Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Dicte’

Varning för kiss och bajs-snack!


Alltså, Fästmön rapporterade
från under sin pläd (hon känner sig förkyld och om jag känner efter lite, så…) att typ

alla

hade varit ute och gått i solen under söndagen. Vi undrade var den solen fanns nånstans… Till och med folk här i Uppsala hade varit ute i solen. Konstigt, solen måste ha lyst över hela stan UTOM över New Village… Jag gick ute med soporna framåt kvällen och då lyste förstås solen – bakom månen…

Månen strax före kl 18

Den här bilden tog jag strax före klockan 18 igår kväll och det enda som lyste då var gatlyktorna och månen (fast solen lyste ju bakom månen, förstås).


Anna lät mig prova på
hennes chili con carne pollo, alltså gjord på kycklingfärs i stället för köttfärs. Det var verkligen underbart gott!!!

Chili con pollo

Chili con pollo. 


Under hela måltiden
talade vi om sånt som rör tarmar, blåsor (nej, Sis, inte klänningar!) och toalettbesök. Hoppas bara att bönorna inte gör att vi har ljudliga konserter på våra arbeten idag. Inte vet jag hur vi halkade in på avföring samtalsämnet, men vi pratar rätt ofta om kiss och bajs. Eller jag gör det. Jag tror att Anna blev ganska lättad när hennes mobil ringde. Det var… katten Maxi som ringde från Morgonen! Vi fick oss ett gott skratt, in fact, nachochipsen sprutade ur käften på mig. Nej, nåt vidare bordsskick har jag inte, det förstår du säkert nu.

Lite kex och goda ostar (som luktar rätt bajsigt! 😛 ) samt gröna druvor fick avsluta söndagsmiddagen, till vilken även intogs rött vin. Det satt rätt gott…

osttallrik

Tofflans osttallrik.


Söndagskvällen avslutades
med tredje delen av Brottet på TV. Anna hade legat och glott på avsnitt ett och två samt två avsnitt av Dicte (femte delen går i kväll).

Hur ser måndagen ut? Tja, jag ska fortsätta bygga Husets webbplats och så ska jag försöka få tid med M för ett strategisnack igen. På onsdag väntar ju avstämning med prefekten på institution 2.

Försöker med alla medel, främst vitlök, att mota en förkylning som är på ingång – den som Anna fick igår. Till kvällen blir det broccolifritters med dipsås och där har man inte precis bara sprungit förbi med vitlökspressen. Man har stannat. Länge.

Vad har du för recept mot förkylning???


Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagstrött var bara förnamnet. Vad passade bättre då än en lunch med min egen personliga energiinjektion?! Och det är bäst att säga att det handlar om ”Lisbeth” så inte nån annan, som råkar tro att h*n har en alldeles särskild och viktig plats i min vänkrets (ja, VÄNkrets!), tror att det är h*n som avses. ”Lisbeth” is da gal! Våra luncher har fått en lite annan karaktär. Vi har alltid varit väldigt öppenhjärtliga, ofta åt det lite mer tramsiga hållet. Nu har vi blivit äldre/visare/lugnare/mer luttrade/inte så barnsliga att vi måste hävda oss hela tiden/annat alternativ och våra samtal är på djupare plan. Både jobb och personliga tankar utbytes! Ingen kan väl påstå precis att vi har jättelattjolajbans på våra arbetsplatser just nu. Nuff said!

gummiormar

Lite så här tror jag vi känner oss, ”Lisbeth” och jag.


Jag hann knappt komma innanför dörren
till institutionen efter lunch innan jag blev påhoppad av nån som behövde min hjälp. Det har varit ett rasande tempo idag, men ärligt talat har jag inte fått så mycket gjort av det jag hade tänkt. Bara sånt som andra har tänkt att jag skulle göra åt dem, ungefär.

