Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘danskar’

Varning för snusk!!!


Danskarna är ett lustigt folk.
Inte nog med att de pratar obegripligt och tillverkar ost som luktar bajs, de gör obegripliga saker också. Till exempel att i tusental köa för att kika på en blomma som luktar ruttet och heter penis, ungefär.

En dansk som luktar. (Bilden är lånad från DN:s hemsida och fotograf är Jacob Ehrbahn, Scanpix.)


Det är i Botanisk Have i Köpenhamn
som det finns en ensam blomma som  slog ut klockan 19 på midsommarafton. Blomman stinker ruttet kött och heter Amorphophallus titanum på latin. För dig som inte vet vad det betyder kan jag avslöja att är ungefär ”jättestor deformerad penis”. Det är första gången blomman blommar i Danmark. Trädgårdsmästaren Rasmus N. Kloster (!) har tagit hand om blomman i nio år.  Och redan idag vissnar den. Så synd…

Read Full Post »

Ja nu börjar det bli dags för ”di röe”… Och då menar jag inte danskar utan kokta kräftor. (Kräftor är ju inte röda i levande skick, men blir det när de kokas.) Jag älskar verkligen kräftor och har gjort det sen jag var barn. Minnena från kräftskivorna på verandan till den lilla sommarstugan är tydliga – trots att de… ehum… är från stenåldern, nästan…


Inne på den här veranden hade mina föräldrar många härliga kräftskivor när jag var barn!

                                                                                                                                                                  Min pappa hade känningar i Småland och det var dit vi for för att fiska kräftor. Jag fick förstås inte vara med och fiska, men har gjort det som tonåring. Det var lika härligt som att äta godsakerna!

I bilen packades sen kräftor in. De låg levande i fruktlådor. Jag låg i baksätet och hörde deras krälande från bagageutrymmet. I stugan fanns en minimal spis, men mamma lyckades alltid koka kräftorna där ändå. Tänk så barbariskt, att koka levande djur…

Så dukades det upp till väldoftande fest med kräftor, krondill, stark ost och gott bröd. Kulörta lyktor och en kräftmåne monterades. Hattar, hakklappar och massor av servetter dukades fram. Inbjudna till festen var oftast familjen Ö som också hade sommarstuga, dock modell större, i Varamon, i Metropolen Byhålan.


Krondill doftar underbart!

                                                                                                                                                                 Det var härliga tider, barnsliga tider, med augustinatten som smög sig på och lilla jag som fick vara uppe tills jag slocknade…

I Dagens Nyheter hittar jag ett förslag på en härlig kräftsupé à la August Strindberg. Men faktum är att vi i Sverige har ätit kräftor betydligt längre bak i tiden än när August Strindberg levde. Det sägs att vi åt de läckra djuren redan på 1500-talet… Men att koka dem med dill och äta dem kalla började vi göra först på Strindbergs tid och på 1900-talet kom hattarna och resten av tillbehören som hör kräftskivan till. Ursprungligen var kräftor ofta förrätt.


Kräftljusstaken, ett måste på min kräftskiva!

                                                                                                                                                                      August Strindberg skrev många gånger om hur kräftor skulle serveras och med vad de skulle förtäras. För det första skulle man servera honkräftor – de är större och innehåller rom. Typiska tillbehör enligt Strindberg var sen ett sött rågbröd, smör, ost och rädisor. I glasen öl (porter blandat med pilsner) och brännvin.


Några av kräftorna som vi åt förra året…

                                                                                                                                                                          Idag äter jag oftast kräftor med rostat bröd och morfars brännvinsost. I mina glas har jag ljust öl och kryddat brännvin, gärna Östgöta sädes. Hur intar du dina kräftor? Vad har du för tillbehöver på din kräftskiva???

Read Full Post »

En tur till graven inledde mammas och min dag. Jag grävde, kastade, planterade nytt. Pappa fick rosor igår och de stod fortfarande fina.


Rosorna från igår stod fina.

                                                                                                                                                              Jag hade köpt gula och orange tagetes igår, båda sorterna med lite tvåfärgade blommor. Och en av plantorna visade sig ha både orange och gula blommor. Häftigt! Pappa tyckte mycket om tagetes, han gillade den starka färgen. Dessutom luktar tagetes ganska starkt vilket gör att de får vara ifred från harar och rådjur.


En planta med både orange och gula blommor!

                                                                                                                                                                Därpå blev det en tur till apoteket. Supersvårt att hitta parkeringsplats där man kunde betala parkeringsbiljett med vanliga mynt! Hur gör alla utländska turister som kommer hit och inte har svenska bensinkort???

Trots molnen var det otroligt klibbigt, så jag föreslog att vi skulle åka till Hamnen och äta glass. Vi hade sån tur att vi fick var sin mjukglass! Härligt!


Mjukglass med strössel i våffla – och Tofflans feta vänstertumme i bild.

                                                                                                                                                               Det var inte så många båtar inne i hamnen, men vi såg ett par holländare, några danskar, en tysk och resten svenskar. Jag hittade en webkamera där du kan titta på båtar i Metropolen Byhålans hamn – och kanske att du ser Tofflan smyga förbi på Hemligt Uppdrag!.. Länk finns här och i högerspalten, under rubriken Intressant och relevant, Hamnen i Metropolen Byhålan genom kameralinsen.


Master mot mörk himmel.

                                                                                                                                                                 Tyvärr visade det sig att Bok-Anna inte har öppet måndagar och tisdagar, så det blir att göra ett nytt besök i morgon, kanske. Men vi hittade en annan bod som lockade, bland annat med stora snäckor för 250 kronor…


Såna här stora snäckor var poppis att ha i trädgårdarna på 1960-talet. Men jag köpte inga, för jag har ju ingen trädgård.

                                                                                                                                                                Fast det var inte snäckorna som lockade in oss i den här boden…


Godisboden var öppen! Mamma köpte fyra påsar, varav en påse marknadsnougat till mig!

                                                                                                                                                                Vi tog var sin kaffe på Motormuseet. Museet har fått en ny och läcker entré och jag kan väl rekommendera besökare i Metropolen Byhålan att skutta in på det här museet. Det är så häftiga bilar som visas! Och om jag inte minns fel finns här också diverse apparater från Luxorfabriken med mera.


Motormuseets nya entré med en veteranbil över dörren.

                                                                                                                                                                  Ganska nytt i Hamnen är Hotell Nostalgi, som jag är otroligt nyfiken på! Det ser riktigt puttrigt ut från utsidan.


Puttrigt Hotell Nostalgi gjorde mig nyfiken!

                                                                                                                                                               Utanför hotellet stod en rätt typisk byhålebil med flak och tärningar i backspegeln, lite hillbilly-WT-varning så där… Ja alltså, det var bara tärningarna som hängde i backspegeln, flaket satt på sedvanlig plats.


Flak och tärningar i backspegeln – lite hillbilly-WT-varning på denna bil…

                                                                                                                                                                          Så tog vi en åktur med Clark Kent* som inte är varken WT eller veteranbil. Vi letade efter våffelstället, men hittade det inte. Tog i stället en tur genom Varamon som inte är sig likt sen dess glansdagar på 1960-talet – när det var poppis med snäckor i trädgårdarna – och när Tofflan och hennes familj hyrde stuga här…

Jag skjutsade hem mamma och bar in varor. Sen parkerade jag Clark och lät mina feta lår arbeta min likadeles feta lekamen upp till stan för att inhandla snaps och öl. Strax blir det sill och potatis, ljuvligt!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min lille Yarisman, född julen 2005.

Read Full Post »