Flickan framför muren

Ett inlägg om en bok.

---

 

Oj oj oj! När Kristina Appelqvist hade släppt sina första böcker läste jag dem raskt, gav dem typ medelomdöme och lite mer, men tyckte att författaren har potential för högre betyg. Den potentialen har hon definitivt visat i sin senaste deckare med litteraturforskaren Helena Waller i centrum, Flickan framför muren. Tack Jerry, för den nionde julklappsboken!

Platsen är som sist Västgöta universitet, ett lärosäte som i mångt och mycket, framför allt vad gäller persongalleriet, har saker gemensamt med ett mig närstående universitet. Vid Västgöta universitet ska en tysk professor få titeln hedersdoktor. Men kvinnan ifråga är ganska omstridd. Samtidigt pågår en omorganisation vid universitetet, med planer på att slå ihop det med två smärre filialer. Dessutom får universitetets tillförordnade rektor hotfulla meddelanden om att han ska tas av daga, skrivna med tuschpenna på kartongbitar levererade till sin cykel. Till sist polisanmäler han hoten och får bevakning och i stället (?) mördas en kollega till Helena Waller. Denna kollega – och ett antal andra personer i boken – bär på synnerligen mörka hemligheter…

Den här boken smyger igång. Personer och skeenden presenteras, spänningen byggs upp i bästa Maria Lang-stil. Att mordet i boken har med politik och gamla DDR att göra blir snart uppenbart. Men det är inte förrän strax innan det avslöjas som jag listar ut vem som står bakom de hotfulla meddelandena. Mördarens identitet lyckas jag inte få fram. Det är bra. Så ska en deckare vara skriven för att tilltala mig! Boken är bitvis lite långsam, men allt hänger ihop. Att det blir utvikningar om Helena Wallers och hennes vänners privatliv stör inte, för de har med handlingen att göra. Inte heller stör det förstås att litteraturvetenskap står i centrum (huvudämnet i min examen) eller att författaren är kommunikatör (mitt yrke).

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är Kristina Appelqvists bäst bok hittills.

 
Här kan du läsa vad jag har tyckt om Kristina Appelqvists tidigare böcker:

Den svarta löparen

Den som törstar

Liv i överflöd

De blå damerna

Minns mig som en ängel

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den som törstar

Ett inlägg om en deckare i universitetsmiljö.

Min tämligen nya bekantskap bland svenska deckarförfattare, Kristina Appelqvist, gjorde mig nyfiken på mera efter att jag läst hennes debut Den svarta löparen. Jag har just lagt den andra delen om rektor Emma och polis Filip, Den som törstar, till handlingarna.

Många mördas i universitetsmiljö.

Tillbaka i Skövde igen och vid Västgöta universitet. Dess rektor Emma ska delta i en begravning för en kollega. Emma ska vara med i kören som vid detta enstaka tillfälle ska ledas av den världsberömda operasångerskan Angela Hansson. Men på morgonen för begravningen hittas Angela mördad – ovanpå den döde professorn i hans kista. Detta startar en serie händelser. Och det är inte slut på morden…

Jag gav Kristina Appelqvist en chans till och jag tycker att den här andra delen i Emma-serien är bättre än den första. Men det finns saker jag fortfarande retar mig på, till exempel överflödet av utrop som

Vad fint!

och

Vad synd!

och

Vad bra!

Det känns som ett styltigt språk och jag skulle ha föredragit om ordet

vad

bytts ut mot

så 

eller möjligen talspråkiga

va´…

Jag tycker också att skildringen av Filip och Emmas förälskelse känns lite… stapplande. Den första delen slutade med att de skulle åka till Rom, den andra delen börjar med att det liksom inte är nånting mellan dem. Inte nånting som sprakar i alla fall utan tämligen… trist. Det känns inte heller trovärdigt att Emma hoppar in som barnvakt till Filips dotter Elin, när flickan är sjuk. Jag menar, har Emma och Elin ens träffats?

