Inte har du väl måndags blues? Måndagar är ju så härliga! Vardagen tar över och allt faller på plats igen. Ordning och reda, kanske lön på fredag. Om du har nåt jobb, vill säga. Jag såg två annonser igår på jobb som verkar intressanta och ska sätta mig och skriva ansökningar.
I helgen har jag sett och hört ett och annat. Hur De Onda i vår tillvaro kan slå så hårt. Och så har jag snöat in på att de som har felat grovt tycks klara sig undan och till och med applåderas och promoveras. Men trots det ger en del av oss, som visserligen inte är felfria, men som fick halshuggning och deportation som straff och som blev utan applåder, guldklockor eller nåt tack för det vi ändå åstadkommit, inte upp. Vad det måste reta! Vad vi måste kännas som vaglar i Djävulens öga när vi kan stå framför våra barn med rena samveten. Rena samveten. Tänk på det ett tag!
En del av oss ger inte upp.
Lite svalare idag, än så länge, och lite mulen himmel med inslag av sol. Kan ju tänkas bli hett igen. På dagens agenda står att ringa ett samtal och försöka beveka samt att återlämna en nyckel. Det är alltid nåt sorgligt med att återlämna nycklar, tycker jag! Man har haft ett förtroende och kanske ett uppdrag – och sen har man inte det längre. Eller man flyttar. Lämnar ett hem fullt av minnen för ett ställe som jag ännu inte har satt nån prägel på alls.
Det är nåt sorgligt med att lämna tillbaka nycklar.
Huvudvärken bultar bakom pannan idag. Jag känner mig trött och tung i kroppen. Åter en lingonvecka – så typat! Jag blir ju så slut av blodförlusten och att trycka i mig leverpastej är ingen höjdare… Men så får det bli! En tur till Tokerian senare, alltså, för att inhandla järnmat.
Nu har jag sparkat igång den här dan och det är bara att fortsätta…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 