Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘djävulen’

Efter E:s frånfälle kom jag ofta på mig med att knyta nävarna, bara så där. Jag var så arg, så arg. Alltid. Jag var arg på allt och alla. Jag såg rött vid andras minsta misstag.

Körde jag bil var jag en livsfara. Det liksom växte ut horn i pannan på mig. Om någon gjorde mig besviken blev mitt bemötande kylig ilska, dräpande sarkasm. Ja, jag var verkligen den onda av oss två.

E hade alltid varit så mild till sinnet. Därför blev jag mycket bestört när jag inte kunde kontrollera mig själv.

Någon sa till mig att min ilska egentligen var rädsla. Men jag var inte rädd för något. Som barn hade jag inte ens varit rädd för mörkret. Så här i efterhand inser jag att jag var rädd – delvis. Rädd för att bli ensam. Jag hade varit ensam i hela mitt liv, jag hade saknat något. Och så kom E och blev en del av min tillvaro. Jag var inte ensam längre – inte förrän den dagen han drog in sista suck i förtid – allt på grund av D. D, för Djävulen! (Se, det flammar upp i mig igen!)

Read Full Post »

Det slog mig först efter ganska lång tids bekantskap att E hade haft så många tidigare liv. Liv där han varit någon annan, haft en annan grund, en annan omgivning, andra värderingar. Utifrån sett skulle man då kunna tro att han var en vindflöjel eller en sådan som var rotlös och hade svårt att stanna. Så var det emellertid inte alls. Han var trofast och ärlig – och, skulle jag kunna föreställa mig, en smula tråkig. Åtminstone i förhållanden.

E var mycket av en rutinmänniska, men just hans bakgrund, med alla liv och olika tillvaroskap, gjorde honom till en människa som var förändringsbenägen – tvärtemot det han så ofta kritiserats för. Han var lyhörd för förändringar, såg inte enbart ont i dem utan snarare det goda. Det som möjligen gjorde att man fick känslan av motstånd var hans förmåga att kritisera och argumentera. Ty redan innan förra årtusendet var till ända hade han bestämt sig för att ‘inte ta mer skit’, för att prata klarspråk. Ingen skulle någonsin mer sätta sig på honom. Och oavsett vad det fick för följder när någon försökte, skulle han alltid säga sitt hjärtas mening.

Många tog honom därför också som plump. I själva verket var omtänksam ett ord som hans väsen var insvept i. Ty han visste inte hur gott han ville de människor som ville HONOM gott. De som däremot ville honom ont, bevärdigade han inte med en blick.

Detta var skälet till att hans ögon och sinne var tämligen förvirrat sedan den dagen han först mötte D. D, som utgav sig för att vara Den Goda Människan personifierad visade sig vara Djävulen själv…

Read Full Post »

En gammal film från 1973 i genren skräck. Kan det vara nåt? JA – om det är Exorcisten! Frida fick den i en skräckisbox av sin pappa och äntligen blev det tillfälle att bänka oss och titta hemma hos mamma Anna!


En skräckis från tidigt 70-tal, kan det va nåt?

                                                                                                                                                   Detta handlar om den unga flickan Regan som börjar uppträda konstigare och konstigare. Efter att hennes mamma försökt hjälpa flickan medicinskt vänder hon sig i sin desperation till katolska kyrkan för hjälp. Regan tycks vara besatt av ingen mindre än djävulen.

Den här filmen såg jag första gången på bio, troligen som 15-åring, tillsammans med min pojkvän Särka. Han skrämde mig sen hela vägen hem. Efter filmen vågade jag inte sova ensam på en hel vecka. Detta visar hur stor den här filmen var när den kom…

Idag blir jag inte lika rädd för filmen. Teknik och annat har utvecklats och ett antal skräckfilmer har passerat mina ögomn. Men Exorcisten är fortfarande en bra film. Som alla bra filmer fick den uppföljare som var mindre bra. Se inte dem men se Exorcisten. DEN är bra!

Skådespelarna är lysande i den här filmen! Linda Blair spelar flickan Regan och nominerades till en Oscar för detta. Tyvärr fick hon inget pris, men filmen belönades ändå med två Oscarsstatyetter för bästa ljud och för bästa manus. Senare i livet kan man säga att Linda Blair delvis bytte genre. Bland annat spelade hon då in en del erotisk film. Ellen Burstyn spelade Regans mamma och Max von Sydow fader Merrin, prästen som tillsammans med fader Karras ger sig på att försöka fördriva djävulen ur den unga flickan.


Regan är inte så söt när djävulen har tagit henne i besittning…

Read Full Post »

« Newer Posts