Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dåligt med pengar’

Ett svettigt inlägg.


 

pengar

Idag var det utbetalning från a-kassan.

Idag var det utbetalning från a-kassan. Jag har just suttit med mina räkenskaper och det var svettigt, kan jag meddela. Men det gick ihop sig även denna gång. När månadens alla räkningar, inklusive ett linsinköp, var klara stod jag på plus minus noll. Min glädje var tämligen stor när jag loggade in på banken och såg arvode för skrivuppdrag motsvarande det a-kassan dragit av på dagens utbetalning samt en insättning från inkomstförsäkringen. Jag trodde att mina dagar var slut på den senare och jag känner mig stenrik! En del av dessa pengar ska jag leva på den här månaden, resten går till katastroflådan. För nästa månad blir det lika svettigt igen. Om det inte sker några mirakler. September har inte visat upp några mirakler, men jag har goda vänner som har supportat mig och det är jag evigt tacksam för! I framtiden lovar jag att återgälda – på nåt sätt.

När man är arbetslös får man inte skaffa sig nya kreditkort och det är rätt och riktigt. Några korta lån per mobilen vill jag inte heller ta – det är ju inte ens säkert att jag får. Och min id-kortslösa lilla mamma vill jag inte heller be om pengar. Jag har emellertid alldeles nyss telefonerat med henne och om ungefär en vecka får hon åka till polisen igen och kvittera ut sitt nya id-kort. Fråga mig inte hur farbror Blå har ordnat detta, men ordnat det har han! Det har varit rejält svettigt och oroligt kring detta också, så jag är tacksam för hjälpen. Alternativet hade varit att jag hade åkt 60 mil för att intyga att mamma är mamma. Eftersom jag har lite dåligt med pengar (!) hade det varit ganska svårt. Men jag har ett plastkort för bensin och räkningen kommer i efterskott. Så det hade gått. Men hjälp, så onödigt!

En telefon som jag fick av en riktig arbetskamrat en gång. Hon var både snäll och rolig.

Den fasta telefonen hos Telia ryker nog.

Idag har jag suttit och funderat över hur jag ytterligare ska försöka få ner mina kostnader. Det troliga är att mitt fasta telefonabonnemang ryker. För jag tycker i ärlighetens namn att Telia, där jag är kund, inte har rimliga priser. Detta kvartals räkning från Telia var på 688 kronor. Av dessa är 664 kronor abonnemangsavgifter inklusive nummerpresentation och fakturaavgift (trots att jag har autogiro och kostnaden dras direkt från mitt konto). Jag har alltså använt min fasta telefon för 24 kronor. Nej, abonnemangs-avgifterna står inte i paritet med hur mycket jag använder min fasta telefon, Telia!

Jag har städat också i eftermiddag och det har trillat in ett Officepaket i min postbox med produktnyckel och hej å hå så att man ska ladda ner saker och ting från Microsofts webbplats. Inte vet jag vilket av dessa som har gjort/gör mig mest svettig. Men duscha och tvätta håret behöver jag och sen måste jag få i mig lite mat. Nudlar hade jag tänkt först, nu blir det thaisoppa och bröd i stället.

paket

En liten present ska det bli till den som går i pension.

I morgon ska jag inhandla en liten present av nåt slag till pensionsavtackningen jag ska på tisdag kväll. Frågan är bara vad man köper till nån när man dels har en väldigt begränsad budget, dels vet att den här personen har typ ”allt”… Det är i alla fall fredag i morgon, jag har gått ner några kilon i veckan men fredag = helg och då får man svulla. I morgon festar jag på micropopcorn från köksskåpet och öl från kylskåpet!

 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som nu har blivit film.


Vad driver en människa
att skriva en väldigt utlämnande bok om sin barndom? En bok, som får till följd att delar av släkten inte längre vill umgås med henne. Och vad driver samma människa till att låta boken bli film? Jag skulle säga… mod. Jag kan inte uppfatta Åsa Linderborgs Mig äger ingen på annat sätt.

Mig äger ingen

Självutlämnande och modigt!


Det är nu ett tag sen
Åsa Linderborgs bok kom ut. Sex år, till och med. Författaren själv har sen dess inte bara lämnat Uppsala, hon har också arbetat ett antal år som kulturchef på Aftonbladet.

Åsa Linderborg skapar ofta rabalder. Med sin bok blev hon folkkär – och hatad av släkten. Hon är inte längre välkommen till familjesammankomster som begravningar ens, enligt en lång och välskriven artikel i Svenska Dagbladet.

