Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘diskmedel’

Ett klarsynt – och samtidigt lite kryptiskt – inlägg.


 

Blekingegatan 32 och läsglasögon

Mina nyputsade läsglasögon och min bok på gång, Blekingegatan 32.

Det händer saker här, må du tro, även om det är mitt i sommaren, jättevarmt och semestertider. En del av oss jobbar ju. Jag jobbar, till exempel med att söka jobb. Putsade mina läsglasögon lite med diskmedel och ljummet vatten och hittade än det ena, än det andra intressanta.

Det gav resultat i ett telefonsamtal som i sin tur har lett till att jag presenteras som en kandidat för ytterligare ett jobb. Spänningen är olidlig, för det här är ett jobb jag är riktigt intresserad av, det löper över längre tid och det är i Uppsala. Nackdelarna är att det är en visstidstjänst – som vanligt! – och att det är en deltid. Men om jag klarar mig ekonomiskt skulle jag få tid över till att skriva färdigt min bok. Vill jag tro och hoppas. Jag berättade att jag ska iväg på en intervju nu på måndag, så vill man ha mig är det snabba puckar som gäller. Det blir lite extra pirrigt, onekligen, när det är två arbetsgivare som vill ha en… Jag kontaktade två referenter, men har bara fått svar från en. Ett väldigt fint svar som gjorde mig varm(are) om hjärtat – om det nu går i den här hettan…

På Twitter har jag en intressant diskussion igång med twitterkontot @Jobbannons. Det handlar om var man hittar intressanta jobb att söka och hur man söker. Spontansökningar tror jag inte ett dugg på – vis av erfarenhet som jag är både som jobbsökande och som arbetsgivarrepresentant! Arbetsgivarna har inte tid att läsa en massa CV:n och personliga brev eller ens ta emot samtal av jobbsökande som låter mer eller mindre säljiga. Man säger till dem som ändå når fram per telefon att mejla sitt CV – och sen läser man det inte – om man inte råkar ha nåt akut behov att anställa nån. Nej, det sätt som har funkat för mig är kontakter. Det är så jag har fått mina fyra senaste visstidsanställningar.

Men i övrigt har jag insett att jag ska lyssna lite mer på andra. Det är nåt jag verkligen behöver bli bättre på! Anders tipsade mig här på bloggen om ett PDF-verktyg som heter PDF Creator. Det lägger sig på datorn så att man kan välja Skapa PDF som alternativ när man först har valt Skriv ut. Det är precis det jag behöver! Och det däringa Soda, som jag hämtade hem, var inte så gratis som jag först trodde. Jag visste väl att det var en hake! Det var gratis under ett par veckor, därefter får man betala efter hur mycket man använder det. Så därför, TACK Anders, för tipset om PDF Creator!!! (I nyare Officepaket än det jag har kommer detta visst med som standard.)

Avslutningsvis… Topprida är ett intressant ord som jag ska använda lite mer. Och blått ÄR flott! Bara häverten är röd och genomskinlig…

Blå tvätt och hävert

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår söndagspromenad.


Igår var vi ju ute från klockan tolv tills en bit in på kvällen.
Vi gick väldigt, väldigt mycket. Därför är fötterna – framför allt min vänstra, den med hälsporren – väldig ond idag. Det ska bli fotbad med massage efter middagen, ska bara vänta på att middagen lagar sig först. Äh, bara skojar!

Det otroligt vackra vädret håller i sig, men med onda fötter är det inte så skönt att gå. Vi skuttade därför iväg på söndagspromenad med Clark Kent* efter att jag hade telefonerat med min mor (som är mycket duktigare än jag och går promenader varje dag, numera).

Den otäcka reklamfilmen till trots åkte vi till Ö&B. Där såg jag ett och annat spöke, men inget som kunde skrämma mig.

Spöken

Spöken i klunga.


Anledningen var
att jag skulle köpa rengöringsmedel och tvättmedel, nåt jag inte hann med att titta på sist jag var där. Men som vanligt hamnade det mest en massa annat i varuvagnen…

Toblerone

En gigantisk Toblerone.


Det var riktigt pinsamt
, för naturligtvis kom en Grann-Katta med make förbi, så jag hade inte en chans att gömma den gigantiska Tobleronen mina varor… Men sen hittade jag ett fantastiskt fint diskmedel som är orange! Eller brandgult, som man faktiskt sa när jag var liten!!! Det hamnade förstås i varuvagnen tillsammans med Tobleronen.

Brandgul YES

Brandgul YES hamnade självklart i varuvagnen.


Sen fick ju då Fästmön för sig
att leka optiker…

VirrpAnna provar brillor

VirrpAnna provar brillor.


Det var idiotiskt,
för det satt ett fodral på alla brillor så det såg ut som om de hade solskärm. Jaa, hon såg faktiskt inte riktigt… klok ut…

VirrpAnna skrattar o provar brillor

Anna såg faktiskt inte riktigt klok ut med det där fodralet i pannan…


Ja till sist hade vi flamsat oss igenom affären
och for till nästa för att köpa lite som jag glömde köpa i fredags. Men mjölken står kvar i affären, så jag får väl dricka vin till maten idag (Anna dricker inte mjölk.)

Vi märker båda två att vi tappar ord och mitt närminne är ju som det är. Kanske dags att köpa en ny skalle..?

Skallemix

Ett nytt huvud bland skallemixen, kanske?


Nu ska jag laga söndagsmiddag
bestående av kyckling i söt och stark sås samt ris. Eftersom det var finväder igår tycktes hela gården ha grillat. Det stank gris i de delar av lägenheten där jag hade råkat lämna fönstren öppna. Nu är det utvädrat, tack och lov. Här äts baske mig ingen grismuskel! USCH!

Vad ska du äta eller vad har du ätit idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar för som du vet är jag nyfiken på allt!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort. Och mitt blir allt kortare för varje fin bild på Anna jag lägger ut…

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som we love to hate.


Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV.
Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

ÖBkillen

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)


Jag köper fortfarande inte
att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Glä! Vi ska till Pride på torsdag och vad händer? Lingonen trillar in! Tofflan blev därför tvungen att hasa över till Tokerian för att inhandla choklad nödvändigheter. Och få sig ett uppmuntrande skratt åt följande:

  • två riktiga apor eyeballade Tofflan på väg mot Tokerian. Tofflan eyeballade tillbaka – nån j***a ordning får det väl för f*n vara!
  • en militant tant styrde sin gubbe mot rätt diskmedel. Gubben var ovillig.
  • en jättesöt liten tjej kånkade och bar en skittung varukorg.
  • två ganska unga kvinnor gled omkring i var sin fotsid dräkt. Den ena (dräkten, alltså!) var bajsbrun, den andra zebrarandig. Det såg ut som om de var på väg till ett cocktailparty och inte inne på Tokerian för att köpa falukorv.
  • en skum figur, helt klädd i tjockis-svart, gled runt längs hyllorna och spred iskyla, en riktig Mårran. Figur var iklädd en tank-top som var alldeles för kort vilket innebar att en stinn buk, totalt onådd av en endaste solstråle, tittade fram över shortslinningen. Och ur shortsen stack ett par blåvita ben med långa, mörka hårstrån ut. Huvva! säger jag bara. Jag blev riktigt rädd!


Minus strumporna idag, dårå!

 

  • en gigantisk mansperson hade uppenbarliga problem att få byxorna att stanna uppe – trots både hängslen och livrem.

Ja men se där! Det var ju en riktigt rolig stund! Roligast hade jag åt Mårran-figuren, som jag såg spegelbilden av i ett av skyltfönstren. Det var ju jag, liksom…

Read Full Post »

I bilen på väg till Fästmöns jobb i morse pratade vi om ord och uttryck som vi har hört, uttalat eller läst fel. Eller framför allt som ANDRA MÄNNISKOR har uttalat/läst fel! Själva är vi ju så smarta så… 😉

Jag brukar alltid ta exempel från min mamma. Hon brukade köpa en salladsdressing som heter Thousand islands. Dressingens namn uttalas på engelska, ungefär Thausönd ajländs, och det visste mama. Men så skulle den INTE uttalas, enligt en jobbarkompis till mamma. Man skulle använda fransk accent och uttala

tooooosaaaaaaaang

Mamma höll god min, men vi skrattade gott när hon berättade detta hemma.

Mamma är annars en god källa till en del felsägningar. Bland annat hade hon svårt för att säga tabasco, det blev alltid

tabaxo

Och läsken hon köpte hem till mig när jag var i tonåren kallade hon

Zupp

Det var 7-up.

Men hon var inte så dålig på engelska som en grannfru, som envisades med att uttala diskmedlet Yes (ja på engelska) för

Y-ess

Å andra sidan sa den människan inte Toyota på vanligt sätt heller utan uttalade det

Toy-åtta

Ja östgötska är som bekant en inte alltför vacker dialekt. Det var därför mina föräldrar, som döpt mig till Jeannette i förstanamn, raskt började använda mitt andranamn i stället. Jeannette på östgötska uttalas nämligen

Chanätt

Och det ska vara en riktigt djup harkling i början…

Nämnda grannfru ovan hade en släkting med det vackra och franskklingande namnet Bernice. Hur uttlades hon detta då? Jo med betoning och uttal så här:

Bäääär-niss

Detta hade vi i vår lättroade familj mycket roligt åt så vi började benämna  béarnaisessås för

Bäääär-niss-sås

Påminner lite om hur Annas familj säger

sårs and onion

om sour cream and onion-chips…

Och Anna själv som sa

Greeemby

om Gränby, det brukar jag fnissa åt – och hon ångra att hon berättade!..

Ja, själv har jag ju ALDRIG sagt fel på nånting, förutom när jag var typ fem och sa

gabberov

om garderob

och när jag var ungefär tio och sa

intajler

om initialer.

Vad har du sagt för konstigheter??? Eller är du nästan lika felfri som jag??? 😉

Read Full Post »

Mina tankar var smutsgula i morse när jag åter väcktes av smällande ytterdörrar och skrikande barn. Det har varit lugnt nu i några dar, men säg den frid som varar för evigt… Och okejrå, jag kan väl vakna klockan sju en måndagsmorgon även om jag inte ska nånstans. Fästmön är hemma hos sig och vad jag förstår har morgonen gått bra även utan Taxi Tofflan. Men det var en liten herre som klagade igår. Och jag förstår det. Det ÄR långt till fritids/skolan från mamma…

Idag ska jag städa lite här hemma, för jag gissar att jag får besök av släkt i veckan. Eftersom jag är uppfostrad av mina föräldrar ska man se till att man har ett dammfritt hem. Sånt sitter i benmärgen, numera.

Det jag har ägnat morgonen hittills åt är att försöka handdiska rent ett uräckligt fettfilter som i vanliga fall sitter i min köksfläkt. Nu ligger det och doftar diskmedel i diskstället. Det var nog det vidrigaste jag har gjort på länge… Urrrrrk!


Jag grinade lika glatt som min disksvamp.

                                                                                                                                                     Detta med att diska fettfiltret i köksfläkten är nåt man verkligen borde göra oftare! Men jag kan villigt erkänna att det inte var särskilt skönt för en sårad tumme att gång på gång repas mot metall… Händerna är nu torra men ändå feta – och luktar stekta. Inte så najs… Glömde det där med gummihandskar i min iver. Jag menar de mindre glada känslorna att bli väckt när man sover som bäst coolas ner rätt bra genom att skura fettfilter…

Igår kväll kände jag av benet igen. Nu drar det på baksidan av benet, en mycket oskön känsla. Känsla, för resten… Jag har inte så mycket känsel i benet, det liksom domnar från hälen upp till lårets baksida. Mindre skönt, men jag har säkert suttit i ett konstigt läge, så ingen behöver ringa 112. Det kanske räcker med att jag utför ett nummer av den berömda Lårdansen!

Nu ska jag bädda och läsa lokalblaskan, innan dammvippan åker fram. Fast först kommer tredje delen i Rippes story alldeles strax!

Read Full Post »

I Himlen, det är där jag befinner mig just nu. I Himlen i Förorten, för att förtydliga! Fästmön och jag har hämtat Elias efter skolan och nu sitter han och jag vid köksbordet framför var sin dator. Tjejerna har ännu inte hört av sig, men jag gissar att det kommer ett sms till Taxi Tofflan snart om hämtning. På vägen tillbaka ska jag handla diskmedel till diskmaskinen i Himlen, för det är ett akut och nödvändigt behov nu när vi är sex personer den här veckan!


Akut behov av dessa!

                                                                                                                                                       Jag känner mig extremt trött idag och skyller det på mina dåliga röda blodkroppar. Men knaprar på med vitaminerna, det är det enda jag kan göra.

Känslan av katastrof har släppt lite, men det känns som om kroppen är i försvarsposition och beredskap ändå. En märklig känsla!

Stort och varmt TACK till R, du vet själv varför!!!

På fredag förmiddag har jag tid för klippning! Kalufsen har vuxit sig tät nu igen, trots att jag tycker att jag fäller ganska mycket hår. Det är min pappas hår jag har ärvt, han hade också kalufshår. En konstig grej är att jag också har ärvt pappa-tårna. De krumma tårna som han fick av att gå i för små skor därför att det inte fanns skor i rätt storlek eller egentligen skor över huvudtaget att köpa under kriget. Jag har aldrig varit med om nåt krig, men trots det har jag fått pappas tår. Märkligt…

Read Full Post »

« Newer Posts