Ett inlägg om en bok.
Jag är lyckligt lottad! Jag har fortfarande julklappsböcker från förra året kvar att läsa. Alldeles nyss har jag slagit igen pärmarna till den sjunde och avslutande delen om polisen Fredrik Broman på Gotland, Män ur mörkret. Tack snälla Fästmön! Men vad ska Håkan Östlundh skriva nu???
Fredrik Broman och hans familj håller på att bryta upp från Gotland och flytta tillbaka till fastlandet. Men mitt bland flyttkartongerna inträffar ett otäckt mord på en informations-chef (det heter nog kommunikationschef numera, ehum…). Offret är bundet och har utsatts för tortyr. Det finns inga som helst spår efter mördaren. Inte blir det lättare för polisen när ytterligare mord begås.
Det är verkligen rysliga mord som författaren beskriver. En diskmedelskula intryckt i ett öga, ett kapat och pålat huvud etc. Offren tycks vara helt ovetande om att de ska dö – fram till dess att de oskadliggörs. Ja, är det nåt den här boken beskriver detaljerat är det modus operandi. Tack och lov är det inte så mycket biberättelser, flytten nämns nästan i förbigående. Inte ens Fredriks pappas sjukdom berörs särskilt djupt. Så nej, det är ingen relationsroman. Det är en spännande och obehaglig deckare, en studie i våld. Jag saknar… nånting.
Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta.
Livet är kort.