Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘debutant’

Ett inlägg om olika tycke och smak.


 

Det är synd om Filippa Bark. Enligt Expressen hånas hon i sociala medier för sin medverkan i Melodifestivalen 2015. Och så har man lagt in följande citat om henne:

Reaktioner på nätet om Filippa Bark

Skärmdump från Expressen.


I skärmdumpen ovan, 
som består av citat från sociala medier om Filippa Bark, ser jag inte några direkt hån av henne. Gör du? Men Expressen vidhåller och skriver följande om senaste lördagens deltävling:

[…] Under gårdagens sändning så rasade debatten om Filippa, spelad av Sissela Benn, på sociala medier och i Expressens liverapport. […]

Alltså, får man inte tycka att nån artist som uppträder i skattefinansierad TV är dålig? Måste man tycka att alla är bra? Eller vad menas? Vad hände med den berömda yttrandefriheten, Expressen? 

Sanna Nielsen tycker att det är näthat och skriver på sin Facebooksida:

[…] det gör ont i mig när jag ser alla påhopp och kränkningar av personer som medverkar i programmet. Det är näthat och det är inget jag tolererar på min sida. Snälla, tänk efter INNAN ni skriver vad ni känner så vi har en god ton här inne. Hädanefter tar jag bort kommentarer som är kränkande […]

Nu följde jag ju inte vad som skrevs i sociala medier om Filippa Bark, men kanske sades det hånande och kränkande saker. Jag publicerar själv inte kränkande kommentarer på min blogg – vissa skickar jag emellertid vidare. Och visst bör man inte vräka ur sig precis vad som helst, men alltså… Smaken är som baken – delad – åtminstone när det gäller din och min uppfattning om vad som är underhållning… Och olika tycke och smak måste vi få ha. Vi måste också få tala om att vi har det.

Jag tillhör dem som inte gillar karaktären Filippa Bark – i Melodifestivals-sammanhang, notera! Jag gillar inte komiker så särskilt mycket överhuvudtaget, allra minst på fel ställen. Filippa Bark tillhör emellertid dem jag i vanliga fall kan tycka är roande. Men… Melodifestivalen är en tävling i sång och musik och jag förstår inte varför man alltid ska ha med en eller flera komiker i programmet. Varje år, liksom. Det är tröttsamt. Jag tycker inte det här är nåt skojprogram. Det är underhållning, men det är, som sagt, en musiktävling.

Skämten är dessutom, i nio fall av tio, under bältet. Vidare är en del skämt i sig hånande – fast då är det minsann komikern själv som hånar. Jag tänker till exempel på när Filippa Bark tjötade med en av debutanterna i den första deltävlingen. Daniel Gildenlöw sjöng en känslosam och djup sång om en familjemedlem som lämnat familjen. Filippa Bark var väldigt på honom och skrek (ja, skrek!) flera gånger:

Det var inte ditt fel, det var inte ditt fel!

Även om jag inte tyckte att låten var särskilt bra, tycker jag att Filippa Barks uppförande var riktigt jävla dåligt. DÄR kan vi snacka om hån! 

Mitt omdöme om Filippa Bark i första deltävlingen var:

[…] Kvällens skäll: Filippa Bark, som bidrog till att tävlingen delvis hölls på dagisnivå. […]

Mitt omdöme om Filippa Bark andra deltävlingen var:

[…] Kvällens Filippa Bark: Sluta. Varför är nio av tio skämt under bältet? Varför detta TRAMS? 😦 […]

Min rättelse av Filippa Bark i  tredje deltävlingen var:

[…] Kvällens nej: Filippa Bark. Östersund ligger mitt i Sverige. […]

Jag tycker inte att jag hånar Filippa Bark. Jag yttrar mig om hennes framträdande i TV. MEN… jag skulle önska att Melodifestivalen inte hade komiker med i programmen. Sånt kan få vem som helst att roas – och oroas. För övrigt gillar jag och roas av Filippa Bark och skratta – i andra sammanhang.

Nej, jag kan inte tycka att Filippa Bark hånas om hon får läsa liknande saker som jag har skrivit om sig själv. Att håna och kränka nån – och att förtala – det är till exempel att skriva i sociala medier att nån har supit bort jobb eller är psykiskt sjuk. För tänk om såna ord råkar vara sanna. Vilken skada kan de inte göra då? Och om de inte är sanna… Hur tror du att det känns..? Hur ont tror du att det gör?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Månpockets nyhetsbrev landade nyss i inboxen. Här kommer några av förlagets febaruarititlar, i urval av mig:

Tre apor av Stephan Mendel-Enk
Samtidigt som den första intifadan utbryter i Israel är den judiska församlingen i Göteborg på väg att splittras. 13-årige Jacob befinner sig i konfliktens mitt. Ett knappt halvår efter hans Bar mitzva har hans föräldrar skijt sig, mammans nya man flyttat in i huset och hans far- och morföräldrar slutat att prata med varandra. Och det värsta är ännu inte över. Det här är en humoristisk och sorglig skildring av tre generationer, skriven av en debutant.


En humoristisk och sorglig bok.

                                                                                                                                                     Flickan under jorden av Elly Griffiths
Denna Elly Griffiths debut som kriminalförfattare är en spännande berättelse med huvudpersoner som stannar hos läsaren långt efter sista sidans slut. I sumpmarken utanför King’s Lynn i Norfolk hittar polisen människoben. Det kan vara kvarlevorna efter Lucy Downey, en flicka som kidnappades för tio år sedan. Polisen kallar in arkeologen och benexperten Ruth Galloway. Detta förändrar hennes liv för alltid.


En brittisk Bones???

                                                                                                                                             Mordet i Eiffeltornet av Claude Izner
Detta är en färgstark fransk deckare – i brittiska Agatha Christies anda. Paris 1889. Den exotiska världsutställningen får staden att sjuda av liv och allas blickar är vända mot det glittrande nya Eiffeltornet. Just där, i folkvimlet på första våningen, faller en kvinna ihop och dör. Polisen misstänker att hon fått ett ödesdigert bistick men den unge bokhandlaren Victor Legris anar att dödsfallet döljer en mörkare sanning.


En fransk Agatha Christie?

                                                                                                                                                             I grunden utan skuld av Viveca Sten
En mörk höstkväll försvinner en ung flicka spårlöst på Sandhamn. Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen deltar i sökandet, som försvåras av stormar och regn. Efter några dygn ger polisen upp. Det antas att flickan har drunknat, att hon tagit livet av sig.
Viveca Stens första deckare har nyligen visats som TV-serie. Men som alltid, böckerna är bättre!


En Sandhamnsdeckare igen!

                                                                                                                                                          Den föraktade falukorven av Karin Ahlborg
När slutade det handla om mat och började handla om näringsämnen i stället? Vem blir glad och belåten av att äta proteiner, fett och kolhydrater, fibrer, omega-3 och E-vitamin, när vi borde äta kalvstek med små stekta kulpotatisar, gräddsås, pressgurka och gelé? I den här boken – som bland annat handlar om ketchupkrig och fredagsmys – tar författaren strid mot snobbar som tycker att alla ska rulla sina egna köttbullar, mot sektlika dietanhängare och mot en livsmedelsindustri som är skamlös i sina försök att lura oss.


Visst är det väl gött mä körv???

Read Full Post »

Igår sammanträdde Svenska Deckarakademin i Eskilstuna och utsåg ett antal pristagare i genren deckare:

Årets bästa svenska kriminalroman blev:
Den döende detektiven av Leif GW Persson
Motiveringen löd:

En angelägen diskussion om brott och straff, samt ett ömsint porträtt av en döende detektiv.

Årets bästa till svenska översatta kriminalroman blev:
Devils Peak av Deon Meyer

Årets bästa debutant blev:  
Anders de la Motte

Årets bästa faktabok blev:
Skånska Mord av Jan Hemmel

Även ett antal mindre utmärkelser delades ut.

Grattis, alla vinnare!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »