Ett inlägg om en film.
Visserligen hade jag sett större delen av filmen tidigare, men somnat ifrån. Inte så konstigt, när filmen är över två timmar lång (ännu längre med reklampauser). Men en sån lång film, som dessutom har ett antal år på nacken, var det perfekta valet en ruggig och ensam natt – en natt som även inkluderade bombhot. Redan när jag på tisdagen läste TV-tidningen markerade jag filmen. Den ville jag verkligen se! Jag kikade på Se7en (1995) som gick på TV4 i natt.
Två poliser, varav den ena endast har dagar kvar till pensionen och den andra spelas av Brad Pitt* (ja, du fattar…), utreder ett märkligt mord. En mycket tjock man har tvingats att äta ihjäl sig. När ytterligare ett mordoffer hittas, en person som tagits av daga på en mycket otäckt sätt, inser Mills och Somerset (poliserna) att det handlar om en seriemördare som mördar människor h*n anser har begått nån av de sju dödssynderna. De kommer ganska snart mördaren hack i häl, men hinner denn* ändå utföra sin plan med sju mord?
Trots att den här filmen kom ut för nästan 20 år sen funkar den. Den är otäck rakt igenom, trots avsaknaden av smartphones. Eller kanske just därför! Fokus ligger nämligen på att jaga mördaren på klassiska sätt, inte så mycket genom att hitta denn* via modern teknik. Det springs, det jagas till fots, det gås till bibblan, det mutas informatörer etc. Slutet är för övrigt riktigt jävla vidrigt.
Toffelomdömet för denna hemska film blir det högsta.
*Brad Pitt fyllde 51 år i torsdags, men i filmen är han förstås betydligt yngre.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 