Lättad och laddad

Ett både lättat och laddat inlägg.

---

 

En del sår har fortfarande bara skorpa och börjar blöda när man skrapar på dem.

Den här dagen blir inte som jag hade tänkt ursprungligen. Den ursprungliga planen var att skriva om två år av mitt liv den här veckan. Det blir bara ett år. Jag orkar inte ha ett sånt rasande tempo, helt enkelt. Det är svåra saker att gräva i och en del sår har ännu inte blivit till ärr. Och det vet vi ju alla hur det kan bli när man skrapar på ett sår med skorpa – det kan börja blöda. Generellt sett mår jag gott av det hela, tyngden lättar fortfarande. Men det jag säger är att det inte är lätt att bli lättad, om du fattar vad jag menar..?

Plan B för den här dagen var att städa. Så blir det inte heller. Min tandläkare hörde av sig igår igen och jag nappade och bokade en tid. Detta sitter jag och laddar för nu. Det har legat ett kallelsekort på datorbordet framför mig sen april när jag först fick en kallelse till maj. Då var jag tvungen att avboka eftersom ett tandläkarbesök hade inneburit att det inte hade varit nån större idé för mig att pendla till jobbet den dan. Nu har jag inget jobb att pendla till, så tiden finns. Däremot har jag ingen inkomst, vilket ju är värre. Men när jag ringde och pratade med mottagningen berättade personalen att jag har 300 kronor kvar i tandvårdspeng. Dagens besök, med undersökning, röntgen och lite putsning, går på cirka en tusenlapp. Min tandläkare brukar låta mig delbetala. Det blir värre om det är nåt som behöver göras i käften… DET har jag INTE råd med!

Jag kan fortfarande undra över varför det kostar mer för den enskilde att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. Ett läkarbesök i primärvården kostar idag 150 pix, ett tandläkarbesök såsom mitt idag en tusing. Är inte tänderna en del av kroppen? Ett ”bidrag” med 150 spänn per år från staten (=tandvårdsförsäkringen) räcker ju inte särskilt långt…

Laddat med en hundring. Men den har nog inte kommit in än.

Eftersom min tandläkare har mottagning mitt inne i stan har jag bestämt mig för att ta bussen in. Det är för dyrt, helt enkelt, att parkera. Det som fick mig att tveka mest är min hälsporre, men jag får försöka att klara av att gå från Stadshuset till tandläkarmottagningen. Därför ville jag försöka kolla om mitt busskort var laddat. Det har ganska lång tid varit omöjligt att skapa ett nytt konto via datorn hos UL för att kunna ladda på busskort och kolla saldo, men igår kväll hade jag tur! Det funkade! Fast det tog väldigt lång tid och var otroligt segt. Man tror att de ska fixa tekniken när de byter system till nåt bättre. Detta har verkligen varit i ursämsta laget. Dessutom kan det ta upp till ett dygn innan de summan man har laddat har kommit in på kortet. Även här hade jag tur, det fanns pengar så jag kan åka både tur och retur.

För övrigt har jag hört att ägaren till UL diskuterar att förändra zonindelningen igen, eftersom många har klagat på att det är dyrt. Dyrast är det att åka på sms-biljett, men för den som åker på reskassa från Förorten in till stan kostar det 40 spänn mot 19 kronor före zonindelningen. Det är ganska mycket pengar för den som är arbetslös, till exempel. Det blir då ganska hånfullt när ägaren vill ge dem som redan har jobb och en inkomst rabatterat pris på bussresor… Kanske barn, pensionärer, studenter och arbetslösa kunde få dessa rabatter i stället, personer som inte har inkomster eller har väldigt låga…

Ja, det är en del man undrar över här i livet och mycket som verkar orättvist, till exempel..

1. Varför är det dyrare för den enskilde att gå till tandläkaren än till doktorn? Är inte tänderna en del av människokroppen?
2. Varför vill ägaren till stans bussbolag ge rabatterade priser till dem som har jobb och inkomst i stället för att ge rabatterna till dem som inte har nån inkomst eller väldigt låg sådan?

Nu har jag lättat mig lite och det är dags att sätta fart om jag inte ska komma försent. Jag är naturligtvis skitnervös och vettskrämd och det spelar ingen roll att både tandläkaren och tandhygienisten är söta och snälla. Så här är det jämt för mig!

Och i sammanhanget är detta en skitsak med tanke på att det idag är exakt 13 år sen 9/11... Hemsk dag, den 9 september 2001… Två år senare mördades Anna Lindh. Vi får aldrig glömma!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och det va lördag igen…

Ett lördagsinlägg före promenaden.

Tro det eller ej, men trots att jag var uppe till klockan två vaknade jag runt halv åtta. Naturligtvis för att iPhonen brummade till. Jag måste börja sätta den på stör ej under vissa timmar! För just idag hade jag tänkt mig en sovmorgon. Nåja, nu är jag uppe och konstigt nog känner jag mig inte särskilt trött. Än.

Har inga större planer för dagen, men ett och annat jobb ska sökas. Jag gav mig ju lite ledigt på den fronten igår efter veckans alla nej och bakslag. Inte helt ledigt, men lite. Jag granskade min sammanställning av sökta jobb och besked och funderade lite över den. Nästa vecka blir det ju rapportering till Arbetsförmedlingen för första gången och jag känner mig väl förberedd. Frågan är om Arbetsförmedlingen är lika beredd.

Mest laddar jag för dagens promenad. Jag tror att jag ska förutsätta mer nederbörd och ta mina grova skor utan hål i för säkerhets skull. Utsikten från ett av fönstren i vardagsrummet ger blandade budskap – blött på marken, en himmel som kan bli både blå och grå…

Blandade utsikter…

Jag känner hur bra jag mår av mina promenader! Ljus, frisk luft och rörelse – samtidigt som (kamera)ögat stimuleras av höstens fantastiska färgfyrverkeri. Men naturligtvis kan jag inte gå särskilt fort. Skönt i alla fall att hälsporren är bättre – jag var rädd att den skulle bli kronisk. Ett och ett halvt års problem är snudd på kroniskt, men inte helt. Nej, nu är det ledbandet i min friska fot, hål-foten, kallade efter mitt feltramp. Har god lust att stämma nån, frågan är vem..? Gatukontoret? Trafikverket?

Igår fick jag brev från min bank. Detta föranledde att jag på kvällen, via nätet, bokade en telefontid med min personliga bankman. Tyvärr verkar min favorit Göran inte längre vara kvar. Han är nämligen lika galen som jag och vi klickar verkligen! Nu ska jag bli uppringd av en kvinna på tisdag eftermiddag. Inget att oroa sig för, det handlar om försäkringar som är tecknade via banken. Men jag vill ha ordning på mina grejor!

Har börjat planera lite för nästa vecka eftersom det är en hel del som måste göras då. Jag behöver städa – åtminstone lite sådär – och bädda rent. En maskin med blått måste tvättas. Rapporteringen till Arbetsförmedlingen måste jag avsätta rejält med tid för. Och sen ska det packas för avfärd norrut nästa helg – vägbeskrivning och annat måste kollas av innan. Det ska bli så roligt att komma iväg hemifrån en stund, om en bara för en helg!

Snart ska Clark Kent* till doktorn också, det vill säga han ska in för sin årliga hälsoundersökning/service samt byte till vinterkängor. Det hela beräknas landa på över runt 2 500 spänn, om jag har fått korrekta förhandsuppgifter. Jag har lagt undan pengar till detta, för årsservice på bilen är inget jag gör avkall på! Men frågan är om jag inte måste ”låna” av dessa pengar och i stället delbetala serviceräkningen via mitt plastkort på Märkesverkstan. Jag hatar verkligen delbetalningar, men vad gör man?

Meh… det här är ju inte nån bild på min bil…

Jag ska nog sätta lite fart nu och trycka in linserna och borsta tanden. Frukost och dusch får det bli när jag kommer hem igen idag. Jag måste tvätta håret och det är ingen idé att göra före promenaden om den blir blöt, så att säga.

Hoppas din lördag blir givande, på ett eller annat sätt! Som vanligt blir jag glad om du lämnar avtryck i form av några ord i en kommentar!

*Clark Kent = my knight in shining armor, min älskade bil-man

Livet är kort.

Read Full Post »