Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dialekter’

Fästmön och jag bänkade oss för att se Bron som hade premiär på SvT1 igår kväll. Och visst var den spännande, den nya dansksvenskanorskaskånska serien. Men också väldigt konstig. Så konstig att jag ärligt talat satt och retade upp mig.


På bron hittas ett kvinnolik. Eller egentligen delarna av två kvinnor…

                                                                                                                                                              Det hela börjar spännande med slocknande ljus i en knapp minut på Öresundsbron. Och så ett kvinnolik med halva kroppen i Danmark, halva i Sverige. Danske polisen Martin Rhode ska försöka samarbeta med svenska polisen Saga Norén. Tro mig, det blir en sann ”norénare”. Denna Norén verkar nämligen inte heller riktigt klok… Ännu märkligare blir det när det visar sig att liket egentligen är två – överkroppen är en svensk kommunpolitikers, underkroppen en dansk horas. Samtidigt vävs två historier in – en om en man som ska få ett nytt hjärta, en om en kvinna med två små barn som får en chans att bryta upp från sin misshandlande man. Och ja just det! Bilen som transporterade likdelarna till bron tillhör en journalist. Journalisten blir instängd i bilen – tillsammans med en bomb. Rörigt? Ja man överdriver inte om man säger att det är just rörigt… Snarare underdriver.

Bron är inte bara rörig så här i första avsnittet. Jag retar ihjäl mig på karaktären Saga Norén som inte verkar klok. Eller åtminstone fantasilös och i total avsaknad av empati. Vidare har jag svårt att uppfatta vad hälften av skådespelarna säger på grund av accenter och dialekter som jag är ovan vid. Eller nåt. Snälla, TEXTA för hel***e!!!

Nej, hade detta första avsnitt inte varit så spännande – jag vill ju veta hur det kommer sig att de två kvinnodelarna hamnade där de hamnade – så hade jag nog inte sett mer. För det här var bland det märkligaste TV-program jag skådat. Jag kan bara ge det två tofflor i betyg eftersom jag vill veta vilka, varför och hur.

Read Full Post »

Det var skittufft idag. Skittufft att få två nej, efter varandra. Mejlen hade dundrat in i inboxen med några minuters mellanrum. Jag blev bara totalt sänkt. Fattar inte hur många tårar jag kan producera…


Hur många såna här kan jag producera, egentligen?

                                                                                                                                                   Fästmön ringdepå sen eftermiddagen och gav mig några ord till tröst. Hon är bara bäst! Hon som har det så himla tufft själv med jobbiga besked. Och så ska hon fixa hem och fyra ungar alldeles själv nu i några dar när jag är här hemma och fixar mitt… Vi skulle behöva nånting att se fram emot, en resa eller nåt. Men det är bara att glömma. Det finns inte tid och framför allt inte pengar till sånt. Jag försökar spara lite nu de dar jag är hemma. Då går det inte så mycket bensin och mat, tja, det får bli rester i frysen eller pasta i skåpet. Jag har rätt mycket pasta, jag…

Lite senare framåt kvällningen ringde mamma. Jag hade verkligen ingen lust att lyssna på hennes shoppinghistoria, men hon lät så glad och jag ville verkligen inte sänka henne också. Och jag blev faktiskt lite glad också för att hon var glad. Hon hade fått komma hemifrån med fru Blå för att göra några ärenden och då hade de båda passat på att gå i några affärer också och åka en tur i bilen. Jag blev verkligen glad inuti mitt hjärta för mammas skull och jag bet ihop, bet som F*N för att inte gråta. Och jag klarade det! Jag bara nämnde helt kort om de två negativa beskeden, men jag grät inte.

Tårarna kommer nu i stället. Jag har precis pratat med Anna igen och det är skit att vi ska vara på var sitt håll nu. Men i morgon har jag ytterligare några saker att ordna med och på onsdag blir det familjeangelägenhet av det sorgliga slaget. Jag bävar lite, för jag påminns, men det är nåt jag måste göra. Och lite trevligt ska det bli att träffas.

Kvällen tillbringade jag mest i min fåtölj med min bok. Slökollade lite på CSI New York, men hade svårt att koncentrera mig. Innan dess såg jag en bit av dokusåpan Familjen Annorlunda och hade sms-kontakt med vännen Nillan samtidigt kring barn och dialekter och annat väsentligt.

Nu blir det tandborstning och sen grubblerier i bädden. Tror inte det blir mycket sömn i natt, men det gör ju inte nåt, jag ska ju inte upp i morgon bitti och gå iväg till nåt jobb, precis…

Read Full Post »