Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Den blivande studentskan’

Jisses anoga så vi har gnott i eftermiddag – inte bara Tofflan, som rubriken gör gällande utan även Fästmön och Snälla Mormor! Anna slutade klockan 13 och medan jag och Clark Kent* satt och väntade på hennI** utanför jobbet, passade jag på att läsa Cirkeln. Trodde att de över 500 sidorna skulle ta lång tid att läsa, men boken är så bra så det går undan!

Vi stannade till vid ICA Solen och köpte frallor med oss hem till Himlen. Bara det att när vi väl landade upptäckte vi att Annas snälla mamma hade anlänt och redan börjat feja. Jag slängde på en panna kaffe och stack tillbaka till affären för att kompletteringshandla, medan Anna började skrubba köket.

Och efter kaffet gick det undan! Anna hade sitt sovrum och yngsta dotterns rum färdigt innan hon kom till mig i lördags. Johans rum ärfortfarande i hyfsat skick sen han gick loss på det. Anna fortsatte därför med köket medan mormor tog Elias och Den Blivande Studentskans rum och jag vardagsrummet, badrummet samt duschrummet. Tre jehun!

Men bäst av alla på att gnugga staken är väl ändå Monica Z..?

Annas mamma lämnade oss vid 16-tiden och nu har vi nyss ätit sallad (Anna och jag) respektive pizza (Johan). Jag är helt slut, men det är bra träning för mig inför kommande ”prövningar” för att se hur axlarna pallar. Ta i trä så går det bra hittills! Däremot gör infektionen mig seg och sänkt, men den klingar väl av vartefter, hoppas jag.

Vad som däremot just har aviserat sin ankomst å det mest högljudda klingande är en gigantisk finne, en röd knöl, helt enkelt, nånstans mellan näsroten och vänster ögonvrå. Supersnyggt och inte ett dugg ont heller – det fullkomligt bultar i hela fejan… Missnöjd är jag också efter dagens byxprovning som gett svart på vitt

Jag är tjock.

Jag kan med nöd och näppe knäppa ett par snigga byxor, med näppe knäppa ett par snigga jeans. Vi får se vad det blir på onsdag när det är Den Stora Studentdagen.

I morgon återstår lite finlir som att polera skinnsofforna*** och naturligtvis det något större uppdraget: inhandla och tillaga mat. Annas mamma har fixat lite redan och har vänligen erbjudit sig att göra tårtan. Det tackar vi för!

Nu håller Anna på och plockar i Elias rum. Alldeles nyssens sprang vi som de två yra höns vi är pch letade efter

Presentpåsen!

(Känner du paniken???) I ett svart ögonblick befarade vi att Annas mamma råkat få med den bland soppåsarna, men som tur var hängde den… på insidan av Den Blivande Studentskans dörr. Dummaste stället, liksom!..

Efter onsdagens student är vi nog båda glada att det dröjer ett tag till nästa studentfirande. Det tar på att städa och feja, leta efter försvunna presenter och pressa ner sin feta mage i för trånga byxor.

Ett annat problem är att Clark nu låter värre än nånsin – han gnisslar och stånkar och nu måste jag försöka få hjälp med den kärvande bromsen. Men idag lyckades jag få tag i Mekar-Bruden per sms och jag hoppas hon ringer nån dag när hon inte är på kurs så jag kan rådfråga henne lite…

Ooops! Dags att ta en snabb skogspromenad och plocka lite liljekonvaljer. Det ska dofta gott här ett par dar till!..

                                                                                                                                                                    *Clark Kent = min lille bilman
** hennI = småländska för henne
***polera skinnsofforna = nej, detta är inte nån kod för nåt annat utan betyder helt enkelt polera skinnsofforna

Read Full Post »

Idag är det verkligen kors i taket! Lördagsmorgon tillsammans i stan – Fästmön ska INTE åka och jobba! Vi har liksom ALDRIG nån ledig helg när det bara är vi två. Och detta är bara ett tillfälligt undantag för att vi skulle få sova ut lite. I eftermiddag ska vi ut till Morgonen och hämta en trio barn, men först måste vi storhandla.

Mitt sista möte igår, som jag hade laddat för, blev inte av. Det var bestämt att jag skulle få en signal och åka till en bestämd plats. Bara det att signalen aldrig kom. Naturligtvis ringde jag själv några gånger, men insåg att jag blev ”avtryckt”. Tack för den, liksom! Hade det inte varit ärligare att ringt och kort meddelat att mötet skulle bli inställt? För mig gällde det att hantera detta på rätt sätt. Det var ju ett nederlag, men jag tog det bra. Nu undrar jag bara om jag ska ringa idag igen och höra vad som hände (eller inte hände…) eller bara låta det vara. Grejen är att jag skulle få experthjälp av den här personen, så… Kan jag inte få det av denna måste jag söka snabb hjälp nån annanstans…


Hmmm…. tål att tänka på…

                                                                                                                                                               Anna och Den blivande studentskan tillbringade eftermiddagen på stan för att komplettera utstyrseln. Vi avnjöt sen sill-och-potatis-middag på ballen* vid 19-tiden. Det var säsongspremiär och härligt att sitta där – lä, ganska lugnt och inte så många snuskrökare i närheten.

Så småningom blev det lite TV, en brittisk 90-talsdeckare med Amanda Burton, Tyst vittne, på TV4plus. Till det en GIGANTISK skål med chilibågar. Vi hade tur att hitta såna på ICA Kvantum, nämligen. Verkar vara det enda stället i stan som har dem. Till och med trogna ICA Solens chilibågshylla gapar tom. Nån i huset hade party, men klockan 23 PRICK dog visst festen. En del av oss höll oss vakna To The Bitter End, medan andra snart snusade gott i soffan. Vi släpade oss sen i säng vid midnatt.

Morgonen för min del började med magkrångel, så det blev en del skenande. När Anna hade vaknat låg vi och pratade lite, bland annat om attityder gentemot barn. Jag kan ju inte hjälpa att förundra mig över att somliga skaffar inte bara ett barn utan flera när de verkar så totalt ointresserade av barn rent generellt. Som Anna sa verkar det bara vara glada miner när det är gäster på besök. Måste vara oerhört tråkigt för barn och växa upp med föräldrar som knappt svarar på tilltal eller som svarar väldigt surt eller oengagerat. Själv har jag ju inte barn, men nog tycker jag att om man har valt att skaffa barn får man väl lov att engagera sig lite – åtminstone försöka låta ett uns intresserad av deras lek när de är små.

Jag försökte engagera mig mycket i Annas klädinköp igår. Så till den milda grad i morse att jag faktiskt… PROVADE EN KJOL! Ja, det är sant! Men inget bildbevis finns, hoppas jag… Som vanligt var jag himla SNIGGNOT! – i kjol, med håriga ben som är vita på framsidan och vita och blåa på baksidan efter alla tromboflebiter och skit. Nej, Linn, du behöver inte vara orolig! Jag ska INTE knycka mammas kjol på din studentdag!!! Kjolen på bilden här till höger är för övrigt ingen riktig kjol utan en gardin. Den ska jag inte heller ha på mig på studentdagen.

Äggfrukost är nu intagen och vi sitter en stund vid var sin dator innan det är dags att göra oss klara. Jag ska ut med sopor och vattna innan vi packar bilen full och drar och storhandlar så bilen blir ännu fullare.

Tjolahopp, liksom! Ha en go lördag!

                                                                                                                                                             *ballen = balkongen

Read Full Post »

Min fredag är bara i paus i skrivande stund. Hela dagen består av möten av olika slag. Möten med människor kring vitt skilda ämnen. Stundom med mjukvara som mig själv i fokus, andra stunder med ren hårdvara av metall. Jag börjar känna mig som en kameleont. Nu har jag emellertid ingen bild på nån kameleont i mitt bildarkiv, så jag serverar dig denna trappa som jag en gång fick av vännen Kloppan. Trappan symboliserar vägen genom livet. Att vägen går uppåt, men att den är minst sagt brokig till färgen…


Vägen går uppåt i livet, men färgerna är brokiga.

                                                                                                                                                            Dagens första möte blev alldeles för långt och tog nästan hela förmiddagen i anspråk. Jag skäms, men det är faktiskt inte så att jag älskar att tala om mig själv. Tvärtom. Och det var bland annat kring detta jag fick ypperlig guidning. Ibland är det fantastiskt att få en helt ny persons ögon fästa på ens person! Man ser sig själv med nya brillor, liksom.

Tiden fram till nästa möte blev för kort för att åka hem och äta frukost (!), så jag skuttade upp till min vän Greken. Där blev det kaffe och ostfralla och en stund med Maria Engelwinge. Eller hennes bok, alltså, En SHOT till tack. Passade på att ha lite sms-kontakt med Fästmön, som lämpligt hade en kort rast just då. Annars var det svårt att koncentrera sig eftersom en trio megafoner* trodde att de var ensamma på uteserveringen. Mannen lät för övrigt som grodan Kermit fast på svenska, barnet lät som om det druckit för mycket whisky och dessutom hade det svårt att säga R (det blev J i stället). Kvinnan var bara allmänt pratsam. Mannen undervisade barnet, som var runt tio år, i ämnet tårtgafflar. Det blir SVÅRT att läsa under såna förhållanden…

Trions besök blev emellertid ganska kortvarigt och min vän Greken tog plats i soffan bredvid mig för att språka en stund. Han satt upptagen i ett möte med en säljare när jag gjorde entré på soldäcket och jag flinade lite i smyg när jag lyssnade till den enes ivriga, smattrande, inlärda jargong och den andres mer laid back och avmätta svar. Vi fick en liten stunds samtal i alla fall och hann avhandla såväl renoveringar som barnsliga vuxna.

På väg till lunchmötet skuttade jag ner på Celsiusbokhandeln i Fenixhuset. Där hade man bland annat dukat upp ett fint och imponerande bord av Uppsalaförfattare. Trevligt! Fast jag undrade var Elsie Johansson var. Men hennes böcker kanske hade sålt slut??? Jag svischade in och ut innan jag sprang in och köpte tuggummi hos en TREVLIG Pressbyråhandlare på S:t Persgatan (till skillnad från Pressbyrån på Stora Torget där man helst vill slippa kunder som vill betala kontant…).

Lunchmötet blev ett vänskapsmöte mellan två vuxna som en gång har jobbat tillsammans. Vi avhandlade lite jobb, ganska mycket kärlekar, en del vänskapsband, något om kollegor och före detta kollegor, svek snuddade vi vid, sjukdomar, pengar, åldersfixering –  ja, vi undvek inte alls samtalsämnen som är tabu! Samtidigt bekände vi båda en del färg och när det var avklarat kände jag bara en stor värme. Jag fick en dessutom en bok och du som känner mig vet ju att böcker är det finaste nån kan ge mig. Tack, ”tant” K! Jag vill gärna träffa dig snart och dricka för mycket vin med dig! Och boken recenserar jag förstås här på bloggen efter läsning!


Fyra berättelser som naturligtvis efter läsning recenseras på en blogg nära dig!

                                                                                                                                                                 Ett möte återstår idag innan Anna och jag kan ta fredag. Anna är i skrivande stund på väg ner till stan för att träffa den blivande studentskan. Till kvällen tänkte jag servera sill och potatis tillsammans med var sin kall öl och en eller två små klara**. Jag gissar att vi lär behöva denna näring MYCKET.

Mitt liv som kameleont har börjat. Jag har känt mig bekväm i alla roller idag. Även om jag alltid är densamma i alla möten är det olika sidor som träder fram tydligare. Till eftermiddagsmötet blir det kundens. Och nästa fredag ska jag träffa ett företag där jag kanske får tillfälle att känna mig… ung. GAH! Denna åldersfixering!

                                                                                                                                                                    *en trio megafoner = tre personer som pratade urhögt, som om de var ensamma på planeten
**en eller två små klara = en eller två snapsar.

Read Full Post »

Alltså hallå! Vart tog den här söndagen vägen? Jag minns att vi tog sovmorgon ute i Himlen och att jag var så trött, så trött. Men sen..? Jorå, vi intog frukost, Fästmön, jag och Elias frampå förmiddagen. Sen packade jag ihop mina grejor och fick med mig en påse med saker till Den blivande studentskan. På natten mellan tisdag och onsdag är det nämligen dags igen för mig att låna ut mitt gästrum och mitt arbetsrum för two party girls.


Två partajande tjejer ska sova över i veckan.

                                                                                                                                                                Jag har lovat att inte väcka dem den här gången, för jag inser att det liksom inte är nån skola eller några lektioner att tänka på när man har festat till typ halv tre, tre…

Vid frukosten ville Elias diskutera gårdagens final i den stora musiktävlingen, medan Anna och jag var måttligt roade. På nåt sätt känns det som ett enda stort antiklimax nu. Vinnaren är utsedd och va 17 ska vi nu gnälla på? Tja, det enda jag kan säga är att jag tyckte vinnarlåten var av medelbetyg och att Azerbaijan haft betydligt bättre låtar med, särskilt 2009. Då var AySel och Arash med och tävlade med underbara låten Always. DET var en riktig höjdarlåt, det! Eller vadå var??? ÄR!

Nu kommer jag just från ett Uppdrag. Idag har jag haft en dust med en riktig gröngöling och det slutade med att jag vann och gröngölingen dog. Jag är svettig som en gris och sitter och laddar för en dusch. Därefter ska jag pingla en vän och sen läsa dagens lokalblaska. Dagens middag innebär troligen att jag hälsar på hos MacJack.

Read Full Post »