Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Celsiusbokhandeln’

I kväll. Andra och sista delen av Kvinnor som älskar. Jag är förstummad. Av skönheten. Och smärtan.

Sex och kärlek – går det att kombinera de två? Sex är makt, det blev i alla fall klarlagt.

Inte nog med att denna mini-serie var…

bra!

Den var jäkligt fantastiskt filmad också!

Högsta betyg!

Har du missat den, kolla genast på SvT Play. Under tiden, vila ögonen på denna minst lika fantastiska pinuppa som jag hittade i min nyinköpta bok Bernard of Hollywood PIN-Ups (69 pix på Celsiusbokhandeln!):


Early American heter bilden.

Read Full Post »

Varning för lite snusk, dårå, i bokform!

Alltså vi skulle träffas på stan efter klockan 14 när Fästmön slutade jobbet idag. Bara det att hon fick jobba över i ett par timmar. Jag hade i och för sig trevligt sällskap av en vän som ringde mig medan h*n bilade upp till norra Sverige och sen en stund med pusslet, men det var ju Anna jag hade tänkt umgås med (forgive me, friend!). Nåja, hon ska vara glad att hon har jobb – och det är hon!

Vid 16.30-tiden sammanstrålade vi och gick då till en klädaffär med bra priser och rabatter. Anna gjorde en del inköp medan jag blev snudd på hysterisk av musiken som dundrade ut genom högtalarna. Det var mässingsblås, sambatakter, Pata pata och f*n vet vad! Jag sa till Anna att snart dansar jag loss, kände hur galenskapen kom krypande. Anna blev vit i ansiktet av rädsla och släpade med mig till provhytterna. Hon klev in med ett tiotal plagg, jag satt utanför och försökte undvika mig själv – vilket var svårt. Det var en ENORM spegel där jag satt. Och jag kunde se vilka likaledes ENORMT TJOCKA lår jag hade. Inte kul.

Mitt enda önskemål var att besöka Celsiusbokhandeln, som nu dessvärre konkar och snart lägger ner. Eftersom jag överlevde besöket i klädaffären blev detta därför nästa anhalt. Anna skulle dessutom leta efter en reseguide. Tyvärr hittade hon ingen, men jag gjorde ett riktigt fynd för endast 69 kronor:


En söt liten bok med svartvita pin up-bilder från Hollywood.

                                                                                                                                                          Affärerna började göra sig redo för fredagsstängning och varken Anna eller jag hade ätit sen nån gång på förmiddagen. Därför styrde vi kosan mot en kinakrog med bra priser. Och ja, Nurse Rached! Jag hade ju varit förutseende nog att lämna bilen hemma, så det blev två (2) starköl till maten. Ändå kunde jag äta med pinnar… 😆


Två öl och kinamat med pinnar.

                                                                                                                                                                  Anna var så söt och grönklädd och passade in finfint i restaurangens gröna soffor.


Man kan tro att detta är reklam för Rörstrands Grön Anna!.. De tu i bakgrunden råkade bara komma med på bild, men det är de säkert glada för. Jag menar, det är ju inte alla som får synas på Tofflans blogg!

                                                                                                                                                                     Fy faderullan så mycket jag åt… Två rågade tallrikar med mat – och sen färsk melon och konserverad frukt med en klick smält banan- och chokladglass blev det till dessert… Men till mitt försvar ska sägas att desserten svalkade skönt efter den något heta buffén.


Frukt till dessert kändes svalkande efter den heta buffén, men hjälp så mätt jag blev…

                                                                                                                                                                  Det blev nästan för mycket att klämma i sig kakj****n till notan, fast vad gör man inte för att få fram fortune cookie-lappen med sanningar på? Min kändes något kryptisk… (Själv kände jag mig nästan som tjockisen med mintkakan i Monty Python’s The Meaning of Life…)


Stjärnor nära mig på gång???

                                                                                                                                                            Bussresan hem gick bra. Jag överlevde alltså dagens BÅDA bussresor *ritar gigantiskt kors i taket* Vi tog en liten omväg hem och hamnade på Tokerian där vi inhandlade fredagssmaskens. Jag har nog hört att Anna har rafsat i sin påse, men min står orörd tills vidare… Nu ska jag snart kollapsa i TV-fåtöljen och snarka till Tyst vittne på TV4plus.

                                                                                                                                                               To be continued…

Read Full Post »

Min fredag är bara i paus i skrivande stund. Hela dagen består av möten av olika slag. Möten med människor kring vitt skilda ämnen. Stundom med mjukvara som mig själv i fokus, andra stunder med ren hårdvara av metall. Jag börjar känna mig som en kameleont. Nu har jag emellertid ingen bild på nån kameleont i mitt bildarkiv, så jag serverar dig denna trappa som jag en gång fick av vännen Kloppan. Trappan symboliserar vägen genom livet. Att vägen går uppåt, men att den är minst sagt brokig till färgen…


Vägen går uppåt i livet, men färgerna är brokiga.

                                                                                                                                                            Dagens första möte blev alldeles för långt och tog nästan hela förmiddagen i anspråk. Jag skäms, men det är faktiskt inte så att jag älskar att tala om mig själv. Tvärtom. Och det var bland annat kring detta jag fick ypperlig guidning. Ibland är det fantastiskt att få en helt ny persons ögon fästa på ens person! Man ser sig själv med nya brillor, liksom.

Tiden fram till nästa möte blev för kort för att åka hem och äta frukost (!), så jag skuttade upp till min vän Greken. Där blev det kaffe och ostfralla och en stund med Maria Engelwinge. Eller hennes bok, alltså, En SHOT till tack. Passade på att ha lite sms-kontakt med Fästmön, som lämpligt hade en kort rast just då. Annars var det svårt att koncentrera sig eftersom en trio megafoner* trodde att de var ensamma på uteserveringen. Mannen lät för övrigt som grodan Kermit fast på svenska, barnet lät som om det druckit för mycket whisky och dessutom hade det svårt att säga R (det blev J i stället). Kvinnan var bara allmänt pratsam. Mannen undervisade barnet, som var runt tio år, i ämnet tårtgafflar. Det blir SVÅRT att läsa under såna förhållanden…

Trions besök blev emellertid ganska kortvarigt och min vän Greken tog plats i soffan bredvid mig för att språka en stund. Han satt upptagen i ett möte med en säljare när jag gjorde entré på soldäcket och jag flinade lite i smyg när jag lyssnade till den enes ivriga, smattrande, inlärda jargong och den andres mer laid back och avmätta svar. Vi fick en liten stunds samtal i alla fall och hann avhandla såväl renoveringar som barnsliga vuxna.

På väg till lunchmötet skuttade jag ner på Celsiusbokhandeln i Fenixhuset. Där hade man bland annat dukat upp ett fint och imponerande bord av Uppsalaförfattare. Trevligt! Fast jag undrade var Elsie Johansson var. Men hennes böcker kanske hade sålt slut??? Jag svischade in och ut innan jag sprang in och köpte tuggummi hos en TREVLIG Pressbyråhandlare på S:t Persgatan (till skillnad från Pressbyrån på Stora Torget där man helst vill slippa kunder som vill betala kontant…).

Lunchmötet blev ett vänskapsmöte mellan två vuxna som en gång har jobbat tillsammans. Vi avhandlade lite jobb, ganska mycket kärlekar, en del vänskapsband, något om kollegor och före detta kollegor, svek snuddade vi vid, sjukdomar, pengar, åldersfixering –  ja, vi undvek inte alls samtalsämnen som är tabu! Samtidigt bekände vi båda en del färg och när det var avklarat kände jag bara en stor värme. Jag fick en dessutom en bok och du som känner mig vet ju att böcker är det finaste nån kan ge mig. Tack, ”tant” K! Jag vill gärna träffa dig snart och dricka för mycket vin med dig! Och boken recenserar jag förstås här på bloggen efter läsning!


Fyra berättelser som naturligtvis efter läsning recenseras på en blogg nära dig!

                                                                                                                                                                 Ett möte återstår idag innan Anna och jag kan ta fredag. Anna är i skrivande stund på väg ner till stan för att träffa den blivande studentskan. Till kvällen tänkte jag servera sill och potatis tillsammans med var sin kall öl och en eller två små klara**. Jag gissar att vi lär behöva denna näring MYCKET.

Mitt liv som kameleont har börjat. Jag har känt mig bekväm i alla roller idag. Även om jag alltid är densamma i alla möten är det olika sidor som träder fram tydligare. Till eftermiddagsmötet blir det kundens. Och nästa fredag ska jag träffa ett företag där jag kanske får tillfälle att känna mig… ung. GAH! Denna åldersfixering!

                                                                                                                                                                    *en trio megafoner = tre personer som pratade urhögt, som om de var ensamma på planeten
**en eller två små klara = en eller två snapsar.

Read Full Post »

Det är inte alltid Uppsala city får så fint stadsbesök som av Tofflan med Fästmö. Men idag blev det så! Vi kuskade ner per buss, en mardrömstripp på cirka 15 minuter. Under denna kvart hinner man må illa av alla lukter, göra miner åt folk som glor på en, fnissa åt konstiga mössor, bli åksjuk med mera med mera.

Anna hade ett presentkort på Lindex så vi tågade dit för att hon skulle få bränna det. Men det var inte det lättaste… Antingen var kläderna fula…


Skitfula byxor, tycker jag!

                                                                                                                                                                                                                                                                        …eller så var storlekarna endast för pygméer…


Snygga brallor, men alldeles för små storlekar!

                                                                                                                                                                   …eller, som här, i slinkigaste laget!..


Ett korvskinn till bralla.

                                                                                                                                                         Nä, det var bara att inse att man inte har modellben på något sätt alls.


Mitt ben och min 42:a till vänster i bild, modellens till höger. Jisses Amalia, mina smalben är ju till och med fetare än hennes lår!..

                                                                                                                                                            Anna hittade emellertid ett par jeans och en fin T-shirt och har jag tur kanske jag får knäppa en bild på nya stassen lite senare…

Vi gick vidare till Stockhome och nu blev det min tur att slå till och ta fram pluskan. Jag storhandlade, hela två (2) saker:


Svarta servetter från tre tior.

                                                                                                                                                               Och naturligtvis en liten pryl till min kylskåpsdörr, här förstorad så att du ska se texten ordentligt:


Vilken väg väljer du???

                                                                                                                                                          Hur som helst, det är roligt att strosa omkring inne på Stockhome. Man behöver inte alltid köpa nåt, men nu råkade jag behöva servetter (vi ska äta grillad kyckling i kväll!) och en ny kylskåpsmagnet. (Nåja…) Det är kul att bara kolla runt på alla färgglada ting.


Man kan inte säga annat än att dessa formar är färgglada…

                                                                                                                                                          Så blev det ett besök på Celsiusbokhandeln för att titta på det reautbud som var kvar. Ett hav av böcker, men Anna hittade naturligtvis en alldeles sprajtans ny bok som jag gärna vill ha, Anne Holts nya. Den var förstås inte till salu för nåt reapris, inte…


Det var OK att bara titta på böckerna idag och inget köpa. Nu kan också jag säga att jag har varit på bokrean.

                                                                                                                                                         Vi tog vägen över Stora torget och passerade Bananbyrån. Man tror först inte att det är sant, men vissa Pressbyråaffärer/-kiosker har faktiskt bytt namn – det var inget för tidigt första april-skämt!


Jodå, Bananbyrån finns mitt på Stora Torget i Uppsala!

                                                                                                                                                  Belöningen för detta stadsbesök intogs på Storken, hos min vän greken. Vi såg bara några hastiga glimtar av honom där han sprang och plockade disk, för stället blev som vanligt knökfullt. Men det är ju inte så konstigt när han bjuder på sånt gott fika som detta:


Smörgås och morotskaka på Storken, det är riktig fest, det!

                                                                                                                                                         På väg till bussen hoppade vi in på Åhléns, men där hittade jag inget roligt, Anna en dyr väska och en jeansskjorta som hon INTE köpte.

Ny mardrömskvart hem, denna gång i överfull buss och med en chaufför som låg ner och körde, såg det ut som. Damen vi åkte IN till stan med var supertrevlig och hälsade oss välkomna ombord, medan chauffören på hemresan verkade mest störd i sin power nap av oss resenärer…

Hemma igen slog jag en signal till faster och pratade med henne i nästan en halvtimma. Hon blev så glad att jag ringde och mitt kort hade kommit fram, men hon skulle annars inte fira sin födelsedag.

Jag bjuder på fika nån dag sen, när jag känner för det och när du är hemma och hälsar på! Idag orkar jag inte gå ut och handla fikabröd.

sa hon. En skön inställning till födelsedagsfirande och ålder.

Sen fick jag ett mejl med ytterligare ett nej på ett jobb jag har sökt, så mitt glada humör rann av mig. Tyvärr. Den här dagen läggs ändå snart till handlingarna som en av de bättre.

Read Full Post »