Full – från rött till blått… till rött…

Jorå, jag åkte inte skitig, precis till Stormarknaden, trots att mitt enda syfte med trippen var att kolla – och köpa! – om Coop hade några korkapparater. Det var jag, några äldre invånare och ensamma föräldrar med ganska små barn, barn som uppenbarligen fick springa av sig sin energi i detta Babels horisontala torn. Nu struntade jag i alla andra, mitt fokus var på korkapparat. Och LYCKA – det fanns i sortimentet!

Från röd till blå.

Alla korkapparater var blåa, så man kan säga att jag gick från rött till blått – utan att lägga nån politik i det. För sen gick jag ju så att säga tillbaka till rött eftersom det var rött vin i flaskorna som korkades.

Totalt blev det 14 (och lite mer än en halv) flaskor vin. Alla flaskor har inte bara fått korkar, de har fått hättor och etiketter. Utom den lite mer än halva flaskan. Etiketterna tog nämligen slut.

Fjorton flaskor och en som inte blev riktigt full. 

Fjorton flaskor och en som inte blev riktigt full är rätt bra resultat. Full Skitfull blir man om man dricker alla, men det rekommenderas inte. Vinet har varit färdigt för upptappning sen november. November 2011. En hel sats brukar ge 24 eller 25 flaskor. Vi har alltså inte hävt upp så väldans mycket ur dunken. Nej, vi har ju, när jag tänker efter, botaniserat ganska bra i vinskåpet… Nu åker två flaskor in i vinskåpet för lagring, en följer med ut till Himlen idag och resten hamnar i vinstället.

Husets Vin.

Men innan jag far till Himlen ska jag bädda, inta lite frukost och fortsätta min läsning av lokalblaskan. Kanske den senare inte är lika full av elände inuti som utanpå.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eländen och annat surt

Idag vaknade jag till en riktig Eländes eländig dag, kändes det som. Först sumpar jag en sovmorgon när jag äntligen kan ta en. För hur roligt är det att vakna halv sju en dag när man är ledig? Inte roligt alls.

Naturligtvis låg jag och ältade en massa saker i sängen, vilket säkerligen gjorde så att jag kände Eländet ännu påtagligare. Det var allt ifrån jobbsituationen till de 14 okorkade vinflaskorna från igår. Sen bestämde jag mig för att kliva upp. Nu funderar jag på om jag ska ta en tur till Stormarknaden oduschad eller nyduschad för att kolla om möjligen Coop har korkapparater. Varken själva Gränby centrum i sig eller Coop är några av mina favoritställen. En gång i tiden var emellertid Coop = Gränby centrum. Då var det en bra affär där man kunde handla allt från spik och möbler via mat till skor och kläder. Och cyklar. Nu har man gjort om affären till nån sorts finare delikatessplace. Eller i alla fall har man försökt. Nä, det var bättre förr! Coop, alltså.

Både Coop och Tofflan var bättre förr. Men den senare var lika sur då som hon är nu.

Nä, jag orkade inte ligga kvar och älta och ingen av mina Wordfeud- och Ordjaktenmotståndare var vakna, så jag klev upp. Fixade kaffe, slog på datorn och tog in tidningen. Kollade mejlen först och dagens idiotmejl hade följande lydelse:

Do you need an urgent loan? Behöver du ett brådskande lån?

Men alltså, varför är folk så intresserade av min ekonomi? Och varför är nån så dum att den tror att jag skulle svara på ett mejl som bara innehöll ovanstående två meningar?

I lokalblaskan var det ännu fler eländen att läsa om – vilken TUR att min prenumeration snart går ut och att jag verkligen har bestämt mig för att inte förlänga den efter typ 30 års abonnerande… Jag kastade en blick på tidningen och rubrikerna gjorde mig ännu mer eländig. De handlade om

• näthat
• influensan pressar vården
• besparingar i vården
• allt fler arbetslösa
• olyckor på isen anmäls inte

Inte konstigt att man känner sig eländigare än eländigas… Jag började faktiskt bläddra i tidningen, men sen hamnade jag framför datorn, av nån anledning. Och här händer inte mycket heller. Mer än att jag fryser om fötterna. Och att besöksstatistiken för bloggen har sjunkit. Kanske har en och annan läst Nicolas Jacque­mots rekommendationer att man slutar snoka så mycket i sociala medier och i stället går vidare med sitt eget liv. Å andra sidan, så trist för den som tjänar pengar per besökare… För det handlar ju alltid om att vara närig, eller? (Nu är jag ironisk.)

Äsch, nu har klockan blivit nio och om jag ska slippa slåss om parkeringsplatser med alla storhandlare och alla systembolagsshoppare bör jag nog sätta fart. NU!

PS Sa jag att det snöar också och är minusgrader?

PS 2 Kaffet var gott, i alla fall…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nä, nån shoppare är jag väl inte…

USCH vilken eftermiddag! I ett svagt ögonblick lovade jag mamma en shoppingtur på Stormarknaden. Först gjorde vi ett par småärenden utanför Helvetet Stormarknaden, men sen halkade vi dit.

Massor av folk och vi hade ärenden i flera affärer. Jag blev kissnödig rätt tidigt på rundan, men sånt tas ingen hänsyn till när man är på shopping! Alla som var där tycktes tro att de var ensamma och vi osynliga. Jag fattar faktiskt inte hur folk kan vara så jädra klumpiga att de går på min mamma hela tiden – hon som går med rollator och allt! För mig är hon inte osynlig, men uppenbarligen för andra.

Faktum är att jag faktiskt hade handlat lite redan innan vi kom dit. Jag hade hoppat in på en av affärerna intill Tokerian för att köpa låsspray. Men där fanns ingen spray utan bara olja. Det fick det bli till mitt garagelås som jag fajtades med i morse! Jag hade med mig en liten cylinderformad låsspray i hopp om att kunna spraya lite i låset, men den var helt tom. Duktiga Tofflan slängde därför den tomma låssprayen – trodde hon! – i en papperskorg på väg ut ur affären.

Låsolja.

Fast det vara bara det att jag egentligen slängde – mitt lypsyl, också det i cylinderformad behållare, dock inte tom. Det upptäckte jag inte förrän jag behövde smörja läpparna och fann – en tom, cylinderformad låsspray…

Lypsyl – som jag inte förstår stavningen på – och mitt håriga pekfinger! Kolla vid pilen! Usch, varulvsvarning, juh!

Fick därför shoppa en gång till idag och inhandla ett nytt lypsyl på apoteket, för svindyra 25 kronor. Onödiga pengar! Dessutom hittade jag koksalt i sprayform hos min optiker och köpte en flaska. Jättebra att ha hemma när det kommer skit på linserna om morgnarna. Eller kvällarna, dårå.

Mamma shoppade inte heller så mycket, men två klädespersedlar slank med hem. Hon var faktiskt och kollade på nåt randigt först, Anna, men det blev nåt enfärgat!

Jag var trött och behövde väldigt mycket gå på toa, men tyvärr skulle vi in på både ICA och Coop. Ingen höjdare nåt av ställena, fast vi behövde ju nån middagsmat. PÅ ICA Kvantum hittar jag ingenting längre efter deras ombyggnation – servetter och DVD-filmer är där kexen var förut, för att ge ett exempel. Och på Coop hittar jag inte heller eftersom jag handlar där så sällan.

I kväll tänkte jag steka kalkonfilé och servera potatisklyftor och vitlökssmör till samt hot béarnaisesås. Mamma ville prompt ha färdiggrillade fläskkotletter, men Coop hade inte det idag så nu får hon hålla till godo med vad huset lagar till.

Så styrde vi äntligen kosan hemåt. Min spolarvätska hade tagit slut och jag ville fylla på den när jag hade kört in i garaget. Mamma ville inte gå i förväg utan skulle sitta och vänta inne i bilen eftersom det var kallt. I stället för att använda spaken till motorhuven ryckte jag i spaken till ratten – varpå den senare fastnade i ett läge som jag först inte kunde rubba den ifrån. Mamma satt och kommenterade hela tiden, jag blev ilsknare och ilsknare och kom åt tutan några gånger. OCH SA JAG ATT JAG VAR KISSNÖDIG??? Till slut fick jag fatt i rätt spak. Sen gällde det bara att hitta spärren under huvens framkant så jag kunde ställa upp den. Då hade mamma bestämt sig för att hon inte orkade vänta. Fick därför släppa allting och försöka baxa ut hennes rollator och henne själv. Hej å hå! 

När jag hörde skvalet av spolarvätska rinna ner i behållaren hade jag fullt sjå att hålla tätt – men jag lyckades, det gjorde jag! Och jag hann in på toa i tid, allt medan mamma stod i vägen i hallen och försökta sträcka mig mitt koksalt.

Inte nu!

vrålade jag.

Jag måste in här!

Sen kokade jag kaffe och vi tog några bitar julgodis och choklad och friden sänkte sig åter över New Village. För ett tag, i alla fall…

Read Full Post »