Have you ever seen the rain?

Ett sista-lediga-dagen-på-en-vecka-inlägg.

---

 

Regntung sky, sedd inifrån bilen.

Idag har regnet vräkt ner, från det vi steg upp tills nu. Av och till, vill säga. Jag var tvungen att ge mig ut för att tanka bilen och införskaffa middagsmat. Höll på att bli dränkt på kuppen, men det gjorde inget. Det blev några turer till olika affärer. Utanför Tokerian satt jag en stund i bilen och betraktade hur människorna utanför sprang som yra höns. För vad? Regnet, förstås. Jag lät kanske det värsta regna över innan jag gav mig ut, men faktum är att jag gillar regn. Jag är definitivt inte rädd för vatten från ovan.

Muta till Deckarspelet.

Eftermiddagen tillbringade vi vid kaffe- och spelbordet. Jag tilltvingade mig två omgångar av Deckarspelet, ett spel som numera även jag tycker är fruktansvärt irriterande. Särskilt kategorin Deckargåtor som kan ha de mest idiotiska svar. (Ja, jag vann en match, men förlorade den andra, så ställningen är 2 – 1 till Fästmöns favör. Dålig förlorare? Jag?) Mutade till mig spelomgångarna med lite hemköpta wienerbröd och kakor. (Sen undrar jag varför jag är tjock…) Mamma ringde i den skälvande slutminuten, men se det gjorde inte ett smack. Jag vann inte ändå.

Idag blev det Kalle Kon, potatisklyftor med skal och hot béarnaisesås till middag. Till detta serverade huset ett glas av sitt röda vin. De till midsommarhelgen inköpta två stinkiga ostarna intar vi senare i afton, framför Varg Veum, eller nåt. Om vi nu orkar hålla oss vakna…

Kalkonmiddag – utan tänd midsommarstång, för midsommar är det ju inte längre.

Hoppas att du har haft en bra helg och att du har fått krafter att möta den nya veckan som börjar i morgon!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Deckarhuset – ett ställe för oss spänningssugna!

Ett inlägg om en spännande sajt.

Hos bloggvännen Sister of Pain hittade jag en intresseväckande länk som jag klickade på häromdan. Länken gick till en webbplats med namnet Deckarhuset. Det lät verkligen som ett ställe för en deckarnörd som jag själv!

Deckarhuset körde igång redan 2008. Det är en sajt där man kan läsa om allt som rör just deckare, thrillers och mysterier. Sajten drivs av ett gäng bloggare som alla bor i lite olika hörn av Sverige.

Jag har skådat en spännande sajt.

Vad hittar man i Deckarhuset när man surfar in då? De flesta inlägg handlar om deckarlitteratur. Sånt gillar ju jag och tänker mig få ett och annat lästips. Lite gömt, tyvärr, är alla intervjuer med deckarförfattare. En diger och spännande lista, verkligen!!! Roligt i listan är även Inblickarna som till exempel innehåller en titt hos mitt favoritantikvariat i Stockholm.

I högerspalten hittar man aktuella deckarprogram på TV – en suverän service! Lite längre ner i högerspalten kan man läsa om Deckarmat. Där hittar man recept på såväl drinkar som mera fast förtäring. Vad sägs till exempel om en middag inspirerad av Morden i Midsomer? Eller Ture Sventons favoriter semlor?

Toad in the hole, inspirerad av Morden i Midsomer… (Bilden är lånad från Deckarhusets webbplats.)

Den som vill få tips på Deckarsemester hittar också kul sådana i högerspalten. Där kan man bland annat läsa om Sherlock Holmes-ställen och Cabot Cove, du vet där deckarförfattaren Jessica Fletcher huserade i Mord och inga visor.

Som pricken över i bjuder sajten även på ett par deckargåtor, en genre som jag vet är Fästmöns favorit (he he he).

Tant Hulda löser deckargåtor. (Bilden är lånad från Deckarhusets webbplats.)

Det här tycker jag är en riktig kanonsajt! Ska jag var lite kritisk – och det ska jag ju! – reagerar jag på en och annan felstavning samt att kommentering inte är tillåten på en del inlägg. Vad gäller kommenteringen tycker jag att man borde bestämma sig för ”antingen eller”, inte bara ”ibland”. Det känns ologiskt.

Felstavningar och ologisk kommenteringsfunktion drar ner Toffelbetyget från högsta till näst högsta. Men det är gott nog!

Livet är kort.

Read Full Post »

Hundra spännande Wahlströms-år

Läser i Dagens Nyheter att det är hundra år sen förlaget B Wahlström började ge ut ungdomsböcker. Du vet de där med röda och gröna ryggar. De röda var förstås flickböcker, de gröna för pojkar. Totalt handlade det om 3 000 titlar… Och några av dem finns i min barn- och ungdomsbokhylla i förrådet.

En hylla gröna, en hylla röda.

                                                                                                                                                      Som vuxen kan jag titta tillbaka och tänka att det inte bara var böckernas ryggar som var stereotypa och framför allt tidstypiska. Den där synen om att flickor skulle läsa en viss sorts böcker som ofta handlade om kärlek eller sjuksystrar, medan pojkar läste spännande deckare och äventyr.

I dagens artikel i DN lyfter krönikören Lotta (!) Olsson fram bland andra Lotta-böckerna och Kitty-böckerna bland de rödryggade, Biggles och Tvilling-deckarna bland de grönryggade.

Flickböckerna är enligt Lotta Olsson

[…] muntert lättsinniga i tonen. Inom vissa gränser, förstås. Flickorna blir ytterst sällan arga, i stället är de artiga, väluppfostrade, pigga och engagerade i sina studier. […] Flickorna söker sällan äventyret själva. […] Ofta handlar böckerna om hotande vardagsförtreligheter […]

Om Kitty skriver Lotta Olsson

[…] Kitty ser mycket vuxen ut, men i senare böcker blir hon yngre. Det blir nästan alla på barnboksomslag vioöket är en intressant förändring i synen på barn. […]

Kitty var en av mina favoriter – just därför att hon faktiskt inte bara råkade ut för

vardagsförtretligheter

utan löste mysterier. Fast jag minns att jag tyckte att hennes två kompisar, Bess och George, verkade ganska töntiga…

Bland de gröna böckerna skriver Lotta Olsson så här om Biggles

[…] Han är redan en ärrad hjälte som ser alla kommande faror före alla andra. Men rör han en min? Nejdå! En riktig hjälte visar inte känslor. […]

Biggles var kanske inte en av mina favoriter bland de gröna, men en och annan bok om honom finns nog i min hylla. Däremot var jag mycket förtjust i Tvillingdeckarna. Deras äventyr bestod också av att lösa deckargåtor, men med lite mer humor än Kittys. Och så var de ju svenska!

Lotta Olsson skriver:

Tvillingarna Klas och Göran kommer och stör i huvudstaden, där de bor hos sin intellektuelle kusin Hubert. […] Snabba bilar, ruskiga skurkar och en bedårande tidskänsla med den då högst moderna tunnelbanan.

Böckerna om Tvillingdeckarna var för övrigt skrivna av pseudonymen Sivar Ahlrud. Bakom namnet dolde sig två herrar. Jag kan inte låta bli att undra VARFÖR de skrev under påhittat namn.

Ja, tidskänslan sitter onekligen i de röda och grön B Wahlströmsböckerna. Böckerna, som inte ansågs som riktigt fin barn- och ungdomslitteratur, men som ändå låg snäppet intill Enid Blytons Fem- och Mysterietböcker, en något högra skattad ungdomslitteratur. (Inte för jag förstår varför, för de hade hela tiden utflykter och matsäcksorgier i Fem-böckerna. Vad var så litterärt högstående med det?)  Biblioteket i Metropolen Byhålan förde INTE B Wahlströms-böcker, men jag och min kompis FEM hade snälla föräldrar som försåg oss. Och sen lånade vi av varandra.

Men säga vad man vill om B Wahlströms-böckerna –  jag formligen slukade dem! (Jag slukade även Enid Blytons böcker, så ingen skugga över dem!) Så även om de inte ansågs som fin och bra barn- och ungdomslitteratur var böckerna mycket populära och älskade av andra ungar än jag också…

Vilka var DINA favoriter i den röda och den gröna B Wahlströms-serien???

Read Full Post »