I morgon bär det av upp till femte våningen och institution 1. Sedvanligt möte på förmiddagen. Då ska det bjudas på semlor, för det är ju fettisdagen i morgon. Jag avskyr semlor, så jag får nöja mig med cappuccino. Direkt efter mötet ska jag ha ett arbetsmöte med en doktorand. Sen lär det vara lunch, ungefär. På eftermiddagen måste jag skapa några mallsidor för ett av forskningsområdena på institutionens externwebb. Klockan 14 är det dags för semmelparty #2 på institution 2, men jag tänker faktiskt skippa det.  Så! Nu har jag beskrivit hur jag TROR att min morgondag på jobbet blir. Spännande att se om den verkligen blir sån. Tror jag inte ett dugg.

Johans jeans är bytta och det nya paret ska han få i morgon. Det snöar visst lite fortfarande, det är fortfarande skithalt och nu fryser jag också. Har vikt lite tvätt och gjort en strykhög. Tanken var att jag skulle ägna den lite uppmärksamhet nu i kväll, men jag startade en ny maskin i stället.

”Alla” vill plötsligt spela Wordfeud med mig och jag har massa annat jag vill göra, så jag känner mig mest stressad när det plonkar i Ajfånen. Dessutom vill jag telefonera med Fästmön.

Och… ja just det! Jag har blivit pluskund hos Tokerian! Vad sägs om det?! Nästan lite vuxligt, tycker jag.

Jag har tagit hem ett av de två eventuella skrivuppdragen, men hoppas självklart på tvåan också. Nu ska jag leta upp en tröja för i den här huset är det baske mig köldgrader! Kanske är därför nån gastar så förbannad? (Nej, det är liiite svårt att stänga öronen.) Hoppas det upphör till klockan 21 och Dicte. (Om jag nu står ut med all jävla reklam…)


Livet är kort.

Read Full Post »

Orden i rubriken skrev jag i morse när jag messade ett ”grattis och ha en bra dag” till Johan efter att han önskat mig dito – minus grattis. I morse var det fin, fin snö i luften och väldigt, väldigt halt. Redan i första rondellen hemma höll jag på att bli vittne till en olycka. Jag såg en mörkblå van komma i alltför hög hastighet in i rondellen, sladda, och nästan vippa. Men på nåt sätt lyckades föraren få rätsida på bilen och ingenting hände. Jag undrar hur ha kände sig efteråt. Hade det varit jag skulle jag ha varit ganska skakis… Jag märkte redan i lördags förmiddag, när jag åkte till Stormarknaden, att det var snorhalt och särskilt i rondellerna. Förut var det en rak väg från mig till Stormarknaden, men när nya E4:an byggdes lite parallellt just där samt lite avfarter till en hamburgerrestaurang och en mack, bland annat, gjorde man fem rondeller. Fem. Jag förstår inte vitsen med med två av dem eftersom det inte finns några av- eller påfarter där, men… Snorhalt blir det.

Rondell-skylt

Rondeller till förbannelse ibland.


Idag ska jag fortsätta jobb
a med den nya intranätwebbplatsen. Lite avbrott för lunch blir det med ”Lisbeth” och det ser jag fram emot! Det är gott att ha kloka kompisar att träffa på arbetet! Jag träffade för övrigt vår före detta chef – ja, min före detta chef, h*n är fortfarande ”Lisbeths” – häromdan och passade på att slå lite på triangeln och skramla lite med tamburinen eftersom h*n nu uppnått silverkryckans ålder. Den ålder ”Lisbeth” och jag uppnådde förra året, med typ några veckor oss emellan.

Annars är det ju Johans dag idag. Hans riktiga födelsedag. Fast vi firade igår eftersom alla jobbar både tidigt och sent idag, även han själv. Födelsedagslunchen tar han och jag på onsdag när vi traskar iväg till Thaistället för att käka spett. Efter jobbet åker jag och byter ett par av jeansen jag köpte åt honom. Det ena paret passade, det andra var för stort. Jag tror att han har tappat några kilon sen han började jobba här i huset. H kör hårt med honom, tror jag bestämt!..

Johan tittar in på kontoret

Johan tittar in hos mig på ett av mina kontor.


I kväll blir det kanske strykning
av tvätt som har varit ren och torr ett bra tag. Belöningen blir Dicte klockan 21, ytterligare en bra och spännande dansk TV-deckare. Ser annars än mer fram emot i morgon eftersom jag har en klipptid då. Håret har vuxit rejält efter Aliens försvinnande, kan jag meddela. En riktig kalufs är det nu och det är synnerligen svårstyrd.

Det blir ingen tur till Himlen i kväll, men kanske på torsdag när det ju är Alla Hjärtans Dag. Jag har ju en älskad Fästmö i Himlen också, som bekant… Det beror lite på hur det går med bilen som ju ska till verkstad den dan. Håll gärna en tumme för att det är nåt simpelt fel som inte kostar alla mina besparingar…

Vad händer hos dig denna februarimåndag??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja jisses, det var den här dan, det! Jag hann inte riktigt med, men förmiddagen svischade förbi, strategilunchen med M blev lite för lång, men nödvändig och eftermiddagen… bara försvann. Och nånstans efter lunch började det snöa. Snö, som mer övergick till regn när det var dags för Clark Kent* och mig att åka hemåt.

regn på backspegeln

Regnblandat på vägen hem.


Kom hem vid 17-tiden, t
og rätt på lite torr tvätt innan jag kastade mig in i duschen. Inte nog med att håret växer som attan igen, det blir skitigt fort också.

Alldeles nyss fick jag oroväckande rapporter via sociala medier om att min älskling har blivit bjuden på OTÄCK ost ute på Morgonen. Bevare sig väl, tänk om hon fick magkramper och kräks i denna stund på bussen till New Village?! Men å andra sidan, vi har ju faktiskt inte samma smak vad gäller allting och det kan ju tänkas att Anna gillar OTÄCK ost…

Funderar på om jag skulle ta ett tag med sax och papper och slå in presenter. Jag är inte nån stjärna på det, så det lär väl ta sin lilla tid… Kanske blir klar till Dicte klockan 21…

Händer det nåt kul hos dig i kväll???


*Clark Kent = mi numero uno hombre, eller hur spanjackerna nu skulle uttrycka det (jag har bara läst en grundkurs på kassett i spanska, på stenåldern, förstås)


Livet är kort.

Read Full Post »

Finns det nån som gillar måndagsmorgnar? Ja jag – så länge jag har jobb. När jag inte har jobb avskyr jag dem. Precis som jag avskyr fredagseftermiddagar när det önskas

Trevlig helg!

till höger och vänster. Folk menar bara att vara trevliga, men för den som inte har arbete blir orden väldigt ledsamma. Jag älskar ju att jobba och jag är dessutom glad att ha ett jobb, vilket kanske skiljer mig från dem som hatar måndagsmorgnar och älskar fredagseftermiddagar? Tro nu inte att jag inte har nåt liv vid sidan av jobbet, för det har jag ju! Ett liv som jag också älskar. Jobblivet och hemlivet är lika viktiga för mig. Båda behövs för att ge balans. Är det oro i det ena, blir självklart det andra lidande.

Den här veckan är i mångt och mycket ett oskrivet blad jobbmässigt. Det är bra för mig att inte ha all tid inbokad, eftersom jag vet att det alltid kommer akututryckningar. Det ingår liksom i arbetet som kommunikatör. Men några saker är inbokade och planerade. Idag väntar en lunch där jag ska diskutera strategi. På tisdag ska jag få äran att bjuda Den Hjärtegoda L på lunch. Det känns så futtigt med tanke på allt L har gjort för mig och Fästmön… På onsdag, däremot, blir det inte den sedvanliga Thailunchen utan att webinar med titeln Att leda på distansHos Havspappan kan du läsa mer om vårens webinarer!

Men den här måndagen börjar med ett stormöte väldigt tidigt! Såna möten brukar inte alltid locka deltagare, men det just det här mötet är viktigt så jag tror att det blir välbesatt.

I kväll tänkte jag ägna mig håret medan Anna är i Förorten och hälsar på sina barn. Lite senare går andra delen av Dicte. Lagom att sjunka ner i bäste fåtöljen till. Och däremellan kanske jag hinner läsa lite i boken om flickan som försvann. Jag blev väldigt tagen av innehållet redan från början…

Vad händer under din måndag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten… Detta skrev jag i morse:


Det känns läskigt
att sitta och skriva så här utan att publicera. Men kanske publicerar jag en dag. Eller också inte. Vissa dar är jag så trött på bloggandet, andra dar mår jag rentav dåligt när jag inte får eller kan skriva. Glädjen med bloggandet är emellertid borta sen ett bra tag, faktiskt. Bloggen har mest blivit ett tvång, men också en källa till sorg. Jag får försöka hitta ett annat sätt. Tills vidare blir dessa inlägg sparade som utkast. Vad som händer med dem sen vet jag inte. Jag vet inte om jag kan leva utan att skriva. Det är mitt liv.

Jag åkte hem redan runt halv fyra igår eftersom persiennkillarna hade aviserat sin ankomst klockan 16. Han – för det var bara en – kom kvart i fem. Fästmön och jag hade bestämt oss för att laga rätt nummer två från Mathem, men eftersom det saknades en ingrediens var en av oss tvungen att gå och handla. Anna erbjöd sig, eftersom jag hade några frågor till persiennkillarna och behövde vänta in dem. Jag påbörjade emellertid middagen och stod och hackade lök när det plingade på dörren. Vi pratade en stund och märkligt nog fungerade nästan den trasiga persiennen när killen just hade kapat snöret… Men så hängde den sig och han påbörjade sitt arbete. Jag fick lära mig att man ska vinkla lamellerna så att de står horisontalt innan man hissar upp persiennerna. Och glipor mellan lamellerna går inte att göra nåt åt. Väldigt märkligt, det där, för så var inte mina gamla persienner.

Efter middagen gick jag med soporna och Anna diskade det som var kvar. Sen slängde vi upp stången med de nyinköpta, mörka gardinerna från IKEA. Det kändes genast mycket mörkare i sovrummet.

gardiner i sovrummet

Mörka gardiner i sovrummet.


När vi gick och la oss
kunde vi konstatera att det verkligen blev mörkt! Underbart, tycker jag! Men det klart att det glipar i överkant och kommer in ljus, så vi får se hur det blir när det blir ljusare ute.

Innan vi kröp till kojs kollade vi emellertid på Dicte. Det var riktigt spännande, men jag tycker att tio avsnitt känns mycket. Blir lite trött på alla långa serier man vill följa. Nu kan ju jag spela in på DVD:n. Men nån gång måste jag ju titta också… Vi glodde lite av och till på Leffe också. Jag hade dessvärre ingen ro att sitta stilla.

Jag somnade ganska tidigt. Trots det blev det ingen bra natt. Jag var uppe minst tre gånger och hade vansinniga kramper i vaderna och en gång i vänster lår. Otroligt tröttsamt och irriterande, för jag sov väldigt gott.

I morse läste jag i lokalblaskan om att en fjärdedel av alla anställda vid Sjukstugan i Backen hade skrivit på protestlistor mot neddragningarna vid sjukhuset. Dessa protestlistor överlämnades igår till Högsta Tuppen. Även två politiker, en från Folkpartiet och från Sossarna, medverkade. Två. Av alla partier som har representanter… Inne i tidningen fanns också en insändare. Tyvärr hade redigerarna slarvat med rubriken igen… De som jobbar vid Sjukstugan i Backen är knappast sjuhuspersonal även om antalet byggnader på området snart är flera än personalen som jobbar där…

sjuhuspersonal

Sjuhuspersonal..?


Morgonen idag är mörk och regnig.
Anna började redan klockan sju och jag var så trött i morse att jag gav henne instruktioner för hur hon skulle öppna garageporten. Det är liksom nånting hon gör varje gång vi åker hem tillsammans… Dessutom satte jag på min blåtand och kopplade ihop den med min iPhone. Men blåtanden ligger fint kvar på hyllan i hallen. Jag fick i vart fall med mig lådan med skålar som ska lämnas tillbaka till den hjärtegoda L på fakulteten. Tänkte mig dit i eftermiddag och samtidigt ta en kopp kaffe.

Idag blir det Thailunch med Johan och till Anna ska jag köpa med mig en låda kyckingspett med ris och jordnötssås till middag. Själv måste jag ägna kvällen åt att rensa inför morgondagens rengöring av ventilationen hemma. Och så måste jag ringa mamma igen. Jag ringde igår och hon lät riktigt dålig. Utan att ha sett henne misstänker jag att hon har influensan. Och då är det jobbigt när man är ensam. Ibland förbannar jag avståndet i mil oss emellan. På institution 1 var åtminstone två personer rejält förkylda igår, så det står väl inte på förrän man själv ligger däckad.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten… Detta skrev jag igår (29 januari) kväll:


Den danska deckarserien Dicte
rullade igång på TV4 i måndags kväll. Fästmön och jag pallade inte reklamavbrotten, så vi spelade in den på DVD:n och kollade i efterhand. Med fjärrkan i högsta hugg och fingret på fast forward vid reklamfilmerna.

Dicte

Journalisten Dicte och hennes fotograf.


Efter en skilsmässa
flyttar journalisten Dicte med dotter till Århus, där Dicte är uppväxt hos föräldrar som är Jehovas Vittnen. Dicte söker sin son som adopterades bort vid födseln. Samtidigt dras hon strax in i ett fall med en mördad ung kvinna. En kvinna, som är nyförlöst med kejsarsnitt…

Totalt blir det tio avsnitt och det känns lite långt. Men denna början var rätt OK: ganska grym, lagom spännande och lite rolig.

Ett högt Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag är det verkligen förtton (dvs ett oräkneligt antal) nyanser brunt ut. Det är brunt ta mig tusan över allt, särskilt på min bil. Då kallas det bruna smuts. Lilla gubben, Clark Kent*, vill säga, behöver verkligen en dusch. Vi får se hur det blir till helgen, det ska ju bli kallare igen då, dessvärre.

Fästmön fick lift hem igår av en kollega. Tanken var att vi skulle se premiäravsnittet av Dicte på TV4, men ingen av oss pallade med kanalens reklamavbrott. Jag ställde DVD:n på inspelning och så kollade vi på ett dubbelavsnitt av CSI NY på Kanal 5 i stället. Och sen blev det ju läggdags.

I morse vaknade jag redan klockan fem, vilken var synnerligen irriterande eftersom mobillarmet skulle gå på först en timma senare. Jag låg och tänkte på en del jag hört och sett den senaste tiden och funderade om mina öron skulle trilla av  eller sitta kvar. Dessutom behöver jag verkligen boka en tid hos min optiker. Jag ser INTE bra.

Eftersom vi var morgontidiga hann vi ta en tur till moskéns närhet för att hämta upp ett par vassa saker innan jag svängde in till Annas jobb. Moskén är verkligen en förunderlig byggnad och jag skulle vilja fota den mer. Nu blev det en bild genom min skitiga vindruta.

Moskén

Moskén denna bruna morgon.


Det gick hyfsat smidigt
att ta sig till jobbet idag, inte många eller långa bilköer. Ibland går det nästan fortare att köra genom stan. Eller på andra sidan stan, snarare.

Jobb på institution1 väntar idag. Som vanligt med möte på förmiddagen. Jag ska försöka samla ihop ett gäng som har åsikter om våra medierapporter och vidare måste jag gå med piskan när det gäller forskningssidorna på externwebben. Jag vet inte hur det har gått, jag tror inte att det har gått så värst mycket framåt, ärligt talat… Det beror mycket på den där förbaskade sjukskrivningen, men också på att jag bara jobbar här en dag i veckan. Då hinner man inte svinga piskan så mycket, utan i stället blir det moroten. Nu har jag i alla fall bokat ett avstämningsmöte med prefekten på torsdag så får vi diskutera hur det har gått och hur jag ska gå vidare.

Är det brunt hos dig också idag???


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp! I morse, när jag satt vid skrivbordet hemma en stund noterade jag stänk på rutan. Och när jag kom ut var det blött. Det hade snöat i natt, men övergått i regn nån gång. Hoppas snön försvinner, verkligen! Det enda som är trist med sånt här väder är att bilen blir så skitig. Å andra sidan är det ju mildgrader vilket gör det möjligt att tvätta bilen utan att saker och ting fryser (fast).

