Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dagis’

Varning för snusk!


Jorå!
Nu är det  bevisat! Windows 7 engelska versionen är bebis-snuskig! För enligt den heter skärmklippverktyget, före detta Print Screen… snipping tool! Och alla som har gått på dagis eller har småbarn vet väl vad snoppen och snippan är för nåt..?

Snippverktyg!


Trots snusket
är detta ett väldigt bra verktyg som jag använder ofta. Det funkar nämligen utan att använda till exempel Photoshop, för du ”snippar” liksom bara det område av skärmen du vill ha och sparar i det format du vill ha. Enkelt, funktionellt… och lite bebis-snuskigt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vänskap och kärlek betyder mycket. Inget säger emellertid att nåt av dem är eviga. Tofflan undrade den gångna veckan hur länge du har känt din, till vänskapsåren räknat, äldsta vän.

Så här fördelade sig de 34 inkomna svaren:

47,06 procent (16 personer) svarade: Sen grundskolan. 

26,47 procent (nio personer) svarade: Sen lekis/dagis.

11,76 procent (fyra personer) svarade: Sen vuxen ålder. 

8,82 procent (tre personer) svarade: Sen BB. 

5,88 procent (två personer) svarade: Jag har inga vänner.

Ingen svarade: Sen gymnasiet.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Och er två som inte har några vänner beklagar jag djupt. Riktiga vänner, ja, för såna finns, berikar tillvaron!

Read Full Post »

Att storhandla är aldrig roligt. Att handla mat är aldrig roligt heller. Att storhandla mat inför en storhelg är… f*n i mig tortyr! 

Idag skulle vi göra alltStorhandla Mat till en Storhelg. Redan när vi anlände blev det stirrigt. Mamma stack iväg innan jag hade hämtat scanner och påsar. Plötsligt var det raketfart in på ICA Maxi.

Mamma hade inte varit på ICA Maxi sen jag var hemma i somras. Och jag är ju som sagt inte på ICA Maxi så ofta. Det betyder att ingen av oss hittar. Det är för övrigt ingen idé att försöka memorera var saker och ting finns, för nästa gång har personalen flyttat om. Påminner starkt om en arbetsplats i mitt före detta liv där man hela tiden omorganiserade för omorganiserandets skull. Man lät ändå alla gamla rävar och hönor som var de verkliga bromsklossarna vara kvar, så inget blev liksom nånsin bättre. ICA Maxi i Metropolen Byhålan påminner mycket om den arbetsplatsen.

En gammal höna.


Åter till Metropolen.
Betänk att mamma och jag hade utfört några ärenden i centrum först. Jag träffade gamla bekantingen AS som jag alltid träffar här eller på Pride. Jag tror alltid att jag inte känner nån här, så jag blir lika förvånad varje gång nån ropar på mig.

I centrum inhandlades två presenter till Petite Moi. Vi ska nämligen fira födelsedag här i morgon, vi har till och med köpt en tårta. En Toblerone-tårta! På ICA Maxi. Och dit styr jag er nu tillbaka i tanken…

Redan när vi anlände till ICA Maxi var jag kissnödig. Du vet så där så det riktigt bubblar i öronen. Men mamma sprang som sagt in i raketfart. Jag ville stanna och titta på ett sniggt duschdraperi, men det hade vi inte tid med. In i smeten, bara.

Smet… Jaa, så kan man ju kalla kärringar som aldrig har kört varuvagnar förr och gubbar som kan konsten att stå i vägen hur och var de än står. Och sen, redan vid frukten, började mamma gaffla om leverpastej.

Leverpastej ska vi ha. Leverpastej måste vi ha. Det äter du väl? Men var är leverpastejen? Var ÄR leverpastejen?

Jag svarade nånting om att jag trodde att den var längre fram, bortom osten. Men i en kvart irrade mamma omkring, hängandes på vagnen och ältandes om leverpastej, jag for som en vante i hennes kölvatten. Till sist kastade hon sig på en gosse som såg ut som han kom direkt från dagis, men han jobbade faktiskt i affären.  Och han sa precis vad jag hade sagt:

Leverpastej finns bortom osten, på höger sida.

Nöjde sig mamma med det? Nej. Vid sillburkarna, som stod före osten, var hon igång igen.

Här finns ju ingen leverpastej. Var ÄR leverpastejen? Va?  Vavava??? Det är skamligt!

Jaa,

tänkte jag,

det är säkert nån som hela tiden flyttar på leverpastejen när vi närmar oss den. Bara för att.

Men jag sa det inte. Mamma var inte på skämthumör.

Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och därefter var det verkligen

Tack och hej, leverpastej! 

Vi skulle bara köpa lite Findusmiddagar och lösgodis, sen var vi äntligen klara. Fast… alla andra skulle också

bara

framför allt vad gäller lösgodiset. Folk var som galna! Men vi överlevde! Vi kom helskinnade ut genom kassan och medan mamma rullade in på apoteket kastade jag mig in på en toalett. Jag hann.

När vi kom hem fyllde mamma det här vackra ägget med lösgodis, en trisslott och en peng till mig!


Hemma igen smusslade mamma lite
innan hon överlämnade ett vackert påskägg fullt av leverpastej godis samt en trisslott och en peng. Jag kan säga att jag grävde djupt i ägget innan jag pallade göra nåt annat.

Men jag har fått 

nåt annat gjort

idag också! Jag har jobbat lite. En timma eller knappt två. Övrig tid har jag försökt lossa på det trasiga, fettiga lysröret i köket samt letat efter mammas lila skohorn. Ingetdera var framgångsrikt, möjligen den lilla stundens arbete…

Denna händelserika dag avslutade jag på kyrkogården med att göra fint hos mormor och morfar och pappa. Sen åkte vi till korvkiosken och köpte middag. Det var lite ledsamt att höra att den unge ägarens morbror gått bort i januari. Men, som han sa så klokt:

Det är en del av livet.

Jag hoppas pappa tyckte om penséerna, de mörka blålila var hans favoritfärg…

Penséer till mormor och morfar och pappa.

Read Full Post »

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

  1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
  2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
  3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
  4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
  5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
  6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
  7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
  8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
  9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
  10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »

Nämndemän är uppenbarligen trötta personer. Jag missunnar dem verkligen inte att ta en tupplur, men… att somna under en rättegång var väl ganska puckat?! I det aktuella fallet somnade en nämndeman två gånger under pågående rättegång. Den åtalade frikändes, men åklagaren tänker överklaga.

Tyvärr är det inte unikt att nämndemän somnar under rättegångar. Enligt åklagaren som nu ska överklaga domen händer det oftare än man tror.


En folkvald som har somnat utanför Musikens Hus på Vaksala torg?


Personligen har jag aldrig varit på nån rättegång i Sverige
, så jag vet inte hur det ser ut. Men den som vill titta på ett annat intressant… ”skådespel” rekommenderar jag ett besök på ett fullmäktige som hålls då och då i Musikens Hus i Uppsala. Det är som ett dagis! Några sitter alltid och halvsover, andra springer omkring, de flesta babblar med grannen intill, många vräker i sig godis och prasslar med godispapper, flera går iväg och fikar, många surfar och pratar i mobilerna. Allt detta samtidigt som dessa människor ska besluta i frågor som framför allt rör länsinvånarnas hälsovård. De är folkvalda, men fan tro’t när man ser hur de bär sig åt! Det finns inte många av dem som verkar vara över fem år. Så ett studiebesök rekommenderas för den som vill… förundras över vuxna människors beteende. Mötena är öppna för allmänheten och går av stapeln vanligen vissa måndagar på dagtid.

Read Full Post »

Lunchen blev ingen upphetsande historia idag. Efter en hektisk morgon med ett planerat möte och ett oplanerat kände jag mig nöjd. Och hungrig. Bara det att nån mat hade jag ju inte med mig. Fick traska iväg till restaurangen där jag köpte matkort för tio luncher i fredags. Dagens meny var ingen höjdare: fisk, fisk, nån på nåt obeskrivligt sätt tillagad kyckling, samt dagens vegetariska. Det blev det vegetariska – trots att den innehölll två av mina hatlivsmedel: couscous och brysselkål. Men mjölken var god.


Brysselkål hatar jag sen jag bodde i England. Här är dock smaken hjälpligt dold tack vare ostsåsen. Couscousen var lika torr och läbbig som den ser ut.

                                                                                                                                                             Nytt möte/konferens på eftermiddagen. Studerade gräsligt konstig konst i pausen och undrade om jag befann mig på ett dagis. Det gjorde jag inte. Men tanken slog mig… Färggrant, om inte annat…


Konstig konst, men inte på ett dagis.

                                                                                                                                                                  Efter kaffe och mazarin åkte jag hem till New Village för att lämna Clark Kent* i garaget och piffa till mig något litet. Men framför allt för att få en puss eller två av älskling innan jag tuffade in till stan igen med gräsliga Uppsalabuss. (Idag blev jag åtminstone inte åksjuk, men båda förarna bara svängde ut från hållplatserna utan tanke på omkörande bilar – flera gånger.)

Släckte törsten med två såna här:


Staropramen på en tisdag smakade osedvanligt gott!

                                                                                                                                                           Trevligt sällskap i form av kollegor från orten och tillresta från norr, söder och väst. Mycket givande samtal och diskussioner vid bordet!


O från norr till vänster i bild, V från väst till höger.

                                                                                                                                                         Konsten var mycket bättre på det här stället! En hel vägg med musikaffischer.


Häftig affischvägg, men dåligt ljus för fotografering, tyvärr. (Jag vägrar blixt!)

                                                                                                                                                             Maten var också bättre än den vid lunchen – hett, fett och massor av vitlök. Det heta, det feta och vitlöken kunde ha addats något mindre av. Sammantaget ändå väldigt gott.


Het och fet och vitlökig fisksoppa med bröd.

                                                                                                                                                           Hemma vid 21-tiden. Skönt med en dusch! I morgon är en ny dag, en heldag med kollegorna kring olika intressanta och aktuella ämnen. Så jag ska strax sova. Det blir ingen surfrunda hos mina Kickor & Pluttar idag – för första gången på typ två år. Jag hoppas ni förlåter mig..? Som kompensation kan det bli ett elakt anti-mode-reportage i morgon kväll. Jag hade en intressant sms-dialog med min modementor och storasyster fru Hatt mitt på dagen.

I morgon medan jag konferensar blir min dator uppgraderad. Det tror jag är bra!

Nu en liten stund med käraste Fästmön som haft en så gott som Toffel-fri dag!

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min lille bilman, som inte dricker öl men bensin

Read Full Post »

Fy… Jag är alldeles… tagen. Utmattad. Svettig. Jag har sträckläst de sista 50 sidorna av Sara Lövestams andra bok I havet finns så många stora fiskar. Det här, mina vänner, är en tjej som verkligen kan skriva böcker. Och som har vettiga saker att skriva om. Tack, älskling, för födelsedagspresenten!


En bok skriven för sträckläsning.

                                                                                                                                                                  I boken finns ett antal individer som cirkulerar kring pojken Malte. Malte, vars mamma luktar starkt ur munnen ibland och som inte är så noga med att passa tider för utvecklingssamtal. Mamma, som är ihop med Ove, en rätt dum typ. Nozat, som kommer till Maltes dagis som prao. Kalle, Maltes bästa kompis, en liten kille som helst leker med dockor. Och så kliver Roger in på scenen och övertygar alla om att han är godheten själv. Han är bara för bra, för snäll, för… mycket… Men det han inte vet är att Iakttagaren ser honom – och inser vad som håller på att hända. Iakttagaren, vars historia vi också får oss till livs.

Det här är en otäck och gripande bok om ett litet barns utsatthet och om mänsklig ondska på olika plan. Sara Lövestams första bok Udda innehöll ett antal mycket udda existenser. Det finns det även i den här boken. Men vi är alla människor. En del är onda, andra är goda. Här finns också ett HBTQ-tema, eller egentligen flera, för den som läser med öppna ögon.

När jag bloggade om Udda önskade jag att Sara Lövestam skulle fortsätta skriva bra böcker. Det har hon gjort. Sara Lövestam är en mycket god författare och hon kommer att gå långt!

Högsta betyg.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »