Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dela’

Ett pirrigt inlägg.


 

Jag hann knappt tänka tanken, nästan inte hinna uttala den… Men plötsligt kan den bli verklighet, åtminstone till två tredjedelar. För mindre än ett dygn sen twittrade jag om tre personer jag skulle vilja intervjua (utan inbördes rangordning):

  • Sarah Dawn Finer
  • Anja Kontor
  • Annika Östberg

En av personerna har jag haft direktkontakt med via Twitter. Vi ska höras efter påsklovet, men jag tror att hon vill ställa upp. Intervjun tänker jag mig blir till en artikel för Uppsalanyheter när jag blir frisk samt ett inlägg för den här bloggen. Jag har redan skrivit ner ett helt gäng med frågor som jag vill ställa!

Och för en liten stund sen ringde Pe från Uppsalanyheter och undrade om han skulle fixa så att jag får intervjua en annan av de tre personerna på min drömintervjulista! Har jag tur eller har jag tur?!

Annika Östberg signerar min bok

Annika Östberg signerar mitt exemplar av hennes bok Ögonblick som förändrar livet.

Två av personerna, Sarah Dawn Finer och Anja Kontor, har jag aldrig träffat IRL, trots att vi har befunnit oss i Uppsala samtidigt säkerligen massor av gånger eftersom båda två har jobbat här. Märkligast av allt är att den enda av de tre jag har träffat är Annika Östberg, som varken bor eller jobbar här. Och vi sågs… i Uppsala. Jag hade då lyssnat på en föreläsning som hon höll. Annika Östberg stod rakt upp och ner i Lötenkyrkan och pratade i över en timme om sitt liv och leverne. Det var en otrolig upplevelse som jag delade med Fästmön, Fatou och Fatous pappa. Samt några till… Hela kyrkan var full, liksom…

Och just nu är hela min hjärna full av glada och spända tankar, av ord som jag hoppas blir sagda, frågor jag vill få ställa och personer jag längtar efter att möta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vin och sanningar.


Antikrundan diplom MalmöI kväll har vi talat sanningar.
Ja, jag talar alltid sanning, min sanning, men… Jag bjuder dig på en direkt här genom att avslöja gårdagens resultat från Antikrundan i Malmö: Sämre än sämst. Jag har aldrig gjort så dåliga värderingar, trots att jag inledde med en fullpoängare. Ja, ja, man kan inte vara bäst jämt. Jag är aldrig bäst.

Drosty Hof ChardonnayFästmön var söt och ordnade ett kilo räkor med tillbehör till kvällen. I kylen låg en viting sen länge på kylning. Jag är inte bra på vita viner, men chardonnayviner brukar funka till det mesta – om de är väl kylda. Det var denna Drosty Hof. Den var visserligen ung och fruktig, men passade perfekt till räkorna. Så perfekt att vi till och med tog en svängom (!) i köket efter maten – till Magnus Carlssons härliga hits från såväl Barbadostiden som solokarriären. In vino veritas… Jag älskar faktiskt att dansa. Vi pratade till och med om en liten gemensam danskurs. Prata går ju bra.

Det blev en välbehövlig dusch och hårtvätt före maten. Jag kände mig allt annat än fräsch efter all ångestsvett som jag förgäves har försökt tvätta bort de senaste dagarna. Dagen idag har varit något bättre. Skälet till det är nog att jag helt enkelt var för trött för att bry mig. Blev bara lite ledsen på mig själv för att jag glömde bort att alltid vänliga I fyllde år idag. Men hon kom tillbaka från lunchen med en bukett rosor som hon fått av nån som älskar henne. Och det är ju inte dåligt!

Montico ZinfandelI morgon ska min älskling jobba igen. Hon börjar mitt på dan och jobbar fram till kvällen. Jag ska åka och tanka, ringa mamma, gå ett varv med dammsugaren och försöka hinna slappa lite. Dessutom funderar jag på att göra ett besök på Systemet. Dels för att ladda med ett par flaskor vitt (alltid bra att ha på kylning, har jag insett!), dels för att kolla om jag får tag i en spännande röd italienare.

Ett glas chardonnay med räkor bakomNu har vi emellertid druckit klart med vin i afton. Kaffet har puttrat färdigt och jag ska duka fram i vardagsrummet. Det är gott att inte vara ensam hemma en fredagskväll såsom denna. Att dela kvällen med någon man älskar, att dela en del av sina tankar och funderingar med. Tillika en flaska vitt och ett kilo räkor. I denna stund är mina tankar ganska flytande och soft. Måndag ligger långt borta. Vem vet om jag lever ? Jag vet däremot att jag lever just nu.

En skön helg önskar jag dig! Och jag hoppas att du har nån att dela den med och att du inte känner dig ensam.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fortsatt testande och gissande inlägg.


Förra torsdagen skrev jag ju om Antikrundans app
, den som lanserades inför denna säsong. Den här torsdagen fortsatte jag att testa den eftersom jag så sent som i morse gjorde en uppdatering av appen.

Antikrundan app

Antikrundans app.


Appen fick medelbetyg av mig
och jag skrev bland annat följande (för den som inte orkar klicka på länken ovan):

[…] Antikrundans app är rolig, men har en del saker som kan bli bättre, till exempel instruktionerna för att starta första gången och möjligheterna att spara de värderingar man själv gör från en runda. Och skippa grejset emellan, det är ju på TV:n man vill titta mest! […]

I kväll måste jag säga att appen kändes stabilare. Den funkade med en gång. Mellan värderingarna var ganska mycket faktaupplysningar bortrensade. En del presentationer av upphovsmän fanns, men var väldigt korta och ofta med möjlighet att läsa mer.

Jag hade lite problem med reglaget vid värderingarna. Det kändes som om det var låst mellan vissa spann. Men det kanske var tur för mig, för jag gjorde flera tre? helt korrekta värderingar.

Lysande i Nybro

”Lysande!” Kunde jag läsa i appen kanske tre gånger i kväll.


Varje rätt gissning
gav ett poäng och varje hyfsat nära gissning gav ett halv poäng. Jag gissade ganska hyfsat för det mesta och gjorde ungefär lika många totala felgissningar som helrätta gissningar. Vid slutet av programmet fick jag se mitt resultat samt ett diplom. Tyvärr gick diplomet bara att dela via Fejan och Instagram, där jag inte finns, och inte via Twitter, där jag existerar. Dumt! Därför delar jag det här på bloggen. För lite stolt är jag allt…

Diplom Antikintresserad

Jag fick diplom som Antikintresserad i alla fall. Alltid något!


Men nästa gång
ska jag försöka göra bättre ifrån mig! Det blir ju lite som en tävling med sig själv. Ett lärande och ett utvecklande av ett intresse jag har.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ilsket inlägg.


Jag brukar ju gilla UppsalaTidningen
som delas ut gratis till alla hushåll här en gång i veckan. Ja, förutom de fem första veckorna efter att tidningen bytt ägare och UNT distribution tog över utdelningen. Då delades tidningen inte ut, för då hittade sagda distributör inte till min stadsdel, märkligt nog. (Jag har ju en gång i tiden prenumererat på lokalblaskan, trots allt och bor dessutom inte i nåt avlägset hörn eller så.)

Det är lite svårt att få fram vem som numera egentligen äger UppsalaTidningen. Är det NTM-koncernen eller är det lokalblaskan? Enligt NTM-koncernens webbplats äger koncernen 50 procent av lokalblaskan och i dessa 50 procent ingår bland annat UppsalaTidningen.

Anyhow… I kväll när jag bläddrar igenom tidningen undrar jag ännu mer hur det står till. Vem äger UppsalaTidningen egentligen??? Hur är det med journalistiken, grävs det nånting? Nja, läser man den här veckans nummer känns det som om den har fått en helt ny ägare, nämligen den verksamhet i vårt län som ansvarar för hälso- och sjukvård. Och hur många pressmeddelanden har tidningens journalister skrivit av? Kolla här, bara:

  • Redan på sidan två diskuteras sjukhuskläder. En privatperson känner sig dödssjuk när han ska gå till öppenvården om personalen bär sjukhuskläder. En annan person tror att multiresistenta bakterier ligger bakom förslaget om sjukhusrockar.
  • På sidan fem finns en artikel om en sjabblande privatläkare, men dennes tabbar har styrt patienten till sjukhusvård.
  • På samma sida har man troligen rapat upp det mesta av texten i ett pressmeddelande om patientmat vid Sjukstugan i Backen. Lite märkligt att en av tidningens journalister har satt sitt namn som skribent, bara…
  • På sidan tolv handlar det om smittskydd inom försvarsmakten, en verksamhet som Sjukstugan i Backen nu ska ta över.
  • På sidan 15 handlar det om sjukhusvärdar i Psykiatrins hus.
  • På sidan 18 är det en annons från en verksamhet.
  • På sidan 20 finns en notis om att en rättegång mot Verksamheten ska inledes efter att Sjukstugan i Backen medverkat i en TV-serie.