Det kostar på att skriva sanningar. För sanningar är det, författarens egna sanningar. Den som var med kanske har en annan sanning. Det spelar ingen roll. Sanning som sanning. Du kan nämligen aldrig ta ifrån en människa hennes upplevelser, hennes sanningar.

Det var under pendlingen som Åsa Linderborg skrev. Det var den enda tiden hon hade att skriva. När hon märkte att vem som helst som satt i tågvagnen kunde läsa – och läste! – insåg hon att hon verkligen hade nånting att berätta.

Ska man kategorisera Åsa Linderborgs bok hamnar den under Modern arbetarlitteratur – tillsammans med Susanna Alakoski, enligt Åsa Linderborg själv. Jag håller med. Det är smutsigt, tufft, dåligt med pengar, skitjobb och så alkoholen.

Men oavsett politisk hemvist – för såna här böcker är politiska… Det här är modigt. Det är ännu modigare att göra film på en bok som fick släkten att göra slut. Det är modigast att stå med rak nacke och göra detta. Att erkänna att man inte vet svaret på frågan varför man gör film av sin självbiografi som har gjort så många arga och upprörda. Heja Åsa Linderborg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nåt som we love to hate.


Häromdan skrev jag ett inlägg om reklamfilmer på TV.
Nu har jag samlat lite mer underlag så det blir ytterligare ett inlägg. För det här med TV-reklam kan verkligen engagera människor, undertecknad inkluderad. Det är nånting vi TV-tittare love to hate, ungefär.

ÖBkillen

Nåns älskling? Säkert, men inte min, i alla fall… (Bilden är lånad av Mrs Wedell.)


Jag köper fortfarande inte
att all uppmärksamhet – även dålig – är bra. För när det gäller varor och tjänster är väl ändå syftet med reklamen att skapa goodwill??? Som ju ofta i reklam-TV:s värld blir badwill. Man blir irriterad och tycker att företagen är töntiga/knäppa. Hur troligt är det då att man handlar där? Jorå, jag åkte till Ö&B häromdan för att köpa en grej som jag sett i reklamen – pappersreklamen. Annars undviker jag stället så mycket jag kan. Är livrädd för att möta den Överenergiske killen med de många tänderna ovan! (Han borstar nog inte med den tandkrämen som tandläkaren som låter som om hon har en muninfektion gör reklamfilm för…).

Livrädda var det många som blev för ett par år sen för en tjej som gjorde reklam för vissa apoteksvaror. Jag blev det inte, jag tyckte att det var en ganska neutral och OK reklam. Men en aktuell reklamfilm jag verkligen blir skraj för är Kicks! Hur i helskotta tänkte de??? Sminket gör ju människorna i filmen ännu läskigare! Vem vill köpa då?

Riktigt dålig reklamfilm just nu är den med Tommy Körberg och färgen. Har Tommy Körberg så dåligt med pengar att han måste ställa upp och spela in sånt skräp?

Och Dajreklamen (Förlåt, det stavas visst Daim nu för tiden…) Du vet den som använder stereotypbilderna musklig man (hård utanpå) och mjukisman (mjuk inuti). Eller nej… Tvärtom var det nog… Hur som helst: dåligt! (Dessutom fastnar just den här chokladbiten otroligt mycket i tänderna. Tur att jag då använder en annan tandkräm än den i reklamfilmen, för mina tänder blir rena och jag det låter inte som om jag har två tungor i käften när jag pratar.)

Många reklamfilmer handlar om ätande, en del handlar om bantning. Man undrar bara varför de ändå ganska seriösa Viktväktarna fortsätter att visa reklamfilmerna med Shirley Clamp när det avslöjades att hon hade använt en helt annan metod för att gå ner i vikt snabbt – så hon kunde spela in reklamfilm åt Viktväktarna, eller? Man undrar.

Tillbaka till reklam för ätande. Det sämsta jag har sett på länge är nog Burger Kings reklam om killen på stranden med anden. Han som frivilligt avsäger sig tre sinnen – känsel, hörsel och syn – bara för att få behålla sin hamburgare. Det här är snudd på kränkande reklam, tycker jag! Vad tycker personer med funktionshinder som är döva och blinda, till exempel, om denna reklamfilm?

Eller nej. Lägst ner på min lista av dåliga reklamfilmer just nu är nog filmer av typen

saker som pratar.

Alltså, tror reklamfilmsmakarna att folk är dumma i huvudet eller? Jag blir förbannad på kontaktlinser som pratar Kalle Anka och diskmedel som har åsikter!!!


Livet är kort.

Read Full Post »