Unna sig lite: Maestro

Det var fredag igår och slutet på min arbetsvecka. Skittrött. Fästmön skulle dessutom premiärplumsa på sjukgymnastiken. Ovanpå det såg jag Odjuret himself*, naturligtvis i sällskap av en yngre kvinna. USCH!

Så det blev ingen matlagning när vi kom hem. Jag hällde upp pistagenötter och så tog vi var sin öl innan vi promenerade bort till Maestro och åt en trerättersmiddag.

Anna på Maestro.

Anna var så söt i fluffigt badhår (nä, Sjukstugan har inga hårtorkar). Och trött. Och huruvida detta plumsande gör nån nytta återstår att se. Två gånger i veckan ska det ske – de veckor Anna inte har barnen. För är det barnveckor går det omöjligt att hinna med.

Vi åt vitlöksbröd med en San Miguel till förrätt. Oliver och aioli till. Till huvudrätt valde Anna fläskfilé med potatisgratäng, tror jag, medan jag bad kocken trolla fram nåt med kyckling och råstekt potatis. Det blev två rejäla kycklingfiléer med rosépepparsås, tror jag. Fast på bilden ser det mer ut som grönpeppar i såsen…

Kyckling i pepparsås.

Som vanligt var allt mycket gott även om vi båda tyckte att våra respektive såser – Anna fick kantarellsås till sitt kött – var väldigt salta. Till huvudrätten drack vi var sitt glas rött italienskt zinfandel. Måltiden avslutades med Crème caramel för Annas del och björnbärscheesecake för mig. Idag var cheesecaken betydligt mera nygjord än sist, men jag hade ändå problem att hacka mig igenom den. Lite svårt att äta den med enbart en sked – en dessertgaffel till hade gjort susen.

Maestro är en trevlig kvartersrestaurang i de bättre kvarteren i Gamlis. Igår kväll var en stor del av lokalen bokad för ett 50-årsfirande (inte mitt, dock!). Genom att samarbeta med den intillagande sushirestaurangen fick vi bord i det som en gång var en smörjhall på en bensinmack. Lokalerna är urmysiga, servicen på topp!

Mätta och belåtna och unnade promenerade vi sen hem i marskvällen. Måltidens betyg blir högt som alltid, men inte högst på grund av de salta såserna och jagandet av cheesecake runt hela bordet assietten.

*Odjuret himself = en person som har förstört det liv jag en gång hade

Read Full Post »

Svart på vitt: Gary’s

Av nån anledning kändes det liiite som om vi skulle fira igår kväll. Så jag skrapade ihop några slantar (tack, mamma!) och så drog vi ner på stan. Den übersnälla Lena på grannfakulteten har så många gånger talat sig varm om ett ställe som heter Gary’s. Eftersom vi ville prova nåt nytt styrde vi kosan dit.

En ny bekantskap, Gary’s!

En otroligt snygg inredning mötte Fästmön och mig! Svart och vitt tilltalar mig mycket, det blir aldrig omodernt! De svarta borden tillsammans med vita väggar och vita ”skinn-stolar” var supersnyggt. Stolarna var dessutom väldigt bekväma – till och med mamma skulle sitta bra i dem! Kohudslamporna var lite roliga och utgjorde pricken över i:et. Tyvärr fick jag ingen bra bild på lamporna, men den här bilden på Anna tycker jag blev fin!

Anna väntar med spänning på maten. 

Kartan på väggen var den som visade inriktning på maten. Vi bestämde oss för att köra rubbet, det vill säga en trerätters.  Menyn såg helt enkelt så spännande ut! Det jag möjligen kunde sakna var nån vegetarisk rätt, men å andra sidan är detta en BBQ-krog och ett steakhouse… Den som vill ha köttfritt väljer en annan restaurang.

Amerika visade inriktning på maten.

Anna valde cheesesticks till förrätt och jag nachos. Båda fick vi dipsåser till som smakade… divine! Otroligt gott och vällagat!

Fantastiska dipsåser! 

Mina nachos var dessutom knapriga. Mycket goda! De kändes liksom mer… äkta än dem man köper på påse på affären…

Knapriga nachos i närbild. 

Till förrätten tog vi var sin fatöl. Det skulle vi nog ha valt till huvudrätten också, för den visade sig vara ganska het med sina små bitar av pepparfrukter… Men det blev ett glas rött till. Ja inte ett att dela på utan var sitt, förstås. Och så vatten. Vatten är viktigt!

Vatten är alltid bra. 

Vi valde båda fajitas till huvudrätt, Anna med biff, jag med kyckling. Köttet, tillsammans med de heta grönsakerna, serverades ur roliga små gjutjärnspannor som var rykande heta. Maten smakade lika gott som den var trevligt ”presenterad”!

Maten serverades ur gjutjärnspannor på bordet. 

Dessert blev det också. Anna valde en helt djävulusisk chokladkaka – det mäktigaste jag har smakat, tror jag. Ja, för jag var ju framme med min dessertgaffel och norpade en bit! Själv njöt jag av en underbar limecheesecake med spännande sylt och limemarinerade hallon till. Svart kaffe rundade av det hela.

En underbar limecheesecake njöt jag av. 

Om jag säger att vi rullade från Gary’s med magar trinda som värsta gravidmagar är det ingen underdrift. Vi blev båda väldigt mätta. Portionerna var rikliga och jag kunde faktiskt inte äta upp hela huvudrätten, inte Anna heller. Men hit går vi helt klart igen! Prisvärt, gott och fint upplagd mat!

Det som drar ner slutbetyget lite var servicen. Först glömde servitören att servera oss vårt vin till huvudrätten. Vi hade valt var sitt glas rött. Och när han serverade höll han för etiketten på flaskan, så jag är inte säker på att det var det vin vi hade valt. Men det var gott! Vid avdukningen efter huvudrätten tog servitören ut Annas prylar, medan han glömde mina. Han fick nämligen besök av en bekant vid bardisken…

Men, men… Gary’s får, om inte högsta så, högt betyg, för maten var det bästa jag har ätit på länge!

Read Full Post »