Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘censur’

Läser i dagens lokalblaska att sagda blaska har köpt sajterna uppsala.com och uppsalavimmel.se (Fast man vill förstås inte berätta i sin egen tidning om hur mycket man betalade.)

Genom att köpa de två sajterna, som har cirka 60 000 besökare per månad, enligt artikeln, får Upsala Nya Tidning

[…] en stark lokal plattform för information om bland annat näringslivet i Uppsalaregionen. […] UNT [kan] bredda bevakningen av det lokala nöjeslivet. […]

menar dess vd Dan Lannerö. De två sajterna ska fortsätta leva sina egna liv även om uppsalavimmel.se kan ha ett visst samarbete med lokalblaskans nöjessajt untfredag.se

För den som inte redan visste det är lokalblaskan ett dotterbolag i NTM-koncernen. I den koncernen ingår, förutom vår lokalblaska, Norrköpings Tidningar, Corren, Folkbladet, Norrbottens-Kuriren, Norrländska Socialdemokraten, Gotlands Allehanda, Gotlands Tidningar samt flera tryckerier och radio- och TV-stationer.

I UNT-koncernen ingår, förutom papperstidningen, även nättidningen unt.se, 24 UNT (TV-kanal), samt ett antal gratistidningar såsom olika kostnadsfria lokaltidningar i länet och 18 minuter liksom UNT Distribution.

I dagens UNT läser jag OCKSÅ en stor annons där NTM-koncernen söker nya medarbetare, en sorts webbredaktörer. Det är helt nya tjänster för de nio lokala nyhetssajterna och tanken är att man ska bevaka internet under främst kvällar, nätter och helger och följa sånt som bloggar, Twitter, Facebook och andra forum. (Ja jag skojar lite med en av länkarna i stycket!)

[…] Även där finns nyheter […]

enligt annonsen, nämligen. (Undras om det här blogginlägget skulle komma med???)

Ja vad ska man säga om detta? Man skulle ju kunna säga att UNT och NTM-koncernen är några som tänker framåt, in i framtiden, genom att mer offensivt utnyttja befintliga sajter och sociala medier på internet. Men man skulle ju också kunna tänka som en av dem som kommenterade artikeln på unt.se:

[…] Det här känns väl i ärlighetens namn som om UNT försöker få mer eller mindre de facto monopol på all lokal media. Vilket är lite trist eftersom det ökar risken för medial likriktning […]

UNT har egentligen ingen riktig konkurrent här i stan. Ingen av samma storlek eller som på nåt sätt konkurrerar på samma villkor. Jag är benägen att hålla med kommentatorn ovan och oroas lite över UNT:s lokala monopolställning samt riskerna för likriktning i media. 

På unt.se har även förekommit en del kritik mot censur av läsarkommentarer samt kritik mot att kommentarsfunktioner tas bort till vissa artiklar. Hur ska man hantera detta om man tänker sig växa i cyberspace? Eller ska man inte ha nån kommunikation med läsarna? Det finns riktlinjer för kommentarer, visserligen, men finns det också riktlinjer för censur?

En stark lokaltidning är nog bra, men för att få och behålla sin trovärdighet bör den ha en konkurrent. Vem ska annars granska den? Min åsikt är, som bekant, att allt som står i tidningen inte är sant, nämligen. Eller att allt som står i tidningen inte behöver vara sant bara för att det står just  i tidningen. Ungefär som en blogg, faktiskt. Skillnaden heter emellertid ansvarig utgivare (även en del bloggar har det!), men i vissa fall heter den

Money Talks…

För det som gäller först och främst är ju att sälja tidningen och tjäna pengar. Journalisterna – och webbredaktörerna! – har inte allmänhetens uppdrag att hålla allmänheten informerad, de är anställda av tidningen. Tänk lite på det ibland.

