Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘direktiv’

Ett grinigt inlägg.


Tisdagar är inga bra dagar.
Det har de aldrig varit i min kalender. I natt sov jag jätteilla. Jag somnade och sov typ tre timmar, sen vaknade jag. Och slumrade och vaknade varannan timme. Fästmön sov visst lika illa. Det är inte tyst i huset ens på nätterna.

När jag låg vaken under vargtimmen – och de andra timmarna – cirkulerade tankarna förstås kring diverse små saker. En riktig småsak på jobbet låg jag och klurade på hur jag skulle lösa. Det hade jag inte behövt göra. Jag fick direktiv under dagen och har utfört det hela. Jag gör som jag blir tillsagd. Jag böjer min nacke. Men jag ler baske mig inte.

Böjd nacke

Min nacke är böjd precis som Maria Miesenbergers bronsskulptur. Vill du se skulpturen i sin helhet rekommenderar jag dig ett besök på Konsthall Märsta.


Tisdagens jobb
har i övrigt löpt i kringelikrokar. Som vanligt. Faktum är att jag börjar njuta av att det är så… oberäkneligt… Oförutsägbart… Föränderligt… Fast jag skulle önska att det fanns rymd för mina idéer. Idag har jag i alla fall fått skriva och det gillar jag. Men det är svårt när det pratas i rummet. Jag tryckte in iPhonens lurar och slängde på nån radiokanal med sextiotalsmusik. Det gick bättre att författa då. Intervjun som föregick skrivandet var en trevlig pratstund med en engagerad trio konsumentmänniskor. När andra ställen drar ner på sånt har min arbetsgivare i stället ökat. Och det ger resultat i form av snabbare hjälp för den enskilde. Naturligtvis också mindre lidande – av olika slag. Sånt tycker jag är kanonbra!

Eftermiddagens sista möte börjar klockan 16. Det innebär att jag nog lär sitta över en stund i kväll. Det roar mig inte så särskilt eftersom det är sista hela kvällen som jag och Anna har tillsammans innan hon återvänder till Himlen för att vara mamma på heltid. Men förhoppningsvis är vi klara före arbetsdagens egentliga slut. Jag ska handla lite på hemvägen också. I kväll blir det korv av olika sorter med bröd till middag och jag är ansvarig. En typisk trist tisdagsmiddag. En dag när jag har böjt min nacke men vägrat att le. Jag ler inte på kommando.


Livet är kort.

Read Full Post »

I höst har smöret försvunnit från flera skolor i Stockholm. Anledningen är att utbildningsnämnden har bestämt sig för att följa Livsmedelsverkets rekommendationer. I dessa rekommendationer står att skolorna bör servera lättmargarin.

Lättmargarin ett nyckelord i skolorna?


Många föräldrar och elever
är upprörda över detta och undrar vart valfriheten har tagit vägen. Det är ju inte alla som tycker att lättmargarin är gott, men det är heller inte alla som tycker att det är nyttigt. Vad innehåller de här lättprodukterna, egentligen???

Bakgrunden till utbildningsnämndens beslut är att skollagen har skärpts. Skolorna måste servera näringsriktig mat och då bestämde nämnden i Stockholm att följa Livsmedelsverkets rekommendationer. För det rekommenderar i sin tur Skolinspektionen. Många led är det… Och inte blir det tydligare av att skolborgarrådet Lotta Edholm menar att det finns en möjlighet för skolor att servera smör till smörgåsen. Fast då måste skolan minska på det mättade fettet i den övriga maten. Hon försöker förtydliga i Dagens Nyheter:

Till sist är det en fråga för varje skolas rektor att avgöra vad som serveras, men vår tolkning är att det är fullt möjligt att servera smör […]

Men rektor på den skola som DN:s artikel handlar om menar att det inte har funnits nån valfrihet utan att det kommit klara direktiv från utbildningsförvaltningen att skolorna måste servera lättmargarin som är nyckelhålsmärkt.

Jag har aldrig ätit lättmargarin – jag tycker helt enkelt inte om det. Det smakar fettigt och plastigt, men definitivt inte smör. Smör ÄR fetare, jag VET, men jag tar inte mycket smör – eller Bregott – sen jag började ha matfett på mackorna igen för några år sen. (Tidigare hade jag gjort ett uppehåll med smör under cirka 30 år…). Jag tror inte att våra barn och unga vråläter smör utan tycker att det är bättre att man sätter in insatser mot fetter som finns i till exempel chips, choklad och snabbmat. Smör är naturligt!

Naturligt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Inget regn, ingen åska, inte ett moln. Himlen har varit blå hela dan och det är verkligen varmt i Metropolen Byhålan. En dag som denna skulle man ha legat i Varamon på playan, men det gjorde inte vi. Vi gick på stan.

På Ur & Penn skulle mamma ju inte få byta sin nyinköpta, trasiga klocka eftersom där inte fanns en likadan. Några pengar tillbaka var inte heller aktuellt. Däremot fick hon köpa en ny klocka för hundra spänn. Det tyckte damen i affären var en bra deal, för då ansåg hon att hon hade gått mamma till mötes mer än halvvägs. Jag var med och jag tyckte inte att det var OK. Klockarmbandet var sönder på tre ställen precis intill klockan. Detta hade orsakats av att mamma hade fastnat med armbandsuret i ett skåp. Tyckte damen i affären. Det tyckte inte jag. Men gamla människor vill inte bråka och när mamma hittade en ny, liknande klocka som hon fick köpa för en hundring var hon nöjd. Jag är inte nöjd, men det är mamma som ska ha klockan och inte jag.

Mamma ville titta i klädaffärer, jag gick till Bokia. Där träffade jag en av presentkortsgivarna, lustigt nog, det vill säga mammakusinen K. Roligt sammanträffande! Då fick hon se att jag köpte Åsa Larssons och Johan Theorins senaste för det hon gett mig i 50-årspresent! Jag fick lägga till nästan en hundring och det grämer mig att man inte kunde handla för presentkortet på nätet – då hade det räckt och blivit över, till och med. Nåja, hos Bok-Anna i Hamnen gjorde jag ett Kjell Eriksson-fynd för tio kronor. Dessutom fick jag Annas mobilnummer ifall jag kommer på besök nån gång när hon inte har öppet och jag är boksugen! Där kan vi tala om kundservice!!! Hoppas nån från Ur & Penn läser detta och lär!!!

Dagens bokfynd.


Nere i hamnen luktade det diesel
för där var det utställningar av diverse motorer – allt från båtmotorer till lantbruksmaskiner.

En gammal motorcykel från Östergötland. 


Bakom motorerna tronade Hotell Nostalgi upp sig,
ett hotell jag är såå nyfiken på! Här skulle jag kunna tänka mig att slagga ett par nätter!

Hotell Nostalgi bakom motorn.


Jag fick bjuda mamma på en rinnande mjukglass
med strössel, men hon envisades med att betala tillbaka detta när vi kom hem. Roligt att försöka bjuda henne, dårå…

Mamma äter glass i hamnen. Jag hade fingret för objektivet, delvis, så jag försökte maskera detta med en kul ram. 


Vi spanade på båtar
och även om jag aldrig har seglat, är jag fascinerad av dessa båtar med sina otroliga master…

Mastigt!


Därpå svängde vi hem en stund
för toapaus innan vi åkte upp till kyrkogården. Jag grävde upp halvvissna penséer och planterade soliga tagetes, allt under mammas övervakande öga och direktiv.

Tagetes till mormor, morfar och pappa.


Pappa fick även en bukett rosa nejlikor
eftersom det är årsdagen på tisdag. Tänk att det har gått sex år sen han drunknade, jag fattar det inte! Och jag saknar honom så!! 

Rosa nejlikor till pappa.


Bensinmätaren hade börjat blinka,
så vi åkte och tankade. Nästa stopp blev sen Borenshults slussar där vi tog en fika i blåsten. Det tog lite tid, för det var mycket folk och killen i kiosken var ensam. Därför var det liiite svårt att svara mamma när hon undrade hur lång tid det skulle ta. Det verkar som om äldre människor blir lika otåliga som barn…

Mamma äter våffla med grädde och sylt.


Även jag smaskade
och njöt av våfflan. Den blev liksom en sen lunch.

Kaffe och våffla med sylt och grädde smakade fint.


Hälen har gjort ont idag
– det var väl bara för att jag i min enfald trodde att den höll på att bli bättre – så det var skönt att få sitta ner ett tag. Men jag kunde inte låta bli att gå fram till kanten och kolla när fyra kanoter och en båt slussades!

Slussande kanoter.


Nu har vi just kommit hem
och mamma har försökt ta bort en fläck eller två som hon fick på sin rena blus. Färdtjänst är beställd till 18.45. Jag har bestämt mig för att promenera till Restaurang Ming där jag kanske får bjuda min mor på en försenad födelsedagsmiddag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså, hur jag än försöker att hitta positiva ämnen att skriva om och att försöka vara mer positiv rent allmänt, så går det liksom inte. Det händer så mycket knäppt i vår omvärld att man baxnar…

 

 

Read Full Post »

Jag gjorde misstaget att läsa ett mejl från min a-kassa innan jag avslutade för dan på ”jobbet”. Jag blev så arg att jag var färdig att strypa nån – i teorin, alltså – och bad Carl om att få ringa min a-kassa. Detta med anledning av att jag inte hinner hem medan den fortfarande har telefontid. Jag sa att jag nog skulle låta skitförbannad och otrevlig, så Carl var förvarnad.

Före helgen skickade jag en ganska enkel fråga via mejl till a-kassan. De skulle ha två arbetsdagar på sig att besvara min fråga och det var den tiden det tog också. (Snacka om att följa sina direktiv till punkt och pricka. Som medlem kan man inte förvänta sig att det ska gå snabbare – även om möjligheten säkert finns, tror jag.)  Jag skrev i mejlet att jag hellre hade ringt men att jag inte hinner hem för att ringa om dagarna.

Och svaret då? Ja för det första fick jag nu ett besked tvärt emot det jag tidigare hade fått – jag ska inte skicka in några a-kassekort alls. Nehej… OK… Jag hoppas den som svarade på mejlet har rätt.

Sen står det, rätt snorkigt, tycker jag:

[…] Detta forum ska du inte skicka meddelande till angående ditt ärende.Kontakta oss på 010-773800. […]

Mejlet är för en gångs skull undertecknat med en persons namn. Fast… telefonnumret i signaturen, som går till nån sorts allmän telefonlinje, har ett annat prefix än det som står i mejlet ovan… Förvirrande? Tja… Som medlem förväntas man kunna gissa sig till vad som gäller. Eller pröva. För när man är arbetslös har man ju tid att ringa och testa. För att inte tala om råd… 👿

Eftersom jag kände mig osäker på svaret jag fått på min enkla fråga ringde jag i alla fall upp. Jag vet inte vilket nummer jag använde, men faktum är att samma person som skickat mejlet till mig svarade!

Svaret då? Ja, jag ska åter igen skicka in arbetsgivarintyg om jag eventuellt jobbar under den här tiden när jag är sysselsatt med annat, men inte förrän jag åter igen är arbetssökande. Jag får en viss ersättning – definitivt inte nån lön – från annat håll under en period. Varför ska då a-kassan bry sig om huruvida och hur mycket jag jobbar – utöver/vid sidan av – alltså kvällar och helger – det heltidsuppdrag som jag nu har, i princip oavlönat???  (Jag kan knappt kalla den ersättning jag får för ersättning, den är ett skämt.)

Sen blev jag på nytt tagen i örat av personen i luren för såna här frågor ska jag ta via a-kassans hemsida. Bara det att lösenordet, som står på allt de skickar ut i pappersform (hört talas om sekretess, liksom??), inte fungerar. Detta orkade jag inte orda om idag, jag var för arg.

Kära läsare, det här är så dumt, så dumt, så dumt att det inte finns ord för det! Till saken hör att det arbete jag kan tänkas ha under den här tiden möjligen sysselsätter mig en timma i månaden. Möjligen, alltså. För det ska jag jaga arbetsgivarintyg. Igen. Jag har redan skickat in två stycken till a-kassan. Eftersom jag är anställd finns uppgifterna registrerade hos Skatteverket, dessutom. Varför förutsätter a-kassan alltid att man fuskar??? Jag gör nämligen inte det, utan har varit ärlig om att jag är anställd för skrivuppdrag.

Jag är lika förbannad som ungen jag hör illvråla i skrivande stund. Och inte blev det bättre av att jag tog en tur på Tokerian. Två fruktansvärt irriterande småungar hade krig – de dängde fruktpåsar på varandra och upptog hela kortsidan av grönsaksavdelningen! Trött man blir!


Såna här ljud klarar jag verkligen inte av just nu…

                                                                                                                                                               Inte var det nån solstråle som kom hem till den mörka och tysta lägenheten i kväll, inte. Men då…

När jag hade sparkat igång datorn och kollat Toffelmejlen upptäckte jag att jag hade fått den här fina awarden av lika fina Lumummagumman.


Tusen tack!!!

                                                                                                                                                                  Nu är jag genast lite gladare igen, men fortfarande urförbannad på a-kassan som jag tycker agerar struligt och byråkratiskt, minst sagt…

I kväll har jag bestämt mig för att

laga mat

och har nu tagit fram tre kycklingchorizos från frysen. Det blir en fin middag att tugga på medan jag funderar på vilka fem som ska få awarden i sin tur från mig!

Till matlådan i morgon blir det kallskuret, röra och lite rödgrönt. Bildbevis kommer förstås på en blogg nära dig under morgondagen.

PS Mitt fackförbund har bytt namn till Vision… Varför inte Dimsyn?..

Read Full Post »