Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Diskrimineringsombudsmannen’

Ett betraktande inlägg.


 

Idag på förmiddagen fick jag sms från en kollega när jag för andra gången låg på köksgolvet. Kanske håller jag på att bli frisk, för plötsligt blev jag väldigt nyfiken och intresserad av vad som händer där ute. Utanför mina väggar. Så jag tar en liten omvärldsspanande runda i cyberspace så att jag får veta vad som händer In Real Life. Häng med om du vill, stå kvar om du föredrar det.

 

Skagenbuss

Nja, Sigtunas buss är modernare än den här bussen i bushen som ju går till Skagen, remember..?

Rullande rådgivning i Sigtuna. Medborgarkontor på fyra hjul. Det är vad min arbetsgivare har skaffat sig. Och den här veckan rullar bussen runt i kommunen för att invånarna bland annat ska få konsumentrådgivning och få träffa företrädare för kommunen. I måndags invigdes det rullande kommunhuset vid Skånela kyrka. Och jag skulle ha varit med. Nu får jag nöja mig med att läsa om bussen i stället. Ett riktigt spännande och specialutrustat fordon, ska du veta!

 

To Fortune

Historiens första smiley?

Historiens första smiley? Enligt The Atlantic har man hittat historiens första smiley – i en 1600-talsdikt. Dikten heter To Fortune och poeten Robert Herrick. Det skulle ju kunna vara ett korrekturfel, men faktum är att smileysen passar in i texten… Dikten är för övrigt från 1648!

 

13 saker din arbetsgivare inte får göra. Det finns bra arbetsgivare och det finns mindre bra – det vet de flesta av oss. Men det finns faktiskt saker en arbetsgivare inte får göra. Dagens Nyheter har, med Diskrimineringsombudsmannen som källa, listat 13 tabbar. Bland annat får en chef inte kalla nån för ”fjollan” eller ”bögen”… Intressant…

 

Utblommad maskros

Rätt körd maskros…

Miljöpartiet backar… I alla fall på min lista över tänkbara partier att rösta på. Inte nog med gårdagens märkliga och förvirrande uttalanden om registrering av bloggare. Nu backar man från den i skuggbudgeten utlovade höjningen av a-kassan. Nä, MP, nu får ni väl ändå tänka lite till, eller?


Smygfoton på kvinnor som äter väcker reaktioner. 
 På Fejan (where else, liksom?) finns en grupp som uppmanar besökare att ladda upp bilder, tagna i smyg, på ätande kvinnor i Londons tunnelbana. En kvinnlig journalist som ”drabbades” kände sig ”förödmjukad” av att en bild på hennes goffande av en sallad laddades upp. Journalisten fick tag i upphovsmannen och blev lovad att bilden skulle försvinna. I stället ökade trakasserierna, kvinnan hånades och kallades bland annat häxa och amatörjournalist. Tro nu inte att kvinnan gav sig. Efter många om och men lyckades hon få Fejan att ta bort bilden. Inte helt lätt, eftersom det inte är förbjudet att ta bilder på tunnelbanan…

 

Hjärta vid vattenglas

Vatten ska man dricka, inte kasta hur som helst, tycker jag.

Bajenfansen kissade, men Ingrid fick nog. Bilden har synts lite här och var. Män som kastar vatten mot en husvägg och Ingrid, 63, som kastar vatten (H2O) på kissarna från ett fönster. Heja Ingrid!

 

Det här var ett urval lättare nyheter. Tyngre nyheter, som det som händer i Ukraina, båtar som sjunker, pappor som hotar att döda sina döttrar, människor som skjuts ihjäl där jag bor och annat läser jag också. Och förfäras över all jävla ondska i världen. Som motvikt därför urvalet ovan.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu är jag arg igen. Jag blev skitarg när jag läser om en rullstolsburen kille som skulle åka tåg mellan Stockholm och Uppsala till och från en fest. Det blev en dyr resa. För SJ. Den kostade dem 80 000 kronor. Jag är inte arg för att SJ ger pengarna till killen som kompensation. Jag blir arg för att SJ inte håller löften och för att rullstolsburna och andra personer med funktionshinder inte kan lita på SJ.

Killen hade assistent med sig på tåget. Det SJ skulle ställa upp med var personal som kunde sköta en rullstolslift så han kunde komma på och av tåget i sin rullstol. Men när killen skulle åka fanns varken handikappvagn (med särskilt gott om utrymme för rullstolar) eller nån tågvärd som var särskilt utbildad i att sköta rullstolsliften. Men vadå, liksom? Borde inte alla tågvärdar ha utbildning i att sköta en jävla lift? (Ja, jag är skitarg, det är därför jag svär!) Det är här diskrimineringen blommar, tycker jag. Borde inte den som är rullstolsburen kunna åka vilket tåg som helst, liksom?

Killen anmälde helt enkelt SJ till Diskrimineringsombudsmannen. Tillsammans med SJ träffade DO och killen en förlikning. Det vill säga SJ köper sig fri från en rättegång kring diskriminering. Och killen får säkert mer pengar genom att göra så här i stället för att driva det till domstol. Det är ett riktigt sjukt system vi har i det här landet, detta att företag – för att inte tala om arbetsgivare! – kan köpa sig fria och på så vis slippa rättegångar. Den enskilde får mer pengar om h*n lovar att nöja sig med pengar. Men nån annan upprättelse får h*n ju inte. Påminner mig om ett annat ”fall” där man kunde gått till arbetsdomstol och fått rätt – men lägre skadestånd än vid en typ av ”förlikning”. Upprättelse kring den egna personen fick den drabbade emellertid se sig i månen efter.

Det här fallet uppmärksammades emellertid i framför allt lokalblaskan och i DN. Och det är bra, tycker jag, även om media borde ha slagit på stora trumman och inte på lilla. Företag eller arbetsgivare som köper sig fria ska visas upp/hängas ut, de ska inte slippa undan bara för att de har råd att betala. Men det är också skrämmande att det ska ta två (2) år innan nåt händer. Killen var nämligen på väg till festen i Uppsala hösten 2009…

En självklar svart bak till SJ och för systemet vi har i vårt land där företag och arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegångar. Det är ju bara inte klokt!..


En svart bak till SJ och till det system vi har i vårt land där företag/arbetsgivare kan köpa sig fria från rättegång.

Read Full Post »

Minns du inlägget jag skrev i mars förra året om kvinnan som ville köpa en bostadsrätt i Ekeby Hus seniorboende i Uppsala? Hon som blev nekad för att hon inte var tillräckligt frisk – hon väntade på en höftledsoperation och gick med rollator samt har en lindrigare CP-skada? Enligt ordföranden i föreningen nekades kvinnan att köpa bostadsrätt där för att

[…] man ska vara normal. […]

Idag läser jag till min glädje i lokalblaskan att Cecilia Björkman har fått något av en upprättelse. Bostadsrättsföreningen har gått med på en förlikning som innebär att Cecilia Björkman får 90 000 kronor i skadestånd. I överenskommelsen med Diskrimineringsombudsmannen står också att bostadsrättsföreningen ska ändra sina stadgar senast den 1 december så att dessa inte strider mot diskrimineringslagen.

ÄNDÅ tycker föreningens ordförande att man ska vara så frisk som möjligt när man flyttar in – så att man kan hjälpa dem som har det svårare att klara sig utan hjälp. Var finns logiken?

Cecilia Björkman vill inte flytta till Ekeby Hus. Hon säger i lokalblaskan:

Jag tror inte att jag skulle trivas där.

Nej, vem 17 skulle göra det med den människosyn som fortfarande finns i styrelsen..?

Read Full Post »

Fröken Lillan vaknade framåt lunchtid, väckt av en felringning på mobilen. Hur kul är sånt när man har partajat kvällen innan? INGET ALLS. Vi fick en BRA pratstund, om såväl gårdagen som andra saker. Och jag vill i och med detta inlägg dela ut en svart bak till Birger Jarl i Uppsala, BJ, eller snarare ställets ordningsvakter. En av bonusdotterns kompisar fick inte komma in, trots förköpt biljett, på grund av att hon var för berusad. I stället skickades hon ut i över tjugogradig kyla för att

ta en promenad runt kvarteret för att nyktra till,

ordinerade ordningsvakten. OK, tjejerna hade druckit, men enligt Linn var kompisen inte så full att hon med rätta förvägrades inträde. Ordningsvakterna hade synpunkter på hennes sluddrande tal. Upplysningsvis är flickan ifråga DÖV på ena örat och när man har en sån hörselskada kan talet låta lite annorlunda. Ett klart fall för Diskrimineringsombudsmannen, om du frågar mig! Som tur är har tjejen en riktig kompis som heter Linn som promenerade med henne och som följde sin ledsna vän till busshållplatsen – allt festhumör var liksom bortblåst. Linn själv kom hem hit runt halv, kvart i ett.


Hur är man funtad när man skickar ut en ung tjej som man påstår vara berusad i över tjugogradig kyla? Tjejen hade druckit, men det sluddriga annorlunda talet beror på en hörselskada. Svart bak till Birger Jarls ordningsvakt!

                                                                                                                                                      Linn och jag intog ett par mackor vid en sen frukost. Vi åkte sen till Fästmöns jobb när hon slutade, 13.30, för vidare färd till buffén på restaurang Java. De omdömen vi hört och läst om stället var synnerligen varierande, men maten var det definitivt inget fel på och rikligt mätta blev vi. Däremot blev jag tämligen irriterad på en anställd som plockade bort soja och stark sås från vårt bord när vi satte oss. Ingetdera var slut, men gissningsvis skulle hon fylla på. Och sånt kan man göra när bordet inte har några gäster, tycker jag. Verkligen oförskämt! Hon återvände med flaskorna när vi hade ätit färdigt, men då hade jag redan ”lånat” från ett annat bord… 


Linn och Anna var i alla fall mycket nöjda med maten!

                                                                                                                                                            På restaurangen blev det ett obehagligt återseende från mitt förra arbetsliv. Mötte personen som inte sades ha en ledig tjänst åt mig, trots att jag hade sökt en där som jag dessutom var överkvalificerad för. Men jag är bara glad att slippa det företaget.

Vi skjutsade sen Linn till bussen innan vi åkte till ICA Heidan där jag hämtade ut mitt bokreapaket från Bokus. Och min förvåning var stor när jag öppnade paketet och trodde att jag hade beställt fyra pocketböcker – det var en pocket och tre inbundna böcker, till det facila priset av 182 kronor!


Mina bokreainköp i år.

                                                                                                                                                   Innan jag fick slita upp mitt paket förfasade jag mig över ett gäng Ovanliga Människor på ICA Heidan, varav en av dem verkade omåttligt nyfiken på mitt bokpaket och så när tillskansade sig det! Maken till fräckhet!

Clark* fick lite mat** han också och bensinpriset är nu uppe i makalösa 13:54 litern…

Hemma hittade jag ersättningsspecifikationen från a-kassan och satte mig sen för att kolla räkningar och ekonomi. Ersättningen från a-kassan blev 9 800, ungefär, och av mina räkningar på cirka 13 000 kronor kunde jag betala 12 500. Så nej, måttligt rik är jag inte. Jag är inte rik alls. Tur att Bliwa finns och förbarmar sig över mig några månader till! Om en vecka kommer pengar därifrån. TACK!

                                                                                                                                                          *Clark = han med efternamnet Kent, min lille bilman
**mat = bensin

Read Full Post »

Orden i rubriken är Jan-Erik Wikströms, du vet, folkpartisten som var landshövding i Uppsala län ett tag och tidigare gift med Cecilia, präst och tillika politiker. Och jag läser dessa ord i dagens lokalblaska och blir jag riktigt besviken! För att inte tala om hur arg jag blir…

Orden i min rubrik utgör också rubrik på en kortare intervju med Jan-Erik Wikström i dagens tidning. Den stora artikeln bredvid handlar om ett äldreboende och om en kvinna som blev underkänd av boendets styrelse. I den styrelsen ingår bland andra Jan-Erik Wikström – själv boende på stället samt fortfarande politiskt aktiv bland annat som ordförande i kommunens kulturnämnd.

Cecilia Björkman ville köpa en lägenhet på Ekeby Hus i Uppsala, ett seniorboende som drivs som en bostadsrättsförening. Men under en halvtimmes lång intervju med boendets styrelse fick hon kalla handen. Anledningen: hon är inte tillräckligt frisk. För att få äran (!) att köpa en lägenhet på Ekeby Hus måste man vara mellan 55 och 75 och vid god hälsa när man flyttar dit. Cecilia Björkman väntar på en höftledsoperation och innan den är utförd använder hon rollator. Hon har också en lindrigare CP-skada som gör att hon har en aning svårt med balansen. Och på grund av dessa fysiska men nekas hon alltså att köpa en lägenhet på Ekeby Hus.

Ordföranden i bostadsrättsföreningen, Lars Ivar Hising, säger också i UNT-artikeln några ord som jag bara baxnar när jag läser. Han får frågan om hur man ska vara för att få bo på Ekeby Hus och han svarar:

Ja, man ska vara normal. Vi som bor här är besjälade med liknande intressen, och man ska kunna utnyttja sina kunskaper och erfarenheter, exempelvis genom att arrangera föreläsningar och läsecirklar.

En stilla undran från mig: Kan man inte arrangera föreläsningar och läsecirklar för att man har en dålig höft eller för att man har en lätt CP-skada som påverkar ens balans?

Cecilia Björkman har anmält händelsen till Diskrimineringsombudsmannen. Enligt DO:s jurist Per Holfve

är all form av diskriminering på grund av funktionshinder förbjuden i lag.

Visst är väl detta värt en svart bak om nåt?!!


En svart bak för Ekeby Hus i Uppsalas styrelse för att de agerat förnedrande mot och slutligen nekat Cecilia Björkman att köpa en lägenhet i boendet.

                                                                                                                                                              PS I dagens lokalblaska avslöjas, i en ny artikel i ärendet, att Jan-Erik Wikström själv var äldre än 75 år när han tilläts köpa en lägenhet på Ekeby Hus. Han var då 77 år. Äldre än 75 år var även Stig Strömholm, tidigare rektor vid universitetet, när han köpte lägenhet – han var 78. Dessutom var Strömholms hustru sjuklig. ÄR det skillnad på skit och pannkaka, eller? Eller: NÄR ska stadgarna följas? För VEM/VILKA gäller föreningens stadgar? Uppenbarligen är det inte för alla…

Enligt en anonym person är styrelsen för Ekeby Hus

titelsjuk…

Read Full Post »