Det här med döden, min vän, kan jag meddela är rätt överskattat. Så jag tänkte lura den fan.
Flodhäst.
Jag ligger och känner mig som en flodhäst. Och barnsligt stolt blir jag när jag kan själv – KAN SJÄLV! – ta mig till toa. En toalett som är så låg att den känns som ett hål i marken. Praise be the gå-bord!!!
Anna har varit förbi en stund. Mamma ringer jag en gång om dan fast jag nästan inte orkar. Nej du, döden är överskattad, jag tänker leva lite till.
Har fått en chic handväska med sladd som kopplades ihop med mig under operationen. Ska skicka smärtlindring till min kropp. Den trasslar in sig i mitt gå-bord, i min skjorta, i mina snigga kalsipper. Nej, nån handväsketyp har jag aldrig varit.
Tofflan och handväska – ingen naturlig kombo.
Nu har jag mobilbloggat i en fruktansvärt obekväm ställning. Ursäkta alla stavfel, lite svårt att korra.
Ha en bra lördag, är det va?..
Livet är kort.