Klibbvädret bara fortsätter. Även om det är mulet som idag var det över 27 grader varmt i Fästmöns kök i Himlen. Det påverkar oss alla, man blir grinig och tålamod och ork finns det inte några källor att ösa ur längre. Och jag som ändå inte gör nåt om dagarna! Hur kan jag känna mig stressad? Jag ska förklara!
Under det varma, nästan tropiska nätterna har jag utvecklat en lek som jag kallar Klia-leken. Den går ut på att jag på ett mycket raffinerat sätt straffar mig själv genom att hindra mig att sova. Fast den går bara att leka när jag borde och ska sova. Inte när jag somnar när jag borde och ska vara vaken… Jag ligger i sängen och tänker ut ett ställe på kroppen där det kliar. Sen säger jag stället inuti huvudet. Innan klådan har försvunnit genom att jag har kliat mig ska jag komma på nästa kli-ställe. Och så där håller jag på. Jag menar, tänk dig själv om du hela tiden mal i huvudet
Vänster hålfot. … Höger höft. … Höger näsvinge. … Ryggen. … Vänster lilltå. … Höger höft igen. … Hårfästet. … Nacken, vänster sida. … Ryggen, fast längre ner än förut. … Magen, vänster sida. …
Ja, det blir otroligt jobbigt! Otroligt! Jag känner mig jagad och uppstressad – och det är jag själv som gör det. Himla dumt!
Känner mig så här!
I morse sov vi ända till halv elva – det blir ju så när jag envisas med att leka Klia-leken om nätterna och Anna var helt slut efter en tuff arbetsvecka som blev tuffast mot slutet. Fick ett sms nån gång efter tio och vaknade till, men jag orkade inte läsa förrän senare. Tyvärr var det ett tråkigt besked, eller snarare ett besked om lättnad. Tja, det är svårt att förklara och det är kanske inte jag som jag göra det.
Magen påverkas av stressen jag känner och jag är dum nog att ta med mig mobilen in på toa – för jag ska ju vara så tillgänglig jämt. Under förmiddagssittningen bokade jag in en träff med en kär vän som jag har velat träffa hela sommaren. Vi ska ses på måndag eftermiddag och ta en fika, men jag känner att jag egentligen inte har tid. Det är ju lite att förbereda inför Stockholms-trippen på torsdag och jag har ju varit i Himlen nästan hela den gångna veckan. Det är svårt, det där, när man vill och sen känner att det kanske inte var så smart… Samtidigt kanske jag känner annorlunda på måndag, så nu får det bli som bestämt.
Idag pågår förberedelser inför firandet av en nioåring i morgon. Det började med att åttaåringen (ja, han fyller ju inte förrän i morgon!) blev skitsur i morse för att mamma inte vill gå upp klockan sex och fira honom… Han blev så sur att han gick in på sitt rum, somnade och sov en halvtimma! Sen kom han ut och var ganska go och glad igen.
Vi åkte till ICA Solen för att handla middagsmat och lite baktillbehör. Elias hade fått en stor säck med pantburkar och pantflaskor av mammas chef. Om han pantade dem skulle han få köpa sig den största glassen som finns innan han lämnade resten av pengarna till mammas chef. Det blev en Tip Top, minsann…
Den största glassen som finns. Och godaste, tycker både Elias och jag!
Jag har åkt hem till mig en stund och fick i uppdrag att kompletteringshandla. Två askar jordgubbar från Uppland har jag redan inhandlat för 80 kronor. Vidare behövs det tårtbottnar eftersom ICA Solen endast hade choklad dito och dessa är äckliga enligt insatt källa. Maräng fanns också, men inte heller dessa föll på läppen.
Det första jag fick göra när jag kom hem var att rusa in på toa. Sen startade jag stordatorn så att den fick köra sin virusgenomsökning. Har packat en kasse eftersom jag mitt i allt firande i morgon eftermiddag måste Ut på Uppdrag. Tyck inte att jag klagar, för jag gillar Uppdrag och det ger mig lite extra möjligheter att leva. Hade tänkt ge mig ut idag, men det funkade inte med parkering. Så nu får det bli i morgon, efter tårtkalaset och före födelsedagsmiddagen.
I morse lyckades jag klämma en finne på näsan. Eller misslyckades, snarare. Nu har jag ett stort jä**a stoppljus där i stället. Bäst att se till den innan jag vattnar mina törstiga krukväxter och sticker över till Tokerian, som jag egentligen fortfarande är sur på på grund av chilibågarna, och köper tårtbottnar. Sen bär det av till Himlen igen där det ska dammsugas och bakas inför morgondagen. Känner jag Anna rätt har hon redan gjort hälften innan jag har återvänt…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 