Värme och en go gubbe

Ett varmt inlägg.

---

 

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bilprovning, hattprovning och nakenchockad pippi

Ett prövande inlägg.

---

 

I väntan på besiktning…

Idag var det dags för den årliga besiktningen av Clark Kent*. Han fick en fin dusch** igår och häromdan blev det lite ompyssling inombords***. Just nu är han betydligt renare än mitt hem, till exempel. Som vanligt var jag skitnervös och illamående, men tack och lov hade jag inget att oroa mig för: Clark fick OK att rulla omkring på gator och vägar ett år till.

Men framdäcken har torrsprickor och behöver bytas. Därför ringde jag bilverkstan när jag kom hem för att boka en tid för det. Dessutom fick jag ett brev från Toyota för ett tag sen där jag anmodades boka verkstadstid för byte av två saker i förebyggande syfte. Det senare kostar mig ingenting, men däcken går loss på ett par sköna tusenlappar plus arbetskostnad. Hur som helst, inget att snacka om. Den 5 juni ska Clark få nya sommartofflor fram**** samt infästningar vid rattkolumnen och glidskenor till förarstolens säte bytta. Jag vill köra säkert! Och jag är oerhört glad att Toyota kvalitetssäkrar såsom de gör.

Mekar-Bruden, som var på och skulle fixa min bil för ett par år sen, känner däremot inte till det där med kvalitetssäkring. Hon hade dessutom lyckats med ytterligare en felgrej – förutom felaktig montering av bromsbelägg och muttrar som inte var åtdragna – hon satte på fel dimension på bakdäcken. Jag har alltså kört omkring med olika dimension på bakdäcken jämfört med framdäcken. I tre år… Du vet, jag har god lust att lägga ut hennes namn här, men så elak tänker jag inte vara. Däremot kändes det bra att veta att hon var ökänd på verkstaden – jag behövde inte säga varken kön eller namn. Tydligen är det flera som har råkat illa ut…

Denna semesterdags andra punkt på agendan var att följa med Fästmön på hattprovning. Först provade Anna en…

Anna provar cykelhjälm.

Sen provade jag… Och nä… Ingen är väl snygg i cykelhjälm och håret blir platt. Men små pojkar som ska på cykelutflykt ska bära hjälm!

Nä. Ingen är snygg i cykelhjälm. Notera den fåniga lilla luggen som sticker fram.

Efter att inhandlad hjälm levererats till gosses pappa på hans arbete åkte vi tillbaka till Stormarknaden för att köpa middagsmat till både idag och i morgon. (Även denna gång blev vi för övrigt antastade av ställets fruktansvärda mobilförsäljare. Alltså, jag blir så arg att jag får mord i blicken!) Anna måste ha nåt med sig till jobbet och jag passade på att köpa nånting ätbart också till lördagen, för annars struntar jag bara i att äta nåt.

Ballen**** hägrade och vi har nu snart klämt var sin kalling***** och salta nötter. Det är ljuvligt där ute och jag har tagit på mig kortkort. En riktig nakenchock, se själv!

Blekvita ben i shorts skrämde livet ur min hyresgäst.

 

Jag vet inte om du minns, men jag har ju hyresgäster på ballen. Just nu flyger pappa Talgoxe – som är en riktig mes! – skytteltrafik med mat i sin lilla näbb. Det piper inuti min vägg. Pappa Talgoxe har varit livrädd för oss och det är ju inte så konstigt med tanke på nakenchocken. Men jag har lovat honom att inte skada varken honom, frun eller barna. Så det så!

Pappa Talgoxe har varit en riktig mes, men nu har han vant sig vid såväl mina vita ben som att vi överhuvudtaget sitter på ballen.

Nu ska jag hänga tvätt. Inomhus. För det är säkert nån grillmarodör som snart tänder på och jag vill faktiskt inte att mina rena kläder ska lukta gris.

*Clark Kent = min lille bilman
**dusch = biltvätt
***ompyssling inombords = städning inuti bilen
****ballen = balkongen
*****kalling = en kall öl

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Cykelbanor minskar dödlighet – men inte skuldsanering

Enligt en artikel från TT har antalet dödsolyckor med cyklar ökat hittills i år. Men dessa olyckor har ändå varit FÄRRE totalt de senaste åren – gissningsvis tack vare att cykelbanorna blir allt fler och att allt fler cyklister använder hjälm. Jag vet inte hur det är riktigt för cyklister i MIN stad, för jag cyklar ju aldrig. Däremot åker jag bil och kan ibland se cyklister utföra de mest halsbrytande åkningar. Och så tycker jag att det är ganska mycket korkat att inte cykla på cykelbanan utan på gatan – trots att cykelbanan löper parallellt med gatan… Om jag själv cyklade skulle jag dessutom alltid använda hjälm. Alltid. Hur dumt det än ser ut.

På med hjälmen, galning!

                                                                                                                                                              En typ av dödsfall – som kanske egentligen är flera olika – är de fall där många dör efter att ha fått skuldsanering. En studie som Konsumentverket låtit göra visar att den som fått skuldsanering löper 33 gånger högre risk att dö i förtid än andra, enligt en annan TT-artikel. Däremot anger inte rapporten några dödsorsaker. En liknande studie har gjorts i Norge, men där är dödligheten hos skuldsanerade bara sex procent. Hur kan det komma sig? undrar i vart fall jag.

Den som får skuldsanering får leva på existensminimum i vanligen fem år. Allt överskott går till att betala skulder – detta efter en plan som kronofogden gör. Skuldsaneringen innebär att en person med många skulder slipper betala en del av skulderna. För att få skuldsanering måste ha haft skulder en lång tid och man ska inte heller kunna betala sina skulder i tid. Förra året fick ungefär 4 000 av 6 500 personer som ansökt skuldsanering.

Spontant tror man ju att den som får skuldsanering ska känna sig lättad. Fem år är ändå bara fem år och det borde man klara på existensminimum. Men tydligen inte i vårt land… Då blir ju nästa fundering om existensminimum är så väldigt lågt satt i Sverige att det faktiskt påverkar överlevnaden..?

Read Full Post »