Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dansk’

Ett inlägg om en bok.


Den sista dagen i november
förra året tog Fästmön och jag tåget in till Stockholm för att träffa FEM och hennes Finske pinne. Bland annat. Och när bokmalarna har träff i Stan blir det garanterat ett besök på Antikvariat Alfa. Denna gång var inget undantag.

Journal 64Mitt fynd för dagen blev Journal 64, den fjärde boken i Jussi Adler-Olsens serie om Avdelning Q vid danska polisen. Jag hittade ett inbundet exemplar av boken, som kom ut 2010. Just detta exemplar var läst typ en gång. Jag betalade 90 pix för den.  Det var lite lustigt, för jag minns att jag tvekade inför köpet. Ska jag verkligen köpa en bok mitt i en serie? Är det inte bättre att köpa böckerna i ordning? Men vännen FEM övertalade mig och sa att den ju kunde ligga på vänt tills jag hade läst de första böckerna i serien. Det var var helt rätt tänkt och jag handlade därefter.

Den här gången handlar det om missanpassade kvinnor som skickas till ett fängelseliknande hem på en ö. En av dem är Nete. Och mot alla alls, med tanke på såväl uppväxt och vistelsen på kvinnohemmet, överlever Nete och hittar till och med en plats i samhället, med en fin och förmögen man vid sin sida. Men hon berättar inte om sitt förflutna för mannen och vid ett tillfälle kommer det ikapp henne. Katastrofen är ett faktum.

Samtidigt får Avdelning Q sätta tänderna i ett antal gamla försvinnanden. Det visar sig snart att den gemensamma nämnaren i det fallet är… Nete. Ovanpå detta väcks ett annat gammalt fall till liv, det om mordet på Avdelning Q:s chef, Carl Mørcks, morbror. Ett mordfall där Carl och en kusin är de huvudmisstänkta.

Som vanligt är det mycket spännande och mycket otäck läsning. Den som gillar sånt ska definitivt läsa den här serien! Jag är en av dem som gillar böckerna. Det enda jag sörjer är att den femte och hittills sista boken, Marcoeffekten, är den enda som återstår att läsa för min del. Tursamt nog ligger den i min att-läsa-hylla!

Journal 64 får, naturligtvis, högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Så här tyckte jag om de tre första böckerna i serien:

Kvinnan i rummet

Fasanjägarna

Flaskpost från P


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en av de bästa TV-serier jag har sett.


Igår kväll
gick sista delen av Bron på SvT. Jag hade tyvärr inte möjlighet att titta, men i afton blev det av. Och fy te rackarns så hemskt och bra det var!

Bron Saga och Martin

Saga och Martin ÄR Bron! (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Tio avsnitt lång
var den andra säsongen. Jag har suttit som klistrad varje söndag. Den här gången handlade det om miljöaktivister och spridningen av ett dödligt virus. Saga från svensk polis och Martin från dansk får samarbeta igen. Ovanpå detta kämpar de båda med sina respektive relationer. Saga har blivit sambo med Jakob och Martin och hans fru lever separerade efter mordet på äldste sonen (avslutningen av säsong ett).

Säsong två är inte mindre otäck än den första. Och precis som den första slutar den på ett mindre bra sätt. Nu vill jag naturligtvis inte berätta mer och förstöra för den som inte har sett! Jag kan bara säga att… SE DEN!

Toffelbetyget blir det högsta, utan tvekan.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa vad jag tyckte om starten av den andra säsongen av Bron!


Livet är kort.

Read Full Post »

I söndags gick den tionde och sista delen av danska TV-serien Brottet. Eftersom jag hade sett de nio föregående avsnitten ville jag förstås veta hur det slutade.

Brottet
Sarah Lund och hennes kollega har ett förflutet. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Två parallella historier
utspelar sig under dessa tio avsnitt. Dels är det val i Danmark, dels kidnappas dottern till en inflytelserik affärsman vid ett synnerligen viktigt företag. När det visar sig att flickan inte skjuts, som man först tror, utan har förts bort till en okänd plats börjar jakten mot klockan. Kidnapparen infångas så småningom, men ska man hitta flickan i tid, alltså vid liv? Kidnappningen blir politisk eftersom statsministern förlitar sig på att företaget stannar i Danmark och på så vis räddar landets ekonomi. Men personer i statsministerns stab och i företagets ledning tycks vara inblandade i kidnappningen. Polisen Sarah Lund är på väg att tillträda en ny tjänst när kidnappningen hamnar på hennes bord. Hon ska samarbeta med danska säkerhetspolisen och en man som hon har ett förflutet med. I samma veva får hon veta att hon ska bli farmor.

