Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Christer Lindarw’

I morse när jag satt och läste en oinspirerande lokalblaska och funderade över vad människor egentligen vill läsa, kom jag på en lysande idé: jag ska skriva en Tofflan rap (inte rap utan ”räääpp”) baserad på folks omdömen om mig. Omdömen som finns bevarade på olika sätt. Ofta kan jag nämligen säga att jag skiter i vad folk tycker om mig och om de inte gillar mig, men det är inte sant. Det klart att även jag påverkas (både rollen Tofflan och Ulrika som jag är IRL) – av såväl snälla ord som hårda. Så därför tänkte jag klä av mig lite och låta alla läsare få ta del av lösryckta rader från andra om min ringa person. Det blir en riktigt underhållande läsning, jag lovar! Men vi sparar detta projekt till helgen.

1625211-rescaledpic-300x461

Jag ska klä av mig lite i bloggen.


Fredag är det idag
och temperaturen ligger runt nollan. Solen försöker titta fram, fast det enda lyckade försöket den gjorde var i morse när jag körde bil till jobbet. Nu lyser den mest med sin frånvaro. Fästmön mår fortfarande inte bra, men i helgen ska hon försöka jobba två dagar klockan 7 – 16. Själv ska jag under tiden inte enbart ägna mig åt att författa Tofflan rap utan också försöka bli av med det värsta av gruset som jag har lyckats dra in den här veckan i mitt hem. I morgon ska jag kolla mina ögon. Det ser jag inte fram emot, för jag inser att det blir kostsamt och kanske en lösning som jag inte blir nöjd med. Funderar därför på om jag ska kolla runt på priser för en laseroperation. Du vet, en sån där som Christer Lindarw, 60 bast på söndag GRATTIS GRATTIS!, har gjort och är så nöjd med. Jaa, kalla mig lika fåfäng som en diva – men faktum är att varken Christer eller jag är några divor utan bara människor som vill kunna se bra (ut).

Men det är inte helg än. Först ska jag fortsätta mitt byggprojekt, det vill säga Husets webbplats. Jag har lagt in så många sidor som jag kan med det underlag jag har fått, men nu ska här finslipas! Jag ska också planera lite för arbetet de kommande veckorna och månaderna, för igår blev ju saker och ting lite förändrade. Ett tag till. Till det bättre. Och med detta går det också att planera lite bättre. Eller i alla fall lite mer långsiktigt.

Mars månad skriver vi idag och jag inser att jag glömde vända almanacksblad i den söta hundkalenderna från SRF med bilder på tänkbara ledarhundskandidater, det vill säga fullkomligt ursöta valpar av olika raser. Jaa, är det nånting jag skulle vilja ha så är det inte en synskada, men en hund! Den skulle tvinga ut mig, hälsporre eller inte, i ur och skur, och den skulle vara ett sällskap när Anna är mamma på heltid (mamma är hon ALLTID, men inte på heltid rent fysiskt) eller jobbar. Men jag vet också att den skulle få vara ensam väldigt mycket om jag jobbar och DET känns inte OK (inte hunddagis heller). Så kanske när jag blir pensionär… Om jag nånsin har råd att gå i pension. Det är tveksamt, det, efter den senaste, synnerligen deprimerande läsningen av innehållet i ett visst orange kuvert… För en gångs skull blev jag inte glad av orange

Morgontimmarna före arbetstid är slut nu och jag rundar av här. Stanna gärna till och berätta i en kommentar vad du har för helgplaner!


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajshumor!


Arla har gjort en (mindre) skitrolig tabbe: företaget har datummärkt mjölkpaket med BAJS.
Ja alltså inte med Bajs bajs utan med ordet BAJS i stället för månad. (Eftersom det här står i Prav… Aftonbladet måste du vara sant.)

26 BAJS är roligare än 26 FEB. Det tycker i alla fall familjen Olsson i Borlänge och jag. Men inte Arla.... (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)


Det var en fröken Olsson i Borlänge
som hade upptäckte tabben. Mjölkpaketet var inköpt på en vanlig affär. Men uppenbarligen har nån med en viss fäbless för kiss- och bajshumor haft skojigt. Nån har nämligen bytt ut februaristämpeln FEB mot BAJS-stämpeln.

Hos familjen Olsson skrattade man gott åt tilltaget, men på Arla är man mindre road. Katarina Malmström på företagets pressavdelning säger:

[…] Det är inget kul när det står bajs på något du ska äta eller dricka […]

Hur det har blivit så här fel vet ingen. Men för att kunna reda ut det vill Arla att familjen Olsson skickar in mjölkpaketet. Men det vill inte familjen Olsson. Pappa Olsson önskar nämligen inte att nån hamnar i klistret för detta tilltag som han anser vara tämligen oskyldigt.

Själv skrattar jag gott med familjen Olsson! Och fortsätter dricka Christer Lindarw*. För mjölk är skitgott.

Familjen Olsson i Borlänge har för övrigt, mig veterligen, inga band till familjen Olsson i Förorten.


*Christer Lindarw = mjölk

Read Full Post »

Varning för lite kiss- och bajssnack!


Min Fästmö
skämmer bort mig.
Hon påstår att jag slarvar med maten i vanliga fall. Nu har hon lagat nyttig mat åt mig två kvällar i rad. Det är helt fantastiskt att komma hem, slut och trött efter en arbetsdag i full fart och därpå följande bilköer från Dofternas Bro*, och mötas av verkliga väldofter som Hemlagad Mat. Igår var det broccoligratäng. Och idag… När Anna messade mig och frågade vad jag ville ha, svarade jag lite skämtsamt

Rotmos och bajskorv.

Det är ett citat ur Bajsboken som jag och Elias brukar köra med. Mest jag. Elias har vuxit ifrån kiss- och bajsåldern.

Och när jag kom hem stod Anna vid spisen och rörde i grytorna. Det doftade onekligen lite åt… skithållet, men det var kålrot. Älsklingen hade verkligen gjort rotmos!!! Underbart gott! Till det blev det stekt kycklingkorv med senap samt för min del, en Christer Lindarw**. Tack snälla älskling!!!

Rotmos är gott och dessutom sniggt orange


Man kan helt klart säga
att jag föredrar Annas nyttiga mat framför alla glassar i världen. Men det klart att jag gillar glass också. Och kakor… På tal om kakor kan du vara med i Fatous kaktävling och vinna smaskiga Ballerina-kakor med chokladpluppar eller bara choklad i. Du kan vinna hela sex paket – om du tar förstapriset. Fast det tänker ju jag göra, för jag kan inte äta nyttigt 24-7. Men du kanske kniper andrapriset och det är inte så dåligt det heller: fyra kakpaket! skynda, skynda och klicka på länken och tävla!

 

*Dofternas Bro = en väg över Fyrisfloden där det alltid stinker
**en Christer Lindarw = ett glas mjölk

Read Full Post »

Näst sista programmet av Stjärnorna på Slottet den här säsongen var Johan Rheborgs. Jag har inte haft nån direkt relation eller så till honom. Vet bara att han är nån sorts komiker. Och såna har jag… en viss distans till.


Johan Rheborg in person.


Dagen inleddes med sedvanlig frukost.
Ganska omgående kände jag att Johan Rheborg, uppväxt i Täby, gav ett sympatiskt intryck. Främst kanske för att han visade stor självdistans. Det är en konst att inte ta sig själv på alltför stort allvar och att våga tala om sina tillkortakommanden – och såna människor tilltalar mig! Tyvärr var Kim Anderzon tvungen att ställa intima frågor om… ja, gissa vad? Sex, förstås! Har hon inget annat i tankarna, eller? Tröttsamt och pinsamt – det blir för mycket.

Sen skuttades det upp på en sorts rullmaskiner, segway. Johan Rabaeus klantade sig omedelbart, medan de andra klarade sig bra. Tyvärr fick man inte se så mycket av själva rullandet – förrän Stjärnorna mötte landslaget i segway…

Christer Lindarw höll en lite låg profil i början, men ställde sen en ganska tuff fråga kring om Killinggänget och huruvida gänget var så märkvärdiga som de låtsades vara. Johan Rheborg hade svar på tal och stämningen var inte det minsta fientlig, Christer Lindarws fråga kändes adekvat och intressant.

Riktigt känslosamt blev det när Johan Rheborg berättade om sin mammas alzheimer. En fruktansvärd sjukdom. När mamman kommit till ett bra vårdhem, fick pappan cancer och dog. När Johan Rheborg beskrev sin sorg och ett par av de sista ”utflykterna” med föräldrarna var nog ingens tårar långt borta. Johan Rheborg själv fick gå ifrån middagsbordet.

Dagen avslutades med att stafettpinnen – och en sovtröja – överlämnades till den sista stjärnan, Johan Rabaeus. Det var för övrigt Rabeaus på sovtröjorna…

Högsta betyg!!!

Read Full Post »

Ja, jag sitter framför datorn och äter min middag. Den, middagen alltså, inte datorn, består av en seg ciabatta med diverse bajsost* på och en Christer Lindarw** till. På ena halvan har jag svartpepparost och Brie, på den andra lite mer Brie, men mest Stilton. Du kan ju bara föreställa dig min andedräkt sen… Fästmön är och jobbar till klockan 20, så hon lär väl bli varse det hela när jag kommer och hämtar henne.


En Christer Lindarw.


Jag är så nöjd,
för jag har som sagt fått undan det mesta av julpyntet förutom det elektriska i fönstren och julgranen. Nu tvättar jag maskin nummer två för kvällen – jeans och en ursunkig morgonrock som borde ha tvättats för typ två månader sen. JA, jag är inte bara nöjd, jag är förbannat glömsk också!

Tog sen en välbehövlig dusch och tvättade striporna jag har på huvet. Var halvklädd när telefonen ringde, men det var lilla mamma så det gjorde inget. För resten har hon inte bildtelefon, så. Mamma fick veta lite om måndagens övning och The Rat Pack och hon är lika… uppretad och förundrad som jag.

(Uschäkta, men nu måschte jag pilla bort pepparkorn schom
har faschtnat mellan tänderna…)

Tänkta ta en liten surfrunda nu och sen försöka blogga om nåt seriöst. Jag måste skärpa till mig lite, det blir stundom för mycket trams och flams här på bloggen. Och jag är i grund och botten en tämligen djup människa. 😮

*bajsost = Elias uttryck för ost som luktar starkare än hushållsost, typ
** en Christer Lindarw  = ett glas mjölk

Read Full Post »

Förmiddagen har jag ägnat åt min översyn av fakultetens externa webbsidor. Jag har noterat att det finns en hel del att åtgärda.

Onsdag betyder kycklingspett som dagens på thaistället, alltså traskade jag dit med min bok  i fickan. Solen har nu tittat fram och det är som en vårdag idag. Konstigt hur snabba årstidsväxlingarna är nu för tiden…


Idag körde jag en Christer Lindarw och drack mjölk till maten. 


Halvvägs genom lunchen
dök B och E upp, i sällskap med S, som slutade vid årsskiftet. B frågade försiktigt om jag ville fortsätta sitta ensam och läsa, men den glada trion umgås jag så gärna med!

Som vanligt fladdrade S omkring eftersom S  kände halva restaurangen. S är en megasocial person och jag skulle önska att jag kunde få lite, lite av S:s sociala… överflöd.

S hade inhandlat en kasse (!) av sitt favoritgodis, en sorts sega ingefärskarameller. Jag vet att ingefära kan vara väldigt stark… Kombinationen seg och stark är också väldigt… intressant… Den kan få den mest talföra att… bli tyst. Kanske ska testa att bjuda The Rat Pack på en karamell? S gav oss nämligen var sin ask till dessert. Hmmm… Thank you, S! 😈


Segt och starkt i kombination kan få den mest talföre att tystna… 

Read Full Post »

Så var det äntligen dags för den fantastiska flickan från Linköping, Louise Hoffsten, att ha sin dag på Slottet. Och att Louise Hoffstens dag var populär noterade jag så här i efterhand på twitter, till exempel.


En fantastisk flicka från Östergötland!


Louise Hoffsten inledde sin dag
med att bjuda de övriga stjärnorna på grönt te – och champagne. Jag tyckte att till och med Christer Lindarw tog ett glas av det senare – annars är det ju mest mjölk i hans glas. (Löjligt, för övrigt, att programmet har blivit anmält för att man har nämnt viner vid namn lite för mycket…)

Vi fick under dagen se glimtar ur Louise Hoffstens tidiga karriär, främst. Underbar frisyr vid debuten i ett av Sveriges Televisions så kallade kaféprogram – vilket hon också fick höra efteråt. Att hon hade en fantastisk bluesröst var liksom sekundärt, tyckte tittarna.

Mamma säger alltid att Louise Hoffstens pappa var så trevlig och jag måste säga att jag tycker att hans dotter verkar minst lika trevlig. Jordnära, tycker att nuet är det viktiga, familjen, kärleken. Kanske var det därför hon drog ut stjärnorna att leta efter nåt i sitt förflutna – på en soptipp..? En tur som avslutades med snaps och strömming i ösregnet.

När Louise Hoffsten berättar om hur hon blev bortvald och lämnad i sitt första äktenskap och strax därpå fick diagnosen MS är det knappt nån som sitter med ett torrt öga. Louise Hoffsten sa innan att hon egentligen inte ville prata om sin sjukdom, men så blev det prat i alla fall. För man kan ju inte hjälpa att man undrar hur hon mår och hur hon orkar.

En fantastisk bluesröst har Louise Hoffsten än idag, vilket hon gav prov på i slutet av programmet. Sen skrattade både hon och jag åt att hon lämnade över nästa dag till fel Johan. Det är alltså Johan Rheborgs dag nästa gång.

Till och med Kim Anderzon var riktigt trevlig den här dan och drog inte ett enda sexskämt, kom inte ens med nån anspelning. Däremot slängde hon ur sig ett citat som kunde ha blivit dagens, men som lät ungefär som en Hollywoodfrus. Den hon beskriver är förstås Louise Hoffsten:

Jag känner igen henne på radion och det gör jag inte med många!

MEH! Betyget föll ju bort! Här kommer det:

Read Full Post »

Older Posts »