Vår lediga helg gick så fort! Två hela, lediga dagar kändes som en hel evighet, men timmarna bara rann iväg. Det var nästan lite svårt att komma på nåt att göra, nåt vi verkligen ville göra. Och egentligen var inte innehållet i dagarna det viktiga. Det väsentliga var ju att vi fick vara tillsammans, Fästmön och jag.

ett hjärta

Vår helg gick fort!


Tyvärr slutade min helg mindre bra.
Jag blev konfunderad. Det är så tråkigt för människor tycks älska beröm och att bli omtalade i positiva ordalag – öppet. Men när det gäller tvärtom – men öppet, alltså, – och dessutom gamla grejor, skrivna för tre – fyra år sen, reagerar man. Nu. Och detta trots att det fanns en önskan om att träffas och prata ut om saker – hösten 2011 hos den part som ansåg sig förfördelad. Men efter ett sjukdomsfall hos den parten återkom den sen aldrig med förslag på ny tid. Och kanske var det lika bra så, jag hade inget behov. Behovet fanns hos den andra parten. Det kändes ändå rätt OK nu, för min del. För mig var det inget viktigt, det handlade om en tid i mitt liv som mest var präglad av rädsla och olust, en tid jag inte ville minnas men som hade varit nödvändig för mig att gå igenom. Jag försökte visserligen ta det enda goda rådet jag fick av en person som annars inte sa särskilt många kloka saker, att försöka lyfta fram de goda minnena. Och faktum är att jag kom på ett par saker. Det var dessa saker jag lyfte fram när vi möttes nu – för det hände(r) då och då. Men jag tror inte att parten ifråga har noterat det. Att baktala nån är för övrigt att gå bakom ryggen, det vill säga när en person av två pratar med en tredje och namnger person ett och pratar skit – utan att person ett får ta del av vad som sägs. Förtala är också ett intressant  ord i sammanhanget. Det betyder beljuga. Det vet jag flera stycken som har gjort om min egen person. Men jag tackar för att vi har yttrandefrihet i vårt land. Vi har rätt att framföra våra åsikter. Rätt att tala om vad vi tycker. Därför vill jag inte att yttrandefriheten beskärs ytterligare. Och därför har jag inte anmält. Än.

Jag borde inte bli besviken. Jag borde vid det här laget veta att det finns människor jag har tyckt om eller tycker om som ömsom smeker och är snälla, ömsom slår och är elaka. De som ställer insinuanta frågor och uttalar negativa påståenden om mig – inte till mig utan till tredje part. Igen. Det gör väldigt ont, men jag gissar att syftet är att det ändå ska nå mig – och göra just ont. Det är att baktala, tycker jag. Den sjukdomen sprids väldigt omfattande och många drabbas om man inte söker hjälp för den. Är det farligt att prata med mig direkt? Jag finns ju här nu! Jag är en annan människa än den jag var för tre år sen, för fem år sen, för tio år sen och för 15 år sen. Därför att jag är utvecklingsbar. Därför att jag också har drömmar och mål som med tiden förändras eller uppnås.

Trots att jag vet hur människor är gjorda det väldigt ont att bli behandlad som luft, en Ingen, i lördags. Jag och en person från min första tid i Uppsala möttes, passerade varandra och låtsades inte känna igen varandra. Ja visst, vi är inte dem vi var för 30 år sen. Du var ett barn då, jag var redan vuxen. Men nu är du vuxen och tar konsekvenserna av alla dina göranden och låtanden. Det har inte gått så bra hittills. Var det därför jag var en Ingen? Tänker…

Idag ska jag luncha med ”Lisbeth”. Det betyder att jag får en rejäl dos av både humor och allvar. Precis vad jag behöver just nu. För jag har tappat modet lite. Jag är konfunderad. Och ute regnar det igen.

regnigt bilfönster

Det regnar när jag tittar i backspegeln.


I kväll börjar en ny dansk deckare, Dicte, på TV4.
Tio delar ska det bli. Tyvärr går den som sagt på TV4, så frågan är om man inte ska spela in för att slippa alla jäkla reklamavbrott. Samma tjat, om och om igen. Men en reklamfilm skrattar jag ändå lite åt just nu, trots att jag är en Suris!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts