Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Cyklo-f’

Lördagen började så bra! Vädret var mulet, vilket är perfekt när man ska marschera i en parad runt Stockholm, med början på söder och ändhållplatsen på Sergels torg. Vi laddade som vanligt med en grundlig frukost och gav oss sen iväg med t-bana mot Tanto, där starten skulle gå.

På väg upp ur t-banan mötte jag V som jag inte sett på år och dag! Det blev en sån chock att vi bara kramades och bara kom oss för att fråga hur den andra mådde – ingen svarade sanningsenligt, tror jag. Jag blev så paff att jag helt kom av mig och glömde presentera Fästmön och allt! Skäms på mig!

Däremot blev det presentation och mer kramkalas på väg ner mot Tanto. Där träffade vi nämligen på Uppsalaprofilerna Kitty the Artist och Monica the Starinterpreter.


Kitty och Monica tog en lunchöl. Notera att Kitty har en snygg färg på sin väska.

                                                                                                                                                     Gissningsvis var vi nere nån halvtimma före utsatt starttid. Vi stod fem minuter i toakön, sen gav vi upp. Vi försökte hitta ett gäng vi ville gå med, men det var omöjligt. Vårt första alternativ var QX för där brukar det vara bra musik. Men nån QX-bil såg vi inte. Däremot såg vi Babsan i bil från Patricia. På tal om Babsan bad Pride-ledningen henne om ursäkt med blommor efter incidenten i onsdags kväll och på schlagerkvällen stod hon på scenen och ylade efter sin spanjor som om inget hade hänt. Men är man diva, så är man.

En annan diva som sprang omkring och muttrade och var sur var Jonas Gardell. Han hördes meddela nån att han var jätteförbannad på nån som hade nåt med paraden att göra. Nåt nytt eller..?

Det gäng som vanligen får mest applåder i paraden är Stolta föräldrar. Här en bild på dessa.


Stolta föräldrar till homo-, bi- och transbarn. Under dessa banderoller får man aldrig se de sina.

                                                                                                                                                             Annars var det tunnsått med mera festivalliknande paraddeltagare. Vi såg en bödel som stod framför oss och luktade armsvett och sen två gossar i glittriga shorts och plymer. Kunde vi gå med dem, kanske???


Kunde vi gå med dessa, tro?

                                                                                                                                                           Nej, QX-bilen kom aldrig, bara en massa bilar från våra politiska partier samt facken. Typiskt var väl LO-människorna som åkte i ett riktigt vrålåk… Vi bestämde oss för att gå med Gaypoliserna, tryggt och bra! Fast… vi hade ju inga uniformer… Rådvilla stod vi och såg hur bil efter bil, gäng efter gäng gav sig av.

Till sist var det emellertid ett trevligt gäng som frågade om vi ville gå med dem. Och vi var ju lite svartklädda så det passade ju bra. Var sin flagga fick vi också att vifta med.


Anna viftade med en flagga.

                                                                                                                                                             Men… eh… vänta nu… vad står det egentligen på flaggan??? Ja du ser rätt! Vi blev helt enkelt fotbollsflator bara så där!


Gnaget är laget!

                                                                                                                                                                   Det var onekligen en speciell känsla att tåga genom Bajenland (=söder) med AIK-flaggorna!..

Men nu ska jag berätta att några personer som är mer ointresserad av sport och idrott i alla former är Anna och jag. Jag har aldrig varit på en fotbollsmatchs i hela mitt liv. Däremot, som Anna sa vid frukosten i morse, kändes det bra att gå med ett gäng där det är extra tufft att vara öppen med sin läggning. Jag kände mig också solidarisk med släkten i Fruängen och fick peppande sms från mammakusinen!

Vid 16-tiden anlände vi så till finalplatsen, Sergels torg. Vid det laget hade jag börjat få fruktansvärt ont i magen och Anna hade blåsor på fötterna och problem med sin onda vänsterfot. Vi gick upp till hotellet för att vila. Anna grejade med sina fötter och jag försökte piggna till med en dusch.

Framåt kvällen gick vi till Michelangelo och åt pasta, men min magvärk tilltog så jag kunde inte äta upp. Det var med nöd och näppe jag tog mig tillbaka till hotellet och kröp ner i sängen. Ärligt talat trodde jag att jag skulle dö alt. att vi skulle få tillkalla ambulans, för den magvärken jag hade var inte av denna världen. Anna var rädd att jag skulle få en propp eller en bristning av nån väsentlig åder eftersom jag egentligen inte ska äta cyklo-f. Men tro det eller ej, ont krut förgås inte så lätt och här sitter jag idag. Det känns som om nån har kört över min mage med en lastbil, men jag lever. Kanske var det nån AIK-motståndare som gjorde voodoo på mig???

Inget trevligt slut på vår minisemester, men jag ska försöka hitta på nåt som piggar upp min älskade framöver. Eftersom jag ska börja jobba den 1 september har jag inte tid att vara sjuk, så vi får se vad som händer. Men klart är att jag ska ta kontakt med doktor Anders, för så här ont vill jag inte ha igen.

I Uppsala regnar det som 17. Det kändes grått och trist att komma hem igen…

Read Full Post »

Tiden går långsamt idag. Jag trodde den skulle gå fort och sitter och funderar på om det är nåt jag glömt. Kommer inte på nåt…

Jag har…

  • strukit kläder
  • telefonerat med fru Hatt
  • packat nästan allt
  • kollat vägbeskrivning till hotellet
  • twittrat
  • kollat Pridehemsidan
  • läst dagstidningar och kvällstidningar på nätet
  • väntat på att få sms om att Rickard Engfors bok har kommit
  • duschat
  • försökt fixa till håret – och ser ut som Den Galne Professorn alt. Clownen Pennywise i It (en del tycker nog att jag är lika elak också…)
  • fått sms från Nillan som passerade Uppsala per tåg
  • knaprat cyklo-f

Och sen då??? Nu sitter jag här, klockan är inte ens ett, och äter choklad som jag hittade i kylen. Det är inte ens nån god choklad, men jag fick den i namnsdagspresent så jag äter den lite pliktskyldigast.

Funderar på dagarna som kommer… Vill att vädret ska vara bra, men solen inte för het, tack! Och definitivt inget regn!!!

I år bor vi på ett annat hotell än sist, bara högst tio minuter från Kungsan. Bra eller dåligt? Minibar? God hotellfrukost? Tyvärr inga stopp på vägen hem vid den bosniska korvkiosken… Men träff med fru och herr Hatt i kväll!

Hur ska det bli? BRA tror jag. HÄFTIGT! Förhoppningsvis några återseenden, förhoppningsvis ingen panikångest av folkmassorna.

Om två timmar går jag hemifrån, om tre timmar sitter Fästmön och jag på ett tåg som rullar ut från Uppsala central.

Read Full Post »

Inte borde jag sitta här och knacka ner ord nu! Eller lyssna på det stackars barnet som har skrikit rakt ut i säkert en kvart utan att bli tröstat. Man kan ju inte låta bli att undra lite… Pratade just med en bekant igår om att barnet ifråga ju aldrig får lämna sin inhägnad. Man undrar lite över stimulansen då, samtidigt som skriken blir mer förståeliga. Jag läser just nu en bok, en bok som jag inte gillar därför att jag tycker att den består av fragment och inte är den roman den utger sig för att vara. Hur som helst, i den förekommer en flick-apa som sitter i bur och studeras av en vetenskapsman. Jag får vissa associationer…


Apa i bur som inte ser så glad ut…

                                                                                                                                                                     Jag har jordens strykhög att ta tag i. En tredjedel av högen ska sedan vikas och nedläggas i Ö&B-stinky väska på hjul. Stor mening med att stryka då… Ja ja, i värsta fall finns det kanske nåt järn på hotellet. Fästmöns väska var knökfull, ännu fullare än när hon skulle till Berlin i fem dar. Vi ska vara borta tre… Men vad gör man när väderprognoserna är fram och tillbaka – sol, regn, sol, regn. En klok kvinna packar då kläder för alla sorters väder, oder was?!

Inget skojsigt har vi packat för paraden heller, men jag tänker att man alltid kan köpa nåt skit grejs som är lite färgglatt. Anna hade velat ha sin boa, jag själv har ju mina huvudvippor, men de känns mest bängliga att försöka trycka ner i nån väska. Ja, jag erkänner! Jag har en ryggsäck också. Två väskor för tre dar, slå det om du kan!


Så här färggranna var vi på Pride 2009. Bilden togs av en människa som strax efterpå blev skitsur på mig. Men den är bra, bilden. Människan har jag dumpat. Energitjuvar har inget att hämta hos mig längre. 

                                                                                                                                                               Ja, jag har verkligen inte tid att sitta här och skriva, som sagt… Soporna måste knytas ihop och bäras ut, jag måste in i duschen och få till nån annan frisyr än raggarfrillan jag har just nu (vi ska liksom inte på American Car Show utan på Pride…) och så måste jag äta nånting. Anna och jag ska ses på centralen, hon åker direkt från jobbet medan jag åker lite tidigare hemifrån och köper biljetter. Vi beräknas anlända vid 17-tiden om allt går enligt planerna. Och med SJ kan man ju inte riktigt räkna med att det gör det… Förhoppningsvis blir vi inte avkastade heller, för vi talar svenska, är blonda och ska ha biljetter. Vår storasyster är inte på toaletten. (GAH, jag blir så arg när jag tänker på det stackars avslängda barnet!!!)

Kaffet i muggen är slut, ett skäl att resa sig härifrån och hämta nytt samt sätta lite fart. Men jag måste nog ta en liten runda och kolla vad en del andra har (haft) för sig innan jag blir seriös.

För övrigt kan jag meddela att cyklo-f inte verkar ha minsta effekt på mig. En stor besvikelse, förstås. Gissar att jag får propp igen i stället, det vore ju toppen! 👿

Read Full Post »

Nu är jag så jäkla trött på mina lingonveckor så jag spyr. Tanter på snart 50 bast borde få slippa skiten. För ingen kan väl komma och säga att man tycker att det är roligt när det blöder? Nej, just det. Och jag som svimmar av blod plus har mina blodbrister mår f*n i helv**e när lingonen trillar in.

Nog blev jag undersökt sist jag var på sjukhus (i augusti förra året), då, när man försökte hitta orsaken till mitt dåliga blod. Naturligtvis konstaterades det att jag hade ett grymt stort myom som har växt ganska fort (jag gjorde en magnetröntgen i november 2008 och på två år hade myomet växt till dubbel storlek). Jag har hyfsat regelbundna lingonveckor, men när jag var på sjukhuset och blev undersökt diskuterade vi behandling eftersom myomet kunde tänkas vara orsaken till mina värden. Det finns två metoder – dels spiral, dels operation. Eftersom jag inte vill ha ett främmande föremål i kroppen och dessutom är tämligen till åren kommen för en kvinna räknat, var jag helt inne på operation. Det var även gynekologen.

Därför blev jag rätt förbannad, på ren svenska, när det cirka två månader efter att jag blivit utskriven damp ner ett brev från gynekologen där hon berättade att hon skrivit ut en spiral på e-recept. Ha! Den kan gott ligga kvar. Jag tänker då inte hämta ut den.

Samtidigt har jag insett att blödningarna ju inte blir direkt mindre. Och skitglad blev jag inte igår när lingonen trillade in – lagom till Pride, folkmassor och baja-major – du förstår säkert min ovilja..? Jag stegade helt enkelt över rondellen till apoteket och inhandlade ett paket Cyklo-f.


Såna här har jag blivit rekommenderad.

                                                                                                                                                            För att Cyklo-f ska funka är man enligt förpackningens baksida tvungen att uppfylla tre kriterier, som jag uppfyller:

          √ Man ska vara över 15 år.

          √ Regelbundna lingonveckor med 21 – 35 dars mellanrum.

          √ När lingonveckorna är som rikligast, behöver man dubbla skydd för att inte blöda igenom. Man måste också byta ofta.

Cyklo-f kostade 105 pix. Inte så billigt. Man ska ta två tabletter tre gånger dagligen, normal dos. Man får äta i högst fyra dar. (Jag räknar…. onsdag, torsdag, fredag och lördag. Perfekt!) Men vänta nu… Eh 6 x 4 blir ju 24. En ask innehåller bara 18 tablettur…

Dessutom läser jag i microstil på förpackningen att jag bör rådfråga läkare före användning om jag till exempel haft blodpropp och om mina föräldrar har haft det. Hum… blodpropp hade jag för ett år sen, senast.  Före det året innan. Min pappa hade… åtta blodproppar.

Men jag har just svalt två tabletter. Och jag har gett upp, jag tänker ta den här ”kuren”! För jag orkar inte känna ur lust och kraft bara rinner ur mig, jag vill ha roligt på Pride, inte behöva tänka på att ta mig till en toa i tid. Så är det!

Read Full Post »