Vecka 6: Gööött och nöööt

Tja, rubriken är en sorts dialekt- och språkmix av göteborgska och engelska med fransk accent, tror jag nog. Dags för veckans höjning (gööött) respektive sänkning (nöööt). Inte svårare än så här:

Gööött

• Fuuuuuudge (görgött!)
• Mammas pannbiffar på kycklingfärs (görgoda!)
• Lord Brett Sinclairs discodans (slår allt, till och med våra finska mästare!)
• Duktiga och snälla CS (som hjälpte mamma så bra med det svåra)
• Hjort och Rosenfeldt (nya bekantskaper i litteraturen)

                                                                                                                                                  Nöööt

• Illamående, uppstötningar och flatulens (efter för mycket fuuuuuudge och mammas pannbiffar)
• Nej, nej och nej (jag gillar inte ordet!)
• Orange pensionskuvert (ångest!)
• Snö och halka (jag ORKAR inte mer…)
• Turkost (nej, det ÄR ingen färg! Varken på lampor eller overaller. Fyyy…)

Read Full Post »

Gotterian testar: Fuuuuuudge

[fööööööödjzzz] ← uttal i rubriken

Igår var vi alltså på Distingsmarknaden. Jag skojade nog till det lite när jag skrev att vi köpte Llaphroaig-fudge. Det gjorde vi inte. Vi köpte annan fudge. Vi köpte Dark chocolate fudge och Tullamore fudge. Dyrt var det. Men gott…

Fuuuuuudge…

                                                                                                                                           Whiskyfudgen var lite ljusare än chokladfudgen, men smaken var förstås spritigare. Båda sorterna var väldigt söta. Chokladfudgen var gjord på mörk choklad, nåt som både Fästmön och jag har lite svårt för i vanliga fall. Men i fudge var det helt suveränt! Smaken blev fyllig och fudgen var nästan krämig inuti.

Fudgen kostade lika mycket som alla de 14 paren strumpor. Det var den helt klart värd. Men nu… mår vi liiite illa… (Tänk dig själv att äta 14 par strumpor…) Och vi är panka. Kanske får vi sälja några par strumpor.

Och medan vi glufsade kunde vi ju inte dansa själva utan studerade lord Brett Sinclairs fina discodans i Snobbar som jobbar. Vi glufsade, njöt och titttade. Och skrattade.

Read Full Post »

Dödligt drama på Dramaten

Dramaten är scenen för en av Maria Langs sista deckare, Dödligt drama på Dramaten. Och trots att just hennes 1980-tals-böcker har blivit hårt kritiserade ser jag en liten pärla i denna!

Ett fynd gjort på Alfa antikvariat.

                                                                                                                                                         På Dramaten trängs i Maria Langs bok såväl verkliga som uppdiktade figurer. Men som alltid i hennes böcker handlar det om ond bråd död. Författarinnan Almi Gran, Maria Langs alter ego, ska skriva en bok om Dramaten och intervjuar dess chef Lars Löfgren. I lokalerna finns även såväl kända skådespelare som teatefantaster – och självaste Ingmar Bergman. En av de yngre tjejerna blir överfallen på sin 18-årsdag, men klarar sig undan med blotta förskräckelsen. Det gör däremot inte den skådespelare som faller ut genom ett fönster, ner på gatan…

Den här boken hittade vännen FEM med sin falkblick när vi träffades i Stockholm härom lördagen. Den är otroligt ovanlig och jag har sökt den i många år. Min förvåning var stor när ytterligare ett exemplar av boken dök upp i ett paket i min postbox häromdan… Så är det nån som söker Dödligt drama på Dramaten så har jag ett exemplar till övers!

Maria Lang fick ganska dålig kritik för sina senare böcker. Det sades att hon var bunden av ett slavkontrakt med förlaget och tvingades producera en deckare om året. Den här boken är emellertid riktigt bra, men inte särskilt spännande. Och lite lustigt blir det när den åldrande Maria Lang försöker vara modern och skriver om discodans och freestyle-apparat… Där vimlar av kändisar – så väl levande som numera döda. Boken hålls ihop av teaterskrock och anspelningar på spöken. En trivsam deckare utan alltför mycket blod.

Högt Toffelbetyg får den!

Read Full Post »