Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘cigarrettrök’

Ett spanande inlägg.


 

Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!

Blå himmel med trädgrenar

Blå himmel…

 

Sopning av gång- o cykelväg

Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.

Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…

Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.

En stor trädgren som har gått av

En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…

 

Hängen

De här var lite hängiga, förstås.

Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.

Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.

Träd med mossa mot blå himmel

Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.

Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?

Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.

Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.

 Grill

Ett mindre trevligt vårtecken för mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en marknad.


 

När jag var barn nere i Östergyllen skenade vi ofta på marknad. Alla marknader där nere som var värda att gå på hölls sommartid. Sen jag blev vuxen och flyttade till Uppsala har jag fått nya marknadstider. Dels är det Höstmarknad i oktober, dels Distingsmarknad i februari.

Den 2 och 3 februari hålls Distingsmarknad i Uppsala för sexhundraelfte året… Som vanligt hålls marknaden på Vaksala torg. Förra året kunde jag inte besöka den eftersom jag arbetade på annan ort. I år ska jag gå dit med Fästmön i morgon, är det tänkt.

Distingsmarknad 2015


Det brukar inte bli så mycket handlat.
Möjligen godisremmar och strumpor. Men i höstas köpte jag strumpor på marknaden och de var inte så bra. Jag har i vart fall inget behov av att fylla på mitt strumplager, så i år nöjer jag mig nog med att titta och njuta av doften av brända mandlar. Brända mandlar, som jag inte gillar att äta. Och tyvärr brukar den underbara doften vara uppblandad med cigarrettrök. En del bara måste röka i folksamlingar. Snacka om att inte visa hänsyn! UFF!

Folksamlingar generellt sett är inget jag estimerar heller. Däremot är det roligt att utsätta sig för prövningar. Anna har för övrigt ett ärende i centrum som hon gärna vill få gjort före lunch, så jag försöker hänger med på bussen. Mellan klockan nio och 18 är marknaden öppen, fast det är ju bra att gå dit innan det mörknar. Sen måste jag hem och ladda för tisdagförmiddagens övning.

Åtta par strumpor

Åtta par strumpor köpte jag på Höstmarknaden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur svårt det är att kommunicera.


 

Communication Error

Med detta på skärmen är det svårt att kommunicera…

Mina luftrör mår fortfarande inte bra idag efter dubbel-grillningen och cigarrettrökningen under min balle* igår kväll. Jag var inte tillräckligt kvick att hoppa in och stänga fönster och dörrar, helt enkelt. Om sommaren, som knappt har börjat, ska fortsätta i samma stil är det ju ingen mening med att jag investerar i trätrall till min balle – jag lär ju inte kunna sitta där när det grillas och röks.

Vi har en jättefin murad grill med tillhörande bänkar och bord på området, knappa fem minuters gångväg från huset där jag bor. Den får vi som bor här utnyttja så länge inte festlokalen, som grillplatsen ligger i anslutning till, är uthyrd. Gratis. Men alla som bor i vår bostadsrättsförening kanske inte vet det. Det kanske inte har kommunicerats på rätt sätt så att alla mottagare har tagit emot och förstått budskapet?

Men jag förstår självklart att man hellre grillar på sin altan än att gå runt huset för att laga mat. Samtidigt har jag svårt att förstå att man inte fattar att rök stiger uppåt och att det kanske inte är så roligt för den som sitter en trappa upp att få in rök – vare sig på ballen eller i lägenheten. En del tycker inte bara att det är okul, vi är många som blir sjuka av rök.

Jag förstår inte heller hur man vågar ha en elektrisk golvfläkt påslagen vid sin kolgrill, en fläkt som igår bara stod några decimeter från grillen ur vilken det flög glöd. Eller att man kör igång grillning efter klockan 22 på kvällen. Och sist, men inte minst, förstår jag inte hur man kan röka. Jag har själv rökt i nästan 30 år och lyckats sluta. Min mamma rökte i 50 år och kunde sluta. Det går alltså att sluta röka. Om man vill. Och det är faktiskt inte upp till var och en om man röker eller inte eftersom man sprider sin giftiga rök till andras kroppar, inte bara sin egen.

När jag försökte kommunicera med tidigare grannar om detta fick jag inledningsvis suckar och stön till svar samt att man flyttade sin rökspridare en meter (vilket inte hjälpte). I stället för att jag vände mig till styrelsen då, skrev jag av mig på min blogg. Jag skrev ganska elakt. Då gick rökspridarna till styrelsen i stället. När styrelsen skrattade åt dem, gjorde man som man brukar göra med människor som är obekväma eller inte passar in: man gick med en lista bland övriga grannar och försökte få mig vräkt. (Flera såna listor ur dessa grannars händer cirkulerade. En lista handlade om att man vill få en utvecklingsstörd man vräkt för att man påstod att han glodde på deras barn. I själva verket snuskringde han – till mig, inte till några barn.)

Inte heller med hjälp av nån lista gick det att bli av med mig. Så jag är kvar och mina kassa luftrör blir sämre och sämre. Igår medicinerade jag. Idag fick jag fortsätta medicinera. Det är väldigt ångestladdat att ha svårt att andas. Det gör ont att andas dessutom. Och så hostar jag. 

Frågan är nu hur jag ska kommunicera detta till mina nya grannar, att jag faktiskt blir sjuk av deras matlagning och av att de röker cigarretter och vattenpipa. Mina nya grannar, till skillnad från de förra, kommer från en annan kultur. Jag har hejat på dem, men jag har ingen aning om de pratar svenska. Som ensam är det inte alltid så lätt att våga möta och kommunicera med flera…

Hur är det i DIN bostadsrättsförening? Vad har ni för regler kring rökning och grillning??? Och hur kommunicerar ni föreningens regler??? Skriv gärna några rader och berätta!


*under min balle = under min balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Lördagskvällar är det mest skit på TV.
Eller i vart fall inget program som jag är intresserad av att titta på. Vilken tur då att Rosor, kyssar och döden (2013) hittade ner i postboxen häromdan. Tillsammans med Fästmön efter hennes jobb och några goda ostar med tillbehör utgjorde filmen en fin lördagskväll. Filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel

Rosor, kyssar och döden

Rosor, kyssar och döden, den fjärde Maria Lang-filmen, blev vår underhållning på lördagskvällen.


Puck och Ejnar Bure
är bjudna till fest – för nu har deras vän, kommissarie Christer Wijk, förlovat sig. Festen ska gå av stapeln på Christers fästmös familjeherrgård. Men mitt i festen hittas ett gammalt lik nergrävt i jordkällaren. Och snart dör även gamle farfar. Men inte av hjärtat utan av förgiftning. Som tur är finns ju rikspolischefen Wik där och kan bena ut de gamla familjehemligheterna.

Det är som vanligt väldigt många sexuella anspelningar och mycket cigarrettrök, men filmen är också spännande. Om den andra och den tredje filmen var sisådär, tycker jag att denna i alla fall får, inte högsta, men ett högt Toffelbetyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Läs vad jag tyckte om de andra Maria Lang-filmerna:
Mördaren ljuger inte ensam
Kung Liljekonvalje av Dungen
Inte flera mord


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är varmt idag. Varmt och soligt. Eller i alla fall skitvarmt. Hett. Jag städar.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Det är inte kul. Men det går framåt och jag gläds åt resultatet. Sån är jag!

Jag sov ända till strax efter nio. Fast släckte inte i natt förrän vid två-tiden. Fick min TV-kväll förstörd av en skitliten unge som sprang ute och skrek med hes och samtidigt gäll röst. Trodde att så små barn sov vid den tiden. Men icke! Däremot sovs det här och var i morse och det var skönt att slippa bli väckt av barnskrik eller cigarrettrök eller telefonpratare som tycker att ALLA runt omkring ska höra vad de säger.

Inledde med att tvätta ansiktet, slänga på perkolatorn och läsa lokalblaskan. Den senare är så tunn att jag nog ska överväga sommaruppehåll nästa år. Man kan ju lika gärna läsa på nätet, menar jag. Det är dessutom gratis. Jag vet inte om jag har lust att betala så mycket för näst intill ingenting. Det är inte så att jag missunnar journalister att ha semester, men det finns ju hur många som helst som är arbetslösa som skulle kunna tänka sig att jobba ett par månader på sommaren…

Messade lite med Fästmön av och till. Hon har med sig Elias till jobbet idag och hittills har det gått bra. Skönt! Men grabben börjar ju bli stor nu och nästa sommar borde han kunna vara ensam hemma när mamma eller pappa jobbar.

I måndags mejlade jag M på Arbetsförmedlingen, men jag har fortfarande inte fått nåt svar. Jag vet inte vad det är för policy myndigheter har, fast när jag jobbade på en sådan, för över två och ett halvt år sen, diskuterades 24-timmarsmyndigheten… En utopi, eller?

Ringde a-kassan med en rak fråga och fick ett rakt svar tillbaka som jag blev nöjd med. Däremot fick jag ett snorkigt svar när jag pratade om inkomstförsäkring. Tänkte jag skulle tipsa a-kassemänniskan om vad som gäller eftersom jag nyligen kollat upp en grej kring inkomstförsäkring och uppehåll i a-kassan. För gissningsvis är det fler än jag som ringer och har såna frågor. Men då hörde jag hur hon fnyste och så sa hon

Vi får inte svara på såna där frågor, den som har frågor om inkomstförsäkringen måste ringa till försäkringsbolaget själv!

Jameniallafall! Kan man inte tänka sig att a-kassan kan svara på en fråga om inkomstförsäkringen, ett avtal som facket har tecknat, så här:

Jag TROR att det är si och så för jag pratade med en medlem häromdan som sa så. Men det är säkrast att du ringer försäkringsbolaget själv och kollar!

Nej, tydligen inte. Jag kände mig fruktansvärt avsnoppad trots att jag bara ville vara vänlig och hjälpsam. Men vänlig och hjälpsam är inte epitet som passar på min a-kassa, det är jag inte den enda som tycker. Ryktet går, liksom…

Jag har ringt min optiker och bokat tid för kontroller på söndag. Både för glasögon och linser. Jag börjar inse att det inte funkar så bra längre. Att se, alltså. Och det är ju en fördel att kunna se lite när man ska jobba. Och köra bil. Och läsa. Och se på TV. Typ…

Resten av förmiddagen har jag skurat badrummet och duschrummet/toan. Snacka om skitigt… Dammigt. Jag hatar verkligen lägenhetens ventilationssystem!

Gårdagskvällens rena tvätt är inte torr ännu, så jag har inte kört igång nästa maskin. Men den är laddad och fullproppad! Däremot har jag bäddat rent. ALLA fjädrar från duntäckena och -kuddarna klistrade sig snyggt framför allt i mitt ansikte, i mina ögon och i min näsa. Trots att jag har Dumbo-öron fastnade emellertid inga fjädrar där. Konstigt.


Renbäddat!

                                                                                                                                                               Ja, jag har bäddat med ett påslakanset som kan framkalla både epilepsi och migrän, men JAG tycker att det är häftigt och det är JAG som ska sova mellan lakanen! Naturligtvis har jag lagt på överkastet, sidenkuddarna, den blåa stjärnkudden i fejksammet och KissåBajs-gosedjuren också, efter att jag tog bilden. Ville bara visa att jag kan bädda. Och att du säkert inte delar min smak när det gäller påslakanmönster…

Nu är det lunchdags och då ska jag inta frukost och läsa lite. Fick låna en bok av min frissa i fredags när jag var där med mamma som skulle få håret lagt. Det är Sarah Waters senaste, Främlingen i huset. Jag har läst första kapitlet, på drygt 50 sidor. Hela boken är på 526 sidor. Den får mig att tänka på Herrskap och Tjänstefolk och Downton Abbey. Härligt!

I eftermiddag fortsätter jag med dammning och dammsugning och golvtorkning. Det blir sen en dusch och hårtvätt innan jag hasar över till Tokerian för att kompletteringshandla till middagen – idag blir det kycklingchorizo, fryst och inköpt för halva priset för ett tag sen, med bröd. Det är gott!

Read Full Post »