Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, tagged Addison, alkohol, Alla kan se dig, översättning, barn, betydelse, blåst, blogg, brödrapar, Colin Forbes, Crimetime Gotland, dö, deckare, det kalla kriget, Diagnos: Kortisolsvikt, Eldjägarna, England i dödlig fara, ensam, Falleri fallera falleralla, Färjan, få betalt, födas, förälder, Flickan framför muren, fluga, Fröken Frimans krig, garage, gästrummet, Gården, generös, god mat, godis, ha ont i, Hambergs fisk, Hon som ser, huvud, I sanningens namn, inte ensam, James Bond, Jämtlands julöl, Järnblod, jobb, julafton, julöl, julbord, juldagen, julklapp, julklappsböcker, julquiz, kafé, köket, köpegodis, knäck, kola, kroppsdelar, kudde, kycklingköttbullar, läsa, litteratur, Livet enligt Fikri, ljuskrona, lyssna, mamma, matdags, millennieskiftet, mitt livs största misstag, mobiltelefoni, Nisse, nyfiken, online, pappa, prata, presentkort, promenad, räkning, restaurang, säsongsstart, sång, se lite dåligt, silltallrik, simultant, skilja mig, slut på utrymmet, Snövit, socialt liv, sol, soprum, sovmorgon, spionroman, stava illa, störa sig på, stor lägenhet, stort intresse, surfa, Sverige, Sveriges Television, tack, takkrona, thriller, tid och lust, tomte, torftig, tystnad, uppdatera, urgullig, vika tvätt, vita skjortor, Walt Disney, White guide, Wordfeud on 25 december 2015|
6 Comments »
Inlägget uppdaterades cirka klockan 00.00.
Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma idag och kan jag på nåt sätt roa dig med glimtar från Toffellivet så var så god! Men den som stör sig på det jag skriver behöver ju inte läsa, jag tvingar ingen.
Fötterna upp och en bok i knäet är vad som händer idag. Det är inte nån tomte som gömmer sig bakom boken utan min fot.
Juldagen 2015 inleddes med en skön sovmorgon. Det blev två timmars längre sömn än när jag ska upp och jobba. Sen låg jag kvar i sängen och surfade lite, skrev några rader och läste. Jag skickade in mitt svar på Crimetime Gotlands julquiz också. Njöt av tystnaden, lite grann. Det är ovant att ha nån omkring sig som pratar konstant. Men jag förstår att mamma vill prata nu när hon har nån som lyssnar. Jag klev upp så småningom och fick då höra om mammas alla krämpor och alla kroppsdelar hon hade ont i medan hon låg kvar i sin säng i gästrummet och jag grejade i köket. (Ursäkta om nån stör sig på att jag har en sån stor lägenhet. Sluta läs min blogg, så slipper du irritera dig.)
Tanken var att mamma och jag skulle ta en promenad idag. Solen sken lite grann, men blåsten satte stopp för mammapromenad. Jag blåste ut ensam och då bara till soprummet. Fast jag höll på att gå till garaget – ville väl åka till mitt härliga jobb!
Jag slog en pling till Annas snälla mamma för att tacka för den fina julklappen. Klappen var alldeles för generös, men presentkortet på Hambergs fisk blev jag naturligtvis extra glad för – jag älskar ju att äta god mat, men inte att laga den. Restaurangens webbplats tycks ligga nere just nu, men den finns med i White Guide som listar Sveriges bästa restauranger och kaféer och det är inte dåligt, det!
Nån större nytta har jag inte gjort hittills idag mer än att jag har vikt tvätt från igår och serverat en lätt frukost. Vi sitter och läser. Igår berättade jag för mamma om boken jag fick av Lotta Modin som handlade om mammas sjukdom, Addison. Den blev hon så nyfiken på att hon hade läst i den till halv fyra i morse… Nu sitter hon och läser den igen. Det går inte så fort, för mamma ser lite dåligt, men hon läser med stort intresse.
Det är inte bra när översättaren stavar så illa att ett ord får en annan betydelse.
Själv är jag halvvägs i min bok på gång. Jag har ett och annat att säga om översättningen… När översättaren gör det så dåligt att hon använder ord som betyder en helt annan sak än de borde för handlingens skull har jag svårt att förstå att hon fick betalt… Boken är en thriller, en sorts spionroman. Den kom ut vid millennieskiftet nån gång, men känns betydligt äldre. Mina tankar far till både James Bond och det kalla kriget.
Det händer inte så mycket hos oss idag, men jag uppdaterar det här inlägget lite då och då när jag får tid och lust. Du är inte ensam, jag och min blogg finns fortfarande, även om jag gör mitt bästa för att få slut på utrymmet. I kväll dukar vi upp julbordet igen, men något senare än igår. Jag vill nämligen se Walt Disney’s Snövit som visas på SvT 1 klockan 16.40. Tänk att de gjorde denna fantastiska film – som jag bara sett en kort snutt ur på julafton – redan 1937! Vi har sen tre timmar på oss med maten innan vi på nytt bänkar oss för att se säsongsstarten av Fröken Frimans krig, även den på SvT 1, klockan 21.
Medan jag fortsätter att läsa en stund får du se en bild på mina julklappsböcker IGEN, bara för att jag är så glad över dem!
Vilka fina julklappar!!! TACK till alla givare!
Joråsaatte… Det är inte helt lätt när en vill läsa och en annan läser och pratar simultant. Jag har problem med ljud och prat gör det inte lättare. Men… vi läste av och till. Och jag förfasade mig över Colin Forbes fördomar mot män med fluga. Allra helst som jag sett ett bild på ett urgulligt brödapar i vita skjortor och flugor på julafton…
Misstro mot män i fluga – va???
Sen blev det då filmtajm och godistajm. Fast när jag skulle smaka Fästmöns knäck och kola var de slut. Nån annan hade visst hunnit före… Hmpfff… Nåja, Snövit var en välgjord film och lite sorglig och vissa frågor fick aldrig några svar. Som typ… Var var Snövits pappa? ‘
Detta bildspel kräver JavaScript.
Efter filmen var det matdags och allt vad det innebär. Kvällens tomtar öl blev Nisse och Julöl. Ganska enkla med goda. Och som igår var silltallriken bäst – näst efter mammas kycklingköttbullar…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Ljuskronan över matsalsbordet tändes för första gången sen 1999, eller nåt.
Nåt som var nytt för i år var att vi tände takkronan. Den har nog inte varit tänd sen… 1999, eller nåt. Året jag skilde mig från mitt livs största misstag. Visare blir en med åren, men därmed också mer ensam. Samtidigt är det nog tur att det inte kommer några barn efter mig. Stackars dem, i såna fall, att ha haft mig som förälder. Nåja, vi föds ensamma och vi dör ensamma.
Kvällen innebar Fröken Friman, som tidigare nämnts, bok, också som tidigare nämnts samt Wordfeud, främst med kollegan E. Jag har visst mitt sociala liv online, verkligheten känns mer och mer torftig. Men jag är glad att jag har mamma hos mig, så att ingen av oss hade fått vara ensam.
Innan jag lägger huvudet på kudden och drar täcket över mig ska jag ta en titt på mina räkningar. Roligt att pyssla med på juldagen, tycker du säkert. Jag vet att det är nödvändigt. I morgon är en annan dag. Vi ses då – om Gud vill!
Wordfeudmatch med kollegan E. Jag ledde ett tag i alla fall.
Livet är kort.
Read Full Post »
Den allra sista boken i vännen Agnetas första laddning böcker till mig (december förra året) blev Colin Forbes England i dödlig fara. Boken är skriven strax före millennieskiftet vilket märks på vissa saker men inte på andra. Det här med bomber, till exempel… Tack Agneta – för makens bok! 😉
Att börja läsa den sista delen av en trilogi deckare är definitivt att börja i fel ände. Men nu blev det så därför att 
Ibland är de bästa filmerna man ser såna man kanske inte hade tänkt att se. Eller planerat att se genom att markera i TV-tidningen. Igår kväll började 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 