Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘comme il faut’

Ett juligt inlägg.


 

Julgran

Världens finaste gran!

Dan före dopparedan… Ja, den började ju inte så bra med enorm trötthet och diverse krämpor. Sen, i detta Landet Lagom, uttryckte jag en åsikt som uppenbarligen inte var comme il faut i Metropolen Byhålan av alla ställen. Då fick jag höra att jag var en ordbajsare. Men så för bövelen, läs inte det jag skriver då! Jag tvingar ingen till det, men jag har all rätt att ha åsikter och jag har all rätt att uttrycka dem. Det är faktiskt så att vi inte kan älska alla, varken jag eller nån annan, vilket vi båda bevisade.

Arbetsdagen började i ett hetsigt tempo, men framåt eftermiddagen nådde jag målet för dagen och då ville jag mest gå hem. Både NK* och jag är emellertid plikttrogna och stannade tills vår arbetsdag var slut, det vill säga klockan 16.30. Då tog vi julledigt. NK skulle ha Lilla Julafton med svägerskor, svärmor med flera hemma och jag skulle hem och gå ut med sopor och… klä granen! Som alla år blev den förstås Världens finaste gröngöling gran när den var utspökad klädd.

Men som du kanske kan ana på bilden finns där ännu inga klappar under granen. Jag fick min julklapp från min uppdragsgivare hemlevererad idag – en fin grillpanna i gjutjärn. Samtidigt läste jag om min arbetsgivares policy för julklappar. I stället för att ge kunder och konsulter klappar väljer företaget att skänka pengar, en del av sin vinst, till sitt skolprojekt i Zambia. I år går pengarna till ett datorcenter med nya möbler och luftkonditionering samt en extra lärare. Vidare bjuds ett hundratal barn i byar kring Livingstone på en julfest där det bland annat ska delas ut skolböcker. Det tycker jag känns verkligen bra! Här kan du läsa mer och se en liten film!

Här i New Village har vi provsmakat lite på vår jul, mamma och jag. Efter granklädningen blev det julknäcke med kalkon på. Mamma griljerade en kalkon i stället för en skinka, eftersom jag inte äter griskött. Till dessert blev det kaffe och ytterligare en provsmakning – av julgodis. Fästmöns knäck och kola blev med beröm godkända. Och jag slog på stort och tog en konjak ur flaskan som var min pappas. Ja jisses så jag super! Pappa gick bort sommaren 2006 och det finns flera flaskor med alkoholhaltiga drycker kvar som har varit hans.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och medan jag har ordbajsat/skrivit detta 
har det faktiskt blivit julafton. Jag hör just nu att tomten är utanför min sovrumsdörr och jag tror att h*n har lämnat en strumpa med klappar. Så jag är bortskämd. Jag får julklappar även i år. I eftermiddags kom dessutom NK med ett litet spännande paket som jag misstänker inte innehåller parfym. Nån som vill gissa på innehållet???

Julklapp från NK

En julklapp från NK.


Nu är det dags att sussa lite 
så jag orkar upp till julfreden i Åbo som utlyses på SvT klockan 10.55. Den borde en och annan titta på, förutom jag själv, dårå…

Jag önskar dig en riktigt god jul! En fredlig sådan, förstås.


*NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

När jag vaknar med huvudvärk efter att ha varit bortbjuden på middag kvällen innan vet jag att jag har haft roligt. Och druckit vitt vin. Jag och vitt vin går inte så bra ihop, trots att druvorna är renare och alkoholhalten mycket lägre än i rött.


Ett lätt mousserande vin som kittlade tungan.

                                                                                                                                                                Men nu ska jag inte klaga alls, för detta ska bli ett positivt inlägg om hur trevligt det var igår kväll. Jag hade aldrig varit hemma hos Syssling M och hans Eva-Lena tidigare. Deras hem är precis så trivsamt som jag föreställde mig. Trägolv, ett kök med imma på rutorna, kakelugnar, instrument, datorer – och alienkatten Bibbi!..


Alienkatten Bibbi var min egentliga värdinna igår.

                                                                                                                                                                Visst ser hon väl magisk ut? Dessutom är hon husses kelgris och när matte försöker vara hård och banta ner Bibbi, som lider av två till tre kilos övervikt, går Bibbi till husse. Där får hon nåt gott ur en påse i skafferiet, eller så.


Bibbi och hennes husse Magnus, den senare iförd sin webbtrolltischa.

                                                                                                                                                      Sysslingen var kvällen till ära iförd en webbtrolltischa som nån vänligt, men anonymt tillsänt honom. En sån skulle jag också vilja ha! Webbtrollet, däremot, får ju gärna dra, men jag tror inte h*n vet hur eftersom h*n uppenbarligen är totalt uppslukad av min blogg och mitt liv. Tröttsamt…

Men vänta nu, det här skulle ju bli ett positivt inlägg!!!


Eva-Lena gillar inte kameror, men här hann hon inte undan.

                                                                                                                                                            Eva-Lena är Magnus trevliga fru/sambo, en mycket varm person – som liksom jag delar med sig av sin värme i det att hon/vi med varm hand delegerar matlagning till våra bättre hälfter. Det är klokt – i alla fall i mitt fall.

När det gäller skådespelarinsater har Eva-Lena faktiskt gjort en riktigt bra film tillsammans med Magnus om en dator. Jag skrattade så jag tjöt. Eller nej. Jag ylade!

När jag kom mötte jag söte sonen J som var på väg ut. En 19-åring (?) sitter inte hemma med föräldrarna och föräldrarnas gäster en fredagskväll. Sunt! Dessutom gav det mig möjligheten att ta mig en rejäl titt i hans rum! Moahahahaaaaa…

Framåt kvällen dök vackra dotter M upp. Tänk att jag tyckte jag såg Magnus mormor i hennes utseende! Magnus mormor var en mycket vacker dam och syster till min morfar.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.

När barnen är små brukar de få godis av sina föräldrar. Nu är dotter M hela 25 år fyllda och hade tagit med en hel kasse chokopåsar till mor och far och Tofflan. Gotti, gotti! Och vilken väluppfostrad flicka som tar hem godis! Bra jobbat, Magnus och Eva-Lena!


En väluppfostrad dotter tar med sig godis hem till sina föräldrar och deras gäster.

                                                                                                                                                            Jag hade medfört en kartong med ljusa chokladpraliner (mörk choklad=urk). Baktanken med detta var förstås att jag skulle kunna snika åt mig massor av bitar, men tänk, jag ville inte ha en enda! Jag var nämligen proppad efter Magnus kycklingspett med ris och jordnötssås och broccoli, Eva-Lenas sallad och ljuvlig paj med vaniljsås till kaffet. (Ja, salladen var till maten, inte till kaffet.)

Vidare överräckte jag en flarra av mitt hemtrampade rödvin. Nu tror jag att Magnus och Eva-Lena definitivt är vitvinsmänniskor. Dessutom är väl kvaliteten på mitt vin inte den högsta. Men kanske kan det vara lämpligt som matlagningsvin???

Magnus hade många kameror, men alla ville visst inte göra som han ville.


En sammanbiten man och hans icke samarbetsvilliga kamera.

                                                                                                                                                                  Kvällen var fylld av intressanta spörsmål och ämnen. Vi talade om allt från kulturredaktörer till psykopater, a-kasseidiotiska regler, försvunna krönikor, chefer i grannskapet och så Magnus fantastiska mamma, som jag önskar att jag hade känt lite bättre. Hon, som var som en storasyster för min egen mamma, fast de i själva verket var kusiner. Tyvärr gick Magnus mamma bort förra året utan att vi hann att träffas igen. (Sista gången hon och jag sågs var på en begravning. Vi satt bredvid varandra på begravningskaffet och fnittrade – inte alls comme il faut!)

Nu är planerna att försöka få en liten minisläktträff kring jul när min mamma kommer hit. Vi vill också försöka få kusin B med make från Hägersten att joina oss. Annars är släkten ett märkligt kapitel, det tror jag Magnus och jag är eniga om. Enough said on that subject on this blog!

Gästen, det vill säga jag, gick inte tomhänt från kvällen. Jag fick en DVD-skiva med spännande och användbart innehåll. Magnus försökte pracka på mig ett av sina skönlitterära verk. Då var det extra roligt att säga:

Nej tack!

(Hans min var obeskrivbar).

Jag har den boken redan!

(Han blev lättad.)

Tacksamt tog jag i stället emot hans avhandling som jag inte har läst! Jag fick den signerad, dessutom! 😛

Taxichauffören körde som en biltjuv och jag var hemma på fem minuter. Förklaringen låg väl i att han var östgöte…

En mycket trevlig kväll, denna! Jag sparar den i mitt hjärta och plockar fram när jag bäst behöver. TACK!

Slutligen en dokumentär, filmad med min tejpade!

Read Full Post »