Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Centerpartiet’

Ett inlägg om byråkrati, öppenhet och stängdhet (och just som jag skrev det smällde balkongdörren igen…) som avslutas med en fruktstund.


 

Pappershög

Byråkrati…

Vårt samhälle är det mest byråkratiska som har funnits och konsulten är dagens byråkrat. Det menar antropologen David Graber i en artikel i DN som jag läste idag på nätet. Fast den officiella storyn från samhället självt är förstås den motsatta, nåt samhället tackar modern teknik för, bland annat. Jaa… jag är böjd att hålla med om mycket i David Grabers teorier. Konsulter skrev jag om för ett tag sen bakom lösen. Byråkrater brottas jag med titt som tätt, stelbenta såna till max. Den värsta sorten, som dessutom passar in på David Grabers beskrivning, är nog tanten som gav mig råd och anvisningar om hur jag skulle sköta mitt e-postprogram för att a-kassans mejl inte skulle hamna i min skräpmapp. Som om hon visste vilket e-postprogram jag använder… (Det gjorde hon alltså inte.) Det är inte den enda oförskämdheten jag har fått från det hållet. Och så undrar facket varför antalet medlemmar sjunker…

ICA logga

ICA får inte ha nattöppet för facket.

Nån annan som har drabbats av byråkrater är Fredrik Andersson, som är den första ICA-handlaren som vill ha öppet dygnet runt. Han menar i en artikel i lokalblaskan att det finns underlag i området i form av nattvakna studenter, men också att ett nattöppet Folkes Livs skulle skapa arbetstillfällen. Men se facket, i det här fallet Handels, och Arbetsmiljöverket sätter stopp för detta. (Finns det nåt fack, egentligen, som vill att ens medlemmar ska jobba..?) Skälen som anges är att öppettider regleras i arbetstidslagen. För att få ha öppet mellan midnatt och klockan fem på morgonen krävs speciell dispens och det har inte Fredrik Andersson och hans affär. Lokalblaskan gjorde en liten undersökning kring intresset för nattöppna affärer. Resultaten visade att över 50 procent av de 3 000 som deltog i undersökningen vill ha nattöppna affärer och knappt hälften skulle handla på natten. När det gäller att jobba på natten visade sig 59 procent vara villiga till det. Men inte facket, alltså…

politiker

Svalt intresse för Speaker’s Corner i Uppsala.

Kanske är detta nåt att ta uppSpeaker’s [Gäsp] Corner i Uppsala. Nu ska ski… det bärbara prathörnet och scenen flyttas igen. För tre år sen, i april, invigdes Speaker’s Corner från Vaksala torg. Intresset var minst sagt svalt från allmänheten och lagom till valrörelsen flyttades hörnet till centrum och torget utanför S:t Per-gallerian (där ett visst extremparti och en dito religiös rörelse brukar showa?). Fast nu är hörnet tillbaka på Vaksala torg igen. Det senaste förslaget är att det flyttas till Stadsträdgården. Att ha hörnet i en park är att göra som förebilden, Speaker’s Corner i Hyde Park i London, menar centerpartiets kommunalråd i opposition, Stefan Hanna. Totalt har hörnet kostat en halv miljon. (Undrar om alla flyttar är inräknade i kostnaden..?) Om detta säger Stefan Hanna i Radio Uppland (ser citatet konstigt ut språkligt gissar jag att det inte är korrekturläst av journalisten på Radio Uppland, jag har kopierat och klistrat in):

[…] Jag tycker det är väldigt mycket pengar, men nu fick motionen stöd av ett enhälligt kommunfullmäktige, om vi ser till annan offentlig konst som vi satsar mycket pengar på så anser jag att den här är billig till annan offentlig konst och den är dessutom ett landmärke som man kan nyttja för nånting som är väldigt värdefullt och viktigt får vår yttrandefrihet […]

Ärligt talat… jag tror inte att en flytt hjälper och undrar om kommunfullmäktige har hört talas om sociala medier. Att Stefan Hanna själv har det, vet vi ju sen länge, men resten. (Vem minns inte hans bloggerier från Thailand om att överviktiga skulle betala högre skatt, med mera..?)

Apple watch

Äppleuret släpps i Sverige idag.

Och idag kan vi dessutom mediesocialisera oss ännu mer för Apple watch är släppt i Sverige. Jorå, jag fick ett erbjudande via mejlen, men jag hade ingen lust att köa bland ett tiotal nördar killar tidigt i morse. Förste köare i Uppsala var pojken Fredrik Adén, presenterad med bild och i text i lokalblaskan på nätet. Han hade väntat i två år på klockan. Själv tror jag äppleuret är lite för litet för att fungera optimalt för mig och nöjer mig med dator och mobiltelefon än så länge. Vill jag ha en fruktstund kan jag äta ett äpple i stället.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse läste jag i tidningen att fönsterkuverten är på väg att försvinna. Bakom detta finns ett regeringsbeslut och fru Hatt. Fast inte ”min” fru Hatt utan IT- och energiminister Hatt, (C).

Fru Minister Hatt. (Foto: Regeringskansliet)


I stället för fönsterkuvert
ska, till att börja med den som vill få mejl. Men det står väl inte på förrän man inte kan välja, gissar jag. Det handlar om post från kommuner, vårdgivare och andra myndigheter till oss privatpersoner. Även företag ska emellertid kunna anmäla sitt intresse för detta.

Det låter väl bra det här, eller? Men sen kommer förstås några men. Fru Hatt förklarar

För att komma åt brevlådan dit myndighetsposten skickas krävs att man kan logga in med e-legitimation, så att man faktiskt har den högsta säkerhetsnivån. Många privata brevlådor har inte så hög säkerhetsnivå, […]

OK… då försvinner ju det lättillgängliga, för om jag ska läsa myndighetspost via e-legitimation måste jag ha dosa, sladd och kort. Väldigt säkert, förstås, men väldigt många grejor för att läsa post. Så redan där faller snabbheten. Snigelposten tar visserligen nån dag – eller flera, oftast, eftersom myndigheter envisas med att skicka B-post. Men… det går fortare för mig att gå till min postbox i trapphuset, vittja den och sprätta upp kuvertet än att starta datorn, koppla in dosan, logga in, misslyckas (ja för min banks e-legitimation krånglar ALLTID…), försöka igen och igen och slutligen lyckas. Kanske.

Den nya tjänsten ska utvecklas av Skatteverket och heta Mina meddelanden. Och Skatteverket har jag stort förtroende för, så det blir säkert så bra det nu går med e-legitimation.

Men… igen! Hur blir det med alla våra äldre som inte har tillgång till dator och kanske än mindre e-legitimation? Min mamma, som är både gammal och handikappad, klarar inte ens av att ta ut pengar på bankomaten. Nån dator har hon inte, inte heller e-legitimation. När hon skulle deklarera hjälpte jag henne att göra det per sms. Det var möjligt för mig eftersom jag var ledig från jobbet och kunde resa till henne i påsk. Men jag kan inte resa till mamma varje gång hon får post från nån myndighet. Så länge det råder valfrihet kring fönsterkuvert är det bra. Det är sen, när det inte blir så fritt att välja längre, som jag oroar mig för…

Men fönsterkuvert är inte särskilt miljövänliga. Eller, inga kuvert är ju det, egentligen – vare sig de har fönster, är förklistrade eller gjorda av papper. Det är limmet som är boven i det hela, men man bör också komma ihåg alla träd som går åt till att göra papper. Så där finns ju en positiv sak med det hela.

Jag vill inte låta som nån bakåtsträvare, men ny teknik måste fungera och vara utbyggd ordentligt innan man anammar den. Annars blir ju ny teknik nåt som bara kan användas av dem som kan, förstår och har råd. För det kostar ju en del också, med dator/surfmobil och internet.

Häromdan läste jag att mindre än en tredjedel av alla ålderspensionärer har tillgång till dator med internetuppkoppling. Det skulle innebära att vi stänger ute mer än 70 procent av de gamla från att läsa sin post från myndigheter. Om det blir tvång, vill säga. Och om det sker idag. Gissningsvis får allt fler tillgång till dator och internet i framtiden, även ålderspensionärer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev stort rabalder igår angående Uppsala Pride och arrangörens beslut att säga nej till Folkpartiet och dess ungdomsförbund att delta.

Tove Henriksson är ordförande i LUF och säger bland annat:

[…] Deras självbestämmelserätt som förening ifrågasätter vi inte. Det vi ifrågasätter är att man använder sig av Pride, som ska verka för hbtq-rörelsen, och inte för socialism, och då inte bjuder in organisationer som vill kämpa för de här frågorna. 

Först ville arrangören inte kommentera sitt beslut, men jag gissar att man ansåg sig tvungna så småningom. Och det skäl man angav var att

[…] partierna strider mot paradens vision genom att inte vara socialistiska. […]

För det handlar naturligtvis inte bara om Folkpartiet utan även andra politiska partier som inte står på rätt sida, tycks det. I dagens UNT kan man läsa att det med rätt sida menas att partierna inte är socialistiska. Och dessutom tycks arrangören anse att Pride inte är nåt politiskt arrangemang.

Men kära lilla vän, får jag lust att utbrista! Hur tror du att våra (=HBTQ-folkets) liv har förändrats i samhället om inte genom politiken? Pride är visst politik – men borde vara ett forum där partierna samarbetar, oavsett om man är socialister eller kapitalister.

Nu har det framkommit att arrangören också tycks rädd för att SD skulle vilja delta om alla partier får tillträde. OCH? Jag tror inte att det skulle vara aktuellt, men i Sverige råder demokrati. Uppenbarligen råder inte demokrati inom Uppsala Pride utan nån sorts tro på att det är skillnad på skit (= alla som inte är socialister) och pannkaka (=socialister).

Det är dags att vakna nu, alla homosexuella är inte socialister!

Även Centerpartiet och Miljöpartiet har tagit avstånd från Uppsala Pride. Och Folkpatiet ordnat sin egen Prideparad på torsdag. Samling klockan 13 på Stora Torget i Uppsala.

Detta var det löjligaste jag har hört talas om! Men det kanske inte är så förvånande när festivalen i år inte sponsras av Uppsala kommun utan av ABF. Jag citerar här Jerry som sätter fingret på det viktiga:

[…] För mig betyder Pride att alla inkluderas. Alla som kämpar för HBT oavsett politiskt ståndpunkt. […]

Jag har personligen aldrig deltagit i Uppsala Pride, men jag har känt mig tämligen exkluderad. De få tillfällen jag har försökt närma mig arrangören, bland annat genom att erbjuda kostnadsfri hjälp med marknadsföringen när jag var arbetslös. Detta erbjudande bemöttes med snorkiga kommentarer på min blogg. Året därpå kom en färdig artikel som en av Uppsala Prides sponsorer ville att jag skulle publicera på min blogg. Så jobbar inte jag, kan jag meddela!

Det kan inte bli annat än en svart bak till Uppsala Pride!


Läs även
 andra bloggares åsikter om Uppsala Pride och Pride 

Read Full Post »

Idag läser jag i lokalblaskan om vad experterna tycker att samhället ska göra för att ändra samhällsmedborgarnas matvanor:

  • Högre skatt på läsk och godis
  • Mer hemkunskap i skolan
  • Utbyggd individuell rådgivning

Det är nämligen så att vi medborgare inte klarar av att förändra våra vanor själva – nästan hälften av vår befolkning, 44 procent, är överviktig. (Procenten kommer från Statistiska Centralbyrån.) Om vi nu är så många – ja, för jag är en av dem – hur 17 ska man ändra vårt beteende. För det är ju faktiskt så att övervikt påverkar min hälsa negativt – förr eller senare.

Redan 2005 fick Folkhälsoinstitutet i uppdrag av regeringen att ta fram ett nationellt handlingsprogram så att våra matvanor ska bli bättre och att vi rör på oss mer. Men vad hände sen? Inget, är ingen underdrift att säga.

Kloka dietisten Åsa Andersson på Gottsunda vårdcentral i Uppsala jobbar med många överviktiga patienter. Hon tycker att höjd skatt visst kan vara bra, men det måste till mer. Åsa Andersson säger i lokalblaskans artikel att det behövs mer riktad information och att affärerna måste ta sitt ansvar för hur de saluför produkter. Just när det gäller informationen menar hon att det är stora kunskapsskillnader mellan olika grupper i vårt samhälle.

Centerpartisten och kommunalrådet Stefan Hanna hade ju sitt speciella recept som gick ut på att höja skatten för överviktiga. Men nu sitter Stefan Hanna löst – partiet är splittrat och det är många som vill avsätta honom på grund av hans bloggande om överviktiga…


Tjock eller smal… Tittar vi på svenskarna är nästan hälften av oss överviktiga.

                                                                                                                                                           På TV, en av dessa mediakanaler som brusar i de svenska hemmen – åtminstone om kvällarna – visas för det mesta dokusåpor och matprogram. Några få andra program sticks in mellan såporna och maten, men annars är det dessa två genrer som gäller. Ofta lyfts skönhet och kroppsfixering fram i programmen. Det blir lite absurt. Många av dessa människor som fläker ut sig på TV är udda personer – på ett eller annat sätt. Och så matas (!) vi av udda personer och matlagning där vi sitter stilla framför våra ”dumburkar”. Så en liten tanke vore att kanske utnyttja en av de kanaler som vi VET finns i de flesta hem..? Men det är bara en liten, liten tanke. Jag tittar inte på dokusåpor eller på matprogram, men jag är tjock ändå.

Jag läste också i lokalblaskan om en ny metod som sägs ge lägre vikt, Handfast (artikeln finns att läsa på lokalblaskans hemsida mot sms-betalning). För en gångs skull verkar det vara en sund metod! Den är utvecklad ur Livsmedelsverkets tallriksmodell, men i stället för tallrik ska man titta på sin hand och äta:

  • lika mycket protein som handflatans storlek utan fingrar
  • lika mycket kolhydrater som knytnävens storlek
  • lika mycket rotfrukter eller bär som två knytnävar.

Hur lätt som helst, ju, att komma ihåg – handen har man ju alltid med sig! Den som har råd kanske kan prova. Själv ska jag rota i skåpen efter några rester till middag. Rester som jag har lagat till utan hjälp av matlagningsprogram och utan att ha kikat på tallriksmodellen eller Handfast. Det får gå ändå. Jag måste ju (över)leva… Fast om jag fortsätter klättringen uppåt i vikt lär jag inte leva så länge till…

Read Full Post »

Den senaste tiden har det pågått flera debatter kring så kallade offentliga personers bloggerier. Vi har till exempel Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englunds blogginlägg, ett svar till Björn Ranelid. Lokalt här i Uppsala har väl ingen missat centerpartisten Stefan Hannas bloggerier från Thailand? (Knappast nån annan i Sverige heller, för detta blev en riktig mediasnackis!)

Många tycker att både Peter Englund och Stefan Hanna – med flera – har gjort bort sig via sina bloggar. Men har de det?

Jag hittade en intressant artikel i Svenska Dagbladet där vett och etikett på nätet tas upp. Bland annat konstaterar artikelförfattaren att de nya, sociala medierna ger stora möjligheter – även till klavertramp. Och jag är benägen att hålla med!

[…] Kommunikationskonsulten Brit Stakston ordnade i somras en sociala medier-akut i Almedalen för politiker som sluntit på tangentbordet i valrörelsen. Numera spenderar hon en stor del av sin tid åt att hålla föredrag för företag som ängsligt undrar hur de ska förhålla sig till de anställdas pladder på Twitter, Facebook och bloggar. […]

Jaa, jag förstår att Brit Stakston med flera har fullt upp att göra… Här hoppar det ju grodor ur var mans mun. Men det är ju just det…Kommer grodorna ur VAR MANS mun? Nja, i de två fallen ovan kommer de ur Svenska Akademiens respektive Centerpartiets mun. Kan det verkligen vara så, det är ju ändå två människor, Peter Englund och Stefan Hanna, som har skrivit? Självklart är det så. Men det jag menar är att man nog bör tänka efter både en och två gånger NÄR MAN ÄR EN OFFENTLIG PERSON. ÄVEN om både Peter Englund och Stefan Hanna skrivit i privata bloggar och på sin fritid, så kommer de inte ifrån faktum: de är offentliga personer och det de skriver KAN tolkas som åsikter av den/dem de representerar, nämligen Svenska Akademien respektive Centerpartiet. Och DET var inte helt säkert meningen!


Är vi offentliga personer?

                                                                                                                                                       Det blir också vanligt att arbetsgivare ”bevakar” sina anställda genom att kolla vad de skriver på bloggar och i sociala nätverk. Men där tycker jag att skillnaden är att de anställda skriver som privatpersoner, ÄVEN om de skriver att det är skittrist på jobbet eller att det är alldeles för mycket att göra. Detta tycker jag INTE är skäl till nån uppsägning alls. Däremot borde arbetsgivare vara MÅNA OM sina anställda – för på så vis kan det ju hända att de anställda skriver GOTT om sin arbetsplats i stället. Samtidigt var det kanske inte så jättesmart av de som ”fejsbookade” negativt om ett företag där de arbetade – de var ju liksom UTHYRDA av ett bemanningsföretag. I det fallet kan jag tycka att de representerade bemanningsföretaget. Eller..? Inte så smart, kanske.


Arbetsgivarna försöker bevaka sina anställda i stället för att måna om dem.

                                                                                                                                                     Men vi har ju yttrandefrihet i Sverige! Ja, det har vi och den ska vi vara jädrigt rädda om! Förbud och avsked från jobbet är inga smarta sätt att tysta personer som vill yttra sig. Däremot tror jag att både arbetsgivare – och bloggare med flera – bör tänka efter vad de skriver. Och hur de skriver! För jag är benägen att hålla med Monica Hortell när hon rasar över mediadrevet mot Stefan Hanna och att han faktiskt använde ironi som stilistiskt grepp. Därmed inte sagt att jag tycker att Stefan Hanna inte borde ha tänkt sig för HUR han formulerade saker och ting. Ironi är svårt, nämligen. Svårt att förstå. Och riktigt, riktigt säker kan man ju inte vara att det var just bara ironi i Stefan Hannas blogginlägg (det var flera stycken inlägg som fick kritik). Och åter igen – representerar han sitt parti eller sig själv? Han är ju liksom förtroendevald av kommuninvånarna…

Men vad tycker du? Är det OK att skriva rakt från hjärtat vad man tycker om saker och ting? Gäller det andra, hårdare men oskrivna regler för så kallade offentliga personer?

Read Full Post »

UppsalaTidningen är stundom en riktigt bra tidning – både underhållande och grävande. Ett problem har den emellertid – och det är att den kommer ut för sällan. En gång i veckan är alldeles för lite för att komma med de riktigt vassa och nya nyheterna.

Trots det… Idag skrattar jag så jag tjuter åt moderaten Christian Sonnenstein. Ja, jag skrattar lite åt honom också, men kanske mest åt de floskler och märkliga citat han har samlat av kommunens fullmäktigeledamöter. I samband med förra fullmäktiges sista sammanträde elade han ut ett häfte med ett fyrtiotal… ska vi säga märkliga citat och hopkokade fraser från ledamöterna. I sitt häfte medger han att det  smugit sig in en och annan floskel och språklig groda och nån högre skolas citat är det inte hans häfte. Inte heller är det nån större skillnad mellan de olika partiernas politiker. Min slutsats: är alla lika… korkade?

Några exempel ur Christian Sonnensteins citathäfte:

Gustaf von Essen, (KD):

Man har sammanfört tre ben under en hatt.

Maria Gardfjell, (MP):

Gunnar Hedberg står i badbyxor i snöstormen.

Ilona Szatmari Waldau, (V):

Jag vill fylla på med några korta orosmoln.

Ulrik Wärnsberg, (S):

Tillgången på hyresrätter är nyckelns kärna.

Liv Hahne, (M):

Vi står och pratar för tomma öron.

Karolina Hilding, (FP):

Man ska jämföra äpplen och päron för att se om det finns skillnader baserade på kön.

Lars O Ericsson, (C):

Kasta ut tvålen före badvattnet.

Slutligen kan jag ju inte låta bli att fnissa lite tyst också åt denne citatsamlande moderat som person. Jag undrar liksom vad han lyssnade på när fullmäktige debatterade och vad han gjorde på sammanträdena – mer än antecknade märkliga citat. Hade han kanske

  1. lite att göra?
  2. tråkigt?

Nåja, alla sätt är bra utom de dåliga* 😉

                                                                                                                                                   *Gammalt Byhåleordspråk

Read Full Post »

En kampanjfilm om lata byggjobbare har setts av över 30 000 personer på YouTube. Centerpartisten Jonas Pettersson i Uppsala gjorde filmen som i skrivande stund har  fått över 800 kommentarer och orsakat en våldsam debatt. Så våldsam att Jonas har blivit hotad till livet.

I en artikel i UppsalaTidningen säger Jonas Pettersson att han aldrig fått den här typen av respons tidigare. Och han ångrar sig och tycker att han borde ha uttryckt sig på ett annat sätt. Men tanken var ändå att provocera och Jonas Pettersson vidhåller att produktiviteten är låg inom byggbranschen.

Jonas Pettersson är till vardags pressekreterare för Centerpartiet centralt. Han är invald på fjortonde plats på riksdagslistan. Och han har flera filmer på gång! Gissningsvis är han mer försiktig nu när det gäller sociala medier…

Jag tycker att filmen är rätt trist och att Jonas Pettersson, som han säger i artikeln i UppsalaTidningen, kanske skulle ha visat en mer nyanserad bild. Filmen är emellertid provocerande och syftet är att skapa debatt. Och debatt lyckades Jonas Pettersson skapa! Men det är aldrig, aldrig, aldrig OK att hota nån till livet för sina åsikter. Yttrandefrihet…

Vad tycker du? Kan du förstå att Jonas Petterssons film provocerade? Är det OK att lägga ut en sån film på YouTube?

Read Full Post »