Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Danske Bank’

Ett swishande inlägg. (Ja, det ska vara anglosaxisk stavning.)


 

Nä, jag är inte ute och demonstrerar idag på första maj. Kroppen säger ifrån från diverse olika ställen. Men jag har kollat lite på nyheter TV och läst lite på nätet. Jag höll på att tappa hakan när jag såg att Kristdemokraterna med sin nya partiledare i spetsen ska demonstrera här i Uppsala idag. Ja hon bor ju här, men ändå. I min enfald trodde jag att det var Arbetarnas dag idag, inte abortmotståndarnas, Livets ordarnas och homofobernas

Swish loggaMen i stället för att reta upp mig helt totalt alldeles tänkte jag skriva om… pengar och ett sätt att hantera pengar. Fästmön tipsade mig häromdan om en väldigt användbar app. Jag kollade upp den lite och sen laddade jag ner appen för Swish. Gratis, förstås.

Det bästa med Swish-appen är att det är så lätt att komma igång och att den sen är så lätt att använda. Det enda du behöver är en smartphone, förstås, ett mobilt bank-ID och ett bankkonto. När du har laddat ner appen kopplar du enkelt ihop den med ditt mobilnummer och det bankkonto du vill använda för transaktioner. Sen är det bara att swisha! Fast… den du swishar med måste ha också ha ett Swishkonto knutet till sin mobil, förstås. En del företag har också Swish, förresten.

Swish använder du för att skicka och ta emot pengar. Swish fungerar mellan Danske Bank, Handelsbanken, ICA Banken, Länsförsäkringar, Nordea, SEB, Skandia, Sparbanken Syd, Sparbanken Öresund samt Swedbank och Sparbankerna. I min bank är Swish-tjänsten än så länge kostnadsfri.

Du skickar pengar hur lätt som helst genom att bara ange mottagarens mobilnummer, summa och kanske en liten hälsning. Om du ska göra det omvända, det vill säga ta emot pengar, är det minst lika enkelt. Du får en notis och en etta på Swish-ikonen att du har pengar att hämta. Sen går du in på din Swish-app och ser transaktionen. I båda fallen legitimerar du dig via mobilt bank-ID, också det en gratisapp.

Men varför tycker jag att Swish är så bra då? Vad är det för fel med att sätta över pengar till varandra på vanligt vis, genom internetbanken? Det allra bästa för min del är att pengarna kommer över bums – även om du och mottagaren har konton i olika banker. Det har Anna och jag och vi byter ofta pengar med varandra. Småsummor, för det mesta. Det kan vara så att vi handlar och den ena lägger ut för nåt den andra köper etc. I torsdags testade jag att Swisha över en hundring till Anna för några varor jag köpte för hennes pengar när jag handlade åt henne. Igår Swishade Anna över 30 spänn till mig för en rengöringsgrunka jag köpte åt henne. Det gick på ett par minuter, sen satt pengarna på mitt bankkonto. Och ja. Jag loggade förstås in på banken och kollade.

För att Swish är snabbt, enkelt och användarvänligt får det högsta Toffelbetyg! (Jag hoppas att det är säkert också…)

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för veckans höjningar (trooolaaav) respektive säkningar (skoskaaav). Inte svårare än så här:

Trooolaaav

  • Fästmön (alltid, alltid, alltid!)
  • Mamma (som har erbjudit mig pengar för att lösa mitt studielån vilket vore en klar lättnad för min ekonomi)
  • Mammas nya bank (som hanterar kontanter till skillnad från Danske Bank)
  • Downton Abbey (en riktig brittisk TV-serie)
  • Orange!!!

Skoooskaaav

  • Folk som inte fattar att de inte är välkomna
  • Annas mobil (som fortfarande är på verkstan hos Nokia…)
  • Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och SJ – Djävulens triangel när det gäller image
  • Finnar på konstiga ställen (och då menar jag inte folkslag utan utslag…)
  • Turkos

Read Full Post »

Fem runda bollar* landade hemma i Himlen strax före klockan 19 i afton. Vi hade varit hos barnens mormor och firat henne på 70-årsdagen – genom att HON bjöd oss på middag. Ja, jag vet att det låter helknäppt, men Fästmöns mamma är verkligen världens snällaste och tänker alltid på alla andra i första hand och INTE på sig själv.

Elias fick verkligen den bamsekram av mormor som han hade hoppats på när han stolt överräckte sin fina teckning. Tyvärr hann jag inte ta nån bild. Av mig fick mormor en bok som jag hoppas att hon gillar. Hon hade hört mycket om den, sa hon och det verkade som om hon var nyfiken på den.


En omtalad bok.

                                                                                                                                                      Och så hade vi hittat fina, ljusgula tulpaner. Tulpaner är nämligen mormors älsklingsblommor.


Ljusgula tulpaner i det fria. Bilden kommer från Fotoakuten.

                                                                                                                                                     Mormor och Lasse bjöd på en massa godsaker – fläskkött och rostbiff till majoriteten, kalkon till mig, en underbar grönsaksgratäng och en potatisgratäng som det KANSKE var vitlök i… Vi fick se bilder från födelsedagstrippen till Malta och det såg verkligen härligt ut – även om det var ganska mycket TURKOST… Vi fick bland annat se bilder från en farofylld färd över oroligt vatten till några grottor.

Mormor serverade en underbar hallontårta till kaffet – och vi fick även hallongrottor och en kaka som heter jitterbugg.


Mormors hallon.

                                                                                                                                                    Innan vi rullade ut från mormor och Lasse fick jag greja lite med deras dator. Inga stora och svåra grejor utan lite tips och trix, bara.

Ute i Förorten blev det ett snabbt besök för Lillan hos hennes pappa och Anna hoppade in på ICA Solen så att barnen ska få smörgåsmargarin på sina mackor i morgon bitti.

Hemma i Himlen skulle jag just sätta mig vid datorn när mamma ringde på mobilen. Dagens bankbesök hade gått bra, även om Danske Bank krånglade som tusan in i det sista. Men nu slipper hon den banken, tack och lov! Det var bankens pressansvarige som fick bägaren att rinna över, kan jag meddela. (Du kan ju läsa hans kommentarer här och här och bedöma själv om du tycker att han är oförskämd eller inte…) Och snälla mamma hade även fört över pengar så jag kan lösa mitt studielån! Jag är så tacksam!

                                                                                                                                                      *Slaktar-Pojken kunde som vanligt inte slita sig från sin dator.

Read Full Post »

En lång dag börjar gå mot kväll och ta slut. Jag känner mig väldigt tom på kraft, men hoppas, nej SKA komma igen i morgon. Det har inte ens varit läge att sitta vid datorn och blogga, nåt som du som regelbundet läser hos mig vet att jag gör. Mycket och ofta.

Fästmön fick hålla om efter morgonens djupdykning ner i det som kallas livets realiteter. Hon fick också veta att hade det inte varit för henne så hade jag inte funnits här att hålla om idag. Och att hon och fru Hatt och Inna är de enda som kan få mig att gapskratta, nåt jag behöver göra ibland. För även jag, Lena E, är en Vanlig Människa. Jag är ingen övermänniska, med pansarhud, känslolös, känslokall. Inte heller är jag miljonär eller kändis. Jag är en Vanlig Människa jag också. En Vanlig Människa som har hamnat i svårigheter. Som skrattar en gång på varje tusende gång hon gråter. Alla ni andra som läser mina futtiga ord och som kommenterar, som stöttar, som ringer, som bryr er – ni betyder MASSOR ni också!


Magnus och jag i Varamon.

                                                                                                                                                      Vad hade nu den här bilden med saken att göra? Jo, pojken till vänster på bilden heter Magnus och är en del av en tid som var lycklig. För mig. En tid när jag var en Vanlig Människa på riktigt. En tid FÖRE Tofflan. Jag ville visa dig den bilden – bara för att den finns. Med ”den” menar jag bilden, men jag menar också tiden när jag var lycklig.

Anna och jag har tagit det lugnt hela dagen. Jag har inte orkat annat och Anna behöver lugnet innan hon jobbar sitt kvällspass. Vi har suttit vid 1 500-bitars-pusslet, ibland tillsammans, ibland var för sig.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick hjälpa henne med lite bankaffärer. Men i morgon ska hon äntligen på ett möte med den bank som troligen blir hennes nya bank. Och vad jag förstår är mamma inte den enda kunden som lämnar det sjunkande skeppet Danske Bank i Metropolen Byhålan, eller Östgötabanken, som den heter där… Det tycker jag är bra gjort av mamma. Man ska inte vara kund i en bank som inte kan ge den service man vill ha längre. Personalen på kontoret har emellertid alltid varit suveränt tjänstvillig, men när man från högre ort ändrar vissa förutsättningar blir kontentan att vissa kunder försvinner. Jag kan förstå detta med säkerhet som ett kontantlöst kontor innebär. Men varför tar man bort kontanthanteringen på en liten ort där många av kunderna är äldre som aldrig tidigare har hanterat ”plastkort”? Och ÄNNU mer ologiskt är det att man har kvar kontanthanteringen i en ÄNNU mindre byhåla i länet. Jag får inte ihop logiken. Och mamma har ingen lust att ta färdtjänst till Mjölby för att få ta ut pengar.

Nu ska jag vända blicken utåt en stund igen. Det händer saker i världen, det händer FRUKTANSVÄRDA saker i Libyen. Jag såg en bild på en man som bar på en kroppsdel tillhörande ett lik som skulle identifieras. Jag hörde nyss om upproret i Egypten. Men jag har levt i en glaskupa en längre tid och jag är inte säker på om jag vågar lyfta på kupan…

Read Full Post »

Fästmön skulle på ett viktigt möte idag och Taxi Tofflan skjutsade. Chauffören själv hade stämt träff med R, en arbetskontakt from the past, en vän i nuet. Det var pirrigt. Jag var rädd. Rädd att kliva över tröskeln till en del av det hela, Det Stora Hela, som gjorde mig så illa. Men rädslan gick snabbt över när jag möttes av vänliga R.

Vi satt och småpratade på R:s rum och jag flyttades några år tillbaka i tiden. Det var en märklig upplevelse och faktiskt gjorde den inte ont. Därför att jag kände att jag var i en varm omgivning. Efter en stund kom T och tittade in och hälsade. Jag blev rörd över att T tog sig den tiden och det var trevligt att få en pratstund även med T. Samtalet var vänligt, varmt och inte elakt nyfiket. När jag skulle gå kom även M fram och hälsade och pratade några ord. Jag är alltså inte helt hatad. Jag ÄR INTE helt hatad…

R är ju också hjärtegod och förutom en kopp kaffe bjöds jag på karameller och ett fin present – ett presentkort på en bok!


Karameller och värme = R i ett nötskal!

                                                                                                                                                              Och så fick jag senaste nytt om R:s ”eskapader”, kan man väl kalla det hela. Jag hoppas att målet nås så att det blir bra för alla inblandade. Grejen är att jag visste inte tidigare hur hjärtegod R är, men nu har jag fått känna den värmen på olika sätt och då gör det liksom ÄNNU mera ont inuti när jag tänker på hur R blev behandlad. Det krävs onekligen ett stort mått mod också, att följa upp det hela så som R har gjort, verkligen! Och tänk att det ska ta sån tid ibland att hitta pärlorna bland människor – jag menar, ofta är det ju de falska pärlorna man träffar på…

Annas möte var klart på nån halvtimma, så längre än så blev inte min stund över tröskeln. Jag är glad att jag vågade, jag är glad att jag fick kliva in på en arbetsplats där människor bryr sig om, där människor är vänliga.

Däremot är jag bekymrad över en viss annan arbetsplats – eller snarare över min vän, min käre vän, som jobbar där. Jag vill så gärna tro att det finns rättvisa här i världen och att nån där uppe ser till att rättvisa skipas. För det är ingen av oss här nere på jorden kvalificerade nog att göra. Men ibland blir jag rädd och tvivlar. Nu tvivlar jag.

På hemvägen handlade vi lite nödvändigheter och onyttigheter och medan äggen kokade ringde jag upp mamma som hade ringt när vi var ute. Fick då åter igen hjälpa henne med att ringa telefonbanken för att ge henne en saldouppgift och sen ringa tillbaka till henne. Nästa vecka ska hon ta kontakt med C som ska hjälpa henne med deklarationen och i samband med detta ska hon också diskutera byte av bank. Hon är visst inte den enda i Metropolen Byhålan som byter bort Danske Bank…

Nu är äggen skalade och vi ska strax bänka oss vid köksbordet och en skål med ett kilo räkor samt diverse tillbehör. Jag känner mig trött i huvudet, jag har nyst hela dagen och undrar om jag inte snart måste kolla upp om jag är allergisk mot nåt – och framför allt mot vad, dårå…

Read Full Post »

Jag läser allt som oftast och senast idag att allt fler klagar på mobiltelefoni och internet. Folk är missnöjda med sina mobila bredband, mobilerna krånglar, supporten är onåbar och kundtjänst är inte tillräckligt hjälpsam. Det är många som klagar och har synpunkter, men alla anmäler troligen inte – bland annat därför att man inte vet hur man anmäler eller vart man vänder sig. Och egentligen är väl de allra flesta missnöjda ute efter att få sina prylar att fungera, inte klaga.

Ny teknik är bra – när den fungerar. När den INTE fungerar är den mindre bra. Oftast kan man som kund/konsument inte själv åtgärda problemen eftersom det kanske handlar om serverkrångel, avgrävda kablar etc.

Många av teleföretagen har roliga reklamfilmer, men roligare än så är de inte, företagen. Att komma fram till support och kundtjänst upplevs ofta som ett skämt – men ett icke roligt sådant. Hur många av oss har inte suttit i telefonkö och lyssnat på irriterande musik och elektroniska röster medan vi arbetar upp vår ilska – för att vi inte kommer fram och får dryfta våra problem med en MÄNNISKA.


Många konsumenter vill prata med en människa när de ringer och felanmäler.

                                                                                                                                                               Jag ser idag alltför ofta företag – inte bara inom telekom – som har hemsidor där man endast anger en e-post-adress för ärenden. Webbformulär finns det ockå gott om, men ärligt talat, funkar hälften av dem för just MITT ärende är det ju bra… Det roligaste (!) är när man har ett krånglande e-postkonto. Förhoppningsvis finns det ett felanmälningsformulär att fylla i, men lite… DUMT blir det ju när svar kommer… via e-post. Som man kanske inte kommer åt på grund av teknikstrul…

Lite intressant blir det då att så många företag ägnar sig åt försäljning… per telefon. Vi är en stor klunga i bekantskapskretsen som är allergiska mot telefonförsäljare. I familjen har vi drabbats av ComHem, som för ett par år sen ”lurade” en nybliven 18-åring att teckna ett helt galet kontrakt. ComHem har som sagt jätteroliga reklamfilmer med Judit & Judit som varken är tvillingar eller ens syskon, men det hjälper ju inte mig. Företaget är mindre roligt när man ska säga upp avtal. Duktigt är det också på att skicka fakturor – utan att leverera tjänsten man vill ta betalt för. Det har drabbat ett antal personer – ”i bekantskapskretsen”… Tyvärr har min bostadsrättsförening TV-avtal med ComHem, vilket ger företaget all rätt i världen att telefonkontakta mig. Därmed inte sagt att förhållandet är det omvända…


Roliga att se på, mindre roliga att ha kontakt med… Om man nu kommer fram på telefon, alltså…

                                                                                                                                              Personligen blir jag GAAALEN Bredbandsbolagets telefonförsäljare som tycks älska att tortera mig med värdelösa erbjudanden som jag inte vill ha. Jag är väldigt tydlig varje gång att jag har fast bredband och det är det enda jag vill ha hos dem. Allt annat har jag hos andra företag. Bredbandsbolagets bredband med lina är superbt. Men det är det enda jag vill ha. Går det in? Nej. Kan man tänka sig en liten anteckning om detta bland uppgifterna om kunden? Nej. Det går inte als in att en sån som jag HELLRE vill ha erbjudanden via snigelpost som jag kan läsa i lugn och ro – så att jag inte av misstag nappar på nåt erbjudande som sen visar sig kosta multum.

Telia är ett kapitel för sig. Pålitligt, ja. Segt, JA! Erbjudandena som dimper ner – via mejl, hurra hurra! – känns ålderdomliga och inte särskilt förmånliga. Jag klantade mig en gång och lyckades binda mitt mobilabonnemang i 24 månader. För det bjussade Telia på avgiften året ut. Gentilt.  Bara det att det typ var endast två månader kvar till året skulle ta slut. En mig närstående nappade på ett ANNAT telebolags mobilerbjudande – och FICK en sprajtans ny mobiltelefon. Fick. Men Telia försöker inte bara kontakta en via mejl. De har telefonförsäljare också. Försäljare som man inte begriper vad de säger, riktigt, för de har talfel, konstiga dialekter eller talar ett annat språk. Låter det som. Och jag blir generad när jag gång på gång måste avbryta och fråga vad försäljaren nyss har rapat upp.

Jorå, jag har NIX på min telefon, men tyvärr är det så att företag där man är kund har all rätt att ringa och terra sina kunder hur mycket som helst. Så då får man som jag bara finna sig i att ComHem, Bredbandsbolaget och Telia ringer. Då och då. Själv ringer jag aldrig till dem för jag kommer inte fram.

Sen har vi då Nokia. Jag är INTE go på Nokia just nu. I skrivande stund är det tredje eller fjärde gången företaget har Fästmöns nya mobil hos sig. Sist vi var till inköpsstället för att hämta den från service krånglade den när säljaren skulle testa den innan vi tog emot den. Det blev en del telefonerande (jag gissar att återförsäljare har nån sorts telefonisk gräddfil när det gäller televonföretag..?) Vi upplevde båda två att Anna blev lovad en ny telefon eftersom den hon har köpt, har varit mer tid på lagning än med Anna, uppenbarligen är ett måndagsexemplar. Det är nu två veckor sen. Ska det ta mer än två veckor för ett stort företag som Nokia att skicka över en av sina egna produkter???


Ska det ta mer än två veckor för Nokia att skicka över en sån här?

                                                                                                                                                    Slutligen har vi då Danske Bank i Byhålan. Den har jag skrivit om tidigare här och jag blev glad åt att bankens pressansvarig tog sig tid att bemöta min kritik genom att skriva en kommentar här på min blogg. Jag håller med honom om att man ska ställa upp för sin familj och

[…] att vi alla får hjälpa till när våra föräldrar blir äldre. Vi får helt enkelt ta oss tiden att gå till ICA, gå till banken, skjutsa till eller från vänner och ställa upp vid läkarbesök. […]

Men det är liiite svårt för mig (som i det här fallet är ”alla” eftersom min mamma är änka och dessutom inte har några fler barn än jag) – och framför allt dyrt – att göra det eftersom jag bor 30 mil bort från min mamma. För övrigt har hon färdtjänst, så själva transporten av mamma är ju inte problemet utan det faktum att banken är kontantlös. Och i mitt stilla sinne kan jag inte hjälpa att jag undrar om pressansvarig hade skrivit likadant som i citat ovan om jag hade varit mammas son

Read Full Post »

Dags för veckans högre punkter (mys) och de lägre (nys). Det är bara så här lätt!

Mys

  • Vännen CL (som jag känner förstår och som jag skulle ringa till om OM!)
  • Vännen R (som jag har återfunnit från ett annat liv och som är Så Snäll!)
  • Fästmön (som jag tror hade det trevligt på föreläsningen i måndags – trots att det var ledig dag. Mer sånt för Anna!)
  • Veckans 20-åring Moa! 😀
  • Min mamma (världens bästa av den sorten!)

Nys

  • Återigen: att de som är skyldiga aldrig står för sina fel och misstag (utan alltid skyller på andra eller vad som helst, egentligen)
  • Kontantlösa bankkontor som Danske Bank i Metropolen Byhålan (det funkar liksom inte för gamla och handikappade med bankomater, betalkort, internetbank, telefonbank och inget saldo, ens, på uttagslapparna).
  • Nokia (som tar väldigt lång tid på sig att skicka en ny mobil till Anna… Skitdåligt!)
  • Ovälkomna besökare (sluta nu! Vad vill du uppnå med dina besök flera gånger om dygnet? Förföljelse!)
  • Lingonvecka (när man är 49 och har haft skiten sen man var tolv, då borde man vara fri vid det här laget…)

Read Full Post »

Older Posts »