Ja, för den som inte har tittat på Brottet förstår jag att det låter rörigt. Det är rörigt. Det blir för många återvändsgränder och jag förstår inte heller vitsen med att blanda in politik i kidnappningsfallet. Det blir för mycket, helt enkelt. Tio avsnitt känns krystat många och det är knappt så att varje avsnitt för historien framåt. Sarah Lunds privatliv blir en tredje historia i det hela. Som tittare får i alla fall jag inte riktigt kläm på henne. I vissa lägen är hon rent osympatisk, i andra visar hon stor empati. Slutet blir inte riktigt som jag hade trott, men väldigt irriterande.

Jag ger Brottet medelbetyg därför att serien trots allt är spännande och jag är ganska snäll. Man vill ju veta hur det hela slutar, om polisen ska vinna kampen mot tiden och om flickan lever. Samtidigt är slutet, som sagt, rätt irriterande. Gissningsvis är det en cliffhanger för ytterligare en säsong. Frågan är om jag ska titta då. Svaret är tveksamt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Äh, jag orkar inte vara seriös idag och skriva om nåt aktuellt som är på tapeten. Jag har ingen lust, vill bara tramsa, för jag orkar inte med mig själv. Inte är jag känd ens inför mig själv för att vara obeslutsam, men jag kan baske mig inte bestämma mig vilket ben jag ska stå på just nu. Eller om jag ska hoppa(s) på nånting mera utlovat konkret och fast. Fast frågan är om jag vågar hoppa(s) igen. Jag har gjort det så många gånger förr och bara blivit besviken…

Våffeldagen är det idag och Tofflan har suktat efter våfflan hela dan. Men det skulle ju som sagt bli korv idag. (Kycklingvariant för min del.) Fästmön, som inte äter så mycket bröd just nu, kokade i stället lite hjärna och några fingrar till sin smalis-korv.

blomkål o morötter
Hjärna och fingrar till Anna.


Jag fick ont i magen efter maten
och är allmänt chokladsugen. Vill trycka i mig massor, inte bara nån liten bit, inte. Tröstäta, kallas det på lätt svenska. Eller äta för att jag tror att jag ska få energi nog att komma fram till ett beslut. I morse vaknade jag med huvudvärk.

Väderspänningar i huvudet

som en gammal chef till Kerstin i Backen brukade säga. (Nej, h*n hade nog inte riktigt alla fåren hemma.) Blev tvungen att medicinera – jag alltså, inte chefen med väderspänningarna en trappa upp. Tror att det är hjärncellen som stångar sig blodig mot insidan av huvudet. Nä, Anna skulle nog ha kokat min hjärna, det kanske hade hjälpt.

Nu ska jag läsa en stund och klockan 21 väntar Dicte på oss. Denna andra danska polisserie vi följer och som jag tycker är bättre än sega Brottet.

Dagarna går. Jag tänker. I morgon efter jobbet ska jag lägga mitt huvud i kompetenta händer och få utsidan ombesörjd. På onsdag kommer mamma och torsdag tänker jag inte jobba utan storhandla till påsk. Jag har varit på Systemet idag och köpt tre (3) påsköl jag ska festa på. Har en julöl kvar sen jul, alltså blir det en öl per dag långfredag, påskafton, påskdagen och annandag påsk. Smart tänkt, va?! Tofflan kan räkna lite i alla fall. Men jag undrar vad den här flaskan påsköl gör med hjärnan… Jag vet en som skrattar åt den uppe från sitt moln – och en annan som nog skrattar åt den från Down Under.

Electric nurse påsköl
Undrar om en elektrisk syster kommer med denna..?


Dricker du påsköl i påsk eller är det påskmust som gäller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Orden i rubriken skrev jag i morse när jag messade ett ”grattis och ha en bra dag” till Johan efter att han önskat mig dito – minus grattis. I morse var det fin, fin snö i luften och väldigt, väldigt halt. Redan i första rondellen hemma höll jag på att bli vittne till en olycka. Jag såg en mörkblå van komma i alltför hög hastighet in i rondellen, sladda, och nästan vippa. Men på nåt sätt lyckades föraren få rätsida på bilen och ingenting hände. Jag undrar hur ha kände sig efteråt. Hade det varit jag skulle jag ha varit ganska skakis… Jag märkte redan i lördags förmiddag, när jag åkte till Stormarknaden, att det var snorhalt och särskilt i rondellerna. Förut var det en rak väg från mig till Stormarknaden, men när nya E4:an byggdes lite parallellt just där samt lite avfarter till en hamburgerrestaurang och en mack, bland annat, gjorde man fem rondeller. Fem. Jag förstår inte vitsen med med två av dem eftersom det inte finns några av- eller påfarter där, men… Snorhalt blir det.

Rondell-skylt

Rondeller till förbannelse ibland.


Idag ska jag fortsätta jobb
a med den nya intranätwebbplatsen. Lite avbrott för lunch blir det med ”Lisbeth” och det ser jag fram emot! Det är gott att ha kloka kompisar att träffa på arbetet! Jag träffade för övrigt vår före detta chef – ja, min före detta chef, h*n är fortfarande ”Lisbeths” – häromdan och passade på att slå lite på triangeln och skramla lite med tamburinen eftersom h*n nu uppnått silverkryckans ålder. Den ålder ”Lisbeth” och jag uppnådde förra året, med typ några veckor oss emellan.

Annars är det ju Johans dag idag. Hans riktiga födelsedag. Fast vi firade igår eftersom alla jobbar både tidigt och sent idag, även han själv. Födelsedagslunchen tar han och jag på onsdag när vi traskar iväg till Thaistället för att käka spett. Efter jobbet åker jag och byter ett par av jeansen jag köpte åt honom. Det ena paret passade, det andra var för stort. Jag tror att han har tappat några kilon sen han började jobba här i huset. H kör hårt med honom, tror jag bestämt!..

Johan tittar in på kontoret

Johan tittar in hos mig på ett av mina kontor.


I kväll blir det kanske strykning
av tvätt som har varit ren och torr ett bra tag. Belöningen blir Dicte klockan 21, ytterligare en bra och spännande dansk TV-deckare. Ser annars än mer fram emot i morgon eftersom jag har en klipptid då. Håret har vuxit rejält efter Aliens försvinnande, kan jag meddela. En riktig kalufs är det nu och det är synnerligen svårstyrd.

Det blir ingen tur till Himlen i kväll, men kanske på torsdag när det ju är Alla Hjärtans Dag. Jag har ju en älskad Fästmö i Himlen också, som bekant… Det beror lite på hur det går med bilen som ju ska till verkstad den dan. Håll gärna en tumme för att det är nåt simpelt fel som inte kostar alla mina besparingar…

Vad händer hos dig denna februarimåndag??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Dags för en ny säsong med brott

säger rubriken på SvT:s hemsida om den danska TV-serien Brott. I kväll var det dags för det första avsnittet av tio i den tredje säsongen.

Brottet

Dags för säsong tre! (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Sara Lundh jobbar kvar som polis.
När kvällens avsnitt börjar ska hon få 25-årsdiplom. Dessutom har hon sökt en ny tjänst. I Danmark är man mitt uppe i valtider. Samtidigt råder finanskris och ett av landets största företag överväger att flytta sin produktion utomlands. Så hittar polisen ett lik i hamnen. Sara måste ta fallet tillsammans med sin nye polisaspirant Juncker. Företagsledaren för Zeeland inser att en av hans anställda har läckt till pressen och han avskedar denne. Löftet att stanna i Danmark med företaget tänker han hålla. Men så försvinner hans dotter…

Detta första avsnitt börjar mycket spännande. Det är tre berättelser som först inte verkar höra samman, men redan nu inser tittaren att de i allra högsta grad hänger ihop.

Det blir högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag skrev om Brottet 2010!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i kvarten… Detta skrev jag igår (29 januari) kväll:


Den danska deckarserien Dicte
rullade igång på TV4 i måndags kväll. Fästmön och jag pallade inte reklamavbrotten, så vi spelade in den på DVD:n och kollade i efterhand. Med fjärrkan i högsta hugg och fingret på fast forward vid reklamfilmerna.

Dicte

Journalisten Dicte och hennes fotograf.


Efter en skilsmässa
flyttar journalisten Dicte med dotter till Århus, där Dicte är uppväxt hos föräldrar som är Jehovas Vittnen. Dicte söker sin son som adopterades bort vid födseln. Samtidigt dras hon strax in i ett fall med en mördad ung kvinna. En kvinna, som är nyförlöst med kejsarsnitt…

Totalt blir det tio avsnitt och det känns lite långt. Men denna början var rätt OK: ganska grym, lagom spännande och lite rolig.

Ett högt Toffel-betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Min favorit-pocket-utgivare Månpocket sände mig sitt månatliga nyhetsbrev häromdan. Och som vanligt gör jag här ett urval av några titlar som släpps i april, my own choice:

Matens pris av Malin Olofsson och Daniel Öhman
Författarna vann Stora Journalistpriset för Årets Avslöjande 2011!
Vet du vad du äter? Vill du veta vad du äter? Eller vill du bara att maten ska vara billig?
Sveriges Radio-reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman har rest jorden runt i jakt på den billiga matens verkliga kostnader. Genom unika rapporter från holländska växthus, danska grisgårdar, brasilianska betesmarker, vietnamesiska fiskdammar och skånska kalkonfarmer berättar de sanningen om svenskarnas nya favoritvaror.


En god man av Ulf Lindström

Två män i en unken cell på Borås häkte, en av männen är en erfaren advokat och den andre en bestialisk mördare. När Andreas Falck tar över fallet Peter Ljung är det egentligen redan för sent. Rikspressen har slutat skriva, Golfmördaren har erkänt och vägrar tala med någon. Men så börjar han ändå tala med Andreas, och trots allt som hänt vill Andreas Falck hitta ett sätt att försvara sin klient.


Hungerspelen av Suzanne Collins

En bok som just nu går att se som film på bio!
Varje år direktsänds Hungerspelen som en av de största mediala händelserna. Från varje distrikt väljs två ungdomar mellan tolv och arton ut att delta. De lottas fram, och skickas omedelbart till huvudstaden där de ska stajlas, tränas och visas upp i direktsända intervjuer. De måste se till att vinna folkets gunst för att få sponsorer. Varje år konstrueras en ny spelplats där ungdomarna släpps ut. Men bara den som överlever får åka hem!

 

Änglarnas svar av Stefan Einhorn
Vid andra världskrigets slut kommer den unga kvinnan Hanna till Sverige med de vita bussarna. Hon har överlevt koncentrationslägrets fasor men förlorat allt. I Stockholm får hon anställning som barnflicka hos en familj med en liten son. Det hon har varit med om bevarar hon inom sig, men efterhand avslöjas hennes hemligheter och livet tar en oväntad vändning för alla inblandade.

 

Himmel över London av Håkan Nesser
Det börjar klockan 4.50 på Paddington Station i hjärtat av London. Eller också börjar det en septemberkväll 1968 på Trafalgar Square. Eller möjligen längre tillbaka ändå med en lögnaktig stins i staden K- och hans son. Det är en spionhistoria, eller kanske en kärlekshistoria, eller kanske någonting helt annat, och det mesta utspelar sig i London, den eviga staden. Om en döende mångmiljonär och hans tänkbara arvingar handlar det. Och om böcker: varför det inte går att vara utan dem. Om tiden som stjäl våra liv och hjärtats obotliga ensamhet handlar det också, och kanske är det rentav själva berättaren som är huvudperson. Men vem är berättaren?


Onda avsikter av C. J. Box

Jack och Melissa McGuane har försökt få barn i åratal. Till slut går deras dröm i uppfyllelse när de får adoptera en liten dotter, Angelina. Men nio månader senare får de ett chockbesked när adoptionsbyrån meddelar att ett misstag har begåtts: Angelinas biologiske far, en tonårskille, har aldrig frånskrivit sig faderskapet formellt och nu vill han ha tillbaka dottern. Till sin hjälp har han sin far, en mäktig domare i Denver.

 

Read Full Post »

Klockan blev lite mycket innan jag kom hem. Men jag fick ett spännande uppdrag av fru Chef1 och nu hoppas jag att allting runt omkring klaffar. Det är nämligen lite tidspress på det hela. För egen del fixar jag det nog, jag hoppas andra involverade känner sig lika… övertygade. Eftersom det handlar om att skriva är jag inte orolig. Jag kan ju inte leva utan det skrivna ordet – oavsett om det ska vara tyglat i en uppgift eller ledigt och talspråkigt som här på bloggen.

Jag hade förvarnat Fästmön och hon stod och skramlade i grytorna med en ugnsfast form när jag kom hem. Jasminris och lax med fetaost- och pestoröra i ugnen stod på menyn. Till det serverades körsbärstomater och svarta kalamataoliver. Ganska salt, men mycket gott. Och lätt. Nästan så jag skulle klara av det. (Om det inte vore för det här med spisen…)

Nya grannarna bullrar mest. I kväll stod en stor van här utanför porten igen. Uppenbarligen river de ut köket. Usch, vilket tråkgöra! Trevlig yngre man, möte jag i alla fall, en ung man som hade både vett och hyfs att säga

Hej!

till skillnad från andra

buron här i närheten 

som Anna har lärt mig säga. Ja, hon har lärt mig själva uttrycket, alltså. Troligen mycket lokalt, men det låter som en sort som är lite… värre än puckon. Om vi nu ska ge oss in på gradskillnader och ordbetydelse och etymologi…

Uppe hos oss blev det senare andra bullar. Vi såg på gårdagens avsnitt på Den som dräper på DVD:n. Det är verkligen en skitbra, men mycket våldsam, dansk polisserie! Till den drack vi kaffe och åt var sin kanelbulle. Ja, det är sånt som tanter gör! 😉 Ser på våld och doppar bullar i kaffet.


Jag älskar kanelbullar! Men den här, som Elias och jag såg på Upplandsmuseet i somras, går inte att äta. Det är för övrigt Elias arm och finger på bilden.

                                                                                                                                                            Jag måste bara avslutningsvis reflektera över olyckor på väg till och från jobbet. I förra veckan noterade jag tre. Igår kväll såg jag veckans första krockade bil stå vid vägkanten på gamla E4:an, i morse såg jag en bil i ett dike på ena sidan, en bil med punka och intryckt vänster framflygel på den andra. Ärligt talat börjar jag bli riktigt, riktigt rädd… Hur kör folk??? Jag menar, jag kör ju bäst i hela Uppsala världen, men det hjälper ju inte mig om alla runt omkring kör som biltjyyyvar…

På tal om världen, nu ska jag se mig om i den. Bloggvärlden, alltså.

Read Full Post »

Ett kvinnolik hittas i en skog. Eller rättare sagt… flera kvinnolik. En hel liten kyrkogård, visar det sig. Några har legat där i flera år, andra i ett par veckor. Detta är upptakten till den nya danska polisserien i TV4, Den som dräper, som hade premiär i kväll.


De två huvudrollsinnehavarna, polisen Katrine och profileraren Thomas.

                                                                                                                                                                 I rasande tempo kastas vi in i jakten på en seriemördare. Vi får också se mördaren tillsammans med ett av sina offer. Och just när man tror att han ska åka fast, slipper han undan. I stället har han fångat ett nytt offer – levande begravt.

Att bli levande begravd har alltid varit en av mina mardrömmar, så den här serien börjar verkligen läskigt, tycker jag. Först suckade jag lite och tänkte

Jaha! En till dansk polisserie…

Men den här är bra! Visserligen finns många likheter med andra danska polisserier – tempot, en kvinnlig polis i huvudrollen, gärna lite konstig, musiken, sättet att filma. Detta drar ner betyget lite, för trots allt vill man se nåt nytt. Den som dräpers styrka är emellertid det oerhört läskiga och spänningen. Jag tror att detta kan bli riktigt bra! Högt betyg!

Varje fall löses på två avsnitt. Totalt omfattar serien tio delar, alltså fem fall.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »