på en av mina gamla arbetsplatser där för där hade jag fått jobb. Men det var märkligt… Stället var totalt ombyggt, mycket läcker inredning. Mina två närmaste kollegor var på plats och det var en otrolig upplevelse att prata med Amerikanskan och Tracy! Jag kände glädje, jag kände saknad. Men när jag vaknade var det ganska OK att se Anna… 😀

Idag jobbar Anna heldag och jag är hemma fram till lunchtid. Ska ner på stan sen och möta Frida för lite shopping inför… MOAHAHAHAHAHAAAAA, säger jag inte!

Nu ska hälla i mig ännu lite mer java och läsa lokalblaskan. LUSLÄSA lokalblaskan i hopp att den inte skonar nån!..

Read Full Post »

Man ska bara ge bort filmer i julklapp som man vill se själv, eller hur? Moahahahaahaaaaaa… Det gjorde jag, i vart fall, när jag förärade Frida filmen Child’s play. Visserligen hade jag sett den förut, men den är ju kult!


Dockan Chucky är söt när han är go och glad, men riktigt vidrig när han är arg, precis som … Frida vet vem! 😀

                                                                                                                                                     Filmen Child’s play (Den onda dockan) kom redan 1988. Och visst märks det, men kanske främst i frisyrer och kläder. I inledningsscenerna jagas en mördare. Han tar sig in i en stor leksaksaffär, men han är dödligt skadad. Genom voodoo-magi lyckas han föra över sin själ och vissa vitala organ som sitt hjärta i en docka innan han dör. Dockan får namnet Chucky, vilket också är mördarens smeknamn. Och naturligtvis hamnar denna rätt stora docka hos en söt liten pojke, Andy. En kväll faller Andys barnvakt ut genom fönstret. Naturligtvis blir Andy misstänkt. Andy inser att Chucky är ond och försöker först stoppa honom och sen undkomma honom. Det är bara ett problem: Andy spärras in på dårhus, han är ju misstänkt för mord…

Filmen, som är den första i en serie om fem, tror jag, har varit omöjlig att få tag i, men så strax före jul hade ett nätföretag importerat tolv stycken filmer. En av dem blev en julklapp till Frida.

Som alltid är förstafilmen bäst och uppföljarna suger mer eller mindre. I det här fallet är ettan ganska läskig, medan de senare filmerna är mer skräckkomedier. Tyvärr. För det är lite synd. Man hade kunnat fortsätta att låta Chucky och hans familj göra en massa läskigheter. Det gör de visserligen i de senare filmerna, men det är hela tiden med en komisk ”twist”. Och, ja just det… Chucky dör naturligtvis inte i den första filmen, fast man tror det…

Read Full Post »

« Newer Posts