Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Den fjärde mannen’

Ett ensamt inlägg som ändå handlar om min mamma, min fästmö och en och annan vän samt riksfärdtjänst, krämpor, shopping och mat också.


 

Fotografens skugga

Fotografens skugga.

Idag fick jag ta en promenad på egen hand till Tokerian. Mamma orkade inte. Hon har ont i hela kroppen, men jag är säker på att inget är brutet i alla. Blotta tanken på vad som kunde ha hänt… Jag har varit och köpt en kasse mat till henne så att hon ska slippa gå ut i stormen när hon kommer hem till sitt om ett par dar.

Det blåser ganska mycket här, men inte som det gör nere i Metropolen Byhålan, har jag fått signaler om. Min presenning på ballen* hade lossnat under natten, så jag fick ägna en god stund åt att försöka fästa fast den igen med silvertejp. Silvertejp kan man ha till mycket, inte bara till ögonbryn. (<== internt skämt).

Lövfritt träd mot blå himmel

Det blåste rätt bra idag, men det här lilla trädet har nog nästan aldrig haft några löv.

Igår kväll fick jag ringa om riksfärdtjänsten, för ingen därifrån hade ringt trots att både taxibolaget och chauffören som ska köra ska ringa, enligt pappren. Dessa uteblivna samtal gjorde mamma mycket nervös, så när hon väl har kommit hem ska jag ta ett samtal med hennes handläggare. Det är liksom inte första gången taxibolaget gör fel eller struntar i att göra vad som utlovas. Dessutom kunde de två jag pratade med igår endast hjälplig svenska, vilket jag också tycker är anmärkningsvärt. Om man ska jobba med telefonen som verktyg och ha kontakt med svenska gamlingar bör man nog kunna förstå och tala svenska.

I eftermiddag ska jag åka på ytterligare ett ärende åt mamma innan jag hämtaroch skjutsar hem Fästmön från jobbet. På vägen tillbaka köper jag mat med mig hem – mamma vill ha middag från Chop Chop igen. Jag undrar om jag vågar fota och twittra ut bilder på det som står i min fortune cookie… Nej så här ska det stå: om det står nåt jag tycker är relevant för stunden eller för mitt liv, tänker jag fota det som står i min fortune cookie och twittra ut bilden med eventuella lämpliga hashtaggar. För övrigt tänker jag fortsätta blogga så mycket jag vill och så länge jag har lust. Den som försöker skrämma eller håna mig till tystnad åstadkommer bara det motsatta. För den som gör det är i minoritet. Det har visat sig vara betydligt fler som vill att jag fortsätter att skriva.

I kväll bänkar vi oss flera timmar framför SvT 1 och ser i följande ordning med start klockan 20:

  1. Stjärnorna på Slottet: Rikard Wolffs dag
  2. Den fjärde mannen (tredje och sista delen)
  3. Den unge Morse

Vad gör DU i kväll???


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en rätt bra seneftermiddag/kväll.


 

Mamma på Luckan

Mamma fin i håret.

Vi kan ha trevligt tillsammans, mamma och jag. Det finns bra dagar. Det finns dagar när de hårda och kalla tonfallen inte existerar. Vi har haft en bra helkväll. Eller snarare seneftermiddag/tidig kväll.

Först åkte vi till Norrmans skor där mamma i lugn och ro fick prova ut skor. Personalen där är otroligt serviceinriktad och hjälpsam. Det lönar sig – mamma rollade därifrån med två par dojor.

Ett litet ärende hanns med innan jag följde mamma in till min frissa för att hon skulle få håret tvättat och lagt. Sånt kan jag inte. Det blev till och med lite klippning. Medan M började med mamma stack jag ut på ytterligare ett par ärenden. Och träffade på en märklig person som skrämde mig.

Nysnaggad

Nysnaggad Toffla.

Sen blev det min tur. M rakade av mig håret och stoppade sen tillbaka en massa småhår i halslinningen, i öronen och på ögonlocken. Äh, jag skojar bara! Det är ett internt skämt vi har. Jag blev kortklippt och nöjd som vanligt och fick också möjlighet att prova nåt nytt hårklet.

Mamma var snäll och betalade både för sig och för mig. Sen rollade vi in på Luckan där vi intog middag – som mamma också bjöd på.

Det var alldeles för mycket bjudande idag. Dessutom fick jag en extrapeng senare på kvällen eftersom mamma vet att jag har så många utgifter i januari. Just nu kan jag inte ge tillbaka, men snart…

Hemma i New Village gjorde vi kaffe. Mammakusinen B ringde och det är alltid så roligt att prata med henne! Jag är så glad att hon finns för både mamma och mig – förutom för sin stora familj (man, barn och barnbarn).

Jag hann med ett litet samtal till min kära innan mamma och jag satte på TV:n för att kolla Den hattiga fjärde mannen. Anna lät trött och jag förstår henne med det schema hon har just nu. Och dubbla pass i morgon på nyårsafton är väl inte världsroligt, precis, även om det ger bra betalt med storhelgstillägg.

Vi satt och läste en stund innan vi sa god natt, mamma och jag. Jag läser Den tomma stolen just nu som jag har lånat av Anna. Sen har jag nio julklappsböcker kvar av de tio jag fick, men jag har inte bestämt mig för vilken bok som blir den andra i högen jag ska läsa…

Nu har det hunnit bli den sista dagen år 2014. Jag önskar dig ett riktigt gott slut på det gamla året och ett ännu bättre nytt år! Mina tankar går till vännen som är nyseparerad och en annan vän som plötsligt befinner sig i ett inbördeskrig just nu. Jag är orolig för er!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Samma kväll som Den fjärde mannen hade premiär på SvT fick jag veta att mammakusinen B och huvudrollsinnehavaren Rolf Lassgård är (ganska nära) släkt. Och eftersom B är mammas kusin måste ju även jag vara släkt med skådespelaren? Skämt åsido, mamma och jag tittade honom och de andra, förstås, i den första delen.

Helena af Sandegård och Rolf Lassågård i Den fjärde mannen

Helena af Sandeberg och Rolf Lassågård i Den fjärde mannen. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Avsnittet inleds 1989 
med ett mord på en byrådirektör vid Statistiska centralbyrån. En man utan familj och vänner och inte särskilt omtyckt på jobbet. Sen hoppas det till nutid. Lars Martin Johanssoyrån (Rolf Lassgård) utnämns till SÄPO-chef. Han samlar en trio skarpa hjärnor runt sig. Just när han har tillträtt kommer ett brev till enheten innehållande ett datum. Det handlar om ockupationen av den västtyska ambassaden 1975. Brevskrivaren insinuerar att terroristerna måste ha haft hjälp av fyra personer utanför. Fyra svenskar. Lars Martin Johansson och hans trio sätter igång att jobba med detta.

Ja det här är hattigt värre. Vi hoppar från 1989 till nutid – och sen även till 1975, alltså. Det är lite väl hoppigt och förvirrande, särskilt som framför allt Helena af Sandeberg i sin roll som Eriksson ser likadan ut 1989 som nu. Annars är det skådespeleriet som den här första delen klarar sig undan på. Claes Malmberg är lysande som den vidrige polisen Bäckström.

Nä, jag föredrar nog Leif GW Perssons böcker. Just den här TV-serien baseras på hans roman En annan tid, ett annat liv.

Toffelomdömet efter den första delen blir ett ”nja, sådär”, det vill säga medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »