Eftermiddagsfika i picknickform

Ett inlägg om en picknick i Gamla Uppsala.

---

 

Tillvaron är uppochner.

Vissa dar är bara uppochner från början. Som om kropp och själ känner på sig. Eller också är det erfarenheten, den dyrköpta, som bor i mig sen sex och ett halvt år tillbaka, som ger utslag. Denna spänning, detta att alltid vara taggad, laddad, beredd – på det värsta. Det bästa kommer inte till mig.

Så jag bröt ihop redan på förmiddagen, trots att jag inget visste då. Sen förbarmade sig min fästmö över mig. Vi åkte till Gamla Uppsala. Jag tog med picknickfilten, Anna tog med picknicken – inklusive silvergaffel till smörgåsmaten! Jo, hon har klass, min älskade.

Framåt eftermiddagen kunde jag peta i mig två ostmackor, ett par salta kex och några chokladpraliner. Mitt under mackan kom telefonsamtalet. Jag fick den bästa återkopplingen nånsin – och det talade jag om. Men besvikelsen är min. Bara min. Trots att min mamma också grät. Jag är en besvikelse för henne. En börda. Precis som jag är för Anna.

Efter samtalet började flygövningarna igen. Började och började… De har hållit på sen i fredags, dag som natt, men det var inte förrän Stockholmsborna klagade på oljudet i natt som det blev känt för mig att det var en övning. En övning här strax utanför Uppsala. Så för min del har det inte varit tal om lite förstörd skönhetssömn i natt. Både nätter och dagar har understundom trasats sönder av oljud. Jag tänker på dem som kommer från kriget. Vad kände de? Jag kan inte ens föreställa mig… I Gamla Uppsala, på filten, kunde vi nästan inte föra nåt samtal med varandra, Anna och jag. Sex klagomål har inkommit till försvarsmakten. Nån information har jag, som bor ganska nära start- och landningsbanor, ICKE fått. Trots detta säger Anders Persson, ansvarig övningsledare, till Radio Uppland:

[…] Det har getts information på alla tänkbara vis. Vi har skickat information till olika tidningar, nyhetsredaktioner och här lokalt så har vi delat ut informationslappar i brevlådor […]

Jag måtte ha varit blind. Nu är jag hörselskadad också. Tur att jag kan lite teckenspråk. Annars är jag inte särskilt mycket för kommunikation för tillfället. Orkar inte svara på frågor och kommentarer, orkar inte läsa fler dåliga ursäkter. Säg som det är, i stället! Jag är för fan en diamant. Hård, men inte hårig.

Här är några bilder från Gamla Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den som vill lägga lite mer kulor på eftermiddagsfika kan snart åka till Lady Hamilton i Gamla stan i Stockholm snart för afternoon tea. Lördagen den 12 september börjar hotellet servera sin afternoon tea-buffé igen på lördagar och söndagar. Det är två sittningar, klockan 12.30 och 15, fram till mitten av december. Men det går inte bara att ramla in, en måste boka per telefon 08-506 401 04 eller e-post info@ladyhamiltonhotel.se Numera är priset 349 kronor per person (439 kronor för den som vill ha champagne också). När vi var där i november 2010 kostade det 195 kronor, så en viss prishöjning har skett. Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är lika gott idag som då.

Personligen är jag helt tillfreds med det eftermiddagsfika jag fick idag. Tack, Anna!

Och HÄR hade jag kunnat fråga DIG hur DU helst fikar om eftermiddagarna. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg eller nåt i stället. Prova att prata med väggarna, det gör jag ibland.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Telia är FORTFARANDE Felia

Ett irriterat inlägg.

---

 

Framåt kvällen var jag ut till Förorten en tur. Så snart vi kom in i byn slutade mobilen att fungera. Felet är alltså fortfarande inte åtgärdat och det är fortfarande ingen vettig information från Telia. Men jag noterade att Telias webbplats är uppdaterad…

Så här såg informationen ut i förmiddags… Notera att den visade samma information när jag skrev mitt inlägg på förmiddagen som kvällen före – senaste uppdateringen var strax före klockan 20.

