Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘disktrasor’

Ett inlägg om ett par timmar på stan.


Det blev ett litet glapp
mellan frissan och bion. Fästmön hade några ärenden på stan och jag hängde på. Fast det där med klädaffärer roar ju inte mig, förstås. Nu var det inte Anna själv som skulle ha kläder utan Prinskorven, men Anna hade fixat det mesta när vi strålade samman.

Mitt enda inköp blev en ny kalendersats till min filofax. Jaa, även när det gäller kalender kör jag med både hängslen och livrem. Jag använder iPhonens kalender, men gillar att skriva mina bokningar på papper också. Filofaxen ligger därför uppslagen för en vecka i taget på mitt skrivbord.

På ena sidan av gatan där jag trampade i ett hål i lördags låg en jättespännande affär. Vi traskade in och var där inne i säkert trekvart. Massor av kul nyttoprylar. Vem har sagt att pennor, disktrasor, läsglasögon, strumpor, block, hushållsprylar med mera måste se tråkiga ut?TGR var varenda sak rolig!!! (Fast om man bara kollar in deras webbplats får man ju tråk-utbrott! Tristare webbplats har jag sällan skådat!)

Efter att ha retarderat till tonåren tog vi oss samman och gick för att äta på Thai Village. Medan Anna hämtade ett paket softade jag med en kall Singha. Sen åt vi buffé så magarna blev fyrkantiga.

Till biografen var det typ 100 steg och jag hade hämtat ut biljetterna på väg till restaurangen. Det var bara att sjunka ner i Royals mjuka biofåtöljer och njuta. Förväntansfulla bänkade vi oss för att se Monica Z. Vad jag tycker om filmen kan du läsa här! Men jag kan ju säga att jag tyckte att filmen var så bra att biogodiset följde med hem. Då kanske du får ett hum om HUR bra…

Här kan du se några bilder från våra tisdagstimmar på främst TGR:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. Har du bråttom att se bilderna kan du föra musen över bilden och klicka på pilarna!

Read Full Post »

Ett inlägg om onsdagen, när vi bland annat fejkade mammas födelsedag.


Nån skönsång blev det inte i morse,
ej heller nån tidig uppvaktning. Jag vaknade i sedvanlig semestertid (runt åtta) – vilket ju är två timmar senare än när jag arbetar. Onekligen skönt. Jag skulle kunna vänja mig. Men jag sitter också uppe längre om nätterna och skriver, ungefär till halv två, två. En bra grej med mamma är att hon gillar sovmorgnar. Därför kan jag skriva på morgnarna från det jag vaknar till cirka klockan tio, det vill säga ungefär ett par timmar.

Idag inleddes vår gemensamma del av dagen med presenter. Jag hade åtta paket och mamma valde att spara hälften till den riktiga dagen, som infaller nästa vecka.

Presenter till mamma
Presenter till mamma.


Framåt lunchtid blev jag rastlös.
Mamma hade ingen lust att gå ut, så jag erbjöd mig att utföra några ärenden åt henne på stan – bara för att få komma ut i solen och friska luften. Mamma vill helst sitta i sitt TV-rum med stängd balkongdörr. Hon fryser. Jag är varm. Jag vill ha luft! Jag vill ha ljus!

Sköldpadda
Mötte en sköldpadda på väg till stan.


Ärendena var snabbt avklarade,
så jag passade på att kika på en utställning som jag sprang på av en händelse. Efter det strosade jag över torget. Jag var törstig. Och inte blev jag mindre törstig när jag såg en liten pojke förse sig med kallt vatten från pumpen på Stora torget…

Vattenpump på Stora torget
Den funkar och vattnet är gott!


Sen gick jag till Bokia.
Bokia är inte alls det som Nilssons bokhandel en gång var. Walfrid Nilssons bokhandel… Suck… Idag säljer till exempel Bokia både disktrasor och muggar. Och så lite böcker. Nä, det är ingen ordning med nånting längre. Och ja, det var bättre förr. Åtminstone i bokhandeln.

Böcker disktrasor muggar på Bokia
Böcker till vänster, disktrasor och muggar till höger.


Fast jag hittade en rätt rolig grej,
som inte var nån bok men som har bokanknytning. En sorts bokkudde, eller saccosäck för boken du läser så att du slipper hålla i den! Frågan är bara om grejen är värd de 300 spännen den kostar…

Bokkuddar
Bokkuddar eller en sorts saccosäckar för böcker.


Lustiga spel hade de på Bokia också.
Byhålevarning tycker jag att detta signalerar…

Kampen mellan kvinna och man
Kampen mellan kvinna och man. Hjälp, rena stenåldern! Heteronormativt så man baxnar…


Innan jag gick tillbaka hem till mamma
slank jag in på Systembolaget för att botanisera bland vinerna. Jag kom ut med en italienare och en Nya Zeeländare argentinare. Spännande!

Ros
En italienare… Närå, en fin ros i området där mamma bor.


Jag passerade väldoftande blommor på vägen
och naturligtvis kunde jag inte låta bli att stanna och fota.

Ros 2
Väldoft.


På nytt försökte jag få med mig mamma ut
– och på nytt misslyckades jag. Vet du hur fruktansvärt det är att sitta i en varm lägenhet med stängda fönster och balkongdörrar? Nåja, i stället för att ta med oss kaffekorg ner till sjön –

Usch, sitta bland fiskmåsarna!

väste mamma –

tröståt vi inomhus. Det gick i och för sig bra – om mamma hade köpt rätt kaffe, vill säga. Det hade hon inte. Kokkaffe i en perkolator smakar vatten. Det spelade ingen roll att mamma tog fyra extra kaffeskedar till de sex ordinarie. Det smakade fan. Men kakorna var goda!

Ungherrar kolakakor och choikladkakor
Ungherrar, kolakakor och chokladkakor slank ner fint.


Sen ville mamma titta på mina foton
och jag hade en visning  i köket på datorn av mappen

Vackra bilder.

Jag försökte berätta om bilderna, men mamma tappade snart koncentrationen och pratade om sin frissa, som vanligt, eller om nån tant jag inte känner, eller om sina krämpor (nu har hon fått ont i fötterna precis som jag har, också) eller om… tja, vad som helst men inte mina bilder.

Bildvisning på datorn i mammas kök
Bildvisning på datorn.


Vid 18-tiden traskade vi sen längs Vätterpromenaden
ner till hamnen för att äta födelsedagsmiddag på Hotell Nostalgis restaurang. Mamma var så duktig och rollade hela vägen – jag tror att hon blev överraskad själv över att det gick så fort och bra! Vi stannade bara en gång på vägen dit – bland fiskmåsarna (!..) – och satt en stund på en bänk.

Himmel mellan grenarna
”Jag lyfter ögat mot himmelen…”


Vi åt och drack,
men blev inte särskild mätta. Jag blev bara kissnödig av allt vatten som jag försökte bli mätt på. Även på hemvägen stannade vi till en stund, men då flög fiskmåsarna iväg. Kvar var bara detta loja gäng:

Sovande änder
Sömniga änder.


Efter några timmars sömn
ska jag vakna till min namnsdag. Den ska firas med en tripp till Skänninge (äldst av Sveriges städer!) där mamma vill gå i klädaffärer. Jippi… NOT! Men så klart jag gör det. Min tid kommer väl… sen..?

Nu tar jag med mig Andreas och viker mig bakåt på madrassen. Sen somnar jag till regnet som har börjat  droppa ovanifrån.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagar är det rätt mysigt att sätta sig med UppsalaTidningen. Jag tycker att det är en tidning som bara har blivit bättre och bättre med åren. (Förutom att de inte svarade pip ens på en spontanansökan jag skrev till dem för ett par år sen 😦  )

Idag såg jag ett spännande litet fotoreportage kring lokala julklappar. Jag är för att gynna det lokalt producerade och designade – men sen såg jag priserna… Och just priserna fick mig att undra om nån köper dessa prylar.

  • Uppsalahus – Houses of Uppsala – är ett motiv som finns på brickor, muggar, handdukar och disktrasor. Designern heter Emelie Ek. Tänk så kul att ge bort nån sån här pryl till nån som inte bor här! Men.. den mellanstora brickan kostar… 299 pix.
  • Uppsalakulan är en munblåst och handmålad julgranskula i glas. En sån skulle jag mycket väl kunna tänka mig! Men… den kostar… 229 pix.
  • Uppsalalyktan, som egentligen heter Liljeforslyktan, tillverkas av Kristina Sundberg. En sån har jag suktat efter i några år och faktum är att jag sökte på nätet efter försäljningsställen i år. Men tyvärr… Den kostar ungefär… 780 pix.
  • Handgjorda chokladpraliner. Annelie K gör dem utan konserveringsmedel. Nio praliner kostar… 105 spänn. Nej tack, ryktet går att den arbetsgivaren inte är trevlig och dessutom har jag fått en sån pralinask i julklapp från mitt förra jobb. Glufsade i mig alla nio praliner på nolltid i jakt efter en som var riktigt god. Hittade inte en enda utan mådde bara illa.
  • Kulturupplevelser. Kulturkortet för nästa år kostar 200 kronor och är laddat med många upplevelser. Fast det framgår inte vilka… Men detta kan vara en verkligt prisvärd lokal julklapp, det tror jag!
  • Pelle Svanslös-spelet är ett spel för de yngsta, gjort av Ulf Grimås. Låter ju lite kul – för barn, dårå. Men pristet, 299 kronor, låter inte lika kul. Pelle utan Svans kan man dessutom beskåda gratis på en elektronikaffär i Stormarknaden eller nästgårds – om man nu skulle roas av detta. Men vänta nu… Sambon – fast det har han visst ingen, eller hur var det? – sägs mura in levande katter i väggarna! Eller är det andra djur som lever i väggarna? Låter rysligt, rent (!) ut sagt! Nej, bäst att hålla sig borta. Huvva!
  • Bocken Bo är en hopfällbar julbock i vitlack, formgiven av Lina Börjesson. För den korta period – juletid – som jag möjligtvis skulle kunna tänka mig ha en bock i mitt hem – har jag ingen lust att betala 1 350 spänn.
  • Vit mögelost från Eskesta utanför Tierp. Äntligen nåt gott! Och alla ostar är döpta efter gårdens kossor. Men 450 spänn kilot är liiite i häftigaste laget för min hushållskassa…
  • Uppsalablandning av te finns i en röd påse och en svart påse hos Tehörnan. Äntligen en lokal klapp som jag har råd med – 69 kronor styck. Men… jag är ju ingen temänniska utan en kaffemänniska…

Summa summarum: Lokala julklappar är alltför dyra för min plånbok. Eller inte riktigt i min smak… Hade inte UppsalaTidningen kunnat hitta några klappar för mindre bemedlade kaffetofflor också???

Read Full Post »