Ett inlägg om positiv återkoppling, bara så där.

”Ett handslag räcker…”
Det blev inte så väldans mycket sömn i natt. Jag var skittrött igår kväll och slocknade ifrån TV och Fästmö redan före klockan 23. Men sen vaknade jag runt halv fyra och låg mest vaken fram till kvart i sex när larmet tillrade igång.
Vi samåkte i morse och Anna började klockan sju. Det passade mig utmärkt, för jag behövde vara tidigt på jobbet. Jag skulle ut med ett pressmeddelande som hade blivit fördröjt av olika anledningar under gårdagen. I stället fick jag skicka ut det runt halv åtta i morse. Till mig stora glädje har det rönt en del uppmärksamhet i media och i sociala medier. Inte jättemycket, men en del. Roligast var nog att en viss ambassad skickade ett grattis via Twitter, en tweet jag förstås tackade för och besvarade genom att lova framföra det för dem som har jobbat hårt för saken. Dessutom var det lite kul att få beröm av en kollega för mitt sätt att skriva. All positiv återkoppling är ovanlig, men trevlig att få.
Lunchen bestod av köpesallad och en stund vid bloggen. Nu är det dags att ta tag i nästa ärende, en liten databas som trilskas.
Ha en go tisdag – även om tisdag, enligt mig, är veckans sämsta dag! Själv ska jag jobba och sen handla mat och slutligen försöka hålla mig vaken en stund i kväll för att umgås med Anna.
Livet är kort.