Jag har bloggat, jag har twittrat hela dan till Telias kundtjänst. Klockan 19 (!) reagerade nån där först och skrev var jag kunde hitta driftinformation om mobiltelefoni… (läs nerifrån och upp)

Det där sista svaret var det värsta jag har sett. Ska felet inte vara åtgärdat förrän på torsdag??? På torsdag!!!

På Telias webbplats har man uppdaterat informationen klockan 13.10 idag till detta. OBS det kanske inte syns, men det är en länk till Felanmälan. Och hur ska man kunna göra en felanmälan när bredbandet inte funkar heller?

Det här var det mest bedrövliga i kommunikationsväg jag har sett på länge! På vissa ställen i och omkring Uppsala kan folk som är Teliakunder sen över ett dygn inte ringa – vare sig mobilt eller via fasta nätet – eller surfa på nätet.

Jag kan bara hålla tummarna för att ingen som är drabbad av detta behöver larma 112. Att i detta läge inte utnyttja befintliga kanaler för kommunikation, såsom webb och Twitter, är för mig obegripligt! Telias webb har uppdaterats en gång på ett dygn. På Telia Kundtjänst twitterkonto har det varit total tystnad fram till i kväll när jag fick ett svar på ett av mina många tweets. Sen har det varit tramsinformation om filmer och TV och träning (!).

Många drabbade kunder har under dan troligen haft telefoner och internetuppkoppling på jobbet som har fungerat så att de hade kunnat ta till sig information från Telia – om det hade funnits nån. Kriskommunikation ingick tydligen inte i somligas utbildning.

Det här är riktigt jävla dåligt, Telia!!!

En fet svart Toffelbak till Felia som inte klarar kriskommunikation, uppenbarligen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Philomena

Ett inlägg om en film.

---

 

Vad passar väl bättre än ett riktigt drama, baserat på verkliga händelser, att låta tårarna falla fritt inför? Fästmön och jag tittade på Philomena (2013), enligt baksidestexten en dramakomedi.

Philomena blev som ung katolsk flicka på Irland gravid. Hon födde sin son i ett kloster. För detta fick hon plikta med fyra års hårt arbete. Men innan åren hade passerat kom ett amerikanskt par och adopterade sonen samt en flicka. Många år senare, på sonens 50-årsdag, berättar Philomena för sin dotter om barnet. Dottern får kontakt med Martin, som har blivit av med sitt jobb, är deprimerad och står i valet och kvalet mellan att skriva en bok om rysk historia eller jogga. Martin bestämmer sig för att hjälpa Philomena att leta efter sonen och skriva en artikel om detta.

Visst finns det stunder när man skrattar medan man tittar på den här filmen. Men det är mestadels väldigt svårt att hålla tårarna borta. Judi Dench gör ett fantastiskt porträtt av den till åren komna mamman av enkel härkomst. en kvinna, som fått utstå så mycket – och kanske det värsta av allt: att förlora ett barn. En kvinna, som trots detta vill se det goda i andra människor och som sprider en positiv stämning. Ett HBTQ-tema finns också och det är icke att förakta.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Saker jag inte gillar att öppna

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:

Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!

Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.

Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.

För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…

Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…

öppna en ny ost!

Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.

Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig! 

Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.

En öppnad ost, redo att skivas.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2

Ett inlägg där Tofflan skriver om den andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.

Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag la ut mina omdömen  efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde göra det här.

I kväll var det 17 bidrag som tävlade om att gå vidare till finalen. Av dessa 17 är det tio som vi alltså får se igen nu på lördag. Klara till finalen är Frankrike (blä!), Italien (nej, den här hörde vi redan 1980), Tyskland (okejrå), Spanien (urk!), Storbritannien (JA!) och Sverige (mina stackars öron).

Inledningen bestod av nån sorts märklig dans till musik som var lika märklig den. Och vad hade cykeln där att göra? Petra Mede hade en lustig klänning på sig. Vilken tur att det är varmt ute, annars hade hon frusit om frambenen.

Lynda Woodruff dök upp i Malmö – trodde hon. Fast det var i Köpenhamn hon först syntes. Sen blev det en hyllning till Fatous toyboy (dvs Zlatan Vahetterhan)…

Petra Medes intervju med Lys Assia, 89 bast och verkade kristallklar! Lys Assia, alltså. Inte Petra Mede. Senare i Green room svamlade Petra Mede mest omkring och sa ”Hello!” Den historiska tillbakablicken var lika roande som sist. Faktiskt.

Darin sjöng vackert i väntan på att rösterna skulle räknas. Agnes uppenbarade sig i en… kreation. Tyvärr kunde man inte rösta på nån av dem.

Så här såg startfältet för semifinal 2 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

1. Lettland: PeR: Here we go
   Glitterpojkar som hipp-hoppade på scenen. Plötsligt lät det som om det var nån ljudstörning. Jag blev bara trött…
2. San Marino: Valentina Moneta: Crisalide
   Så ylades det i en ballad. Men rätt OK ändå. Till tempobytet. Nej fy.
3. Makedonien: Esma och Losano: Pred da de razdeni
   Dags för den konstiga duon. Jultomten wailade på scenen, medan kyparen tog i ända från tårna. Biggest loser???
4. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold me
   Här behövs silvertejp! Smäktande sång. Men fick vi inte nog av glasburar när Eric Efternamnsomlåtersomettrap var med? Jag blev nervös av klättringen!
5. Finland: Krista Siegfrids:  Marry me
   Det första jag undrar är vad hon har på fötterna. Sen tycker jag låten är ganska tråkig. Och den där löjliga pussen… Var det den det blev sånt ståhej om? Jösses…
6. Malta: Gianluca: Tomorrow
   En glad pojke skuttade omkring på scenen och var lik en granne till mig. Låten var ingen höjdare. Händelselös, liksom.
7. Bulgarien: Elitsa Todorova och Stoyan Yankulov: Only champions
   Gnällig och entonig låt och champinjoner? Inget för mig.
8. Island: Eythor Ingi: I’m alive
   Ett jävla liv. Vakna fin. Till min plajs. Jävla liv. Vakna fint. Ett lustigt språk, men en ganska fin ballad.
9. Grekland: Koza Mostra och Agathon Iakovidis: Alcohol is free
   Grekiska män iförda fotbollsdomarkläder och… kletzmer? Nej, det här går fetbort.
10. Israel: Moran Mazor: Rak bishvilo
    Kurvig dam i mjukislångklänning. En ballad som inte var så tokig. Men jag var hela tiden orolig att tuttarna skulle ramla ut när hon tog i.
11. Armenien: Dorians: Lonely planet
    George Harrison? Svajig sång.
12. Ungern: Bye Alex: Kedvesem
    Ungerska är ett konstigt språk. Mössan var ful. Låten entonig, inte många ackord där, inte.
13. Norge: Margaret Berger: I feed you my love
    Lite för tajt klänning där. Tungt beat, men låte kommer inte riktigt igång.
14. Albanien: Adrian Lulgjuraj och Bledar Sejko: Identitet
    Hej hej på dej dej! Du kunde ju åtminstone ha tvättat håren. En riktigt tråkig låt, detta.
15. Georgien: Nodi Tatishvili och Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Smäktande. Sjunga kan di, i alla fall, men låten är rätt seg. Eller nja. Hon sjöng falskt vid de höga tonerna.
16. Schweiz: Takasa: You and me
    Vilket tjat om att gubben är den äldsta som har varit med och tävlat. Det såg ut som om han inte riktigt hörde. Låten är lite töntvarning på.
17. Rumänien: Cezar: It’s my life
    Men nu blev jag rädd! Greve Dracula på scenen! Och snöpt har han blivit också. Jisses. Mina stackars öron… Det här var nog det värsta jag har hört.

Så… vilka sju ville jag inte se i finalen? Typ alla 17. Eller… om jag nu måste välja så slipper jag helst Lettland, Makedonien, Grekland, Bulgarien, Ungern, Schweiz och Rumänien.

De tio som gick vidare är: Ungern, Azerbajdzjan, Georgien, Rumänien, Norge, Island, Armenien, Finland, Malta och Grekland.

Livet är kort.

Read Full Post »

Sex år sen

Jag minns den 24 juli för sex år sen nästan helt. Eller i alla fall vissa delar av dagen väldigt tydligt. Jag hade fått besök av en gammal klasskamrat och hennes katt. De skulle tillbringa en semestervecka hos mig. Vi lastade in väskor och djur och for ner på stan. När jag kom hem ringde telefonen. Jag har bärbara lurar och de var avstängda, så det vara huvudenheten som ringde. Men jag kunde inte svara. På den tiden hade jag också telefonsvarare. Och där hörde jag min mammas förtvivlade röst.

Pappa som jag minns honom. Foto: Henrik Gedda.

Det dröjde många timmar innan jag fick tag på mamma. Men på hotellet där hon och pappa vistades på semester sa kvinnan i receptionen att det hade hänt nåt otäckt när mamma och pappa var nere och badade. De var nu på väg till sjukhus i Jönköping. Jag skulle vara beredd på det värsta, sa hon. Det värsta…

Jag ringde sjukhuset i Jönköping, men fick inga som helst besked. Jag kunde inte pappas fyra sista siffror i personnumret. Ändå lovade de på sjukhuset att ringa tillbaka med besked. De har fortfarande inte ringt.

Till sist ringde mamma. Och det värsta var verkligen det värsta: min älskade pappa, som jag pratat med kvällen innan i mobilen, en lång stund, var död. Han hade drunknat.

Min kompis packade ihop sina grejor och tog med katten och mig ut i bilen. Hon körde mig till Vadstena där en god vän till pappa tog vid och skjutsade mig sista biten ner till Småland.

Jag vet inte hur många gånger jag hörde mamma berätta den kvällen om hur hon försökte rädda pappas liv. Han hade stått i sjön, med vatten upp till knäna och plötsligt skrikit att han drunknade. Sen föll han.

I dödsattesten står just dödsorsaken som drunkning. Men varför hade han då inget vatten i lungorna?

Idag spelar det ingen roll vad som orsakade det hela. Pappa är död och kommer aldrig mer tillbaka. Det har gått sex år och jag tänker på honom varje dag. Jag får aldrig ropa på honom igen, jag får aldrig säga

Pappa!

Min gråt är inte förtvivlad idag, den är stilla. Och jag och mamma far till mammakusinen B i Fruängen över dan så att mamma inte ska tänka så sorgliga tankar.

Jag har nog inte skrivit så här öppet om pappa och det som hände tidigare. Du som lämnar en kommentar, lämna gärna en snäll sån. Jag orkar inte med elakheter idag.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Första semifinalen

Livebloggning i kväll från klockan 21!!! en är stängd, men det går förstås fortfarande att kommentera inlägget!

I kväll är det dags för den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2012. Den sänds i kväll på SvT1 klockan 21. Nedan hittar du startordningen. Om du klickar på land och artist kommer du till SvT:s presentationssida där du också kan lyssna på låtarna.

Av dessa låtar är det tio som går vidare till finalen på lördag, men först ska ytterligare tio låtar utses vid den andra semifinalen på torsdag kväll.

Min favorit i kväll är Cypern som har en fartig och bra danslåt som man blir glad av. Rysslands låt med tanterna är förstås rolig – typ en gång. Irlands låt med duracellkaninerna är rätt OK. Islands låt är en ballad som jag gillade när jag hörde den första gången. Greklands låt tyckte jag inte heller var så tokig, men troschocken var förfärlig. Rumäniens låt var skönt lambadaaktig med dragspel. Övriga låtar i den här semin har jag inte mycket till övers för.

Om jag får tid och möjlighet ska jag förstås live-blogga! Om inte, får du överleva ändå.

Då ska vi se vad som händer… Mina kommentarer kommer efter varje låt, vilket innebär att inlägget uppdateras hela tiden.

Nu börjar det!!! Edward af Sillén och Gina med ett G  (hon är bloggare! Jisses, tänk om man slutar som schlagerkommentator… Men nej, jag är för elak.) kommenterar för Sverige. Tack och lov verkar Edward ta kommandot. De tre programledarna i Baku skämtar lite trist som vanligt.

1. Montenegro: Rambo Amadeus – ” Euro Neuro”
   Jaha. Konstiga Montenegro-rappen inleder och den har inte blivit bättre sen sist. Usch, sluta!! 😦
2. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
   Dramatik! Fin sång och sorglig melodi. Tilltalar mig fortfarande.
3. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
   Grekland = troschock? Jorå, det går ju inte att undvika med en muskort klänning. Men jag gillar de grekiska tonerna. Jag gillar det här!
4. Lettland: Anmary – ”Beautiful Song”
   Jaha vad är det här för nåt? Är sångerskan i målbrottet???
5. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
   Svart, dålig sång och vad i helvete har hon på huvet??? Varför skriker hon så, för resten? Fick hon syn på sig själv i spegeln?
6. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
   Nu blir det nästan lambada! Jag vill svänga rumpa!
7. Schweiz: Sinplus – ” Unbreakable”
   Trååååååååkigt!.. Jag somnar…
8. Belgien: Iris – ”Would You?”
   Genomskinlig klänning, falsksång och kalvben. Nej det är läggdags för små kickor nu! Hej då, lilla du.
9. Finland: Pernilla Karlsson – ”När jag blundar”
   Finländarna sjunger på svenska och låten är en present till mamma på 50-årsdagen. Om jag hade fått den på 50-årsdagen hade jag… gått ut. Det här är så trist. (Gina med ett G har ju f*n ingen smak när det gäller musik! Varför bloggar hon inte bara?!)
10. Israel: Izabo – ”Time”
    Töntar!! Låter som nåt av Gullan Bornemark. Och det är INTE schlager.
11. San Marino: Valentina Monetta – ”The Social Network Song (Oh Oh – Uh – Oh Oh)”
    Det här är det värsta jag har hört hittills…
12. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
    Nu kommer min favorit! Lite för mycket lallande, men jag gillar rösten och låten. Tungt beat. Men har de knästrumpor på sig??? Fult!
13. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Anna Bergendahl-sound-alike. Tråkig låt. Har hon tagit studenten???
14. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
    Nu kommer tanterna. Och ha ha, det är ju liksom roligt en gång. *gäspar*  Tjatigt!!! Sången ska vi inte tala om… Jag tänker på nån sorts Dance Macabre…
15. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
    Det här är sövande musik. Det hjälper inte att han tar i sån han nästan spricker. Hoppsastegen förstör allt.
16. Österrike: Trackshittaz – ”Woki Mit Deim Popo”
    Nej, det här är fjortisdisco. Jag skäms! 😳
17. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Jag tänker på Eva Rydberg. Pajaserier. Buskis. Nej tack. Hoppas den tar slut snart.
18. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracellerna. Jag får en släng av Tourettes men det går ju att blunda…

Nä, jag får inte ihop tio låtar som jag vill ska gå vidare!!! Jag gillar Island, Grekland, Rumänien och Cypern. Om jag är lite snäll kan jag sträcka mig till Irland också. Men tio låtar av detta ska gå vidare… Hur ska det gå att hitta så många som tio???

Till finalen går… Rumänien, Moldavien, Island, Ungern, Danmark, Albanien,   Cypern, Grekland, Ryssland och Irland.

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012,Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »