Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘chèvre’

Ett inlägg om ett vin.


 

Att äntligen ha större möjligheter att botanisera på Systembolaget är härligt. Igår kom jag ju hem med hela sju flaskor vin – två vita och fem röda. Notan slutade på 878 kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag handlar på bolaget på Stormarknaden
för att det är nära där jag bor, men också för att den butiken har ett bra sortiment. Tyvärr tycker jag att det har blivit lite sämre nu sen butiken flyttade till nya lokaler. Tidigare var vinerna placerade efter land, men också efter pris inom respektive land. Vidare var hyllorna med nyheter större och bättre. Hyllor med nya viner har inte funnits på nya butiken mer än de två senaste gångerna jag varit där, men en får hoppas att de fortsätter med det och gör det bättre.

Z1N Il Numero Uno ZinfandelIgår provade Fästmön och jag ett zinfandelvin till maten. Vi åt kyckling i basilika- och gräddsås med rödbetor och stekt chèvre. Z1N Il Numero Uno Zinfandel (2013) kostade 109 kronor. Det doftade bränt gummi – en ganska typisk zinfandeldoft. Men det smakade desto bättre. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet:

Generöst fruktig smak med viss sötma och fatkaraktär, inslag av björnbär, romrussin, blåbär, choklad och vanilj. Serveras vid cirka 16-18°C till grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Vinet var mycket fylligt, precis som jag gillar. Det smakade fint till kycklingen och till rödbetorna och chèvren blev det en annorlunda och härlig smaksensation. Efter var sin kaffe tog vi ytterligare ett glas vin och bara satt och smuttade och njöt.

Z1N Il Numero Uno Zinfandel får högsta Toffelomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som delvis går ut på att en ska inte ska skjuta upp saker till en morgondag som kanske inte finns. Fast vissa saker kan vänta.


 

Diamond Dogs David Bowie vinylLP

Diamond Dogs…

När du ser bilden här intill tror du säkert att jag ska skriva om en stor idol, RIP och en massa sånt. Det ska jag inte. David Bowie var inte en av mina stora idoler, men varken hans musik, filmer eller hans död har lämnat mig oberörd. Jag tycker till exempel inte att en ska dö när en nyss fyllt 69 år, en kan vänta ett tag. Vinylplattan Diamond Dogs är min enda LP med David Bowie. Jag lyssnade inte så mycket på hans låtar när jag var ung. Inte förrän jag kom till England och bosatte mig där ett tag. David Bowie var stor i England. Mina främsta musikaliska minnen från den tiden omfattar bland annat Ashes to ashes. För övrigt tycker jag att min yngsta bonusdotter skrev så fint på Instagram om sitt förhållande till David Bowies musik och vad han har betytt för henne. Den som följer henne där kan läsa. (Jag länkar inte eftersom det tyvärr finns nånting som kallas för troll.)

Så i stället för att jag skriver storvulet och känslosamt, som jag inte kan i det här fallet, väljer jag att citera Ashes to ashes här. Och glöm inte bort att en sak är säker: vi ska alla dö. Det är bara det att vissa dödar gör mer ont än andra.

[…] Ashes to ashes, funk to funky
We know Major Tom’s a junkie
Strung out in heaven’s high
Hitting an all-time low […]



Igår var det söndag 
och jag hade en synnerligen lat sådan. Det snöade inte så mycket, men jag hade ingen lust att gå ut i blåsten. Nån promme i Gamlis med Fästmön blev det inte, men vi har bokat in en dejt framöver. Jag intog en sen frukost, klockan var närmare 14 när jag slog mig ner vid köksbordet för att äta ägg, rostat bröd och de sista bitarna av mammas inlagda julsill.

Söndagsfrukost

Söndagsfrukost. Brödet, som inte syns i bild, är i rosten.


Största delen av dan ägnade jag åt att läsa. 
Jag fick tio böcker i julklapp. De fyra jag har läst hittills är alla jättebra. Den femte, som jag läser just nu, är helt… underbar… Jag vill inte göra nånting annat än att läsa… Och betänk att den inte är nån deckare, utan utspelar sig i… en bokhandel…

Bok och tänt ljus

Läsning av julklappsbok med julklappsbokmärke i samt tänt ljus = min söndag!


Framåt seneftermiddagen telefonerade jag med mamma. 
Jag skrapade veckans Trisslott – och tänk, vi vann! För vinstpengarna, 60 kronor, blir det två nya lotter.

Trissvinst 60kr

Trissvinst!


Ingen större lust att laga mat hade jag
 (ovanligt, va?!) så jag dukade fram en ädelostbit som var kvar sen i julas samt en chèvre och en cambozola vitlök inköpta till lördagskvällen. Då var magen emellertid full. Vilken tur att den som spar hon har – nåt riktigt gott! Ett glas Amarone blev det till ostarna samt fikonmarmelad, som jag liksom ädelosten hittade i kylskåpet. Det gottiga intogs medan jag kollade Gengångare.

Söndagsmiddag

Söndagsmiddag av Toffliansk sort.


Resten av kvällen läste jag,
men så fastnade jag för en dokumentärfilm som pågick ända till 22.35 och då var det dags att lägga sig. Tvätteriverksamheten hade paus i natt, vilket gjorde att jag kunde somna ganska snabbt. Däremot körde den igång framåt halv sex-/sex-tiden i morse. Det är nu tydligt och uppenbart att den som tvättar i huset dessa underliga tider inte kan läsa vilka tider det ska vara tyst. Stackars människa! Jag menar, att inte kunna läsa… Så hemskt…

I morse snöade det och fortsatte att göra så hela dan – till dess att det började regna… Kollegan E och jag hann med att lägga några ord i Wordfeud under dagens raster. För tillfället leder jag och jag är revanschsugen efter att ha fått stryk lite för mycket och ofta den senaste tiden.

Kollegan E spelar Wordfeud

Kollegan E försöker hitta ett ord som ger många poäng.


Självklart hade jag med mig Fikry till jobbet,
men eftersom jag har fullt upp med arbetet hann jag bara läsa en kort stund i samband med ett toabesök. Så gissa vad jag ska göra nu..?

Livet enligt Fikry på hylla

Fikry fick mest ligga på hyllan på jobbet idag.


I mina fönster står stakar och hänger stjärnor.
Men det är inte tjugondedag Knut förrän på onsdag. Kanske plockar jag bort dem ändå redan i morgon. I kväll vill jag läsa. Vad gör DU i afton??? Har du inget bättre för dig kan du alltid skriva några rader i en kommentar här nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frostigt inlägg.


 

I natt blev det vinter igen. Det lär komma många vintrar till innan våren är här. Våren är inte nån favoritårstid i min kalender, jag är en höstmänniska. Men kanske var våren favorit när jag var barn och många av oss i kompisgänget fyllde år från mars till och med maj. (Undantag fanns!) Nu är det Fästmön och jag och vi fyller båda år i april.

Det är inte bara utomhus det är frostigt och isigt. Här inne är det ganska så kyligt också. Tänk att det ska göra lika ont varje gång en människa inte vågar stå upp för det som är fel utan väjer undan med blicken av rädsla för… frostiga (minst sagt…) relationer. Visserligen hedersamt att medge att man inte vågar. Men det är ingen hjälp för mig. Jag får åter bekräftelse på den utbredande värdelösheten. Nej, ingenting har ändrat sig sen 2009 eller 2006 eller 1999 eller 1977 eller 1969 heller…

Is i frysen

Frostigt och isigt.


Så passande 
att ägna förmiddagen åt att frosta av frysen. Det behövdes! Kanske tar jag och torkar ur kylskåpet i eftermiddag. Det behövs också. Jag städar och gör rent, för jag vill inte höra sen i vinden att

hon var en riktig skitoxe, den däringa!

Det ska vara ordning och reda och rent när det är dags.

Amarone 2011 Luigi Righetti

Amarone 2011 Luigi Righetti passade perfekt till Brie, gorgonzola och chèvre med fikonmarmelad.

Helgen har varit tung, men jag har samlat kraft och både producerat och tagit in. Den som tror att man klarar sig utan input lever nog i en bubbla för sig själv. Lördagsmiddagen jag lagade till fick jag spara till söndagen. Några goda ostar, fikonmarmelad och ett gott och svindyrt Amarone gick det bättre med. Det finns kvar av allt, så kanske blir det nåt gott i kväll också. Varför spara på godsakerna när man kan njuta här och nu? I graven behöver man det ju inte.

Idag har jag mobiltalat med två människor före klockan elva, varav en i Frankfurt. Tänk, den som finge resa… Igår mötte jag Lucille och hon tyckte att jag skulle unna mig en vecka utomlands.

In my dreams…

tänkte jag, men log bara vänligt och lite sorgset. Jag har inte varit utomlands sen 1996 – om man inte räknar Danmark och Finland efter det, förstås.

Himmel januarimorgon 2015

Jag såg ljus i morse genom fönsterrutan, mellan husen.

Något litet ljus har jag sett idag genom fönsterrutan, mellan husen. Jag kanske ska ge mig ut sen när alla fryslådor är avtorkade och alla frysvaror återbördade. Det skär i mig av sorg för att jag har fått säga nej till tre vänner. Men tårarna och tankarna – utöver dem jag har spillt här – håller jag för mig själv. Den falska omtanken har jag emellertid skickat vidare – och vad jag menar med det vet bara oss tre som det berör.

Det är måndag idag. Det är sex år och en vecka sen mitt gamla liv slogs i spillror. Jag accepterar det aldrig. Jag jobbar hårt med att påverka det. Men det kan vara försent…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett pizzaplejs.


 

Pizza och bok

Pizza och boken jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i födelsedagspresent hade räckt som sällskap.

Fredag idag. Mat motverkar ibland tårar och ensamhet. Och när man blir ensam-stående – om än tillfälligt – är det bra att se till att man får en rejäl portion varm mat till lunch. Idag tog jag ytterligare några steg runt huset och gick till Pomodoro, en för mig ny bekantskap. Pizzerians namn betyder tomat. Och eftersom tomater är goda vågade jag chansa och gå dit.

Som hos så många andra pizzerior hyser Pomodoro inte så många bord. Gissningsvis hämtar de flesta sina pizzor och äter hemma. Men jag har inget hem här så jag behövde äta på plats. Det var endast ett långt bord som var upptaget av fem personer. Försent insåg jag att mitt fackombud med sällskap satt där. Jag har inget alls emot fackombudet, men jag ville liksom inte synas, jag ville inte höras – och jag ville inte se och höra heller. Nu fick jag höra nån i sällskapet som var glad att h*n hade fått nytt jobb och nån annan i samma gäng som tröstlöst sökt nytt jobb sen 2008. Ja, ja… Själv har jag varit långtidsarbetslös mellan 2009 och 2011 och haft fyra visstidsanställningar inom stat och offentlig verksamhet, experterna på grå arbetskraft, sen 2011. Kom igen och snacka grundtrygghet!..

Personalen i kassan talade utmärkt svenska, men hade uppenbarligen sin första arbetsdag. Jag bad om en Il Pollo-pizza och h*n föreslog Apollo. En viss skillnad, eftersom den senare har grismuskel ovanpå och sånt äter inte jag. Dricka ingick inte i priset. Det fick jag veta genom att den som tog upp beställningen undrade:

Vill du dricka till maten?

Jag tänkte svara:

Nej, jag vill hellre spy.

Men lite hyfs har jag ju. Med betoning på lite.

Bestick och servetter fick jag leta upp själv. De fanns inte på samma plats som kaffe, kakor, tandpetare och tabascosås.

Pizzan blev färdig ganska snart. Den hade en tunn och fin botten. Kombinationen chèvre, kyckling, ruccola och tabasco blev suveränt god. Tyvärr var det dåligt med tomatsås, pizzerians namn till trots, så pizzan blev ganska torr. Kaffet på maten smakade bra, men drömkakan gammalt.

Så om servicen var sisådär, pizzan suverän, kaffet bra och kakan gammal torde det slutgiltiga Toffelomdömet bli medel i alla fall.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Eller?
Med tanke på vad jag upptäckte i fönstret, just innanför uteserveringen… Ingen Michelin-stjärna, utan en annan sorts stjärna: en sån man sätter upp till advent…

Stjärna i fönstret den 27 juni 2014

Stjärna i fönstret den 27 juni 2014. I god tid till advent, alltså.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen bara försvann! Hann jag klart det jag skulle på jobbet? Ja, jag tror det. Nu återstår bara att se om det duger. Om jag räcker ända fram…

Jag var och handlade lite förnödenheter på hemvägen. Blev tvungen att stanna vid Stormarknaden, men jag överlevde besöket på ICA Kvantum – jag körde ju stridsvagnen varuvagnen själv. Fästmön är nämligen mycket snällare och vänligare mot medhandlare än jag – jag visar ingen pardon. Men så går det också fortare när jag handlar.  Fast det blir ju några kunder minus för affären där jag har farit fram… Hur som helst, jag kom hem med en kvartett bajsostar, som Elias skulle ha benämnt dem. Och ärligt talat, det luktar i kylen…

En cambozola, en chèvre, en grönmögelost av fransk typ och en kittost, också den fransk. Fundera över våra andedräkter sen…


Tänkte att Anna och jag
skulle smaska lite i helgen om hon nu kommer hit. Hon ska jobba fredag, lördag och söndag till klockan 21 och då blir det för sent med middag, men alldeles lagom med ost och kex och ett glas rött. Gissningsvis får vi härliga andedräkter av ostarna ovan, nåt för dig att fundera över…

En välbehövlig dusch och hårtvätt har jag hunnit med. Fick därefter påbörja en ny handlingslapp eftersom jag hade glömde köpa diverse hygienartiklar. Tröttsamt!.. Men – rita nu kors i taket! – jag kom ihåg att ta min medicin i kväll!!!

Så har jag släpat fram Annas paket och nu ska jag strax ringa och kolla lite grann kring logistiken i morgon. Det visar sig att hela ”barnaskaran” ska med och käka och alla får inte plats i bilen, med paket får inte mer än två unga, en mamma och en Toffla plats… Och nu är det ju fyra unga… Svårt fall, doktorn grät.

OCH NEJ, INNAN DU FRÅGAR…
JAG HAR INTE RINGT DOKTORN IDAG.
JAG HAR INTE HUNNIT.

Har fört över några foton som jag strax ska sortera. Därefter blir det troligen TV, för i kväll är det femte delen av Så levde de lyckliga klockan 20 i SvT 1 samt Desperate Housewives klockan 21 på Kanal 5. Sånt kan jag inte missa!

Read Full Post »

Lördagen har snart passerat. Det är kväll. Dästa och jästa och rätt loja efter middagen sitter vi med var sitt glas rött vid var sin dator. Jag tyckte att det hade blivit för mycket med ytterligare en cookalong i afton, så du får nöja dig med en bild av spektaklet vi åt till middag.


Till vänster: grönsallad med gurka, körsbärstomater, grön paprika och svarta oliver, till höger: gnocchi med spenat- och ostsås. Vinet var från Korsika och sex år gammalt. Dessertosten var en chèvre.

                                                                                                                                                        Spenat innehåller mycket nyttigt och jag tänkte att vi skulle behöva det efter all ”output” vi haft. Dessvärre var väl ostsåsen inte direkt fettfri – även om den blott innehöll åtta procents fett – för nu sitter jag med ont igen. 😦 Kanske beror det på att innehållet på tallriken ju faktiskt ser… rätt mysko ut. Det ser ut som… Nej, jag ska inte förstöra DIN lördagsapit!


Anna hade jobbat hårt idag. Dessutom är spenat och mejerivaror en särskilt bra kombination för henne som måste hålla blodtrycket nere.

                                                                                                                                                          Men visst blir det var sin godispåse till melodifestivalen om nån timma – och kanske lite ostbågar också. Jag tänker live-blogga, så välkommen att följa vad jag tycker, artist för artist, framträdande för framträdande tänker jag lägga ut mina förskräckliga åsikter! Det är inte alltid jag är ”nådig” eller snäll…

Read Full Post »