Read Full Post »

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »

Igår eftermiddag blev det jag som hämtade Elias från skolan medan Fästmön inhandlade fikagott och middagsmat på ICA Solen. Det var en glad gosse som vinkade och strålade i hela ansiktet när han såg mig, men som inte blev utsläppt från klassrummet av sin fröken förrän han, liksom klasskamraterna, svarat på en minusfråga. Jag frågade Elias om han inte tyckte att fröken var sträng som gjorde så, men han svarade att hon är jättesnäll! (Personligen tror jag hon är en mycket god pedagog OCH lärare! Och jättesnäll och bara lite sträng.)

Hemma i Himlen blev det semlor för dem som så önskade – Anna trodde nämligen att det var fettisdagen! Elias fick chokladmunk och jag pecanwienerbröd. Vi är nämligen inga semmeltyper. Av Anna fick jag sen också en fin pudeldosa, en liten ask som hon lovade mig så snart hon fått en ny. Kan nån gissa vad den är till för, egentligen??? Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till, jag tycker bara den är söt.


En pudeldosa, men vad ska man ha den till..?

                                                                                                                                                            Pratade med en kär vän på eftermiddagen i telefonen. En vän, som liksom jag själv råkat ut för människor som förföljer och trakasserar. Varför är det så roligt att systematiskt jävlas med den som är sårbar? Varför? Varför??? Det är grymt och elakt.

Idag på seneftermiddagen är hela bandet bjudet hem till mormor på middag. Mormor fyllde 70 år i förra veckan, men vill inte fira, så hon och maken for utomlands. Nu vill hon i stället att vi kommer dit och äter gott i efterhand. Några presenter får vi INTE ha med oss, men jag tycker inte man kommer tomhänt, så jag har just slagit in ett litet paket, inget märkvärdigt alls. Fast jag kan ju inte skriva vad det är här, för jag vet inte riktigt om mormor läser min blogg. Det finns en sån möjlighet, nämligen…

Elias bestämde sig för att göra en fin teckning till mormor. Han textade så fint och ritade, men sen var det tur att censuren grep in innan han började färglägga. Vissa av figurerna, som var bilder av mamma och mig och alla syskonen, på teckningen var nämligen försedda med vissa enorma kroppsdelar. En del hade till och med fått kroppsdelar som de inte har i verkligheten… Nu hoppas vi att det inte syns igenom suddet och färgläggningen… Han är i sanning en konstnär, den lille mannen…

Tio grader kallt och strålande sol var det i morse när Elias och jag tuffade iväg till skolan. Mamma hade gjort matsäck med köttbullemackor och dricka, för idag på morgonen var det naturskola. Då lufsar barnen ut nånstans i naturen och kollar på saker och ting – och det vet väl alla att man ska ha matsäck med sig när man går ut i naturen?!

Jag for hem till mig och hittade ett lila brev från min urgulliga mamma. Förutom att det innehöll en trisslott, var det så gulliga ord att jag här måste återge en del av dem:

Tofflan älskade barnet mitt!
Tänker på dig och hoppas att du ska få lite råd och hjälp på måndag. Idag känner jag mig vissen har frossa och troligen feber. Vädret är också trist dis och mulet, så brevet kommer försent. Önskar dig både bättre hjälp och tur den här gången.
[…] Massor med kramar och tankar […] från din mamma som inte kan göra så mycket för dig just nu mer än att be till Gud för dig […]

När jag pratade med henne häromdan erbjöd hon sig dessutom att lösa mitt studielån i förtid. Det är inte så mycket kvar att betala på det, men tillräckligt för att det ska svida varje gång. Har jag den bästa mamman, eller???

Read Full Post »

Läser till min förskräckelse att en statlig utredning föreslår att ansvaret för innehållet i en bok flyttas från författare till utgivare/förläggare. Vadårå? Jo det kan man ju räkna ut med bakarslet att utgivningen blir fegare med en sån lag!

Idag är författaren själv ansvarig för sin bok inte bara rent allmänt utan även rättsligt. Detta innebär att om man utreder innehållet i en bok för förtal är författaren den som ställs till svars. Och det är väl ganska rimligt att den som har skrivit orden själv ska stå för dem?


Vågar författaren stå för sina ord???

                                                                                                                                                              Men nu kan allt ändras om förslaget till ny yttrandefrihetsgrundlag gå igenom. Då skulle nämligen utgivaren bli ansvarig. Inte är det svårt att räkna ut att om förlaget ska stå för orden i boken och inte författaren då lär ju utgivningen bli fegare.

I höst läggs det slutliga betänkandet fram. Det Yttrandefrihetskommittén vill göra är att ta bort skillnaden mellan periodiska skrifter (tidningar) och icke periodiska skrifter (böcker). Och det betyder konkret att en bokförläggare blir ansvarig för det en författare skriver på samma sätt som en chefredaktör på en tidning är ansvarig för det tidningens journalister skriver. Inte är det otroligt att förlagen då blir mer föriktiga med utgivning av kontroversiella böcker! I långa loppet kan det innebära ren och skär censur. Förlagen kanske till och med vill att författaren ändrar i sitt manus. Får vi alls några debattböcker kvar??? Visst är det rimligt att så kallade ”true stories” inte ses som objektiva sanningar – bara det att nån har skrivit en sån bok innebär att nån har gjort ett urval av vad som ska vara med – och kanske dessutom TOLKAT skeenden etc på sitt eget sätt. Men om läsaren upplyses med de enkla orden

BASERAD på en verkliga händelser

eller liknande kommer man ju runt det. För det är en viss skillnad, inte sant?

Men att ändra i grundlagen på det sätt som föreslås tycker jag känns ruggigt! Vad blir nästa steg? Censur eller? Vem vågar skriva böcker då?

Read Full Post »

Torsdag kväll och Babel – och för ovanlighetens skull kunde jag titta på programmet! Några av kvällens teman var apart humor, proggiga barnböcker och feelgoodlitteratur.

Programmet inleddes med Trams-Bob och tyvärr kunde jag inte spola den här gången, då… Alltså jag tycker att Bob är rätt söt och så, men jag vill inte ha trams i ett program om böcker. Rörande var det emellertid idag när han berättade om ett barndomsminne när han blev mobbad.

Erlend Loe är en rolig författare, men han har aldrig skrattat offentligt, enligt Linn Ullman. Produktiv är han i vart fall och som sagt rolig. Och första gäst i kvällens Babel var han. Tyska alperna är omgivningen i hans senaste roman. Men nåt budskap i böckerna har han inte, medgav han utan att le. Den senaste romanen, en sorts teaterroman, handlar om en konstnär som aldrig fått blomstra, men nu plötsligt får möjlighet till det.


Erlend Loes senaste roman om en konstnär som aldrig fått blomstra.

                                                                                                                                               Pernilla Stalfelt är författaren som skrivit till exempel Bajsboken. Hon var nästa gäst i studion och sa att man kan skriva om nästan vad som helst. Dessutom tycker hon att barn är ganska bra på att visa vad de själva vill läsa.

Nästa inslag handlade om 1970-talets proggbarnböcker om sex, krig och kapitalism versus kommunism. Många böcker berättade om barn i andra länder, om fattiga och rika.

Kulturjournalisten Pia Huss och författarn Kalle Lind, som nyligen gett ut boken Proggiga barnböcker, var nästa gäster i studion. Tillsammans med Pernilla Stalfelt diskuterade de förstås proggiga barnböcker och hur de påverkat oss. Många av dessa böcker blev TV-program. Barn behöver en solid grund till tvivel, menade Pia Huss. Vidare diskuterades censur i dagens barnböcker, alltså sälar med flytvästar och Emil och hans pappa som kramas i stället för att den senare jagar den förre till snickerboa… Viktigt är att barnböcker underhåller, inte är tråkiga och berör.


Har 1970-talets barnböcker skadat oss?

                                                                                                                                                         En dag av David Nicholls är en romantisk komedi relativt nyutkommen i Sverige. En bitterljuv bok, enligt författaren själv. En typisk brittisk relationsroman, egentligen, som slagit igenom internationellt. Under 20 år följer romanen ett par – under samma datum varje år.


En dag under 20 år.

 

Veckans boktips, en barnbok som påverkade studiogästerna som barn, blev:
Erlend Loe: Tarzan – apornas son av Edgar Rice Burroughs
Kalle Lind: Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren
Pia Huss: Trulsa hos mormor av Anna Riwkin Brick och Märta de Laval

Nästa Babel handlar om misär i litteraturen.

Read Full Post »

Ett lesbiskt gift pars barn vill söka rätt på sin pappa. Men filmens regissör Lisa Cholodenko vill inte att det blir för mycket gayfokus… Hmmm…

På fredag har filmen The kids are all right premiär. Filmen handlar om ett gift par – ett LESBISKT gift par – vars barn vill träffa sin pappa, mannen som donerade sina spermier. Mötet blir omtumlande…

Regissören är själv lesbisk. Hon och partnern Wendy (yes, de två utgjorde Wendy & Lisa bakom Prince!) sökte själva efter en spermadonator eftersom de ville ha barn. Tillsammans med Stuart Blumberg kom så filmmanuset till – Stuart Blumberg som själv donerat sperma. Men Lisa Cholodenko menar att filmen inte är nåt politiskt ställningstagande. Hon vill inte att biobesökarna ska se den som en gayfilm. Anledningen är att hon anser att filmen tar upp ett problem som egentligen inte är ett specifikt problem för en gayfamilj.

Filmen har fått ett bra mottagande i USA, men har också drabbats av filmcensuren där. Bland annat har man klippt bort sexscener och en scen där familjens tonårsson råkar hitta föräldrarnas porrfilm har förändrats.

Jag tycker kort och gott att filmen låter spännande, mest för att jag anser att ett barn har rätt till både sin pappa och sin mamma oavsett om barnet lever i med två mammor och två pappor. Jag anser också att barn har rätt att veta vem som är biologisk förälder.

Vad tycker du???

För övrigt läser jag också idag om att man numera kan köpa spermier och ägg på nätet. Skälet till detta är att det offentliga inte hinner med att möta kraven och önskemålen hos dem som behöver få hjälp med barnaalstrandet. Själv känner jag mig lite kluven inför detta. Jag undrar över säkerhet, sekretess och offentlighet, men framför allt om nån kommer ihåg barnens rätt att få veta…

Vad tycker du om detta? Ska spermie- och äggdonation skötas av det offentliga eller är det OK med privat handel, till exempel över internet?

Viktiga, aktuella och inte helt enkla frågor, tycker jag.

Read Full Post »

Censur. Jag smakade på ordet och det hade INTE någon trevlig smak. Men när det gällde D och E blev smaken än bittrare. D belade nämligen den vänlige E med censur. E fick inte uttrycka sina åsikter, E fick inte ens göra det på sin fria tid.

Censuren gällde för övrigt inte enbart E. Alla som hade avvikande åsikter jämfört med D fick smaka piskan. D sträckte sig så långt att han till och med gick in i personers privata skrifter och censurerade.

Detta förfarande har satt mig i ett dilemma eftersom jag själv nu nedtecknar privata och personliga händelser. Konstruktiv kritik är en sak, men oombedda råd och påflugenheten med vilken vissa ständigt hävdar sina åsikter gör mig fundersam. Inte kanske för påflugenheten i sig utan för att den är så fruktansvärt otrevlig och skrämmer bort såväl inspiration som läsare.

Ja, mången har uppfattningen att jag beskriver en hemsk historia, men de skulle bara veta att dessa utdrag blott är en bråkdel av det som verkligen hände. Och om man sutte med hela facit i handen kanske man inte skulle vara varken otrevlig eller påstridig.

Hela facit kommer emellertid inte att presenteras. Därtill känner jag mig alltför inkompetent. Dessutom kan ju berättelsen bara skildras från min sida eftersom jag är den enda av oss tre – E, D och U – som fortfarande är i livet. Eller rättare sagt, som fortfarande är i livet och kan kommunicera… Denna svåra, svåra konst som när man fallerar att leverera korrekt uppfattat budskap kan få otroliga konsekvenser…

Read Full Post »

« Newer Posts