Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Corren’

Ett jobbigt inlägg.


 

Det finns platser i Sverige där man faktiskt gör bra saker för att folk ska få jobb. Jag talar om Östergötland, mitt Östergyllen (ibland…), där man faktiskt försöker på olika sätt. Bland annat läste jag i Byhålenytt på nätet om bemannings-företaget Lärarförmedlarna. Naturligtvis lyfts det lite negativa fram – att man främst tillhandahåller obehöriga lärare – men också det faktum att det är såna som mest efterfrågas av arbetsgivare när det gäller korta jobb. För korta jobb, visstidsanställningar och vikariat, vimlar det av nu för tiden. Fråga mig, jag vet.

Lärarförmedlarna startade 1999 i Stockholm, men nu är företaget på väg att etablera sig i Linköping – fast även i Uppsala, ser jag i artikeln. Företaget letar kundansvariga som har skolbakgrund och även erfarenheter av relationer och kommunikation. Det går bra för Lärarförmedlarna. Företaget, som erbjuder vikarier till förskolan och uppåt, expanderar. Mellan år 2012 och 2013 ökade omsättningen med nästan 20 miljoner.

Hets lärare pekpinne

Behörig lärare?

Men trots att företaget mest tar in folk inte är behöriga (70 procent av jobben är korta jobb), satsar företaget på behöriga lärare när det gäller längre uppdrag. Oavsett kollas de sökandes erfarenheter upp och de blir intervjuade och får göra personlighetstester. Lärarförbundet är förstås kritiskt och tycker att grundbemanningen på skolorna ska öka. Men på Lärarförmedlarna ser man det inte så att man konkurrerar om ordinarie jobb – det handlar främst om korta akutvikariat. Jag tycker att det låter bra och det verkar ju som om man gör noggranna tester och intervjuer med sökande. Så varför inte? Alla människor behöver ett jobb – och ett kort jobb är inte att förakta!

Även i Metropolen Byhålan händer det grejor på jobbfronten! I Byhålebladet läser jag om att allt fler företag kontaktar yrkesutbildningarna vid Carlslunds utbildningscentrum i syfte att rekrytera hantverkare. I den gamla industristaden kan man tro att industrierna är på väg att dö, men på Carlslund får man andra signaler: det är brist på hantverkare inom industri och fordon. Även elever på vård och omsorg är eftersökta.

Men det finns fler skolor i Metropolen som är intressanta för företag. Alldeles nyss läste jag om Platengymnasiet, där jag gick en gång på yngre stenåldern. Företaget Mättjänst rekryterar och nyanställer fem studenter från ett av skolans yrkesutbildning nuTänk att det ser så ljust ut i lilla Metropolen… Läs mer om Mättjänst här!

Det här låter toppen, tycker jag, och önskar att även akademiska ställen som Uppsala hade företagare som vore så ”på” och visade sitt intresse att rekrytera för framtiden genom att besöka yrkesskolorna. Om nu inte duktiga (hum…) Uppsala kommun lägger ner alla dessa skolor, förstås…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med mycket blandat innehåll.


 

Asså… det här med yrkestitlar… Jag kan bli smått galen på alla nya yrkestitlar inom område kommunikation och media. Det har kommit så många nya yrkestitlar och alla är de på engelska. Är det ingen inom kommunikation och media i Sverige som arbetar med information och kommunikation – på svenska? Arbetsförmedlingen hänger inte heller med, det insåg jag redan när jag skrev in mig. Vissa titlar, som innebar att jag vore sökbar som kandidat för vissa jobb, fanns inte ens. Och Telia och alla telecomföretag ska vi inte tala om! De klarar ju inte ens av att informera – på ren svenska! – om ett kabelfel där över 4 000 abonnenter är drabbade! (Jag skickade länken till mitt blogginlägg till såväl Telias kundtjänst som Telia Sonera på Twitter. Ingen reaktion.) Det är tur att lokalblaskan fortsätter att rapportera. (SvT Uppland vaknade först nyssens och de påstår påstod på sin webbplats att felet inträffade – i morgon, onsdag… Felet är korrigerat efter att de läst min tweet till dem. Till skillnad från Telia verkar de läsa tweets som de får från sina kunder/tittare!) Det senaste är att det inte verkar som om nån kabel är avgrävd, trots allt, utan att felet är nåt annat. Nån prognos för när felet kan vara avhjälpt har inte kommit heller. Men det är kanske inte så konstigt när man inte ens har hittat felet.

yrkestitlar

Yrkestitlar jag har hittat i svenska platsannonser.


Nä, det krävdes rosa ensilagebalar 
för att Tofflan skulle bli på bra humör denna regngråa tisdag. Jag läste i Byhålebladet att rosa ensilagebalar är lantbrukarnas sätt att stötta bröstcancerforskningen. Den rosa plasten är nämligen dyrare än den vita och mellanskillnaden skänks till Rosa bandet. Man räknar med att cirka 300 000 rosa ensilagebalar ska synas i sommar, ungefär från månadsskiftet maj-juni, när skördearbetet börjar. Det blir ett kul inslag i naturen, tycker jag och dessutom är det ett bra initiativ av Trioplast, Lantmännen och lantbrukarna.

Rosa ensilagebalar

Rosa ensilagebalar – kul i naturen och ett gott ändamål. (Bilden är lånad från Trioplasts webbplats.)


Från rosa till rött
Ja vinrött, alltså. Igår kväll var jag så frusen och ovanpå spisen stod en öppnad flaska Amicone. Jag hällde upp ett glas. Eller snarare ett halvt glas. Det smakade ljuvligt och jag blev varm. Men vad hände för övrigt? Ja i morse vaknade jag ett par minuter över sex med skallebank som inte var av denna världen. Det fick bli en Ipren innan jag skred till mitt vanliga verk vid datorn.

Ett glas vin

Ett halvt glas vin – kan det verkligen ge skallebank?


En rätt trist dag har inletts. 
Gårdagen var inte mycket bättre, men jag hade åtminstone fulla händer då. Det enda som står på dagordningen idag är att hasa över till Tokerian och handla. Jag kanske erbjuder mig att skjutsa hem Fästmön också, precis som jag gjorde igår. Det är inte enbart en snäll och omtänksam handling, jag har baktankar i form av pussar med skjutsningen. Men visst är det skönt att få känna sig behövd och uppskattad också…

Vad har DU för dig idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar så fortsätter mitt humör att stiga till gladare nivåer!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett pratsamt inlägg.


 

Kärleksfulla ögon emoji

Typisk kärleksfull emoji.

Det mest upphetsande som hände här igår kväll var att jag uppdaterade systemet på min iPhone. På så vis fick jag tillgång till de omtalade reviderade emojisarna. Ett annat ord för emoji är smiley och det är en figur/en bild/ett piktogram, som vanligen ska förmedla en känsla (ledsen, glad, arg, kär – ja, du fattar). Nu kan jag visa en nougatbrun tumme upp eller en mörkchokladfärgad näsa om jag vill. Men det finns fortfarande inga rödhåriga eller gråhåriga emojisar. Ska jag känner mig kränkt och bitter nu? (<== retorisk fråga)

Jag skojar lite nu. Man måste få skämta om såna allvarliga saker som emojis. Men näthat och internetmobbning är allt annat än skojigt. Jag läste i Byhåleblaskan att det sprids en uppmaning på Fejan om att iaktta största möjliga tystnad där mellan klockan sex och midnatt i morgon måndag. Det ska föreställa en protest mot näthat och internetmobbning.

Munskydd emoji

Tystnad är inte rätt sätt att bemöta hat.

Det här berör inte mig för jag finns inte på Facebook. Men näthat och internetmobbning berör mig. Däremot tror jag inte på tystnad. Att tiga är att samtycka, sägs det. Nä, då är det bättre att skriva om det – eller prata om det, tycker jag. Förresten kan man nätälska i stället. Det gör alla människor gladare. För tänk efter: vem blir gladare av att vara elak mot nån annan?

Nog har jag varit rätt elak på nätet i mina dar. Samtidigt, det här var en gång en vass blogg. Nu är den betydligt mesigare. Det tar nämligen på att vara vass kring aktuella ämnen. Idag kan jag nästan inte skriva om nånting – inte ens om det bara handlar om mig själv – utan att nån reagerar, tar illa upp eller kommer med synpunkter i all välmening. Periodvis tappar jag lusten att skriva. När jag inte ens får skriva om mig själv utan att bli påhoppad känns det rätt… tröstlöst. Och hur kan andra människor bara ta sig rätten att skriva vissa saker om min person – mina göranden och låtanden – när det är mina åsikter som inte gillas?

Fast om jag slutar blogga… Då har ju faktiskt De Dumma vunnit. Då segrar ju de som ogillar eller till och med hatar mig. Jag bara undrar vem som torterar dem till att tvingas läsa min blogg. Jag gör det då inte. Att läsa min blogg är högst frivilligt. Den som läser min blogg av tvång torde lida av en fixering vid mig och mitt.

Allt näthat och all internetmobbning jag har varit utsatt för från i somras och fram till så sent som häromdan gör mig obstinat. Jag tänker inte tystna. Inte!

Eller som Marcin de Kaminski säger:

Jag tycker att det är ett ganska konstigt sätt, att möta näthatet med tystnad i stället för att ta debatten. […] Det är viktigt att bemöta det så att det inte normaliseras.

Men vilka är det som näthatar? Marcin de Kaminski säger:

[…] det är ett tvärsnitt av befolkningen. Det kan vara vem som helst, det kan vara du och jag. Det är det som gör det så problematiskt och som gör det så viktigt att säga ifrån. […] i publika forum som Facebook, där folk med sina riktiga namn uttalar väldigt konstiga saker. 

Jag tycker som Marcin de Kaminski att vi ska nätälska i stället. Han säger:

[…] vi behöver fler goda förebilder, vi måste öka de goda orden. […] vi ska nätälska varje dag.

Skithög emoji

Jag får rätt mycket skit.

Sist jag fick skit kastad på min person angående min blogg pratade jag med personen, som aldrig har träffat mig, i fråga. Jag använde telefonen. Jag kan inte påstå att vi numera älskar varandra, men jag vägrar att tro att nån enda av oss är rätt igenom ond och elak. Däremot blir jag för varje påhopp mer och mer övertygad om att inte hålla tyst. Trösten söker jag sen i mina böcker. Ja, för det tar på. Varje påhopp gör stora hål i själen. Men böckerna säger inte vilken dålig människa jag är utan visar mig andra världar där jag kan vistas en stund för att återhämta mig. (Mina böcker och min läsning har jag för övrigt också fått skit för… Är böcker sämre än fotboll, liksom?)


Du som finns på Facebook, ska du vara tyst idag???


Sist, men inte minst, vill jag nätälska alla bloggare jag följer! Alla som skriver – av olika skäl. Låt er inte tystas!
 
❤ ❤ ❤

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jobbsökande inlägg. OBS! Inlägget är ironiskt!!!


 

Jag försöker förnya mig på många sätt och vis. En sak jag har jobbat med både igår kväll och idag är att förnya mitt personliga brev, det som jag använder som bas när jag söker nytt jobb. Så… Vad tror du om detta???

Desperat desinformatör/propagandaminister söker arbetsgivare tillräckligt korkad för att anställa henni                           5 mars 2015

Tofflan i sin Leffemössa

Desperat desinformatör.

Jag har jobbat med desinformation och propaganda i hela mitt vuxna yrkesliv. Min främsta uppgift i yrkeslivet har varit att förvirra folk och få dem att missförstå allt jag säger, skriver och gör. (För referenser fråga B, M, S med flera!)

I somras arbetade jag min sista dag hos min förra arbetsgivare. Jag vet inte vem som var gladast när jag stängde dörren, men jag minns att jag skuttade och tog hoppsasteg mot bilen på parkeringen. Och sen såg jag mig aldrig mer om.

Hösten 2014 har jag mest såsat omkring. Jag har läst böcker, jag har skrivit böcker som ingen vill ge ut, jag har ätit mig till en enorm övervikt och jag har mest ägnat mig åt att lata mig. Ingen vill väl tillbringa mellan fyra och sex timmar varje dag med att leta och söka nytt jobb? Det kallar jag prostitution, kort sagt.

Åren 2011 – 2013 arbetade jag i en synnerligen akademisk miljö. Men ack så jag trivdes! Det är faktiskt så att välutbildade människor är mer toleranta – många av dem är ju själva kufar.

På den arbetsplatsen gjorde jag upp fina planer och byggde till och med ett hus. Men när det var gjort tog pengarna slut för arbetsgivaren. Jag fick ett skambud där jag skulle utföra samma uppgifter som tidigare fast på halva tiden. Det hade aldrig funkat. Därför lämnade jag byggnaden. Den står där än, faktiskt. Och huset jag byggde är orört sen dess. Där hänger fortfarande porträtt på mina dåvarande kollegor, människor, som liksom jag, inte heller jobbar kvar. Till exempel.

Innan jag kom till akademin gav jag alltför många av mina bästa år till en rätt spretig arbetsgivare. Där gällde det att smöra för cheferna, på ren svenska. Uj, uj, uj! Och när jag tröttnade på det sa vi tack och hej, leverpastej!

Men tro det eller ej, jag kan göra bra saker också. Jag är till exempel alltför pratsam när jag blir nervös (gen nedärvd från mamma och mormor), jag är otroligt glömsk nuförtiden, allmänt ilsken, folkskygg och säkert hemsk som granne – för jag har ju aldrig fest hemma i lägenheten och inte röker jag heller! Stackars mina grannar!

Läsa och skriva kan jag. Det senare har retat gallfeber på många, ska gudarna veta. Men även det är nedärvt, dock från pappa. Mot slutet av sitt yrkesliv fick han en kåserispalt i Byhålebladet. Där skrev han så roligt och träffande att grannarna slutade hälsa. Och detta smittade ju av sig till hans dotter.

Ärligt talat, jag är ganska desperat och behöver ett jobb! Eller rättare sagt, jag behöver en inkomst. Självklart vill jag arbeta så lite som möjligt för högsta möjliga lön. Ungefär som en direktör på lands… Nej, nu ska vi inte vara såna!

Vill du veta vad jag har gjort tidigare kan du klicka på den här länken (URL:en går naturligtvis till en snusksida) och läsa vad jag påstår att jag har gjort. Eller varför inte bara googla på mig? Pratar du med mina före detta jobbarkompisar får du nog höra ett sanningens ord, som att jag är skvallrig, enerverande energisk och tråkig på rasterna (hon läser ju bara böcker hela tiden!)

Med ganska vanlig hälsning

Tofflan

PS Ring mig sen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ytterligare ett spretigt inlägg.


 

Jag har hållit på med en massa saker idag på förmiddagen. Aktiviteterna känns spretiga och påminner i det lilla väldigt mycket om det stora livet.

Twitter loggaBland annat har jag haft en intressant Twitterdialog med en journalist (på Twitter: @SusSterner) på en lokalblaska nära min mamma (på Twitter: @Correnpunktse). Vi pratade om Twitteranvändning, om att följa följare och hur man klarar av att hantera följare – och i synnerhet dem man själv följer – på ett smidigt sätt när gruppen bara växer. Jag håller inte med om ALLT kvällsblaskejournalisten Niklas Svensson (på Twitter: @niklassvensson) skriver, men på Twitter är han i särklass den vassaste. Dessutom följer han alla tillbaka som börjar följa honom – samtidigt som jag tror att han blockerar vissa som uppför sig ”trollskt”. För vem vet vad man som journalist kan missa om man inte följer sina följare. Frågan är bara, som sagt, hur man hanterar detta.

Twitter loggaEn bokpratare på Twitter (@bokprata) rekommenderade att man sorterar dem man följer i grupper. Jorå, har jag gjort. Men det funkar inte för mig – jag är alldeles för nyfiken och rädd att missa nån eller nåt så jag kollar hela flödet ändå. Och så länge det är ett överkomligt antal som jag följer går det hyfsat bra. Fast det växer ju…

Veckans brott loggaLite nytta behövde jag göra här hemma också, så medan jag gjorde det, det vill säga strök, passade jag på att se tisdagens avsnitt av Veckans brott. Roligast var det förstås i slutet när Peter Pluntky dök upp som gubben i lådan och värderade ett synnerligen ovanligt föremål i studion mycket högt… Men sen var det som vanligt intressanta och mindre roliga fall och brottslingar som togs upp i programmet.

Veckans brott loggaEtt av fallen handlade om ett mord vid Järva krog där två tonårstjejer hade lockat till sig en kille via QX Qruiser. Killen trodde att han skulle få köpa sex, medan tjejernas intention var rån. Några manliga kompisar till tjejerna dök upp för att utföra själva rånet. Men det slutade alltså inte bara med rån, utan med att mannen togs av daga med 18 knivhugg (ingen av de inblandade minns dock vem som höll i kniven…).

Polismannen som berättade om fallet sa vid ett tillfälle om offret:

[…] Killen är en skötsam kille som jobbar […]

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att hänga upp mig på detta. Dels undrar jag vad det är som säger att man är skötsam bara för att man jobbar. Dels undrar jag hur skötsam killen var som ändå gav sig ut för att köpa sex av två tonårstjejer, 15 och 18 år unga… Naturligtvis är detta ingen ursäkt för mord, vill jag dock poängtera!

Veckans brott loggaIntressant och bra journalistik – heja redaktionen på Veckans brott! – var reportaget om Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm. Det låg mycket i det Leffe sa om att den intervjuade anpassar sig efter sin publik – och, skulle jag vilja tillägga, den som intervjuar honom. De två första intervjuerna gjordes av Jan Guillou.

Intervjuerna skiljer sig mycket åt:

  1. I den första intervjun från 1982 menar Lars-Inge Svartenbrandt att han inte skjutit på poliserna för att döda.
  2. I intervjun från 1987, när Lars-Inge Svartenbrandt satt på Säter, låter han förvillande lik en viss annan känd Säterpatient.
  3. I den nyaste intervjun säger den runt 70 år gamle mannen Lars Ferm att det är mest synd om gärningsmannen när det handlar om att poliser skjuts när de utför sitt arbete.
räkor

Reker? Man eter de!

Intressant var det, programmet, och det fick tiden vid strykbrädan att gå fortare. Nu ska jag bara göra resten här hemma, för i kväll kommer Fästmön hit. Kvällens middag är förberedd – räkor. Helgen i övrigt omfattar en del ärenden. Men roligast av allt blir det att träffa yngsta bonusdottern som kommer på besök till Förorten med boyfriend! Möjligen ska vi också ta oss till ett kvinnligt födelsedagsbarn i familjen på söndag – om det har tid med oss…

 

Och nu vill jag veta följande:

  • Du som finns på Twitter, hur gör du? Följer du alla som följer dig? Använder du grupper?


Övriga:

  • Vad har DU för helgplaner?


Skriv några rader och stilla min nyfikenhet!

 


Livet är kort.

 

 

Read Full Post »

Ett inlägg om trosfrågor. Och kalsongdito.


 

Va´ 17 är det som händer i Metropolen Byhålan??? Att det kanske inte finns så mycket att göra där vet jag, fast nog har det blivit bättre. Är det ett nytt beteendemönster bland motalianerna? Handlar det om nåt mystiskt samarbete mellan könen?

Att skilja på ditt och mitt har alltid varit svårt för somliga. Men att sno underkläder… Det är lite väl… lågt, tycker jag. Under bältet. Särskilt som det i vissa fall handlar om andras använda underkläder.

trosor

Trosfrågor.

Häromdan läste jag nämligen i Byhålesnorren om en man som snott trosor. Begagnade trosor. Eller han är misstänkt för det sen man hittat en plastsäck med trosor i hans förråd. Fast först tog man honom in flagranti när han tillskansade sig underkläder i en tvättstuga. Men mannen nekar och säger att han har hittat dem utomhus. Tvättstuga utan tak? Massor av kvinnor i Metropolen som i januari plötsligt slängde av sig sina trosor i vinterkylan? Man undrar… Och jag gläds över att lilla mamma nyttjar sin tvättmaskin uppe i lägenheten…

Igår blev jag riktigt fundersam och började undra om det härjar nån sorts epidemi i Byhålan. Då läste jag nämligen i Byhålebladet om en kvinna som har snott kalsonger.

Vad är det som händer??? Är det nåt skumt samarbete mellan könen eller handlar det om att ”kan han så kan hon”? Vad hände med att

  1. låta bli andras grejor
  2. betala för varor???


Nån som har några teorier??? 


OBS!
Jag är fullt medveten om att det kan finnas personliga tragedier bakom dessa handlingar. Men i alla fall: det är fel att ta saker från andra människor och att snatta i butiker.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vardagslyxigt inlägg.


 

Idag känns det som om jag har en riktig lyxmorgon. Det blev en intensiv dag igår och jag är inte van vid att nån pratar HELA TIDEN – jag kan ju inte svara heller på grund av att rösten är slut. Så jag var mycket trött på kvällen och slumrade lite i bästefåtöljen. Men så kom jag igen lite och förberedde en del för idag.

Natten har varit bättre än de senaste nätterna och jag vill tro på att det går åt rätt håll. Visserligen har jag hostat och slumrat och vaknat, men jag har fått sova aningen mer än den senaste veckans nätter. Det gör stor skillnad. I morse vaknade jag dessutom i min vanliga tid nu på morgonen, vid sju. Den tid jag tycker om att vakna, brukar vakna när jag är frisk. Jag ser det som ett gott tecken.

Jag har tagit in datorn till sovrummet och har ägnat dans första timme åt att ta en lyxmorgon i sängen, det vill säga slösurfa och spela Wordfeud med A. Idag tänker jag inte använda datorn för några måsten, bara för nöjen.

Tidningsläsning på nätet

Vad skriver de om i Byhålenytt på nätet idag, tro?


När jag läser dagens tidningar på nätet
känns det bra att mamma kom fram utan problem. Igår och idag sägs vara de två värsta jultrafikdagarna. Och jag läser om en hundrastande kvinna som blev ihjälkörd igår kväll. Fy så hemskt!

Idag ska jag till Himlen med julklappar. Jag hoppas att det är rätt påsar jag har ställt fram i hallen så familjen inte får klapparna till mamma och tvärtom. Fast det kunde ju bli riktigt roligt, när man tänker efter… Tyvärr kan jag inte avslöja varför – man vet ju aldrig vem som kan tänkas läsa det här inlägget… Jag ska också följa med Fästmön för att hämta klappar. Klappar, som visst är till mig. Såpass! En Toffla har varit lite snäll, alltså!.. Mamma är så orolig att jag ska tycka att hon har för lite julklappar till mig. OK, visserligen gillar jag paket, men jag önskar mig inte så mycket. En jul när jag var barn fick jag 104 julklappar. Men då hade mamma och pappa slagit in minsta grej, typ en tejprulle, i paket. Det var jätteroligt. Sen dess har jag vuxit till mig. Lite. (<== ironi) Jag har ett par stående önskningar på listan, men de går inte att köpa för pengar. Och resten av önskelistan består av böcker eller sånt som mamma inte kan köpa. Så jag blir mycket nöjd om jag hittar en bok när jag har rivit av julpappret.

Den lille vännen

Tegelsten med rätt mycket ordbajseri.

På tal om böcker läser jag en riktig tegelsten just nu, Donna Tartts Den lille vännen. Och jag är inte imponerad, kan jag säga. Boken är på 600nånting sidor, jag är nu på sidan 400nånting och det är, ärligt talat, ett riktigt ordbajseri, ungefär som på den här bloggen ibland. Stundtals under läsningen kommer jag på mig själv med att undra vilken drog författaren gick på när hon skrev sina böcker. Det verkar som om hon skrev väldigt intensivt men i korta etapper under lång tid. Nånting att filosofera över så här en lyxmorgon, dan före dopparedan.

Så… vad händer hos DIG idag??? Skriv en rad i en kommentar om du har tid mellan klappinslagning och julmatstillagning.

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet separationsångestinlägg.


 

Bokmärke

Mitt bokmärke som jag fick i julklapp av Fästmän 2009.

I natt hade jag jättesvårt att somna. Och nej, jag låg inte och grubblade, det är liksom ingen idé. I stället var jag helt förtrollad av min bok på gång. Men när det återstod cirka 30 sidor blev ögonlocken för tunga och jag tvingades stoppa i bokmärket, lägga boken ifrån mig och släcka lampan. Idag ska den läsas ut – ska bara… först.

Precis som varje torsdag i veckan får jag en morgontidning. Det är gratis-tidningen UppsalaTidningen som förgyller min dag. Trots att jag läser många tidningar på nätet, även lokala, är det nåt visst med en papperstidning. Men nu har jag ändå klarat mig utan en prenumeration på en sådan sen mars 2013. Det går bra, även om morgnarna blev annorlunda. Jag sitter framför datorn med kaffemuggen och läser på nätet i stället, som sagt, inte vid köksbordet. Helt lätt var det inte att bryta vanan med papperstidning, en vana som jag hade haft i över 30 år – plus de år jag bodde hemma som barn, förstås. Mina föräldrar jobbade ju på Corren och ett tag var tidningsägaren så gentil att varje medarbetare fick en prenumeration. Vi hade därför två ex av Corren ett tag.

Den vana som jag emellertid är mest stolt över att kunna bryta var rökningen. Efter nästan 30 år som blossare fimpade jag. Den 7 september nu i höst hade jag varit rökfri i tio år. Ett decennium…

vässa pennan

Snart dags att sätta stopp för bloggerierna.

Och nu är dagen snart här att sätta punkt för ytterligare en vana. Den är visserligen inte ens fem år gammal, den vanan, men ändå. Jag talar förstås om att skriva den här bloggen. Av och till har jag funderat genom åren. För det är tufft att sticka ut hakan ibland och kräva en plats trots att man är en arbetslös idiot som tycker synd om sig själv och en megamupp, för att inte tala om bitter feministfitta och allt vad jag har blivit kallad. De flesta såna kommentarer har jag inte publicerat utan jag har låtit administrationsskorpionen ta hand om dem, för jag orkar inte ens läsa dem. Jag får veckovisa sammanfattningar i stora drag och det räcker.

Att vara förföljd för sina åsikter av människor som hävdar sin rätt till yttrandefrihet är en märklig upplevelse. En person har till exempel förföljt och hånat mig sen början av 2010. Det måste bli ett stopp på det nu. Och det blir det. Det fattas färre än 8 000 besök på den här bloggen så uppnår jag miljonen. Då tar den slut. Slut tar det däremot inte för somliga som har efterräkningar att vänta.

Tro nu inte att jag stänger butiken med lätt hjärta. Det gör jag inte. Bloggen har varit mitt andningshål, sista tiden har den liksom varit mitt jobb. Den har tagit emot mina ord och mina tankar, mina skratt och mina tårar. Men jag orkar inte ge mer – trots att majoriteten som läser är fina, goda och vänliga läsare. Mina ord får ta vägen nån annanstans sen.

 Fåglar mot kvällshimmel

Mina ord får ta vägen nån annanstans.


Idag ska det komma snö här i Uppsala.
Det ser jag inte fram emot. Clark Kent* ska till bildoktorn och bland annat få på vintertofflorna först om en vecka. Det går mot vinter, alltså, precis som det gör varje år. En fin tradition här i novembermörkret, på gränsen mellan höst och vinter, är det ljus som faller på stan från och med i morgon. Totalt 15 platser/byggnader i centrum får ljus på sig. Det är otroligt vackert!

Förutom snö idag firar en del Gustav Adolfdagen. Det finns till och med särskilda bakelser för detta. Jag och Anna ska fira oss själva i morgon i stället och får nöja oss med att titta på lite bilder av godsaker idag. Det kan du också göra här:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett måndagsmorgoninlägg om ljud och (o)väder.


 

Tofflan på tv

Inget ljud från dumburken i sovrummet.

Det är måndagsmorgon i juli och jag är nog baske mig den enda i området som vaken och uppe. Här är så tyst. Inte ens nån unge eller två skriker, än mindre några överhettade föräldrar. Jag vaknade en kvart före sju, en kvart före den tid jag hade satt larmet på.

Natten har varit orolig. Jag fick försöka somna till TV:n. Mitt i natten vaknade jag av att det inte kom nåt ljud från dumburken. Började mickla med detta nånstans mellan två och tre. Höjde så volymen låg på 46. Då hördes det lite grann. Nåja, sovrums-TV:n är en gammal TV och sjunger nog på sista versen. Nån gång i natt stängde jag av den, precis innan jag somnade. Nu på morgonen testade jag TV:n igen. Den vrålade ut nån sorts komedi på volym 46. Jag kastade mig på fjärrkan och sänkte. (Lite hänsyn kan även jag visa mina grannar. Lite.) Jaha. Så eländet ska funka när den vill. Baskat, man skulle ha en Ove här som kunde fixa skiten!

Mejsel o brödrost

Jag använde en mejsel på min brödrost en gång. Då lagade jag den.

En kvart före sju en måndagsmorgon i juli… Larmet var som sagt ställt på sju, men det var inte det jag vaknade av. Takfläkten har börjat ge ifrån sig störande ljud – till skillnad från TV:n i natt, dårå. Jag vaknade, blängde på den och väste:

Skruvmejseln!

Det hjälpte inte. Därför klev jag upp, tog tag lite i den i farten. Då slutade den låta illa. Jag tror att min takfläkt är uppmärksamhets-sökande, helt enkelt.

Jag brukar masa mig upp runt sju på vardagsmorgnarna för att skriva jobbansökningar. Idag blir det inget skrivet, för jag ska strax fräscha till mig, ta på mig kläder som täcker armar och ben och fötter och åka iväg på en intervju. Jag är nervös. Skitnervös. Jag behöver den inkomst det här jobbet skulle ge mig under ett halvår, men jag vet inte om jag skulle palla pendlingen. I mitt jobbsökarpoängsystem, förresten, motsvarar en intervju tre jobbansökningar. Alltså behöver jag inte skriva några ansökningar idag, men jag kanske gör det ändå. Två stycken annonser har jag som ligger på vänt.

Jag är varm. Det är redan 30 grader utomhus. Det varnas för åska idag igen. Jag hoppas jag hinner hem innan dess. Vill inte fastna i nåt oväder av den typ som drog in igår. Såg på Twitter att Metropolen Byhålan blivit översvämmad. Fästmön messade om det också. Blev såklart orolig för mamma, så klockan var över 22 när jag ringde henne. Hon var rätt cool, men erkände att hon hade varit rädd under ovädret. Regnet hade slagit så hårt på fönstren att hon trodde glaset skulle gå sönder… Men när det gällde översvämningarna var hon ovetande. Jag berättade om de ganska läskiga bilderna som Byhålenytt visade i ett bildspel. Mamma sa att det ju blir översvämning i stan lite då och då. Men ett ställe på bilderna ligger ganska nära där mamma bor, så jag blev lite fundersam. Nu verkar läget vara under kontroll, men ändå. Jag har helt klart respekt för vädrets makter…

Nä, dags att sluta svamla och göra sig redo för den här dan. Nerverna dallrar än så länge, men det brukar bli bättre.

Skriv gärna några rader och berätta om vad DU har gjort eller gör den här dan. Så jag har nåt att läsa om senare!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »