Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘De Utsvultnas Skara’

Ett inlägg om firandet av en elvaåring.


Tack A, I och J för kramarna innan jag stack från jobbet!


Jag vet inte hur jag tog mig hem.
Jag vet bara att jag grät och skrek i bilen. Tårarna flödade fritt. Och när jag kom fram var jag säkert randig som en zebra i ansiktet. Sen gick jag in genom porten, uppför trappan, in i lägenheten. Packade upp. Slog in ett paket. Fyllde i en blankett till a-kassan. Vilade en kvart. For för att hämta Fästmön. Ansiktet var inte sprucket längre. Vi skulle ju fira en elvaåring.

Happy birthday ballong orange

Happy birhtday.


Medan Anna fixade mat
till De Utsvultnas Skara fick jag i uppdrag att blåsa ballonger. Och medan familjen åt middag la jag mig på soffan och läste en stund. Det var skönt att höra rösterna av de kära i bakgrunden.

Elias fick bara blåa paket av mig i år. Inte för att han är pojke, utan för att jag tycker att den blåa färgen på pappret är så vacker. Men jag vet inte om paketen i sig var så roliga – tre mjuka, en chokladkaka och en bok. (Tur för Bokus att den hann komma fram i tid!..)

Elias öppnar paket

Tre mjuka paket och två hårda. Och inte ett enda innehöll nån iPhone.


Elias har haft en enda sak uppskriven
på önskelistan hemma hos mamma: en iPhone. Men det blev ingen sån. Vi tre vuxna hade inte möjligheter att ge honom en just nu. Kanske blir det nån till jul i stället. Elias höll masken, men jag tror nog att han var lite besviken.

Sen kom mormor och L och och Elias fick bland annat pengar. Morfar och moster kom också med pengar och choklad. Så nu kanske det räcker till en halv iPhone, nästan…

Go-fika med bullar, kakor och hallontårta ska man ju ha när man fyller år. Anna fixade även det. Hallonen kom förstås från Slottsträdgården. Jag tappade mina hallon på golvet, så du får se kakor och bullen i stället.

Bulle o kakor

Go-fika med kanelbulle och kakor.


Elias hade blivit väckt tidigt
i morse, så framåt kvällen blev han lite trött i mössan. Dessutom hade han varit med pappa hela dan och bland annat gått på bio. Det är väl tur då att sommarlovet inte är slut än…

Elias 11 år

Vår elvaåring.


En som också var trött
var Elias vackra mamma som efter en lång arbetsdag lagade mat och ordnade födelsedagsfika.

Anna

Anna nära, en aning trött…


Tack, familjen, för att ni finns!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om folk som är lata och snuskiga och tjocka.


Det skulle storhandlas idag. Fästmön
behövde fylla på förråden ute i Himlen, även om hon själv bara åker dit i morgon och över helgen. Tre barn unga vuxna behöver också äta. Anna gick iväg själv medan jag… jaa, vad gjorde jag? Packade? Strök? Vimsade omkring?

Posten kom och med den en avi om ett rekommenderat brev som skulle hämtas ut på ICA Heidan. Det gjorde ont i bröstet och jag kunde inte vara ensam hemma utan tog bilen över till Tokerian där Anna drog omkring en gigantisk varuvagn.

Blev så jäkla förbannad när jag såg att Nån bara dumpat sitt skräp på golvet! Folk är inte bara lata, de är snuskiga också! SKÄMS!

ballonger bananskal jordgubbar
Det man inte ska handla går man väl för farao tillbaka med och skräp kastar man väl i en papperskorg???


Med fullpackad bil
styrde vi sen mot Annas snälla mamma där Anna klev av medan jag fortsatte till ICA Heidan. Efter uträttade ärenden (väskhämtning och brevhämtning) åkte vi ut med mat till De Utsvultnas Skara i Himlen. Inte vet jag hur vi bar oss åt, men vi fick in fem matkassar, en kasse med diverse prylar, en mindre väska på hjul, en axelremsbag samt 18 rullar toapapper. Snacka om aparmar efteråt…

Hemma i stan igen tankade jag bilen innan vi åkte hem och lagade mat. Det vill säga Anna borstade potatis och jag gjorde sallad. Till det åt vi varmrökt lax och romsås. Jag ringde mamma innan middagen och talade om när, hur och var gällande morgondagen. Ungefär.

Har ingen lust med nånting, men ska försöka att inte göra vår sista kväll tillsammans på ett tag till ett surt minne. Därför har jag köpt goda kakor som jag tänker servera till nyperkolerat kaffe snart. Kakor om åtta points styck… Ja, jag tänker dö tjock.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, nu tar jag i! Eller nej, drar ifrån. Det var 13 minusgrader när jag åkte hemifrån. Jag vet inte om kylan gör så att det blir bilköer, men det tog en timma att ta sig till jobbet idag. Rätt surt när det brukar ta 20 minuter – en halvtimma. Jag kan ju inte ens kolla jobbmejl i bilen via min iPhone, för jag tycker att man ska låta mobilen vara när man kör bil, även när man sitter i bilköer.

Snöigt böjt långt gräs

Vintern är inte min årstid.


Det är väldigt halt
ute på vägarna, framför allt vid trafikljusen där folk startar och stannar. Men det är också ganska halt på gångbanorna, för det ligger förrädisk is under snön som har kommit. Inte finns det mycket jag gillar med vintern och jag klagar hur mycket jag vill – det ska andra skita i. Samtidigt gillar jag läget och rustar mig på bästa sätt med bra skor och varm jacka, bra vinterdäck på bilen samt extra handskar och lill-skotte i bilen ifall att. Det extra paret handskar ska förresten Johan få låna, för han har inga. Och man kan faktiskt inte vistas utomhus utan att ha nåt på händerna när det är 13 grader kallt.

Vad kan jag mer göra än att gå och köra försiktigt? Äh, det går inte att göra nånting åt vintern. Jag tyckte i alla fall igår när jag körde hem att folk har blivit bättre ”sen sist” på att hålla avstånd och det är bra. Härom eftermiddagen, när jag körde hem, såg jag lite längre fram på stora vägen här utanför, efter att jag hade svängt av mot Dofternas Bro, att det blinkade blått. Tydligen hade det varit en seriekrock, typiskt sånt som händer när bilister kör för nära.

snökristaller på fönstret januarimorgon

Lite småkyligt idag… Mitt kontorsfönster när jag anlände i morse.


Igår kväll såg jag ett intressant jobb
som jag funderar på att söka. Det var en visstidsanställning på 18 månader i Stockholm, men det känns som nånting intressant. Jag tror jag söker tjänsten i helgen. Min helg i övrigt blir nog lugn. Jag behöver ta det lugnt efter min första, hela arbetsvecka på en månad. Det har gått lättare än jag trodde, tack och lov och det är riktigt roligt att vara tillbaka på jobbet. Att känna sig behövd och välkommen spelar stor roll också. Det blir kanske lite tvätt, strykning och möjligen en tur med dammvippan. Och så tänkte jag skjutsa Fästmön hem från jobbet – den här kylan är inte att leka med och hon jobbar 7 – 16 både lördag och söndag. Förhoppningsvis ordnar De Utsvultnas Skara middag till sin hårt arbetande mamma när hon kommer hem. Det vore rätt uppskattat, det vet jag.

I eftermiddag blir det ingen workshop om Vetande i Wikipedia för min del. Jag skulle mest för att lyssna och för att kunna återrapportera till institutionens forskare eftersom det ju är dessa som i såna fall ska vara Wikiredaktörer. Som tur är filmas det hela och läggs ut på webben. Dessutom blir det fler workshoppar.

Vad gäller rodnaden och svullnaden vid operationsärret – tack till alla (=Anna och Gunilla) som har frågat hur det är! –  är det lite bättre idag, men jag ska till min husläkarmottagning i eftermiddag. Igår kväll, när jag upptäckte det, kände jag bara att jag verkligen inte hade lust att åka till nåt sjukhus igen. Nu ska jag vara frisk, ju!

Och du… Du behöver inte vara orolig. Det här inlägget har jag skrivit på min förmiddagsrast.


Livet är kort.

Read Full Post »

Disdag. Det vore ett passande namn för dagen! Tre grader ”varmt” i morse och en hinna av fukt över bilen, träden, människorna. En sån där dag när ingenting blir synligt, när människor som jag vänder våra tankar inåt.


Snart ska jag stå här och blicka ut över sjön.

                                                                                                                                                         Vi var visst trötta allihopa i morse, men några av oss kom iväg. Första stoppet blev fritids med Elias, andra stoppet Fästmöns jobb och tredje stoppet mitt hem.

Just nu väntar jag på att vägledaren från Arbetsförmedlingen ska ringa. Man blir rätt låst av att sitta och vänta, men att vänta tycks vara min lott i livet. Jag försökte ringa henne vid minst fem olika tidpunkter igår utan att få nåt svar. Till sist gav jag upp och mejlade i stället och då kom det ett svar fram på seneftermiddagen.

De samtal jag ringde igår var ganska intressanta ur kundsynpunkt. Utan att berätta vart jag ringde kan jag säga att ett företag lät totalt ointresserat av nya kunder, ett annat företags representant satt uppenbarligen på toaletten och pratade (!), en tredje berättade enbart om sitt företags förträfflighet och hade inga som helst frågor till kunden. Ett fjärde företag ställde många frågor, men frågorna var otroligt svåra att uppfatta eftersom personen som ställde dem hade en brytning som uppenbarligen inte passade mina öron och min ordförståelse. Det blev ingen lyckad kommunikation.  Så fanns det företag som var bra också. Där man ställde de rätta frågorna, där man åtminstone lät intresserad och där man inom ett par timmar hade en idé om ett samarbete. Dessutom ringde man tillbaka inom avtalad tid. Sånt vinner i längden!

Längtar efter en dusch och hårtvätt, men tänkte försöka vänta ut telefonsamtalet från min vägledare. Kanske hinnter tvätta en maskin under tiden.  Jag funderar också på att åka och byta till sommardäck idag, men frågan är om jag hinner. Det beror ju lite på när hon ringer. Tyvärr är man alltid lite låst i tillvaron, även om somliga tycker att man inte har annat än tid… Det finns en dag i morgon också och då handlar det bara om att jag ska passa Elias från eftermiddagen till kvällen när hans mamma jobbar samt utfodra klanen. Det senare är helt klart det svåraste! Jag är ingen mästerkock och minerna är tämligen varierande på De Utsvultnas Skara när jag står vid spisen…

För övrigt har jag fått jordens böld på ett visst runt och bulligt ställe på min baksida. Det är otroligt oskönt att sitta, att ha kläder på sig och att röra sig. Jag bara går och väntar på en stor explosion. Nån som är avundsjuk?

Read Full Post »