Und so weiter…

Nä, jag efterlyser liiite mer variation i nästa nummer! Allting kan inte kretsa kring hälso- och sjukvårdsorganisationen. Fast när man nu ändå var inne på den… Varför gjorde tidningen inget om högste dirrens skämt om sin lön jämfört med syrrornas löner, nånting som har blivit en grej i sociala medier..? DET hade varit intressant med en intervju där dirren förklarade hur han tänkte när han SKOJADE och sa…

Varje gång intensivvårdshelikoptern landar betalar den en lön, eller ja, en sjuksköterskelön i alla fall. Det krävs ju att den landar väldigt många gånger innan den betalar min lön*.

Citatet har delats några hundra gånger på Fejan, enligt uppgift. Jag förstår verkligen att många blev förbannade, med tanke på vad en syrra har i lön och att dirren har ungefär 100 000 mer i lön – per månad….


* Högste dirrens lön var år 2012 124 ooo kronor. I månaden.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om övervakning i cyberspace. 


Orolig eller nyfiken
– undrar du vem som övervakar dina surfvanor på nätet? Mozilla har just lanserat ett tilläggsprogram, Lightbeam, som gör att du kan se när, hur och vem som kollar ditt surfande!

globe-internet

Vem kollar dig?


Mozilla är en ideell stiftelse.
Det hade jag ingen aning om. Däremot vet jag att Mozilla har gjort webbläsaren Firefox. Och nu också Lightbeam, ett program som förstås enbart funkar med Firefox.

Lightbeam

Så här ser Lightbeam ut på skärmen.


Enkelt förklarat
gör Lightbeam en bild över vilka tredjeparter som är aktiva på en webbplats. Den enda information som sparas, sparas på din egen dator. Men naturligtvis kan man dela den information man får fram. Lightbeam lagrar inte heller IP-adresser.

Så frågan är om du är tillräckligt nyfiken eller orolig för att testa Lightbeam..? Vore spännande att höra från nån som har gjort det.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen.


Den här helgen
har jag haft en ensamhelg. Inte för att Fästmön och jag har gjort slut eller osams (tyvärr, tycker ju en del, dårå) utan för att jag mest ville testa om det funkade för mig. Dessutom jobbar Anna och har tidiga morgnar, vilket skulle göra att även kvällarna blir tidiga, så att säga.

På helgerna försöker jag vila, men det är svårt. Oro och funderingar vill gärna mala. Jag söker inga jobb. Däremot kan jag leta intressanta lediga tjänster som annonseras. Tjänster, som jag sen bokmärker och söker när det har blivit vardag.

På fredagskvällen bjöd jag mig på billig middag och därför kunde jag unna mig lite prästostbågar till senare. Och en öl. Och till detta… tidningen FOTO nr 11/2013 som jag hämtade rykande färsk från postboxen. Men nej. Jag har inte tagit en ny prenumeration, för det har jag inte råd med. Jag ska få tre gratisnummer av tidningen som tack för att jag har deltagit i en enkät. Detta var det andra numret och jag lusläste och slukade. Redan det första numret, som kom för ett tag sen, gillade jag mycket! En riktigt bra tidning – för den som är fotointresserad! 

Tidningen FOTO nr 11 2013

En riktigt bra tidning! Fast det är en tidskrift, i min värld.


Lördagen innebar inte
nån sovmorgon, men jag tog det lugnt hela förmiddagen. Hade en givande sms-dialog med en vän som är alltför långt borta för att ses. Det är så skönt att kunna dela saker med människor som förstår precis hur det är. I det här fallet pratade vi om hur det är att vara ensambarn. Det löser inga problem att prata, men delad börda etc etc. Jag satte mig därför ganska lätt till sinnet vid brunchbordet nånstans runt halv ett.

Helgfrukost

Helgfrukost. Eller brunch, blev det.


När det finns tid
på helgerna brukar jag – och även Anna när hon är med – äta kokt ägg. Vi har lite olika idéer om hur ett perfekt kokt ägg ska vara, men jag har naturligtvis rätt (tycker inte hon, dårå). Jag rostade bröd och öppnade en burk Robertson’s Silver shred. Brittisk citronmarmelad av högsta kvalitet och smak! (Fast den kostar ju lite mer här än på nätet och i Storbritannien…)

Tyvärr kände jag olusten komma krypande. Jag gjorde nämligen ett misstag som jag lovat en annan vän att inte göra. Tog då den vännens råd och sparkade igång lite bra musik till min strykning. Valde Agnetha Fältskogs dubbel-album som kom för några år sen – den med alla hennes stora hits på. Den ena skivan är helt på svenska, den andra på engelska. Inte vet jag vad som hände, men plötsligt blev jag bara väldigt, väldigt ledsen och grinade som en… jag vet inte vad. TROLIGEN påminde musiken om det som hände 2009 och jag gjorde nån dum koppling till nuet.

My very best Agnetha Fältskog

Den här är verkligen her very best!

VILKEN TUR, ATT JAG FICK ETT SMS JUST DÅ! Jag fick känna mig behövd en stund och passade på att göra lite nyttigheter som att införskaffa och fylla på spolarvätska. Så gick ett par timmar och jag kunde få kraft och ork att ringa mamma. Jag hoppas verkligen att griftegården sköter sitt åtagande och fixar fint hos pappa till Allhelgona. Av nån anledning hade plötsligt fru Blå erbjudit sig att gå dit och tända ett ljus. Nåja, det är ju snällt. Men jag hade ju helst gjort det själv – om det hade varit möjligt. Det är det inte. Jag har insett att jag inte är välkommen nere i södern just nu, för mamma fortsätter att leva i en lögn. Eller… hon underlåter att berätta för De Bekanta och Kusinerna hur jag lever (bara det att ett antal kusiner redan vet för att de har fattat eller för att jag har sagt nåt). Ett exempel är att hon inte nämner att jag har familj här. Det gör ont att inte få inräknas ibland… Klart att De Bekanta undrar varför jag inte kommer oftare på besök när jag inte har familj… Som svar på det har det hetat att jag jobbar så mycket… Denna väv av lögner är svår att ta sig ur. Och tro mig, jag har INTE bett mamma ljuga. Men det blir onekligen tilltrasslat alltihop!

Jag stod och lagade mat när mamma ringde en gång till på lördagskvällen, så samtal nummer två blev bara kort. En stor kastrull spaghetti och kycklingfärs The Old Style gjorde jag. Detta innebär att jag har middag även till i kväll.

Det var ett par intressanta saker på TV igår, men jag tog lite risker och valde att se en känslosam och jobbig film. Det gick bra, jag bröt inte ihop utan grinade bara lite. Tyckte att filmen fått oförtjänt dåligt betyg i TV-tidningen, så jag gav den högsta.

Funderar på att se säsongsstarten av Så mycket bättre i repris idag på förmiddagen. Men ibland känns det nästan som om jag redan har sett vissa TV-program eftersom folk twittrar så daaant om dem.

OM ska jag hinna med att se reprisen måste jag fixa till mig före med såväl dusch och hårtvätt som frukost. För i eftermiddag ska jag bort på söndagsfika!

Vädret är trist, mörkt och grått. Jag vaknade av sirener i morse, men kunde äntligen ta sovmorgon. Det verkar som om alla andra-  utom Somliga som har haft springtävling hela morgonen – sover också. Otroligt dött utanför mitt fönster. Bara en skata som skrattade när jag tog en bild av den allt mer nakna björken utanför arbetsrumsfönstret…

Björkar höst

Björken börjar bli naken.


Ha en skön söndag – vad du nu än gör!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att sluta.


Min dag började i ilska.
Ilskan blev till ledsenhet, som blev till saklighet, som blev till glad över omtänksamhet. Sen vändes allt upp-och-ner några gånger. Jag hade ändå ganska bra koll på känslorna och när jag förklarade och berättade ”allt” för en förtrogen kändes det bättre.

Men det förändrar ingenting. Jag tömde mitt ena kontor. Tog ner Nemi-strippen som jag satte upp första dan på det kontoret – för att varna mina korridorgrannar…

Grannarna fr helvetet Nemi

Grannarna från helvetet. Typiskt Nemi att gilla.


På morgonen svettades jag ut
min ilska genom att rensa, senare släppte jag ut den genom att prata. När lunchen kom var jag rätt tömd. Jag tog min bok och gick till Thaistället – inte för sista gången, men för en av de sista gångerna. Det blir avslutningslunch där för min del på onsdag. Då är det nämligen kycklingspett med stans bästa jordnötssås på menyn. Och nej. Det blir bara jag som går dit. Ensam. Med min bok. Jag vill ha det så.

Kyckling med röd curry

Kyckling med röd curry var en av dagens idag och den gjorde mig inte mindre svettig.


Idag var det kyckling i röd curry
och den var ganska het. Satt och retade mig på en karl som höll på att snora hela tiden vi åt, men mot slutet av måltiden började även min näsa fukta sig. Fast jag snorade inte, utan jag snöt mig diskret med ryggen mot andra gäster.

Annars var det lugnt på Thaistället och det är ett annat skäl till att jag gillar att äta där. De andra lunchställena på jobbet är väldigt sorliga. Men tyvärr… säg den lycka som varar… Det kom in en familj som tycktes styras av de två barnen, båda i cirka sex – sjuårsåldern. Det ena barnet frågade åtta gånger – jag räknade…

Mamma, är inte det här jättestarkt?

Först den åttonde gången svarade mamman:

Det får du fråga henne om!

Gissningsvis menade hon en av kvinnorna som stod bakom disken. Ja, inte konstigt att barn blir gapiga och tjatiga när föräldrarna tar åtta gånger på sig att svara…

På eftermiddagen jobbade jag faktiskt. När kollegan ber så snällt kan man ju inte straffa denn*. Så jag tittade på en text, visade lite bildhantering och hjälpte till med en sida på webben.

Sen skaffade jag mig fyra nya kontakter på LinkedIn – bara så där, hepp! Eller inte riktigt… Jag skickade ut en liten påminnelse till en del som inte har svarat.

Fästmön har haft det riktigt tufft på sitt håll idag på jobbet. Det är märkligt att det finns folk som gästspelar ett kort tag och tror att de kan och vet allt om en verksamhet… Och skäms alla som har delat saker som ni inte har sett helheten av! 

Jag trodde att Anna skulle uppskatta att få bli hämtad och hemkörd och det gjorde hon. Men tack vare att hon inte behövde stressa blev hon kvar och fick ett sista-minuten-uppdrag som drog ut på tiden. Jag ringde hem till Prinskorven för att kolla så att han levde och inte hade svultit ihjäl.

På väg till Himlen svängde vi in till ICA Solen och där hittade jag en påse av nånting som jag tror att vi båda skulle behöva idag…

Chokladterapi

Choklad i vilken form som helst fungerar som terapi på mig.


Anna skulle ställa sig vid spisen
och röra i grytorna direkt och jag åkte hem till mig och packade upp en massa arbetsmaterial som jag inte tänker lämna efter mig. Det är otroligt klibbigt och jag har öppnat flera fönster i lägenheten. Det märks inte.

Nu blir det nog middag, det vill säga jordgubbar och kanske ett par knäckemackor på ballen*. Jag ska läsa ut min bok och laddar sen för att se filmen Pojktanten i kväll på SvT2 klockan 22.15.

I morgon ska jag upp till femte våningen och sitta av min sista dag där. Det är bara hemskt att det ska bli den sista där.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om sorg.


Om det nu råkar vara så
att nån tror att jag har nåt kul för mig, så kan jag informera Nån om att jag inte har det. Jag har rensat min ena dator och jag har rensat hurts och hyllor på ett av mina kontor.

tomma hyllor

Tomhet.


Allt av värde från arbete utfört
mellan februari 2012 och fram till nu ryms i två pärmar och ett usb-minne.

Två pärmar ett usbminne

Allt av värde från jobb utfört under ett och ett halvt år ryms i två pärmar och ett usb-minne.


kul har jag inte
. Allt känns bara sorgligt och ledsamt. Men jag har haft ett långt samtal med J och det värmde att min kompetens fortfarande efterfrågas och att det funderas vem som ska hålla i vissa saker när jag drar.

Intranätet för institution 2 är rensat på mina foton. Jag har inte råd att vara snäll och prefektens sätt att som vanligt ignorera i mina frågor har resulterat i detta. Jag är inte snäll. Jag är arg, ledsen, förtvivlad.

I morgon ska jag upp på femte våningen och greja lite. Med vad, vet jag inte riktigt. Jag har pratat med H eftersom S har semester om att jag låter laptopen där uppe stå som den gör. Jag har inga hemligheter på den, inga privata saker.

Oklart vem som tar emot det jag lämnar såsom tjänstemobil med tillbehör och passerkort, men jag lägger nog grejorna i nåt av M:s kontor.

Fästmöns jobb är det turbulent idag. Det får mig att än mer dissa Fejan och det faktum att folk delar saker på den utan att känna till helheten.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där ett beslut deklareras.


I morse vaknade jag
med ett sånt där obehagligt ryck. Det var en mardröm igen. Drömmen handlade om två katter. Eftersom den ena katten på nåt sätt hade blivit av med sin svans, hade Nån i drömmen beslutat att detta öde måste drabba även den andra katten. Eller dess svans skulle helt enkelt bara huggas av.

Chop, chop!

När yxan landade på svansen vaknade jag med ett ryck. Och en insikt. Ja, jag har fattat ett beslut.

Yxa på staket
Yxans roll i drömmen = beslut!


Ett av alla M i mitt liv
– några har kommit och stannat, andra har kommit och gått, detta M har funnits hela mitt liv, men inte direkt i mitt liv förrän på äldre dar – har på senare tid försökt peppa mig på olika sätt att ta till orden. Att ta till orden ännu mer än jag gör idag. Det har gjort att ett frö har börjat gro. Ett frö till det beslut jag fattade för nån halvtimme sen:

Det blir en bok. Jag ska skriva en bok. Om andra kan, kan jag. Och andra måste få veta från mitt håll vad som hände, hur det kändes, vad som var fruktansvärt, bättre och vad som kunde ha gjorts annorlunda.

Det finns visserligen redan en bok. En absurd roman. Den stannade kvar i en dator nånstans. Det finns dagboksanteckningar före, under och efter. Det finns en blogg att ösa ur.

Chop chop!

Syftet är inte att hugga av några svansar utan att dela med mig av erfarenheterna av det hemska, ofattbara som sker ganska ofta i dagens samhälle. Ett samhälle där människor är utbytbara från en dag till en annan. Där mattor dras undan och golvet visar sig vara en fallucka ner i avgrunden.

Chop chop!

Beslutet är fattat. Det är en lättnad. Bara det känns som en befrielse. Som att bli av med… nej, inte en svans utan en inneboende tyngd. Du som har varit där vet hur den tyngden känns. Du som inte har varit där ska få följa med på en mardrömsresa. Om du törs.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg uti vilket Tofflan utbrister att hon är berikad.


Onsdagskvällen blev inte alls
som jag hade tänkt och planerat. På ursprungsagendan stod 

städning!!!

Men ett roligare förslag trillade in per sms och plötsligt befann sig Tofflan på ett möte med en ny bekantskap. Jag kände mig som en socialakrobat. Det var en bra känsla. Knappt en och en halv timme senare kände jag mig synnerligen berikad – och ändå blev det inte riktigt färdigpratat. Vi hoppas dock att detta blir inledningen på nånting mer varaktigt. Och nej! Jag tänker inte säga mer om saken just nu! In time, my dear, in time…

Klockan 20 hade jag en dejt med Fästmön. Jag hade erbjudit mig att hämta henne vid jobbet och skjutsa hem henne till Himlen. Vad gör man inte för att få umgås en stund och en puss eller två?

Anna coke
Vi delade inte en coke, men en stunds samvaro. 


Rusade sen hemåt i solnedgången
för att glo på seriestarten av Anna Travis på TV4. Kom lagom till första reklampausen, så jag missade lite i början. Men jag fattade ganska snart vad det handlade om – mord, svartsjuka, droger – tja, du vet det vanliga. Ganska spännande!

Idag är det torsdag och redan slutet av veckan. Dagens solklara höjdpunkt – ingen diskussion! – blir lunchen med ”Lisbeth”. ”Lisbeth” är också en sån där människa som jag har mött sent i livet, men som har en otrolig förmåga att berika mitt liv! Jag skulle verkligen vilja skriva porträtt om dessa människor. Samtidigt vet jag att det oftast inte går – det är så mycket som sägs i förtroende och som inte är menat för andras öron.

Kanske blir det städning i kväll eftersom det inte blev det igår, kanske inte. Helt klart blir det Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2. Det kan jag inte missa!

På fredag kommer Anna och jag har föreslagit att vi ska ägna kvällen åt nåt gott att äta och nåt gott att dricka på ett ställe där vi kan sitta utomhus och spåna över vad vi ska göra på vår lediga helg. En punkt på den dagordningen är emellertid spikad: Eurovision Song Contest 2013. Finalen på lördag. Ska du titta???


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »