Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘djävulen’

Ibland när jag sitter här och räknar på kronorna som jag inte har kan jag bli lite sugen på att spela. Eller i alla fall testa att spela på nåt annat än Lotto eller Trisslotter.

Det var min morfar som lärde mig att spela kort. Det allra första kortspel han lärde mig var casino, sen blev det poängpoker. Mormor, som var uppvuxen i det religiösa Småland och granne med Astrid Lindgren, var inte alls glad åt detta. Hon brukade snegla över axeln och väsa:

Djävulen sitter under bordet!

Fast det gjorde han aldrig, för morfar och jag spelade inte om pengar. Och det var pengar som var otyget.

På ett riktigt casino har jag varit en enda gång. Det var i Sundsvall när jag och ett x besökte en god vän till mig. Jag hade inte då och har inte sen dess införskaffat mig några som helst kunskaper i spel som black jack eller roulette. I mitt inre finns nämligen en bild av croupièren som stal min fru… Så ursäkta mig, men jag hade lite svårt att för att närma mig bordet… Idag spelar detta inte nån roll, förstås!


Jag håller mig lite på avstånd…

                                                                                                                                                         Men åter till Sundsvall. Innan vi fick träda in i byggnaden, som nyligen blivit casino, blev vi fotade och det var mycket noga med legitimation. Mina två kompanjoner var betydligt tuffare än jag som bara drog i några stackars enarmade banditer, sen när vi väl kom in. Den goda vännen rodde hem hela 7 000 kronor vid spelbordet…

Roulette är för övrigt ett gammalt spel. Det kommer från 1700-talets Frankrike och uppstod av två äldre spel. Till Sverige kom rouletten på 1740-talet.

Har du spelat roulette nån gång? På casino eller på nätet?

Read Full Post »

Så var det dags för den som har en stake med levande ljus i att tända det andra adventsljuset. Sen vännen FEM berättade om Den Fruktansvärda Stak-branden i hennes kök har jag blivit otroligt försiktig och lämnar inte denna stake med mossa ensam en sekund.


Andra adventsljuset tändes idag.

                                                                                                                                                                      Fin är staken i vart fall och den har naturligtvis en historia. Jag har fått den efter mormor och morfar, så den är ett kärt minne.

Älskade Fästmön kom hit igår eftermiddag. Jag var och hämtade henne i Gamlis vid busshållplatsen. Hann att ringa min lilla mamma innan för att höra läget, men när hon började prata julkort  tog min ork slut. Vi hade liksom bestämt att inte skicka några alls i år, för jag har helt enkelt inte råd. Sen pappa dog för fyra år sen har jag skött både mammas och mina julkort och det är en del, kan jag meddela…

Anna och jag tog svängen om Tokerian där vi inhandlade kyckling till middag. Det blev en lugn lördagskväll efter en jobbig natt och dag och vi njöt mest bara av varandras sällskap, lavin-filmen och ett gammalt avsnitt av kommissarie Lewis på Kanal 9.

En lång sovmorgon behövdes, men det var som om själva djävulen flugit i både min och Annas mobiler. Tre sms på raken – från olika avsändare – gjorde att jag insåg att söndagsmorgnar inte är heliga, men det var OK för det var vänliga sms. Det första kom för övrigt från Bil 3:an som hoppades att jag var nöjd med servicen på Clark Kent* i måndags… Bara det…

Efter frukost satte sig Anna för att skriva en shoppinglista. Barnen ska ju hämtas i kväll och den här veckan har hon fyra barn hemma. Därför måste man handla mat. Hon skulle kolla med ena dottern nånting – och då tvärdog hennes mobil. Nu är det tredje gången den krånglar och den har varit på service två gånger. Förhoppningsvis blir det en helt ny mobilapparat helt och hållet denna gång! En ny mobil som bara är på service är ingen bra mobil. Ett enkelt och kallt konstaterande som jag hoppas att affären, OnOff, förstår. För det är ju ändå där hon har köpt mobilen och inte direkt från tillverkaren.

Dags att fixa till sig det sista och sen får vi rulla iväg till nån mataffär innan vi landar i Himlen. De två vuxna barnen måste få middag innan vi hämtar de två mindre. Jag tänkte åka hem till mig sen, för i morgon har jag en del att fixa med vad gäller jobb-grejs. Spännande och positivt, förhoppningsvis! Tack för tipsen, tipsare där! 😀

Ett stort TACK också till R som mejlade igen! Det är gott att ha kontakt med nån från Företaget som jobbar kvar där och som bryr sig om mig så mycket att h*n mejlar och frågar hur det är och delar med sig av sitt liv. Dessa mejl är värda mer än nån kan ana!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Karin Fossum skriver läskiga böcker. Verkligen. Och ofta med en psykologisk ”twist” – även om de är deckare. När djävulen håller ljuset är inget undantag – den är både deckare och psykologisk. Rejält!


En yttepyttebild på en läskig bok!

                                                                                                                                                        Titeln kommer av ett talesätt som den något förvirrade Irma Funder tolkar som att människor blir onda när djävulen håller ljuset. Två tonårskillar, lite allmänt bus, rånar kvinnor i brist på annan sysselsättning. Men när de ska råna Irma Funder går nånting snett. En av killarna försvinner. Kommissarie Konrad Sejer jobbar på fallet och får förvirrade budskap och kryptiska antydningar.

Det här är en mycket typisk Karin Fossum-bok. Den är läskig. Riktigt läskig. Och en deckare. Här får läsaren möta onda människor. Eller människor som blir onda, för att… Djävulen håller ljuset? Tja, jag vet inte. Påverkan av miljö och kanske lite arv, skulle jag väl säga.

Högt betyg!

Read Full Post »

Efter E:s frånfälle kom jag ofta på mig med att knyta nävarna, bara så där. Jag var så arg, så arg. Alltid. Jag var arg på allt och alla. Jag såg rött vid andras minsta misstag.

Körde jag bil var jag en livsfara. Det liksom växte ut horn i pannan på mig. Om någon gjorde mig besviken blev mitt bemötande kylig ilska, dräpande sarkasm. Ja, jag var verkligen den onda av oss två.

E hade alltid varit så mild till sinnet. Därför blev jag mycket bestört när jag inte kunde kontrollera mig själv.

Någon sa till mig att min ilska egentligen var rädsla. Men jag var inte rädd för något. Som barn hade jag inte ens varit rädd för mörkret. Så här i efterhand inser jag att jag var rädd – delvis. Rädd för att bli ensam. Jag hade varit ensam i hela mitt liv, jag hade saknat något. Och så kom E och blev en del av min tillvaro. Jag var inte ensam längre – inte förrän den dagen han drog in sista suck i förtid – allt på grund av D. D, för Djävulen! (Se, det flammar upp i mig igen!)

Read Full Post »

Det slog mig först efter ganska lång tids bekantskap att E hade haft så många tidigare liv. Liv där han varit någon annan, haft en annan grund, en annan omgivning, andra värderingar. Utifrån sett skulle man då kunna tro att han var en vindflöjel eller en sådan som var rotlös och hade svårt att stanna. Så var det emellertid inte alls. Han var trofast och ärlig – och, skulle jag kunna föreställa mig, en smula tråkig. Åtminstone i förhållanden.

E var mycket av en rutinmänniska, men just hans bakgrund, med alla liv och olika tillvaroskap, gjorde honom till en människa som var förändringsbenägen – tvärtemot det han så ofta kritiserats för. Han var lyhörd för förändringar, såg inte enbart ont i dem utan snarare det goda. Det som möjligen gjorde att man fick känslan av motstånd var hans förmåga att kritisera och argumentera. Ty redan innan förra årtusendet var till ända hade han bestämt sig för att ‘inte ta mer skit’, för att prata klarspråk. Ingen skulle någonsin mer sätta sig på honom. Och oavsett vad det fick för följder när någon försökte, skulle han alltid säga sitt hjärtas mening.

Många tog honom därför också som plump. I själva verket var omtänksam ett ord som hans väsen var insvept i. Ty han visste inte hur gott han ville de människor som ville HONOM gott. De som däremot ville honom ont, bevärdigade han inte med en blick.

Detta var skälet till att hans ögon och sinne var tämligen förvirrat sedan den dagen han först mötte D. D, som utgav sig för att vara Den Goda Människan personifierad visade sig vara Djävulen själv…

Read Full Post »

En gammal film från 1973 i genren skräck. Kan det vara nåt? JA – om det är Exorcisten! Frida fick den i en skräckisbox av sin pappa och äntligen blev det tillfälle att bänka oss och titta hemma hos mamma Anna!


En skräckis från tidigt 70-tal, kan det va nåt?

                                                                                                                                                   Detta handlar om den unga flickan Regan som börjar uppträda konstigare och konstigare. Efter att hennes mamma försökt hjälpa flickan medicinskt vänder hon sig i sin desperation till katolska kyrkan för hjälp. Regan tycks vara besatt av ingen mindre än djävulen.

Den här filmen såg jag första gången på bio, troligen som 15-åring, tillsammans med min pojkvän Särka. Han skrämde mig sen hela vägen hem. Efter filmen vågade jag inte sova ensam på en hel vecka. Detta visar hur stor den här filmen var när den kom…

Idag blir jag inte lika rädd för filmen. Teknik och annat har utvecklats och ett antal skräckfilmer har passerat mina ögomn. Men Exorcisten är fortfarande en bra film. Som alla bra filmer fick den uppföljare som var mindre bra. Se inte dem men se Exorcisten. DEN är bra!

Skådespelarna är lysande i den här filmen! Linda Blair spelar flickan Regan och nominerades till en Oscar för detta. Tyvärr fick hon inget pris, men filmen belönades ändå med två Oscarsstatyetter för bästa ljud och för bästa manus. Senare i livet kan man säga att Linda Blair delvis bytte genre. Bland annat spelade hon då in en del erotisk film. Ellen Burstyn spelade Regans mamma och Max von Sydow fader Merrin, prästen som tillsammans med fader Karras ger sig på att försöka fördriva djävulen ur den unga flickan.


Regan är inte så söt när djävulen har tagit henne i besittning…

Read Full Post »

« Newer Posts