Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Charles Dickens’

Ett litteraturenkätiskt inlägg.


 

Bland de bloggar jag läser regelbundet finns en och annan bokblogg. I Johannas deckarhörna hittade jag en roliga bokenkät som jag kleptade. Jag tror att det är OK, för Johanna själv lånade den från Maddes bokblogg.


Har du läst…

…en bok med snö på omslaget?
Nådastöt av Louise Penny

…en bok som handlar om krig?
Sista kulan sparar jag åt grannen av Fausta Marianovic

…en bok som är skriven av en finsk författare?
Okänd soldat av Väinö Linna

…en bok som är över 800 sidor?
Mao. Den sanna historien av Jung Chang och Jon Halliday

…en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Spöket på Canterville av Oscar Wilde

…en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt

…en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
En julsång på prosa eller En spökhistoria vid jul av Charles Dickens

…en bok som handlar mycket om djur?
Den långa flykten av Richard Adams

…en bok vars titel innehåller ordet ”En”?
En älskares dagbok av Sven Lindqvist

…en bok som utspelar sig på hösten?
22/11 1963 av Stephen King

…en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Det har jag svårt att tro!

…en bok som handlar om bröllop?
Jag tror det, men jag kommer inte på nån titel.

…en bok som handlar om häxor?
Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

…en bok som utspelar sig på en ö?
Robinson Crusoe av Daniel Defoe

…en bok som har en karaktär som du kan känna igen dig själv i?
Who will comfort Toffle? (Vem vill trösta Knyttet?) av Tove Jansson

…en bok som utspelar sig i rymden?
Månen tur och retur av Hergé

…en bok som det finns ett mycket gammalt hus i?
Arvet efter Alberta av Maria Lang

…en bok som handlar om en bokhandel?
Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald

…en bok som i titeln innehåller något av de fyra elementen? (eld, vatten, luft, jord)
Flickan under jorden av Elly Griffiths


Förbättringspotential finns, alltså! Vad har DU läst???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Frågetecknet i rubriken? Tja, med det avser jag att en dag som bara är rätt igenom grå har man bara om man själv inte gör nåt åt gråheten. Som igår, till exempel. Trist väder, trist dag, helgen långt borta. Då firar vi två medarbetare som fyllt 40 respektive 60 med tårta i samband med institutionsmötet. Riktigt lyckat blev det, för jubilarer höll tal och tackade och en av dem berättade att h*n är på sitt trettionde år här. (Jag kände hur det högg till i hjärtat, för jag skulle ha fått guldklocka från min förra arbetsgivare förra året. Men den tog somliga ifrån mig.) Jag är inte i alla lägen den som tycker att det är bra att man stannar på en och samma arbetsplats hela sitt arbetsliv. Själv var jag på en tre, fyra platser i mitt förra liv, dock hos samma grundarbetsgivare. Den som stannar länge inom en organisation får en erfarenhet som borde vara guld värd – mer än en guldklocka! – för alla arbetsgivare, eftersom den är så ovanlig. Men bäst av allt är blandningen av gamla och unga – och det tyckte denna, kloka jubilar. Och jag.

Jordgubbstårtan var divine!


Igår kväll väntade Fästmön hemma
med spänning på att jag skulle ställa mig vid spisen. Det är nämligen ganska ovanligt, allra helst som att Anna var ledig. Och den som är ledig brukar laga kvällsmaten hemma. Anledningen till att jag tog över mitt eget kök var att jag skulle tillaga svampen jag hade fått av kollegan ML i måndags. Det blev var sin omelett med kantarellstuvning – och två påsar kantareller till frysen. Stuvningen blev lite klen, jag inser att jag behöver träna. Men det var ju svampen som var viktigast, inte redningen, så att säga.

Efter duschen jublade jag eftersom jag noterade att den svarta pricken vid vårtan försvann – och därmed vårtan. (Pricken är vårtans rot och den måste försvinna, annars är vårtan kvar.)Tänk att det svindyra medlet Vårtfri verkligen gör skäl för sitt namn! Jag är mycket nöjd.

Jag behövde stappla ut med sopor, men sen kollade vi på andra och sista delen av Edwin Drood, som jag hade spelat in på DVD-hårddisken. Den slutade lite oväntat, vilket jag gillar. Men jag undrar om mr Dickens skrev klart berättelsen eller om nån annan gjorde det åt honom. Han sägs ju ha dött med verket i sina armar – och verket var då ofullbordat…

Vad händer idag? På jobbet ska jag göra ytterligare några sidor på webben åt en av institutionerna (igår gjorde jag sex eller sju, minns inte). Det arbetet fortsätter och jag ska även försöka få klar och publisera en nyhet på vår externa startsida. Dagens lunch blir tillsammans med min bok på gång på Thaistället, alltså av asocial art. Jag behöver det ibland. Och dessutom vill jag läsa ut boken jag fick låna av en av forskarna. Den här boken är väldigt speciell, men det har jag insett först nu mot slutet. I början kunde jag bli galen på all detaljrikedom.

Härom natten fick min mobil spel och laddade ur och började pipa och ha sig strax före klockan två, när jag sov som bäst. Det är verkligen dags att pensionera den, men jag älskar den och har svårt att skiljas från den. Så jag har tre batterier till den som jag alternerar. Igår laddade jag upp batteri nummer två och håll nu en tumme att det funkar som det ska under dan! Eftersom framtiden är så osäker vågar jag inte riktigt investera i en ny mobil, eftersom jag inte kan dra på mig nån återkommande månadsavgift ifall det värsta scenariot blir verklighet. Ja, jag är orolig och bekymrad, men jag försöker att fokusera på det som är positivt och bra. Att ingenting är säkert i livet – mer än att du alltid ska leva med dig själv. Det har jag fått lära mig med besked, så det är jag beredd på.

Jag hade väldigt ont i hälen igår kväll. Den till och med värkte, vilket den inte har gjort så mycket. Den har mest gjort ont att stå och gå på. Mina andra krämpor är som de är och jag känner av en molande värk hela tiden. Inte ett ljud har jag hört från Sjukstugan i Backen än, men det har ju bara gått två månader sen de fick remissen och de verkar ju mest vara bekymrade över att patienterna ser vad de har för underkläder… Men det är lite märkligt… När jag väl tog upp mina besvär med doktorn och han skrev en remiss eftersom han tyckte att det var liiite jävligt för mig, då har det problemet nästan blivit sekundärt. Kan kroppen hela sig själv? Kan kroppen mota bort en alien som tar en i besittning? På utsidan ser det likadant ut och när jag känner så känns det likadant. Men jag behåller livet inuti mig och det är en märklig känsla. Är det en prövning eller är det en gåva eller är det bara en tillfällig respit? Jag har inga svar, men jag kan meddela att jag bekämpar min alien med alla krafter jag har till övers. Alla.


Livet är kort.

Read Full Post »

En spökhistoria på TV. Det var min första känsla när jag i kväll såg Mysteriet Edwin Drood på SvT2. Detta var del ett av två av en TV-version av Charles Dickens verk med samma namn.

Den mystiske Edwin Drood längst till höger i bild.


Mysteriet Edwin Drood
handlar om den unge mannen med samma namn som är förlovad med den unga Rosa. Edwin är föräldralös liksom Rosa och de tu har förlovats genom testamenten. Jasper är Edwins farbror och tillika körledare och kantor i kyrkan. Han plågas av nånting och tycks dölja hemligheter som lindras av opium. När de två föräldralösa (alla tycks vara föräldralösa!) syskonen Landless kommer till byn ställs saker och ting på sin spets.

Mysteriet Edwin Drood är en oavslutad roman. Det sägs att Charles Dickens dog med romanen i sina händer. Första TV-delen var spännande, atmosfären var kuslig. Det ska onekligen bli intressant att se hur BBC avslutar den här spökhistorian…

Tills vidare, högt betyg, men inte högsta.


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Torsdagens Babel kikade bland annat på författare i exil, sjukdomar och förstås, riktigt bra litteratur.

Siri Hustvedt var huvudpersonen i första inslaget. Denna spännande människa som skrivit om sin migrän, bloggat i New York Times och som skrivit konstnärliga romaner om livet. Intresset för det mänskliga psyket går genom hennes produktion som en röd tråd. I studion berättade Siri Hustvedt först hur man uttalar hennes namn – hon har ju skandinaviskt påbrå. Sånt är viktigt! Att kunna uttala författares namn korrekt, alltså. Sen blev det lite för mycket snack om krämpor för min del. Men helt klart är människan intressant! Och lite kul var det när synestesti nämndes, nåt jag har bloggat om. The summer without men heter hennes senaste roman.

Varför skrivs så många bra böcker av människor i exil? Denna intressanta fråga debatterades på engelska i studion av författaren Theodor Kallifatides, Rakel Chukri, kulturredaktör på Sydsvenska Dagbladet och Siri Hustvetdt. Theodor Kallifatides är den som har levt längst av alla – men också levt längst i exil. Siri Hustvedt menade att hon växt upp med en dubbel bild av verkligheten. Rakel Chukri hävdade att exil är en existentiell fråga – man kan leva i exil även i sin familj eller i ett land där man har tillåtelse att skriva HUR och VAD man vill – men man kan ändå inte förmå sig…

Så fick tittarna ett författarporträtt sig till livs. Poeten Nelly Sachs flydde från Tyskland till Sverige under andra världskriget (1940) – tillsammans med sin mamma och en resväska. 1966 fick hon Nobelpriset i litteratur. I höst är hon aktuell i och med en ny biografi om henne, Flykt och förvandling. Samtidigt nyöversätts hennes texter och så blir det även en utställning över detta författareöde.


Flykt och förvandling, en spännande biografi om en spännande poet, Nelly Sachs.

                                                                                                                                                            Åter i studion hade Siri Hustvedt ersatts av författaren Maria Zennström, som enligt egen utsago präglats av sin ryska mammas exil. Rakel Chukri tog upp att det som kan skapa mästerverk i exil är det helvete man lever med. Theodor Kallifatides sekonderade med främlingskapet i ett annat land, att det ställs andra och hårdare krav på invandrade författare – författarskapen tas inte emot som svenskars. Men svenska språket är mer melodiöst än det grekiska, hävdade Theodor Kallifatides.

Beate Grimsrud och Bengt Ohlsson pratade i nästa inslag om att byta språk. Båda författarna skriver på söder i Stockholm och båda har nyligen gett ut böcker på andra språk än hemspråk, Beate Grimsrud från norska till svenska, Bengt Ohlsson från svenska till engelska. Båda böckerna har också översatts till författarnas respektive hemspråk… norska och svenska.


En dåre fri skrevs på svenska.

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som får dig att känna dig hemma, blev:
Siri Hustvedt: David Copperfield av Charles Dickens
Maria Zennström: Malte Laurids Brigge av Rainer Maria Rilke
Theodor Kallifatides: Samlade publicerade dikter av Konstantin Kavafis

I nästa program är det säsongsavslutning!

Read Full Post »