Totalintrycket är dock bättre än ettan. Den som törstar är riktigt spännande bitvis, men jag lyckas pricka rätt på mördaren innan denn*s namn avslöjas. Det blir en betygshöjning med en halv toffla.

Livet är kort.

Read Full Post »

Den svarta löparen

Ett inlägg om en ny bekantskap inom litteraturen.

Det började med en sjukskrivning, fortsatte med neddragningar på jobbet och sen skrev Kristina Appelqvist en deckare, Den svarta löparen. Jag har gjort en ny bekantskap inom litteraturen.

En bok om schack? Nja, inte enbart.

Om saker och ting hade varit annorlunda hade jag nog uppskattat den här boken mer. Den utspelar sig nämligen i universitetsmiljö och informationsfrågor får en stor plats i den. Nu är det som det är för min del, men jag läser naturligtvis boken med behållning ändå!

I centrum står Emma, som är rektor för ett västgötskt universitet . En dag hittas hennes sekreterare mördad. Och hela ledningen för universitetet blir misstänkt. En schackpjäs från en utgrävning hittas bland mordoffrets grejor. Den vita löparen har en viktig roll i den här boken, men det har även den svart dito.

Lite grann märks det nog att det här är en debutdeckare. Den haltar på sina ställen och oviktiga saker – eller snarare saker som inte för handlingen framåt eller har nån annan relevans – finns där bitvis. Kristina Appelqvist har liknats vid såväl Camilla Läckberg som Maria Lang, men jag vill inte riktigt hålla med om det. Kristina Appelqvist är sin egen, nämligen.

Den här första boken i serien om rektor Emma och polisen Filip får medelbetyg av mig. Det kan tyckas lågt. Men, jag ska faktiskt omgående börja läsa dess uppföljare. För jag tror nämligen att Kristina Appelqvist kan bättre!

Livet är kort.

Read Full Post »

En solig dag vid vatten

Ett inlägg om en varm julidag.

Idag vaknade vi till vackert och varmt väder här i Uppsala. Fästmön och jag hördes av på förmiddagen och bestämde oss för en utflykt till Storvad. Och nej, Storvad och Varamon har ingenting gemensamt, men vid Storvad finns det i alla fall vatten och man kan bada. Ingen Varamosand där heller utan gräs.

Innan vi stack iväg hann jag köra en maskin tvätt samt fila lite på min LinkedIn-profil. Jag har lagt in jobberfarenheter, utbildningar, nyckelord och skapat hela 13 kontakter. Dessutom har jag fått en rekommendation! Men jag är nybörjare, så jag kanske gör lite fel i början. Samtidigt visade det sig att en av dem jag bad om en rekommendation, som själv har flera hundra, inte visste hur man gör…

Åkte och hämtade Anna och Elias i Himlen efter ett misslyckat försök att inhandla Tokerians goda kanelbullar. Det var katastrof – bullarna var slut! I stället fick det bli en påse Pågens kanelgifflar. De är också goda, men små.

I Storvad var vi inte ensamma. Två tredjedelar av oss ville ha skugga, en tredjedel sol. Först hamnade vi i skuggan. Då frös vi. Sen flyttade vi oss till solen. Då blev det för varmt. Aldrig är man nöjd! Det var inte lätt att hitta bra platser eftersom där var tämligen packat med folk. Dessutom kom några män och skulle asfaltera en gångbana ner till badplatsen för rullstolar! De kunde ju liksom ha valt en bättre dag!.. Deras tre lastbilar fick knappt plats på parkeringen där det var fullt av bilar… Och sen kan jag tycka att asfaltering för rullstolsburna borde väl för 17 ha varit klar INNAN det blev badväder.

Till sist flyttade sig lastbilarna och asfalteringsmaskinen, så vi kunde åka hem. Och det var skönt, för vi mötte några som jag inte alltid kan undvika, men gärna vill.

Det har mulnat på lite nu och det blåser. Jag har tagit fram en bytta italiensk pastasås och spaghetti till middag. Det blir ingen stor portion, men jag får fylla på med jordgubbar och mjölk. Lite senare blir det förstås Morden i Midsomer, som i afton inte börjar förrän klockan 22. Detta tack vare att det ska visas nåt extra lång Ylsång på Skånska. Hemskt! Tur att det finns böcker… För tack vare detta utgår visst Bates Motel i afton. Suck…

Om det blir lite sämre väder i morgon letar vi oss eventuellt in till stan och Svartbäcksgatan 21, för att kika på Kitty Lindstens konst på Galleri Uppsala 1810.

Här kan du titta på några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort. Just i denna stund är det rätt gott.

Read Full Post »

En ledig dag

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sin lediga dag.

Det är Sveriges nationaldag idag. Dessutom såg jag på Twitter att Björn Borg fyller 57 bast denna dag. Låt oss säga att jag inte direkt firar nåt av dessa två, utan i stället att det faktiskt är 33 år sen jag tog studenten! Då var nämligen nationaldagen inte nån helgdag. Så

Grattis till mig!

Det är inte bara studentjubileum för mig idag, det är varmt. Skitvarmt. Vilken tur att jag har nya vippfönster och kan fixa korsdrag inomhus! Dessutom går det att ha öppet åt båda håll idag eftersom ingen grillar, röker eller skriker direkt nedanför.

Det är 33,5 grader varmt ute och 23,7 grader i mitt kök.

Trots värmen jobbar en del. Några måste jobba, andra gör det ändå. Jag har fått sex jobbmejl hittills idag, varav tre från en och samma person. Jag totalvägrar att svara på dem under min lediga dag, mejlen är inte ens lästa. Eller jo… De första två, tre raderna syns ju och dem har jag läst. Kunde inte låta bli.

Efter att ha städat lite light och ätit frukost vid lunchtid kom jag så in i duschen. Efteråt kunde jag konstatera att jag inte är nån plattfot.

Inte plattfot. Men visst syns det att jag lägger mindre tyngd på min onda fot..?

Tyvärr var jag tvungen att gå och handla. Eller tyvärr… Det behövdes saker i hemmet. Mötte en sommarklädd B på vägen och han snörvlade ett hej. På nåt vis är karlar i turkost mer ursäktade i min värld. De vet liksom inte bättre… Jag föredrar blått. Blått som uppe i himlen…

Kors i taket!

Tog en snabbtitt hos Arge Kaj för att sukta lite efter hans snigga skinnjackor. (Nej, jag har inte bestämt mig än vilken jag ska köpa.) Tittade om de hade några svala tank-toppar till Prinskorven, men en enda sort såg jag och den var inte fin. Däremot såg jag stektermometrar till fint pris. Tänk, fyra stycken för endast 75 pix! Då kan ju var och en barbar få sin köttbit tillagad upp till egen önskad innertemp!

En stektermometer för alla barbarer i familjen!

Men det var Tokerian som var mitt huvudmål idag. Där var det ovanligt mycket folk. Och ovanligt varmt. Det tyckte tydligen vissa som jobbar där. För jag tror knappast att den här jackan var till salu..?

Ganska ofräscht med en arbetsjacka bland maten, eller..?

Två kassar nödvändigheter släpade jag hem. Nödvändigheter som disksvampar, en pocketbok, bajsspray, mjölk och en låda GB-klassiker. Bland annat.

Nödvändigheter.

Nu ska jag ringa min mor och sen blir det ballen* dit solen har hittat vid det laget. Min lediga dag är snart slut. Till kvällen blir det pizza från Dr Oetker och hyfsat tidig sänggång. Men först ska jag nog höra lite med Fästmön om hon och Fritzlan har packat allt inför resan.

I morgon är det arbetsdag igen för mig (jag har ju bland annat sex mejl att besvara samt utföra diverse enligt önskemål). På eftermiddagen ska jag hämta Prinskorven på hans pappas jobb. Sen tar vi helg, han och jag. Vi har bestämt att vi ska ha en rejäl sovmorgon på lördag!

Vad har du gjort idag??? Har du varit ledig eller jobbat???

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »