Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘chips’

Ett inlägg om reklam.


På Twitter läste jag
några rader som författaren och litteraturvetaren Carina Burman skrev om poeter som används i reklam för chips. Det är Tyrells som har använt en riktigt sur kolerisk walesisk poet och präst i marknadsföringen av chilichips. Carina Burman började givetvis fundera över vilka svenska poeter som skulle kunna användas i liknande syften. Hon twittrade bland annat:

[…] Sur Strindberg? Fjärrstirrande Heidenstam? Välvillig Lagerlöf? […]

Själv var jag inte sen att haka på funderingarna. Mitt förslag var att använda Esaias Tegnér för att marknadsföra prästostbågar. Han var ju biskop, men också ledamot av Svenska Akademien. OCH deprimerad. I dagens prästostbågar finns säkert tillsatta kryddor som piggar upp en plågad själ.

När jag tänker efter är ju för övrigt många svenska poeter – och författare! – av det större slaget (med det menar jag framför allt kända och kanske prisade) ganska deprimerade överlag. Eller koleriska, som den walesiske prällen RS Thomas i Tyrells-reklamen. Kolerisk kanske är fel att säga om Thomas, förresten. Men arg var han!

Eftersom både Carina Burman och jag är Maria Lang-fantaster fick jag förstås frågan om vad Maria Lang skulle kunna tänkas marknadsföra. Mitt svar var tämligen givet:

Karameller fyllda med förgiftad sprit!

Nåja, sprit i karameller behöver ju inte vara förgiftad. Det är inte särskilt gott med sprit i karameller, tycker jag, och smakar åt det giftiga hållet.

Tittare vi på nu levande och idag framgångsrika svenska spänningsförfattare är det ju för mig självklart att Camilla Läckberg gör reklam för kakor, kaffe eller fika av något slag. Anna Jansson, Håkan Östlundh och Mari Jungstedt skulle kanske fungera i turismreklamen för Gotland – om nu eventuella turister vill bli mördade… Det litterära Gotland börjar bli som det påhittade Midsomer County, nästan: avfolkat på grund av mord.  Johan Theorin skulle få locka turister till den andra ön på östra sidan, Öland. Kristina Appelqvist kanske kan locka människor till universitetsstudier och Mons Kallentoft kanske kan få folk att gå med i nykterhetsorganisationer.

Spinn gärna vidare! Vilken författare skulle du kunna tänka dig göra reklam för något???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens klanterier.


Idag tycks vara en sån där dag
när jag bara klantar det. Eller yttrar mig klantigt. En riktig kruka, med andra ord. Det började redan i morse när jag stolt twittrade om min matlagning. Det vill säga jag kokade fyra ägg som Fästmön och jag ska ha på våra räkmackor i kväll. Detta var jag så stolt över att jag twittrade – att jag skulle servera okokta ägg i kväll. Smart… Nu är jag osäker på om hon fortfarande vill komma.  Möjligen för vinets skull, dårå…

Löskokt ägg

Nej, varken löskokta eller okokta ägg funkar på macka med räkor.


Nästa sak där jag bevisar mitt mellannamn
uppdagades strax före lunch. Eller nja. Jag hade kämpat med en väldigt irriterande bild först som inte ville publicera sig i rätt storlek. Hur som helst… Under två och en halv arbetsdag har jag svurit över att jag inte har kunnat skapa en ny användare som ska kunna jobba i vårt webbverktyg. När kollegan sen tog tag i det hela visade det sig att jag sett fel och tolkat en pil som en scrollist. Två klick från kollegan och därpå kunde användaren börja jobba. Jag döööööööööööör för att jag skäms så mycket!!!

Under lunchen tror jag inte att det hände så värst mycket klantigt. Inte från min sida, i alla fall. Jag fick besök av vännen Klara som anlände med färdtjänst. Vi gick tio steg till Kurre där vi intog paj och sallad. Och beundrade julpyntet

Julkruka

Tjugondag Knut har väl varit, men Kurre kör på jultemat fortfarande. Eller också var det en känga till mig, en riktig KRUKA..?


Klara var i alla fall snäll
och hånskrattade inte åt mig, så jag måtte ha skött mig under lunchen. Roligt var det att ses, för det blir ju inte alltför ofta när man bor på olika sidor om Stan. Som vanligt pratade jag nog för mycket. Klara hade mer fokus på själva matintaget. Men Klara har, som alla människor, en historia att berätta. Och jag skulle vilja skriva om en del av den. Nån gång. När jag får ett frilansuppdrag som jag kan ta skamligt mycket betalt för. För jag skulle skriva om viktiga grejor, nämligen!

Klara

Klara vill äta sin lunch.


Lunchen blev rejäl
t, men till kvällen hoppas jag att jag har plats för sisådär ett halvt kilo räkor med limeaioli, dill och lite citron samt, naturligtvis KOKT ägg. HÅRDKOKT, till och med…

Ska du äta nåt nyttigt gott i kväll eller blir det chips och öl som gäller???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som lika gärna skulle kunna ha haft rubriken Ett Fettos Bekännelser. 


Ja. Jag är tjock.
Nej, inte tjock. Fet! Jag har lagt på mig som tusan, typ 30 kilo sen jag slutade röka för nio år och sex dar sen. Efter operationen i december förra året, när jag blev av med ett gäng (en trio?) tumörer, tappade jag tio kilo. Dessa har jag ätit upp. Med råge…

Jag gillar att vara hemma och sitta vid datorn eller soffpotäta i min älsklingsfåtölj. Gärna med nåt tilltugg. Det ger ett visst… resultat som gör att jag kan benämnas… omfångsrik.

baken

Fästmön fotade min bak en gång vid en julgransplundring för några år sen. Redan här borde jag ha påbörjat en diet – kolla in magen som hänger över byxlinningen!


Idag behövde vi handla lite
till kvällens middag och morgondagens frukost. Och jag behövde gå och lämna lite papper till en brevlåda. Vi tog oss helt enkelt ut på en promenad som blev något längre än Den Långa Vägen till Tokerian. Och till Arge Kaj. Där såg jag en skitsnygg orange jacka som jag kan gå och drömma om. En sån jacka finns nämligen inte i flodhäststorlek.

Orange jacka

Orange jacka som jag kan gå och drömma om.


Det som möjligen
skulle kunna gå att kombinera med min kropp är denna:

Ögonmask med djurögon

Ögonmask med djurögon kanske funkar för flodhästar?


Jag trodde – TRODDE! –
att jag skulle komma i en tjockis-svart tischa och lät den följa med hem. Om jag tar på mig den ser det inte klokt ut. Magen är större än en flodhästs. Så tischan går till Den Smala Särbon alternativt hamnar i skåpet ifall att… Ja, ifall att jag går ner i vikt. (Troligt, Tjabo!..)

Tjockissvart t-shirt

Tjockis-svart t-shirt som inte var tillräckligt stor för Tjockis-Tofflan.


Nej, i stället för att försöka
klämma mig i för små storlekar får jag i fortsättningen nöja mig med att titta på SAKER hos Kaj. Att gå ner i vikt med bättre kost och motion är inget alternativ, alltså. Nej, jag får skratta (hur många kalorier förlorar man på ett asgarv?) åt att Kaj sålde kuddar med norska flaggan på – till extrapris!!! Det fanns liksom kuddar med andra länders flaggor på också, men bara den norska hade en röd lapp.

Norsk kudde

Norsk kudde med röd lapp (extrapris).


I kväll blir vi hemma.
Anna har åter erbjudit sig att laga middag – lasagne med kycklingfärs (hon sjunger just nu i köket, nåt jag bara skulle göra om jag vore full). Hon vill väl vara på den säkra sidan och kunna äta sig mätt idag. I morgon och ytterligare två dar framåt ska hon ju jobba.

Chipsen, M&M-karamellerna och en påse bilar som jag köpte igår är slut. Vilken tur att det var extrapris på prästostbågar på Tokerian idag! (Jag har börjat ljuga så förskräckligt…) Så jag får väl hålla tillgodo med nåt från det här fatet. Stackare jag…

Fruktfat

Ett fruktfat laddat med nyinköpta bananer och svenska, väldoftande äpplen.


Nåja, nu hittade jag
en starköl i kylen och så har jag öppnat en flaska Copertino (2005). Anna gör lasagne för fyra pers. Och ja. Det existerar verkligen en påse prästostbågar i skåpet, tillsammans med den gigantiska Tobleronen jag köpte häromdan… Perfekt för en fredagskväll hemma!..

 

Livet är kort. Jag förkortar mitt med varje fel grej jag äter och dricker. Jag vet.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans fredagskväll, den som nu gått över till natt mot lördag.


Det blev en soft fredagskväll.
Elias älskar sin dator och han spelar spel med kompisar och skypar samtidigt. I kväll var det kompisen E han tävlade med. Men först spelade han lite på egen hand. Jag satt på ballen* och läste. Det var varmt samtidigt som det blåste, som tur var. Markisen var nere och skyddade lite grann mot alla pyromaner som härjar i området. I afton var det mansfest mittemot med två rykande grillar, män i förkläden och grabbiga stämmor. Det lektes och glammades. Det låter fortfarande som om männen har ganska trevligt.

Vi intog vår middag på ballen. Elias berättade att han gillar jordnötssås. Så typat när han inte gjorde det sist – nu fick han lite av min sås. Och tanten på Thaistället hade lagt ett extra spett i hans matlåda.

Elias m spett
Elias fick fem kycklingspett.


Vi åt strax före klockan 18.
Klockan 18 såg platsen mitt emot mig ut så här:

Tom stol
Jaha, så blev man ensam igen, då…


Elias var så snäll och go hela kvällen,
men han blev lite ilsk vid ett tillfälle när spelet hängde sig. Och det kan man ju förstå, jag är själv likadan när datorn krånglar. Men med en kexchoklad och lite tålamod gick det över och han kunde spela igen. Under tiden passade jag på att skriva mitt nästa personporträtt för Uppsalanyheter.se Det publiceras vid lunchtid på tisdag i nästa vecka! Håll utkik då, för det är återigen en spännande och färgstark person som kommer till tals!

Det gick att sitta nästan hela kvällen på ballen. Jag kunde på ropen höra hur fotbollsmatchen gick, samtidigt som jag förfasade mig över fru Deskmedul som jag trodde skulle vattna ihjäl sin uteplats. Nån måtta får det väl vara, tycker jag! Nu är säkert hela Fyrisfloden tömd! Vart herr Deskmedul tog vägen vet jag inte. Han försvann. Eller blev till såpbubblor. Vad vet jag.

Framåt kvällen kom så Elias ut och höll mig sällskap. Han hade fått en fin skrivbok av mig idag, med hårda, svarta pärmar och röda hörn. Jag vet ju att han gillar att skriva och att illustrera sina texter, så jag letade fram en packe färgpennor. Jag är så nyfiken på vad han skrev och ritade, men jag har inte tittat. Kanske har han påbörjat sina memoarer eller nån mysteriebok om sina äventyr i New Village…

Elias skriver
Här skrivs det nåt spännande, tror jag.


Vid 22-tiden började vi frysa i våra shorts
och skymningen kom. Tänk att det gick att sitta så lättklädd där ute hela kvällen!

Skymning plan som lämnat spår på himlen
Skymning i New Village.


Väl inomhus ställdes jag inför ett mysterium. 
Jag startade Lapdancen – och plötsligt var det Fästmöns bokmärken i min webbläsare!!! Det lustiga var att hon råkade ut för motsvarande hemma hos sig häromdan – när mina bokmärken kom upp. Det tog lite tid att fixa till och jag är inte riktigt nöjd än. Men mest är jag förbryllad! Hur kan det bli så???

Det blev lite sent innan Elias kom i säng, men han måste ju hinna äta chips mellan middag och sänggående också! Själv tog jag några prästostbågar och en öl. Elias drack Sprite light. Nu hör jag en liten gosse som snusar i sovrummet. Tror bestämt att han slocknade som ett ljus…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar om ätbart samt undrar över vart tiden tog vägen. Lite grann, i alla fall.


Det blev jättesent
innan jag kom iväg ut till Förorten. Storebror* var lite kinkig och tvättmaskinen seg. För att inte tala om mig själv. Fästmön och jag stack iväg direkt och hämtade en huvudbonad som kommit per post att avhämtas på livsmedelsbutik. Vi handlade ingenting där, för är det nån affär som kan betalt är det denna Coop-butik. Inte konstigt att Coop går så dåligt. Nej, vi for i sporrsträck till min favoritaffär ICA Solen. Dagen till ära var det druv-bjudning. Vi lät oss förstås väl smaka, glupska små (?) kickor som vi är.

Smaka gärna druvor
Titta vilket bra initiativ! Är det inte kakor eller kolor så är det druvor! ICA Solen är bra på att bjuda sina kunder på saker.


Vi köpte med oss glassar hem
och Anna och snaskade i oss våra på hennes balle**. Det började mulna på. Vi funderade över middagen. Ingen hade lust att ställa sig vid spisen i det kvava vädret. Vi noterade hur några arbetade med att gräva upp (!) sin uteplats, medan andra sprättade sin första öl runt halv fyra. Själva satt vi mest och latade oss och drack vatten. Och funderade över vilket namn det senaste Us-barnet kan tänkas få.

Bakom spaljén på Annas balle
Bakom spaljén på Annas balle.


När de första regnstänken kom
travade vi iväg till Kreta. Ja inte till ön Kreta utan till restaurang Kreta. Att sitta utomhus var inte att tänka på, så vi blev hänvisade ett av ställets två större bord – vi var ju fem personer (Storasyster åkte iväg på bio, annars hade vi varit fulltaliga). De tre medföljande yngre förmågorna valde var sin pizza, medan vi Äldste tog kyckling. Den enda som kastade sig över pizzasalladen var Kronprinsen. Jag vågar inte tänka på vad kålen gör med hans mage och vilka dofter som cirkulerar som bruna moln bakom hans stängda dörr i skrivande stund…

Pizzasallad
Pizzasallad.


Nåt av det finaste och godaste ätbara
på Kreta är lökarna som är skurna som näckrosor och innehåller tzatziki. Mums!

Lök med tzatziki
Lök, som näckros, med tzatziki i.


Vi åt och drack
och hade det gott, men med måtta idag. Läskigt nog blev summan på notan the number of the beast… Servitören hade aldrig sett det tidigare.

666 på kvittot
Usch vilken summa… 666 – the number of the beast…


Under promenaden hem
hade regnet ökat från dropp till strilande. Jag hade tänkt stanna och fota några fina blommor jag såg på väg till restaurangen, men det fick bli endast dessa väldoftande syréner.

Syrén
Väldoft på vägen.


I ett buskage hittade vi ett anslag
som nog var bättre tänkt än stavat. Tyvärr hade regnet suddat ut en del av texten.

Stop för dom som inte kener
”Stop för dom som inte kener dom som bor här…”


Vart den här lördagen tog vägen
vet jag inte riktigt. Det är redan kväll. Vi sitter/ligger i Annas vardagsrum med var sin kaffe. Jag skriver på Lapdancen, Anna surfar på sin iPhone. Prinskorven och Kronprinsen skypar (!) – ja Storasysters rum ligger ju mellan deras respektive rum. Fritzlan smaskar chips på sitt rum. En skrikande unge blåser såpbubblor som passerar Annas balle på väg upp mot skyn. Mr Sam and his homeboys sitter på loftgången och ölar. Ingen jävla studsmatta här, inte. Snart är det söndag, vilodag. Då ska vi storhandla. Tjolahopp, liksom…


*Storebror = Stordatorn

**balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en trött trio som åt slafsiga och snaskiga saker igår samt tittade på människor som svängde sina lurviga.


Det regnade hela tiden igår.
 Mer eller mindre. Ute i Himlen hade emellertid sjön på gatan torkat upp. Jag var lite orolig när jag skulle åka ut till Himlen för att hämta Fästmön och Prinskorven.

Det var en fredagstrött trio som sammanstrålade. Vi slängde in väskor och datorer hemma hos mig innan vi for och åt middag. Det blev en slafsmiddag. Eftersom klockan sprang på och Anna inte hade ätit nån lunch alls och Elias och jag inte hade ätit nåt sedan lunch.

På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade chips och läsk till Elias. Detta serverades till klockan 20.00 – som alltid. Det ska var just prick klockan 20, annars är det nån som blir orolig.

Elias vid datorn hemma hos mig
Elias vid datorn hemma hos mig.


Vi satte upp Elias dator
på matsalsbordet och Elias lilla rumpa satt nog rätt bra på en av min farmors och farfars karmstolar. TV:n stod på och vi kikade av och till på Let’s dance. Inte nåt jag vanligtvis tittar på, men ibland kan det vara lite kul att se danserna. Jag tycker för det mesta att folk som deltar är duktiga. De flesta måste dessutom träna rätt hårt. Att lära sig en dans och ett dansnummer på en vecka är bra jobbat.

Anna i min soffa
Anna dansade inte.


Elias såg som sagt
både på sin dator och på TV:n. När han fick chips och läsk intog vi prästostbågar. Anna fick ett glas rött till, jag en starköl.

Men redan 21.30 ville Elias krypa till kojs. Vi hade gjort en liten

kojs

åt honom på golvet i sovrummet, för nån egen kupé ville han inte ha. Anna och jag satt uppe och halvsov till nån amerikansk polisserie innan vi hasade i säng. När jag kröp i bingen sovs det redan gott i sovrummet, men jag läste ut min bok. Jag hade ju bara slutet kvar och det var så spännande!

Idag är himlen alldeles blå och det blåser lite ute. Det ser ut att bli en fin dag som kräver solbrillor. En ny tur till Tokerian blir det innan vi åker till Morgonen med Elias. Därefter väntar nya äventyr på Anna och Tofflan…


Livet är kort.

Read Full Post »

Äntligen blev det fredagskväll och äntligen kom Fästmön hit! Jag är verkligen svältfödd på hennes sällskap! Och nu när jag är piggare blir det inte lika mycket av sjuksköterska – patient heller, utan mer oss själva. Men jag är trött och orkeslös och jag är rädd att Anna ska tycka att det är tråkigt här.

Anna hade med sig en julklapp från Linn. Den som spar hon har, eller?

Julklapp fr Linn

Julklapp från Linn.


Det skramlade om den
och själva paketet var lite mjukt, men jag kunde inte gissa vad den innehöll.

Belgiska tryfflar

Belgiska tryfflar, inte så dumt!


Värdinnan, det vill säga jag,
har ju inte fått igång det här med matlagningen än. Därför blev det hemkörningspizza. Vi provade ett ställe som vi inte hade testat förut, Annas. Tyckte det var passande. Jag tog en Fyra ostar-pizza och den var jättegod!

Quatro de formaggi

Quatro de formaggi.


Pizzan var tunn och god
och smakrik. Och tro det eller ej, nästan hela slank ner! Tänkte att jag skulle få ont i magen. Lite oroligt blev det, men jag fick inte ont och jag mådde inte illa. Tänk, jag har ätit nåt normalt, nåt vanligt!..

Vi hällde ner oss i fåtölj respektive soffa i vardagsrummet och spelade en match Wordfeud. Jag har fått massor av matchinbjudningar igår och idag av alla möjliga och jag tackar förstås ja. Men jag har ju inte lika mycket tid och lust att spela nu när Anna är här som jag hade de veckor jag var ensam…

Vi gnagde på knäck och ischoklad och när det blev filmtajm satte jag fram chips med dip. Fast vi orkade nästan inte äta nåt. De som spar, de har IGEN – till i kväll!

Chips o dip

Chips och dip lockade, men vi åt inte särskilt mycket.


Nyss kom Anna ut ur duschen
och jag har förberett frukost. Idag ska vi åka till Stormarknaden och handla. Det är nåt jag inte ser fram emot, men jag måste försöka. Anledningen till att vi åker dit är att vi vill ha en flaska vitt vin till nyårsafton. Annars hade vi kunnat handla på Tokerian. Det blir nog så att jag kör, sätter mig på en bänk nånstans och Anna handlar med mina betalkort. Det snöar ganska mycket ute och det är ju lite trist, tycker jag. Konstigt väder, igår kväll var det sju minusgrader, nu är temperaturen runt noll.

Vad händer hos dig idag, denna lördag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter gårdagen klarar jag knappt av att tänka på det, men den gångna veckan undrade Tofflan vilket ditt favorit-snacks är.

Så här fördelade sig de 33 inkomna svaren:

27,27 procent (nio personer) svarade: Nötter. 

21,21 procent (sju personer) svarade: Chips, så klart. 

15,15 procent (fem personer) svarade: Popcorn. Pop, pop!

12,12 procent (fyra personer) svarade: Chilibågar – always!

9,09 procent (tre personer) svarade: Ostbågar, cheezeballs eller nåt sånt. 

9,09 procent (tre personer) svarade: Annat.

6,06 procent (två personer) svarade: Jordnötsringar.

Ingen svarade: Salta pinnar.

Tatiana kommenterade:

Asså jag snacksar inte .Är skittråkig 😦 Men jag måste tänka på vikten 😦 .Mer tråkig . Men någon god ost på gott bröd kan ev slinka ner 🙂

Inna kommenterade:

Jag älskar popcorn!

Lagar dem på hederligt gammalt vis i gryta. Använder cocosolja som är mycket nyttigare än annan olja.

Christina kommenterade:

Har inget favvosnacks, det får bli det min kropp och själ behöver just då, fast det ska oftast vara fett och sött eller salt i alla fall….. t ex så är en stor portion blandad frukt är inte så dumt om den toppas med en lika stor ‘klick’ grädde…..och så lite chips efter det för att balansera upp allt det söta……. 🙂

Cattis kommenterade:

Chips! Tätt följt av jordnötter, pop corn och jordnötsringar. Och ibland en vild aptit på ostbågar!

Tofflan kommenterade:

En del gillar att BLANDA snacks i en skål också. Och en del kan inte äta chips utan dip. Själv föråt jag mig på chips runt 1996, men numera kan jag äta det nån gång ibland.
Chilibågar är min favorit, men de finns ju inte att köpa överallt. Efter att man har ätit chilibågar är det omöjligt att gå tillbaka till vanliga ostbågar – de smakar kartong! Och de tunnare, heta bågarna är som att tugga på tändstickor… 😦 Nej, mer chilibågar till folket!!!

Jontas kommenterade:

Älskar jordnötsringar och ostbågar! Men äter nästan aldrig sådant (1-2 ggr/år), då jag anser det vara för onyttigt. När kissen levde så älskade hon popcorn, för det krasade så kul tyckte hon.

Stort TACK till dig som klickade ett svar eller kommenterade! Jag hoppas att du hänger med på den nya frågan, som vanligt här intill i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja nu handlar inte det här inlägget om att slåss. Ett sånt inlägg skulle jag ALDRIG skriva. Det handlar om SvT1:s program Kan du slå en pensionär? som jag har slöglott på ett par gånger, nu senast i kväll klockan 20 – 21.

Superpensionärerna som ska få fart på soffpotatisarna. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I kvällens avsnitt
handlade det om ett par som pratar lika härligt som vännen Gunilla, men som är betydligt trindare än hon. Jag hade inte alls tänkt titta utan hade slagit mig ner i bäste fåtöljen med min bok på gång. Och en påse chips (inte en hel, men kanske en tredjedel kvar) och en choklad.

Chipsen åkte ner i mitt gap av bara farten. Men det kändes… inte bra. Tittarna, varav jag var en, dårå, fick se bilder på paret nu och om 40 år. Då var kvinnan änka och såg ut som… ett monster, mer eller mindre. Enorm och hårlös, typ.

Pensionärerna som skulle sparka igång kvällens par var Sydney och Gudrun, 75 respektive 76 år gamla. Sydney var med även i första delen av serien som består av totalt sex avsnitt. Han är en riktigt härlig karaktär, farbror Sydney!

Nå, inte får det här programmet mig precis att vilja rusa ut och jogga – jag har ju min hälsporre att gnälla på. Men jag tycker att det är ganska underhållande och man får sig verkligen en tankeställare. Så… chokladen åkte in i skåpet igen, i alla fall…

Jag ger det ett rätt högt Toffelbetyg eftersom det, som sagt, är både underhållande och tänkvärt!


Livet är kort. Och det blir nog inte längre av chips och choklad…

Read Full Post »

Godis är gott. Därför undrade Tofflan under den gångna veckan vilket ditt favoritgodis är.

Så här fördelade sig de 34 inkomna kommentarerna:

52,94 procent (18 personer) svarade: Choklad, förstås! 

14,71 procent (fem personer) svarade: Salta saker! 

11,76 procent (fyra personer) svarade: Jag äter inte godis.

8,82 procent (tre personer) svarade: Sura prylar! 

8,82 procent (tre personer) svarade: FRUKT är godis!

2,94 procent (en person) svarade: Tuggummi.

Ingen svarade: Sega råttor och sånt.

Inna kommenterade:

Åh så svårt att välja! Jag älskar choklad, helst mörk, men jag är oerhört förtjust i salt lakrits!
Numera undviken jag godis så mycket som möjligt. Låter bli raffinerat socker, men om jag äter godis så blir det en bit mörk choklad. Gärna med smak av havssalt. Det finns en supergod italiensk sort, som är svindyr, men smaken är to die for!

Tofflan kommenterade:

Jag är också en chokladmänniska, men fy f*n för mörk choklad! 😛

Jontas kommenterade:

Sanningen är den att jag inte äter godis. Åtminstone inte särskilt ofta. Det kan gå månader/år. Choklad äter jag, men min definition av godis inkluderar inte choklad. Köper jag godis föredrar jag surt godis (Ahlgrens bilar version surt), vilket jag tror är något man uppskattar med stigande ålder.
Det finns mycket onyttigheter man kan äta som inte inkluderar godis. Kakor, vetebröd, pajer, choklad, glass, chips och annat snacks. Bli därför inte förvånad över mina fettdepåer med tanke på att jag inte äter godis.

Tatiana kommenterade:

1. Tag en geischakaramell.
2. En liten lskritsrulle .
3. Klä av karamellen.
4. Dra ut rullen till en lång strånk.
5. Linda lakritsen runt karamellen.
6. ÄT . Korsikrösamoset så gott .

Cattis kommenterade:

Fazers blå choklad..! Marabous nuvarande vita är inte dum den heller fast kanske mer allmän godiskänsla än choklad?! Jag hör inte till mörk chokladfantasterna heller, dessutom nyser jag som ett annat stoll så fort jag äter choklad med mer än 50-60% kakao märkligt nog. Ska nån gång prova att göra varm (drick-) choklad på gräddmjölk och mörk choklad, lär vara något alldeles särdeles påstås det.

Tofflan kommenterade igen:

Jag måste bara kommentera era kommentarer Jontas, Tatiana och Cattis, eftersom jag kommenterade Innas!
Jontas: Du äter inte godis? HA! Jag läste nog att du var ute och jagade choklad häromkvällen!
Tatiana: Detta låter MÄRKLIGT, nästan så äckligt att jag måste testa!
Cattis: Fazers blå är Fästmöns favorit, Marabous vita choklad är min! Lustigt med nysningarna, men lite gulligt också!
Förresten, som god tvåa efter choklad kommer, för min del salt godis, typ turkisk peppar, salta grodor och sånt!

Stort TACK för såväl klick som kommentarer! Hoppas du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar!


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »